Intressant debatt som berör Vetlanda - i tidningen i Växjö, men inte i Vetlanda

Vi som bor på småländska Höglandet får det mesta av våra lokalnyheter i Smålands-Tidningen / Vetlanda-Posten (-). Det händer ibland att sådant som hänt på Höglandet kommenteras och debatteras på andra håll i landet, och om sådana diskussioner brukar det inte stå något i Smålands-Tidningen / Vetlanda-Posten.

Ett nu aktuellt fall är de ledarkommentarer som Smålands-Posten (m) i Växjö har haft om en på sina håll mycket uppmärksammad dom i Eksjö tingsrätt. Diskrimineringsombudsmannen (DO)hade stämt Vetlanda kommun för vad som sades vara diskriminering av skolpersonal mot romska kommuninvånare.

När detta skadeståndsmål prövades i Eksjö tingsrätt förlorade DO och staten fick betala kommunens rättegångskostnader. Tingsrätten ansåg att DO hade lämnat uppgifter som inte höll vid prövning och riktade en ovanligt hård kritik mot DO-myndighetens arbetssätt och mot kvaliteten i den argumentation som hade framförts om att Vetlanda kommun skulle vara skadeståndsskyldig.

Om detta har det nu varit två högst intressanta ledaratiklar i Smålands-Posten och dessutom ett inlägg där DO Katri Linna försvarar sig. Smålands-Posten angriper det sätt som den statliga myndigheten skött sin myndighetsutövning på. Detta är förmodligen okänt för de flesta som läser Smålands-Tidningen / Vetlanda-Posten.

Alla tre artiklarna är dock tillgängliga på nätet.

Smålands-Postens första ledare i ämnet finns här.

En replik från DO Katri Linna samt en ytterligare ledarkommentar från Smålands-Posten finns här .

Straffet för att bli kristen pastor - att bli hängd

Iran är ett land där det är många verkställda dödsdomar, som bland annat används för att slå mot politiskt oliktänkande. Men även religionsförföljelser pågår, och de drabbar bland annat kristna, liksom muslimska riktningar som inte godkänns av de styrande. Utomlands rapporteras det nu om att en pastor i en evangelisk församling dömts till döden, därför att han stått upp för sin kristna tro.

Dödsdomen är inte ny, fallet har pågått många månader men vad jag sett inte kommit över nyhetströskeln i Sverige. De senaste, obekräftade uppgifterna, gör gällande att hängningen kanske skulle ha skett tidigare i den här veckan, men att den sköts upp till senare.

En del om denna förföljelse finns att läsa på den här länken.

Att iranska dödsdomar mot politiskt eller religiöst oliktänkande inte uppmärksammas nämnvärt i svenska medier är mer regel än undantag. Jag har tidigare skrivit i Svenska Dagbladet om ett sådant fall, där en journalist och en miljöaktivist ur den kurdiska minoriteten blev dömda att hängas. Hur det sedan gick i de fallen är oklart, åtminstone såvitt jag vet. Internationell uppmärksamhet verkar ha gjort att minst en av de dödsdomarna omprövades.

Dawit Isaak får frihetspris - men inte av EU

Dawit Isaak, fängslad redaktör och författare, och svensk medborgare med familjen i Göteborg, har uppmärksammats av World Association of Newspapers som tilldelat honom en internationell pressfrihetsutmärkelse. Mer om detta i Expressens nyhetsartikel på den här adressen.

Däremot fick inte Dawit Isaak EU:s Sacharovpris. Om den svenska nomineringen av honom till detta pris se nedan i bloggen, den 8/9 2010. Sacharovpriset gick till en kubansk dissident, vilket i sig inte var märkligt. Dock var Dawit Isaak inte ens med som slutkandidat. Det blev i stället en dragkamp om att göra en markering mot Kuba eller mot Israel!

Hade Sacharovpriset gått till Dawit Isaak hade det också varit en avsevärd markering mot EU-kommissionen och mot EU:s fortsatta bidragsgivning till den diktatur som håller honom och andra demokratianhängare och journalister inspärrade. Men så blev det alltså inte.

Samma nyhet - men ändå helt olika. Så kan filtret fungera hos Tidningarnas Telegrambyrå

Ibland blir det tydligare än vanligt. Vårt nyhetsflöde påverkas av sållningen och filteringen på nyhetsbyråerna - i Sveriges fall TT (Tidningarnas Telegrambyrå), som är helt dominerande.

