Ett krav på en avsevärd omläggning av EU:s politik gentemot Eritrea

När folkpartiet liberalernas landsmöte i Karlstad avslutades i dag (16/10) var det sista beslutet ett uttalande om Dawit Isaaks fångenskap, som antogs på förslag av statsrådet Birgitta Ohlsson. Uttalandet innebär att den svenska politiken skall bli mer aktiv, men framför allt att fp kritiserar EU:s hittillsvarande attityd till Eritrea och de politiska fångarna där:

I uttalandet sades framför allt följande:

" Dawit Isaak ... har i år varit fri­hets­be­rö­vad i ett decen­nium. Till­sam­mans med tjugo andra fängs­la­des han i sep­tem­ber 2001 efter ett upp­rop för demo­krati i Eri­trea. Tio år i fång­en­skap — i strid mot allt vad rätts­stat, mänsk­liga rät­tig­he­ter och demo­krati heter.
För Dawit Isaaks fri­het måste den libe­rala rös­ten höras mer i svensk utri­kes­po­li­tik. Vi måste öka insat­serna utan­för Sve­ri­ges grän­ser, genom att bland annat:
1. EU bör belägga pre­si­dent Afewerki och hans när­maste krets med inre­se­för­bud. Frys deras till­gångar och utfärda rik­tade sank­tio­ner mot dem.
2. Vi bör sna­rast skicka en högni­vå­de­le­ga­tion till Eri­trea för att kräva att få möta Dawit Isaak till­sam­mans med ett läkarteam.
3. Allt bistånd som ris­ke­rar gynna Eri­treas rege­ring måste stry­pas. Enbart huma­ni­tärt bistånd som direkt hjäl­per det eri­tre­anska fol­ket ska ges.
4. Afri­kanska Uni­o­nen, vår grann­re­gion, måste mobi­li­se­ras som en alli­e­rad. Eri­trea har kun­nat vifta bort euro­pe­isk inbland­ning i det de kal­lar “interna ange­lä­gen­he­ter”. De kan inte lika enkelt vifta undan sina afri­kanska kollegor.
5. Svenska repre­sen­tan­ter på högsta nivå bör följa upp den Habeas-Corpus-inlaga som skic­kats till högsta dom­sto­len i Asmara om Dawit Isaaks fall. "

Framför allt punkterna 1 och 3 innehåller förslag som skulle betyda en mycket stor förändring av EU-ländernas linje när det gäller relationerna till regimen i Eritrea. Det återstår att se om de övriga regeringspartierna kommer att dela den här uppfattningen.

Dawit Isaak har tilldelats The Golden Pen of Freedom, medan de som håller honom inspärrad fortsätter att driva in skatt i Sverige

Den internationella tidningsutgivareföreningen World Association of Newspapers (WAN) har tilldelat Dawit Isaak utmärkelsen Golden Pen of Freedom. Dawit Isaak sitter sedan tio år inspärrad i Eritrea, som en av de redaktörer som fängslades när den påbörjade demokratiseringen av landet krossades och samtliga oberoende tidningar och andra massmedier stängdes. Tidningen Setit, där Dawit Isaak var verksam, var ett av offren när all fri opinionsbildning stoppades.

WAN har uppmärksammat Dawit Isaaks och hans medfångars situation under många år, och gjorde det medan det stora flertalet ledande medier i Sverige fortfarande var likgiltiga för ämnet. 2004 krävde såväl World Association of Newspapers som World Editors Forum att yttrandefriheten skulle återinföras i Eritrea och att Dawit Isaak skulle friges. Det var dock inte många svenskar som märkte att dessa ledande internationella pressorganisationer engagerade sig för en svensk medborgare. Deras aktion behandlades i stort sett som en icke-nyhet i Sverige.

Än värre var det med EU-kommissionen i Bryssel. Det följande är ett klipp från en kulturartikel jag skrev i Nerikes Allehanda 24 september 2007, och som dessvärre är i stort sett lika aktuell än i dag:

" Kommissionen i Bryssel tyckte inte att en krossad pressfrihet, döda och fängslade redaktörer och många tusental politiska fångar var något hinder mot att utarbeta ett flerårsavtal om att ge EU-pengar till regimen.

