Även på FN-dagen bör det som är fel inom FN uppmärksammas

Söndagen 24 oktober är i vanlig ordning "FN-dagen", och allmän flaggdag. Det betyder att det är frivillig flaggning, för dem som anser att FN i nuvarande skick är något att flagga för. För egen del kommer jag inte att hissa flaggan.

Däremot har jag, i ett helt annat sammanhang, nyligen skrivit några rader om en av FN:s sämre sidor, dess organ för mänskliga rättigheter. Detta är ett forum där diktaturer har tillräcklig uppslutning för att kunna blockera det allra mesta av kritisk granskning av diktaturer. Detta är mycket omskrivet och omdebatterat.

Men något som för de flesta nog är okänt är hur det kan gå till i detta FN-organs regelbundna granskning av i princip alla världens stater. Detta låter som en ganska god idé. För att olika länders förhållanden ska diskuteras och förslag till förbättringar kunna läggas fram där de behövs mest så har man gått med på en regelbunden granskning även i de länder som bör ses som förebilder i fråga om mänskliga rättigheter. Men även denna verksamhet tycks ha snedvridits.

Jag har lagt detta FN-organs granskning av Sverige och dess granskning av Eritrea bredvid varandra och jämfört. Det är detta jag nämnt i gästkrönikan i Eskilstuna-Kuriren den 21/10. Den handlar egentligen om hur EU fortsätter att ge ekonomiskt stöd till regimen i Eritrea, trots att denna håller ett stort antal politiska fångar inspärrade, bland dem den svenske medborgaren, författaren och redaktören Dawit Isaak.

Men även FN-granskningen har med den här saken att göra:

" Den som vill se fler prov på språkbruket i detta internationella hyckleri kan läsa FN:s människorättsorgans officiella granskningar av dels Sverige, dels Eritrea.

Långa rader av diplomater deltar i dessa övningar. Senast det gjordes var det en omfattande kritik mot påstådda brister i ett av världens allra friaste länder, Sverige. Man klagade på sådant som att vi inte har lag om att förbudsvis inskränka föreningsfriheten för rasistiska sammanslutningar och att en svårtydd och svårtillämpad konvention om ursprungsbefolkningars markrättigheter med mera inte verkställts.

När det så gällde Eritrea, en av klotets värre diktaturer, talade man i artiga omskrivningar om att författningen lämpligen kunde tas i bruk. Förtryckets realiteter undvek man att beröra i klartext.

Sverige och ett par till gjorde ganska diskreta försök att påpeka sådant som de politiska fångarna, men fick bara stöd att ett fåtal andra, medan en rad diktaturer gav regimen i Eritrea stöd."

Detta diplomatiska språk där men blir överens med förhärdade diktaturer om att inte skriva i klartext om deras illgärningar förekommer även inom EU, i vart fall då det gäller Eritrea. I gästkrönikan i Eskilstuna-Kuriren tar jag upp ett mycket tydligt och ledsamt exempel:

" Gällande biståndsavtal för 2009-2013 mellan EU och Eritreas regim är ett papper av samma slag – EU gick med på att ersätta sanningens ord med förskönande omskrivningar. Bidragen till regimen ges i princip villkorslöst. "

Hela gästkrönikan finns att läsa på den här adressen.