Det här exemplet är från morgonen den 27 oktober 2010. Med bara cirka sex timmars mellanrum skickar de båda svenskspråkiga nyhetsbyråerna, i de två huvudstäder där det talas svenska, ut telegram om att Manfred Nowak yttrat sig om tortyr. Nowak är en jurist från Österrike som bl.a. fungerar som "särskild rapportör" inom FN i frågor om tortyr och grym, omänsklig och förnedrande behandling.

Först Tidningarnas Telegrambyrå (TT) i Stockholm (Detta har jag klippt från Svenska Dagbladets hemsida, men samma telegram användes med precis samma text även av Sveriges Radios Ekoredaktion, Borås Tidning och förmodligen många fler):

"FN: Utred tortyr under Bushåren"

Publicerad: 27 oktober 2010, 01.43. Senast ändrad: 27 oktober 2010, 06.37

"Det är stor skillnad när det gäller tortyr mellan Bushregeringen och Barack Obamas, säger FN:s tortyrutredare Manfred Nowak. Det tidigare bruket av hårda förhörsmetoder förekommer så vitt han vet inte längre.
Nowak begär att USA utreder förhörsmetoderna under George Bush dy:s år som president liksom USA:s samarbete med stater som brukar tortyr.
Den österrikiske juristen Manfred Nowak rapporterar sedan sex år om förekomsten av tortyr i världen."

Sedan Finska Notisbyrån (FNB) i Helsingfors (Detta har jag klippt från Hufvudstadsbladets hemsida):

"FN: Tortyr fortfarande vanligt"

Publicerad: 27/10 07:48 ›uppdaterad: 27/10 07:48

"Tortyr är fortfarande vanligt runt om i världen, enligt FN:s människorättsrapportör Manfred Novak. Han säger att miljontals fångar lider av omänsklig behandling i FN:s medlemsländer.
Manfred Novak har besökt 18 länder, det vill säga i cirka tio procent av FN:s medlemsländer under det senaste året. Av dem var det bara Danmark som inte hade ett enda tortyrfall. Egypten, Algeriet, Zimbabwe och Kuba vägrade släppa in Novak i landet.
– Jag tycker att antalet länder som jag har besökt är representativt så besöken ger nog en sorglig bild av situationen, säger Novak.
Han uppskattar att största delen av världens cirka 10 miljoner fångar behandlas omänskligt och förnedrande."

Lästips i samhällskunskap: Bloomberg News avslöjar hur Google undviker att betala skatt

De så kallade skatteparadisen används för många saker som inte tål dagsljus. Efter 11 september 2001 ökades trycket mot dessa fristäder för fiffel och båg, knarkpengar och skumma transaktioner mellan diktatorer och deras hantlangare.

En hel del har uträttats de senaste åren när det gäller att tvinga fram samarbete från länder som satt i system att underlätta skattebedrägerier och hjälpa till att dölja de verkliga ägarförhållandena i olika verksamheter.

Men det finns mer kvar att göra.

Här är ett lästips om hur mycket skatteundandragande som är möjligt när stora företag utnyttjar skentransaktioner mellan olika länder för att få fram vinster i länder med nollbeskattning eller mycket låg beskattning, medan de förluster som inträffar deklareras i länder med relativt höga bolagsskatter.

Hur det mycket lönsamma Internetföretaget Google gör för att komma undan amerikanska och andra bolagsskatter beskrivs i en artikel hos Bloomberg News, ett av världens ledande nyhetsmedier i fråga om affärsjournalistik. Artikeln finns på den här adressen.

Google sänker sin effektiva skattesats för bolagsskatt till endast 2,4 procent. Detta sker genom att med konstlade transaktioner och riggad internprissättning skicka vinsterna först genom Irland och sedan genom Nederländerna, varefter de går till ett sådant skatteparadis som Bermuda.

Det är värt att lägga märke till att två EU-länder här har nyckelroller i att underlätta och stimulera systematiska manipulationer för att undvika skatt i andra länder som är deras vänner och i Nederländernas fall också deras allierade i Nato.