Det är också en märklig flathet i Europa när Eritreas regim tillåts föra ut de ganska stora belopp som samlas in från exileritreanerna. Dessa förmås med olika påtryckningar att betala två procent av sina inkomster till konton som regimen bland annat kan använda till vapenköp. Fanns bara viljan skulle EU kunna frysa dessa konton och hindra Eritrea att flytta pengar genom det europeiska banksystemet. Men än så länge kan regimen hålla Dawit Isaak inlåst och samtidigt helt ohindrat delfinansiera sitt förtryck via plusgiro, bankgiro och affärsbankernas system för utlandsbetalningar.

Någon som i likhet med Dawit Isaak är dramatiker skulle kunna få ihop en riktigt spydig samhällskritisk teaterpjäs om flatheten i bankvärlden och i EU. "

Det är alltså denna eritreanska skatteuppbörd under påtryckningar som nu fyra år senare har uppmärksammats av Sveriges Television.

* * *

[NA-artikeln som citeras ovan finns inte längre tillgänglig på Internet]

Smålandsposten om Eritreas skatteindrivning i Sverige - och om Dawit Isaaks hudfärg

Smålandsposten (m) i Växjö hade 22/9 2011 en ledare om den fängslade författaren och kulturjournalisten Dawit Isaak, som är svensk medborgare och fängslad i Eritrea sedan 2001, då samtliga oberoende tidningar stängdes samtidigt som den demokratiska öppning som var på väg avbröts.

Smålandsposten polemiserar mot påståenden att regeringens aktivitet i fallet skulle vara mindre p.g.a. Dawit Isaaks hudfärg, men pekade å andra sidan på den kritik jag riktat mot Eritreas indrivning av ett slags skatt här i Sverige. (Se flera tidigare texter här på bloggen.) Tidningen skrev bl.a. detta:

" Med tanke också på att ett frisläppande av den enda svenska samvetsfången skulle ses som en stor politisk framgång kan också mediala påståenden under veckan om att regeringen på grund av Isaacs etnicitet och hudfärg ignorerat ärendet avskrivas på dumhetens konto.

På en punkt har dock medier och ansvariga politiker anledning till självrannsakan. Som publicisten Åke Wredén på Höglandet flera gånger tämligen ensam har uppmärksammat har regimen i Asmara under många år tvångsbeskattat eritreanska flyktingar i Sverige. Få har reagerat över flyktingspionaget vars ekonomiska konsekvenser drabbar en redan resurssvag grupp. "

Hela denna ledarartikel i Smålandsposten (m) finns på den här adressen.

Att jag varit "tämligen ensam" om att uppmärksamma den här frågan är en viss överdrift, men det är riktigt att jag skrivit om den långt innan TV och andra brydde sig om den.

När det gäller betydelsen av Dawit Isaaks hudfärg tror jag att det är en riktig bedömning av Smålandsposten att den inte har påverkat regeringens aktivitet under senare år. Däremot är det dessvärre en ofrånkomlig slutsats att nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen tog fart först några år efter det att Dawit Isaak spärrats in. Så hade det med stor säkerhet inte varit om Dawit Isaak haft en annan bakgrund. Svart göteborgare var mindre intressant än vad vit stockholmare skulle ha varit. Om detta har jag skrivit i bl.a. Nerikes Allehanda. Se tidigare texter om Dawit Isaak här på bloggen.

Stockholmsredaktionernas långa tystnad om Dawit Isaaks öde - se klippet från Expressen nedan - kan ha bidragit till att försena de diplomatiska ansträngningarna från dåvarande regeringens sida för att få honom fri. Riktigt hur det var med den saken är dock oklart, och det handlar om första delen av förra årtiondet.

I Expressen skrev jag 31 mars 2005 det följande om det svaga medieintresset för Dawit Isaak, det var alltså innan ett antal tidningar bytte linje och blev mer aktiva:

" ... Det är för det mesta tyst om honom i Sverige. Men utomlands ställs kraven på frigivning av den svenske medborgaren och redaktören. Han sitter i ... [fängelse] i Eritrea därför att han är anhängare av fri press och fria, demokratiska riksdagsval. Reportrar utan gränser tog upp hans fall nästan genast. Nyligen var han på förslag till ett av de pressfrihetspris som The Guardian och tidskriften Index on Censorship delar ut. ...

I Sverige, där Dawit Isaak är medborgare, är däremot medieintresset för honom svagt och ojämnt - med några undantag, Expressen, "Vår grundade mening" i radion och flera landsortstidningar.

I slutet av 2004 krävde två av de främsta internationella pressorganisationerna - World Association of Newspapers och World Editors Forum - att Dawit Isaak skulle friges och yttrandefriheten återinföras i Eritrea. Inte många svenskar vet att dessa organisationer engagerade sig för den svenske medborgaren. Det har ju knappast alls rapporterats i Sverige.

I november [2004] antog EU-parlamentet ett uttalande med krav på omedelbar frigivning av alla de journalister som är fångna i Eritrea sedan 2001, då alla oberoende tidningar, tidskrifter och radiostationer stängdes. Att kravet bland annat gällde en svensk medborgare, Dawit Isaak, framhölls särskilt i EU-parlamentets beslut. Men i Sverige var det mycket tyst om att EU-parlamentet krävt frigivning av en fängslad svensk tidningsman.

Sedan skrev alla svenska EU-parlamentariker, från samtliga partier, till utrikesministern [Laila Freivalds]. De bad henne att öka trycket mot Eritrea för frigivning av Dawit Isaak, bland annat genom att verka för att EU-biståndet till Eritrea åter skulle inskränkas till bara humanitära ändamål. Kravet över alla partigränser från alla svenska folkvalda i EU-parlamentet är nog okänt för de flesta svenskar - för i de flesta svenska medier har det inte uppmärksammats alls.

Det senaste halvåret har det ändå, jämfört med den oftast djupa tystnaden de första åren, blivit en ökad aktivitet i Sverige för frigivning av Dawit Isaak. UD gör mer än förut. Journalistförbundet, Tidningsutgivarna och Publicistklubben har engagerat sig, på ett sätt de inte gjorde förut.

Men något saknas. En svensk medborgare [sitter] ... i fängelse i Eritrea. Orsaken är att han tror på demokrati. Han har det fria ordet som sitt enda vapen. Och på de flesta redaktioner är då hans nyhetsvärde lågt. "

Varje sommar har Eritreas diktatur en festival i Stockholm - och visar hur trycket från diktaturen är påtagligt långt utanför landets gränser

Sveriges Television hade nyligen ett program om författaren och journalisten Dawit Isaaks fångenskap i Eritrea. Det var bra, och det var också välgörande att TV "avslöjade" hur regimen i Eritrea driver in "skatt" från eritreaner bosatta i Sverige.

"Nyheten" är dock inte så ny. Om detta har jag skrivit ett debattinlägg i Folkbladet i Norrköping (22/9 2011):

" Regimens påtryckningar på dem som lever i exil i Sverige har varit ett känt problem under ett antal år. Den som inte betalar, eller som yttrar sig till förmån för politisk frihet i Eritrea, riskerar repressalier mot släktingar i hemlandet eller mot egendom som familjen kan ha kvar där. ... Eritrea är sedan ett årtionde en av jordens mer hårdföra diktaturer, och bland de många som blivit politiska fångar där finns journalisten Dawit Isaak, svensk medborgare och tidigare bosatt i Göteborgstrakten. ... "

Jag skrev också i artikeln om hur Eritreas härskande regim varje sommar ordnar en officiell propagandafestival i norra Stockholm:

" Den politiska linjen vid dessa festivaler är villkorslöst stöd till regimen i Asmara och allt den står för, inklusive krossad pressfrihet, polisstat och fångläger. Det kommer alltid besök till festivalen av högt uppsatta och med EU-visum försedda funktionärer i diktaturen.

Festivalerna och skatteuppbörden som organiseras av landets ambassad i Stockholm är två saker som hänger ihop. Trycket från regimen i Asmara är kännbart även i Sverige. Detta har de ledande nyhetsmedierna under lång tid tagit lätt på. Det är bra att Sveriges Television nu tagit frågan på mer allvar. Men det är ett symptom på en brist i svensk nyhetsförmedling att denna polisstatens årliga stödfestival nästan inte alls brukar nämnas i nyhetsflödet. Det har gått att samtidigt ordna en festival med många delvis motvilliga deltagare alldeles under näsan på TT och de andra stora Stockholmsredaktionerna - med en politisk inriktning som bland annat innebär att Dawit Isaak skall bli kvar bakom galler. "

Hela min artikel i Folkbladet finns att läsa på den här adressen.