Irlands och Nederländernas roll i sådana mindre vackra sammanhang är ingen direkt nyhet. Andra EU-länder som figurerat när det gäller att främja skatteflykt och kamouflera de verkliga ägar- och intresseförhållandena är Österrike och Cypern. Även Belgien och Luxemburg hör till dem som tvingats backa en del när trycket mot skatteparadis och andra liknande förfaranden ökats inom bland annat OECD. Detsamma gäller Schweiz och Liechtenstein.

Men som sagt läs gärna artikeln från Bloomberg News - den är en lektion i samhällskunskap.

Även på FN-dagen bör det som är fel inom FN uppmärksammas

Söndagen 24 oktober är i vanlig ordning "FN-dagen", och allmän flaggdag. Det betyder att det är frivillig flaggning, för dem som anser att FN i nuvarande skick är något att flagga för. För egen del kommer jag inte att hissa flaggan.

Däremot har jag, i ett helt annat sammanhang, nyligen skrivit några rader om en av FN:s sämre sidor, dess organ för mänskliga rättigheter. Detta är ett forum där diktaturer har tillräcklig uppslutning för att kunna blockera det allra mesta av kritisk granskning av diktaturer. Detta är mycket omskrivet och omdebatterat.

Men något som för de flesta nog är okänt är hur det kan gå till i detta FN-organs regelbundna granskning av i princip alla världens stater. Detta låter som en ganska god idé. För att olika länders förhållanden ska diskuteras och förslag till förbättringar kunna läggas fram där de behövs mest så har man gått med på en regelbunden granskning även i de länder som bör ses som förebilder i fråga om mänskliga rättigheter. Men även denna verksamhet tycks ha snedvridits.

Jag har lagt detta FN-organs granskning av Sverige och dess granskning av Eritrea bredvid varandra och jämfört. Det är detta jag nämnt i gästkrönikan i Eskilstuna-Kuriren den 21/10. Den handlar egentligen om hur EU fortsätter att ge ekonomiskt stöd till regimen i Eritrea, trots att denna håller ett stort antal politiska fångar inspärrade, bland dem den svenske medborgaren, författaren och redaktören Dawit Isaak.

Men även FN-granskningen har med den här saken att göra:

" Den som vill se fler prov på språkbruket i detta internationella hyckleri kan läsa FN:s människorättsorgans officiella granskningar av dels Sverige, dels Eritrea.

Långa rader av diplomater deltar i dessa övningar. Senast det gjordes var det en omfattande kritik mot påstådda brister i ett av världens allra friaste länder, Sverige. Man klagade på sådant som att vi inte har lag om att förbudsvis inskränka föreningsfriheten för rasistiska sammanslutningar och att en svårtydd och svårtillämpad konvention om ursprungsbefolkningars markrättigheter med mera inte verkställts.

När det så gällde Eritrea, en av klotets värre diktaturer, talade man i artiga omskrivningar om att författningen lämpligen kunde tas i bruk. Förtryckets realiteter undvek man att beröra i klartext.

Sverige och ett par till gjorde ganska diskreta försök att påpeka sådant som de politiska fångarna, men fick bara stöd att ett fåtal andra, medan en rad diktaturer gav regimen i Eritrea stöd."

Detta diplomatiska språk där men blir överens med förhärdade diktaturer om att inte skriva i klartext om deras illgärningar förekommer även inom EU, i vart fall då det gäller Eritrea. I gästkrönikan i Eskilstuna-Kuriren tar jag upp ett mycket tydligt och ledsamt exempel:

" Gällande biståndsavtal för 2009-2013 mellan EU och Eritreas regim är ett papper av samma slag – EU gick med på att ersätta sanningens ord med förskönande omskrivningar. Bidragen till regimen ges i princip villkorslöst. "

Hela gästkrönikan finns att läsa på den här adressen.

Dawit Isaak i Sveriges Radio

Sveriges Radios mediemagsin Publicerat, tidigare Vår grundade mening, har under en följd av år ihärdigt uppmärksammat den svenske medborgaren Dawit Isaaks fångenskap i Eritrea.

Dawit Isaak som tidigare var bosatt i Göteborgstrakten är författare och kulturjournalist, och blev under den tid pressfrihet utvecklades i Eritrea en av redaktörerna på dagstidningen Setit. När pressfriheten krossades 2001, och de planerade fria riksdagsvalen stoppades, spärrades han in tillsammans med samtliga andra nyckelpersoner på de oberoende medierna, som utan undantag stängdes. Ingen av dessa fängslade redaktörer har släppts, flera av dem har dött av umbäranden underfångenskapen.

Pulicerat har på sin hemsida hos Sveriges Radio en särskild sida med material om Dawit Isaak. Där har de härom dagen uppmärksammat min artikel på Newsmill om Aftonbladet och Eritrea.

"Aftonbladet får kritik för Dawit-bevakningen"
"Frilansskribenten Åke Wredén, som var den som i mars 2003 gjorde att vi fick upp ögonen förfallet Dawit Isaak, kritiserar nu Aftonbladet för Donald Boströms senaste artiklar från Eritrea. Wredéns kritik finns i en artikel på debattsajten Newsmill, i vilken han undrar om Aftonbladet blivit den eritreanska regeringens språkrör.
Fast å andra sidan - en journalist som inte anses någorlunda "välvillig" skulle aldrig släppas nära Eritreas president. Något som också Åke Wredén är inne på."

Se även tidigare text här på min blogg.

Gör upp med den ensidiga EU-fixeringen! Demokratierna behöver samarbeta globalt för att stå emot de nya diktaturhoten

Jag har medverkat med ett av inläggen i en artikelserie om "allianspartierna efter valet". Serien finns i en moderaterna närstående nättidning - EMILS tankar - som ges ut i Kalmar med förre pol red på tidningen Barometern, Per Dahl som redaktör. Skribenter från olika politiska riktningar medverkar, och själv har jag svarat för ett inlägg från liberala utgångspunkter, som publicerades den 15/10 2010: "Liberalismen behöver bundförvanter".

Där tar jag upp både inrikes- och utrikespolitik, jag återkommer om inrikesfrågorna här på bloggen.

En del av artikeln handlar om behovet av bättre samverkan mellan världens demokratier, och EU:s otillräcklighet. För oss med liberala värderingar är flera drag i den internationella utvecklingen utvecklingen högst oroväckande:

" De senaste årens finanskris har efterlämnat en situation där frihandeln är hotad och där en växelverkan av handelshinder, subventioner och devalverings- och inflationsspiraler kan slå sönder mycket av det som uppnåtts i världen på senare år.

Samtidigt kännetecknas världspolitiken i oroväckande grad av demokratiernas försvagning och rådvillhet och diktaturernas återupplivade självförtroende och förmåga till blockerande och saboterande koalitioner.

Angreppen mot demokratin kommer, liksom krigshoten, i dag inte från kommunism utan från fascism och andra mer eller mindre likartade länder och rörelser. Magnetfälten har på nytt kastats om, och den akademiska och kvasiintellektuella antiliberalismen som alltid ser USA och demokratierna som det ondas rot är på väg att omorientera sig efter den förändringen.

På liknande sätt har populismen och den antiliberala fördomspolitiken i många länder flyttat sig från yttervänster till ytterhöger, så som nu också till stor del skett i Sverige.

Att EU kan vara vårt värn mot sådana tendenser är en illusion. Den ensidiga fixeringen vid EU har blivit en risk för många partier, även för folkpartiet liberalerna. I hög grad har de kontinentala slagorden om Europas storhet och betydelse och EU-systemets makttillväxt fått tränga undan liberala grundvärden och ersätta en realistisk bedömning av var demokratiernas styrka ligger.

Vi behöver EU, och EU behöver reformeras för att räddas. Men för demokratiernas möjligheter att avgöra världens utveckling ger många europeiska länders ekonomiska och demografiska utförsåkning ett stöd som har lervällingens fasthet och värde.

En liberal utrikespolitik måste betyda en framstegens och självförsvarets samverkan med tre eller flera bärande pelare, där USA, de viktigare större demokratierna i tredje världen samt Europa lär sig att uppträda tillsammans och hantera både miljöhot, ekonomiska hot och militära hot.

Detta betyder en avsevärd omorientering av bland annat svensk utrikespolitik. Det är ett omskakande uppbrott från systemet Eliasson-Bildt, men också från den ingrodda antiamerikanism som kommit att prägla så mycket av västeuropeisk konservatism och socialism. "

Hela artikeln finns på denna adress .

Misslyckat sd-försök att tysta den kristna tidningen Dagen

I den kristna dagstidningen Dagen skriver jag i dag om den JK-anmälan som en riksdagsledamot (sd) gjort i syfte att Justitiekanslern ska väcka åtal för förtal mot Dagens ansvarige utgivare. Bakgrunden är att Dagen för en tid sedan intervjuade riksdagsledamoten Nalin Pekgul (s) och återgav det hon sade om rasistiska och nazistiska drag hos sd.