Diktaturen som får ha ett skattesystem i Sverige

I dag (18/9) sänder Sveriges Television ett program där man "avslöjar" hur regimen i Eritrea driver in skatt från eritreaner bosatta i Sverige. En artikel i samma ämne från Tidningarnas Telegrambyrå (TT) finns att läsa bland annat i Dagens Nyheter, på den här adressen.

Det var på tiden! Regimens påtryckningar på dem som lever i exil i Sverige har varit ett känt problem under ett antal år.

Eritrea är sedan ett årtionde en av jordens mer hårdföra diktaturer, och bland de många som blivit politiska fångar där finns journalisten Dawit Isaak, svensk medborgare och tidigare bosatt i Göteborgstrakten, där hans familj nu finns.

Dawit Isaak fängslades för i ganska jämnt tio år sedan, när de tidigare planerade riksdagsvalen stoppades och samtliga oberoende tidningar och andra medier krossades. En rad redaktörer och andra tidningsmän låstes då in och förblev sittande i fängelser och fångläger där några av dem sedan har dött av sjukdom och umbäranden.

Denna regim ordnar varje år en officiell propagandafestival i norra Stockholm, det kommer regelbundna besök till denna av högt uppsatta koryféer i diktaturen och det pågår kontinuerligt en skatteuppbörd som organiseras av landets ambassad i Stockholm. Detta har de ledande nyhetsmedierna under lång tid tagit lätt på. Det är bra att Svcriges Television nu tagit frågan på allvar.

Jag har skrivit om detta några gånger. I en gästkrönika i Karlskoga-Kuriren sommaren 2009 skrev jag så här:

" I Europa – även i Sverige – tillåts regimen i praktiken driva in skatt från exileritreanerna. Det sker delvis med påtryckningar. Den som inte betalar, eller som yttrar sig till förmån för politisk frihet i Eritrea, riskerar repressalier mot släktingar i hemlandet eller mot egendom som familjen kan ha kvar där. Även den rätt stora uppslutningen vid den regimvänliga stödfestivalen kan ses i det ljuset – allt är inte nationalism eller att man faktiskt stödjer diktaturen. Trycket från regimen i Asmara är kännbart även i Sverige.

Hur Eritreas regim får hålla den verksamheten gående – med en ambassad som av allt att döma är ett centrum för det som brukar kallas flyktingspionage – skulle vara ett annat ämne där de tyngre medierna i Stockholm skulle kunna göra en hel del journalistiskt grävarbete – ifall de fortfarande var intresserade av sådant. "

Krönikan i övrigt hade den här texten:

" I Stockholm har det just varit festival, till stöd för en av klotets hårdare diktaturer. En mycket ledande man i den regimen var på besök och talade på festivalen. Den regering han arbetar för håller ett mycket stort antal människor i fångläger, däribland alla de journalister som greps 2001 och som inte dött i lägren under de åtta år som gått. En av dessa fångar är Dawit Isaak, svensk medborgare med familjen i Göteborg.

Samma regim som håller honom i fängelse har alltså just genomfört en rätt avsevärd propagandatillställning bara några kilometer från Carl Bildts utrikesdepartement, där man i åratal förgäves försökt att få honom fri. Den politiska linjen vid festivalen var villkorslöst stöd till regimen i Eritrea och allt den står för, inklusive krossad pressfrihet, polisstat och fångläger.

Det är ett symptom på hur det står till med svensk nyhetsförmedling att denna polisstatens stödfestival nästan inte alls nämnts i nyhetsflödet. För de stora medierna i Stockholm finns bara en festival så här års – Stockholm Pride. Det går att samtidigt ordna en festival med tusentals deltagare alldeles under näsan på TT och de andra stora Stockholmsredaktionerna – med en politisk inriktning som bland annat innebär att Dawit Isaak skall bli kvar bakom galler. Ändå blir det nästan ingen publicitet, förutom enstaka artiklar i Expressen och något lite i Svenska Dagbladet.