Om detta skriver jag bland annat:

" Den som menar allvar med en sådan anmälan anser att det som tryckts ska leda till straff eller skadestånd eller båda delarna, så att andra tystnar och avskräcks från att säga samma sak.

Med vårt lands liberala tryckfrihetsförordning är [denna] ... JK-anmälan dessbättre ett tomt hot, eller om man så vill en propagandagest utan verkan. En tidning måste kunna rapportera om även de hårdare orden i den politiska debatten utan att det blir rättegång mot utgivaren, och de som är aktiva i politiken måste kunna ge intervjuer i skydd av ansvarige utgivarens ensamansvar. "

I Dagen pekar jag också på likheten mellan detta försök att få en tidning åtalad för en intervju med hur andra ytterhögerpartier agerat i liknande syften:

" Den danska partiledaren Pia Kjaersgaard - hyllad som hjältinna i Kent Ekeroths parti - utmärkte sig i valrörelsen genom att i Skåne påstå att yttrandefriheten i Sverige var mindre än i Danmark (ett land med påfallande svagt grundlagsskydd för det fria ordet).

Pia Kjaersgaards verkliga syn på dessa frågor har dock visat sig i en flerårig rättsprocess i Danmark, där en av Kjaersgaards meningsfränder som EU-motståndare släpats inför domstol och dömts i två instanser, för att till sist i alla fall räddas av Högsta Domstolen i Köpenhamn. Denna kvinna, som tillhör en annan EU-fientlig grupp än Kjaersgaard, hade inte gjort något värre än att offentligt säga att hon inte gärna vill förknippas med Kjaersgaards rasistiska synpunkter.

Den som verkligen satte i system att försöka tysta kritiker som påtalade rasism och nazistiska kopplingar var dock österrikaren Jörg Haider [ledare för partierna FPÖ och BZÖ i Österrike, regeringschef i Kärnten, död i bilkrasch efter grovt rattfylleri]. Han lät organisera mängder av processer mot journalister, meningsmotståndare och till och med en professor, som skulle dömas för föga märkliga intervjusvar i utländsk tv."

I en sådan miljö som den österrikiska, där det fria ordet är svagt skyddat, skulle sd:s riksdagsledamöter kunna trivas mycket bättre. Där skulle de ha större möjligheter att komma åt sina kritiker med anmälningar, stämningar och skadeståndshot.

I vårt land kan vi föra samhällsdebatten inom mycket vida gränser och inte riskera att dömas för det.

" Men även i Sverige finns ett par paragrafer som kan aktualiseras av tillväxten av extremism och våldsagitation på politikens båda ytterkanter. Det som då kan bli aktuellt är inte [sd:s]... patetiska försök till missbruk av förtalsparagrafen, men däremot brotten hets mot folkgrupp (av uppenbara skäl när det gäller den miljö där Sverigedemokraterna är en del) samt uppvigling."

Verklig uppvigling till politiskt våld är en allvarlig sak, men då handlar det om något annat än att kleta uppviglarstämpeln på de seriösa nyhetsmediernas granskningar och omdömen om de s.k. "Sverigedemokraterna".

Hela texten till min artikel i Dagen finns på tidningens hemsida, länken finns här.

Ska vi börja se Aftonbladet som ett språkrör för Eritreas regim?

I dag skriver jag på debatt-sajten Newsmill om Aftonbladets nya sätt att rapportera om förtrycket i Eritrea och den svenske medborgaren Dawit Isaaks fångenskap. Aftonbladet har skickat en frilansare, som i Asmara verkar ses som välvilligt inställd, för att intervjua landets president.

Resultatet ger inte så god eftersmak. Ännu en gång förmedlas den eritreanska regimens arrogans till omvärlden. Det är inte ointressant läsning, men det väcker frågor om hur Aftonbladet ser på utlandsbevakningen.

En möjlig förklaring kan vara att den utsände även haft något annat uppdrag, som har att göra med försöken att få Dawit Isaak fri, något som i så fall verkar ha misslyckats.

Hela texten till min artikel på Newsmill finns på den här länken.

Dawit Isaak, svensk medborgare, med i somligas ögon fel hudfärg - nu finns en ny bok med litterära texter av honom

Dawit Isaak, förr bosatt i Göteborg och sedan många år svensk medborgare, är fortfarande fängslad i Eritrea, där han spärrades in när hela den fria pressen krossades 2001. En liten antologi med utdrag ur ett par av hans litterära texter, ett par tidningsartiklar med mera har getts ut på svenska, lagom till Bokmässan i Göteborg i slutet av september 2010.

"Hopp" heter boken, och jag skrev om den på kultursidan i Jönköpings-Posten den 29 september. (Första gången jag skrev om Dawit Isaak i J-P var vintern 2003. För fler artiklar i samma ämne, se här på bloggen under maj 2010 och senare.)

Här är några klipp ur min artikel 29/9:

" Då tidningen Setit grundades - det var under de år då friheten tillfälligt blommade upp - värvades författaren Dawit Isaak dit som redaktör och delägare. En av hans artiklar om politisk frihet har tidigare tryckts om på svenska, i antologin ”Tystade röster”.

För drygt tre och ett halvt års insatser som reporter och kulturskribent har han fått, hittills, nio år i fängelser där den ena samvetsfången efter den andra har dukat under. "

Många har inte klart för sig att Dawit Isaak först och främst är skönlitterär författare, snarare än politisk journalist, även om han som anhängare av demokrati och det fria ordet var en av de många som drabbades när Eritrea för nio år sedan sänktes i diktaturens djup. Men redan 1985, innan han fick en fristad i Sverige var han i konflikt med censuren:

" Dawit Isaak har nu varit fånge i nio år för sin övertygelse om det fria ordet och demokratin.
Redan 1985 hade han sin första frontalkrock med censuren. Han skrev för teatern, om ett ämne som fanns redan på Shakespeares tid - unga människors kärlek som kommer i konflikt med de äldres sociala konventioner och klassgränser. I original hette pjäsen ”Munna”, efter namnet på den kvinnliga huvudpersonen.

Dawit Isaak var bara 21 år när han skrev ”Munna” för en teatergrupp i Asmara, så som han skulle fortsätta att skriva för teatern när Eritrea blev självständigt 1993 och han kom tillbaka till Asmara som svensk medborgare.

Nu är den ena av ”Munnas” två delar utgiven på svenska, ihop med ett par tidningsartiklar och andra texter av Dawit Isaak.

Pjäsen blev inte spelad i Asmara. Det var under Etiopiens herravälde, det fanns censur, och när det blev dags för premiär sade den stopp. Ungdomarna Moses och Manna, som de får heta efter över-sättning från tigrinja, trotsar sina föräldrar i frågor som äktenskap och sexualitet – det var ett känsligt ämne.

För att ge ut detta på svenska krävs att man upphäver den kommersiella tyngdlagen. ”Hopp” heter boken – och hela elva svenska bokförlag har lagt ihop pengar till denna demonstration för det fria ordets betydelse. Tidningen Expressen, samt Tidningsutgivarna, Författarförbundet med flera har också slutit upp. "

Jag har i J-P också skrivit några rader om det öppna rasistiska föraktet mot samvetsfången Dawit Isaak, som står för svenska värderingar och tryckfrihet och demokrati, men som i somligas ögon har fel hudfärg:

" Många gånger har jag läst föraktfulla, omisskännligt rasistiska omdömen i kommentarspalterna under nyhetsartiklar om Dawit Isaak i dags-tidningars Internetupplagor. Han får väl skylla sig själv har det hetat, när han frivilligt åkte tillbaka och åkte fast, varför ska vi då bry oss om hans svenska pass?

Dessa som anonymt hånar Dawit Isaak på nätet håller noga reda på en enda sak – hans hudfärg. Men de blundar för annat. När han efter åren i Göteborg blev redaktör i Eritrea var landet på väg mot planerade fria val och hade fått en fri press. Hur allt detta krossades i september 2001 blundar de för.

De har också kunnat blunda för Dawit Isaak som kulturpersonlighet och författare. Sådant blir nu svårare. Även därför är det en berömvärd insats att ge ut Dawit Isaak på svenska. "

Boken "Hopp" har getts ut av Svante Weyler bokförlag AB, och som nämnts ovan har det skett med stöd av en lång rad andra bokförlag och organisationer.