Det är samma Stockholmsmedier där några chefredaktörer under några månader försökte kompensera åratal av ointresse och utebliven rapportering om Dawit Isaak med en kampanj för hans frigivning. Nu verkar det vara pedal bakåt till det normala. Med undantag för främst Expressen är nyhetsförmedlingen om Dawit Isaak och förtrycket i Eritrea inställd – i likhet med en hel del annan nyhetsförmedling

Det ser ännu en gång ut att lyckas för Eritreas regim att avfärda alla frihets- och demokratikrav, och räkna med att den obstinata linjen inte får kännbara följder i relationerna till andra länder. EU-regeringarna har inte stoppat biståndsavtalen med Eritrea trots att allt som fanns av oberoende redaktörer är i fängelse eller döda. "

* * *

På den här adressen finns en ledare i Eskilstuna-Kuriren (lib) 2 augusti 2010 som tar upp Eritreas beskattning i Sverige - och dessutom ett besök i Stockholm av en hög regimförträdare som är svartlistad av USA enligt beslut av president Obama - på grund av inblandning i terroristverksamhet. Även detta har de stora Stockholmsmedierna i stort sett låtit passera utan att det ansetts ha nämnvärt nyhetsintresse.

Det finns mer Sveriges Television kan sätta ljuset på, om de bara vill.

Dawit Isaak får frihetspris - men inte av EU

Dawit Isaak, fängslad redaktör och författare, och svensk medborgare med familjen i Göteborg, har uppmärksammats av World Association of Newspapers som tilldelat honom en internationell pressfrihetsutmärkelse. Mer om detta i Expressens nyhetsartikel på den här adressen.

Däremot fick inte Dawit Isaak EU:s Sacharovpris. Om den svenska nomineringen av honom till detta pris se nedan i bloggen, den 8/9 2010. Sacharovpriset gick till en kubansk dissident, vilket i sig inte var märkligt. Dock var Dawit Isaak inte ens med som slutkandidat. Det blev i stället en dragkamp om att göra en markering mot Kuba eller mot Israel!

Hade Sacharovpriset gått till Dawit Isaak hade det också varit en avsevärd markering mot EU-kommissionen och mot EU:s fortsatta bidragsgivning till den diktatur som håller honom och andra demokratianhängare och journalister inspärrade. Men så blev det alltså inte.

Även på FN-dagen bör det som är fel inom FN uppmärksammas

Söndagen 24 oktober är i vanlig ordning "FN-dagen", och allmän flaggdag. Det betyder att det är frivillig flaggning, för dem som anser att FN i nuvarande skick är något att flagga för. För egen del kommer jag inte att hissa flaggan.

Däremot har jag, i ett helt annat sammanhang, nyligen skrivit några rader om en av FN:s sämre sidor, dess organ för mänskliga rättigheter. Detta är ett forum där diktaturer har tillräcklig uppslutning för att kunna blockera det allra mesta av kritisk granskning av diktaturer. Detta är mycket omskrivet och omdebatterat.

Men något som för de flesta nog är okänt är hur det kan gå till i detta FN-organs regelbundna granskning av i princip alla världens stater. Detta låter som en ganska god idé. För att olika länders förhållanden ska diskuteras och förslag till förbättringar kunna läggas fram där de behövs mest så har man gått med på en regelbunden granskning även i de länder som bör ses som förebilder i fråga om mänskliga rättigheter. Men även denna verksamhet tycks ha snedvridits.

Jag har lagt detta FN-organs granskning av Sverige och dess granskning av Eritrea bredvid varandra och jämfört. Det är detta jag nämnt i gästkrönikan i Eskilstuna-Kuriren den 21/10. Den handlar egentligen om hur EU fortsätter att ge ekonomiskt stöd till regimen i Eritrea, trots att denna håller ett stort antal politiska fångar inspärrade, bland dem den svenske medborgaren, författaren och redaktören Dawit Isaak.

Men även FN-granskningen har med den här saken att göra:

" Den som vill se fler prov på språkbruket i detta internationella hyckleri kan läsa FN:s människorättsorgans officiella granskningar av dels Sverige, dels Eritrea.

Långa rader av diplomater deltar i dessa övningar. Senast det gjordes var det en omfattande kritik mot påstådda brister i ett av världens allra friaste länder, Sverige. Man klagade på sådant som att vi inte har lag om att förbudsvis inskränka föreningsfriheten för rasistiska sammanslutningar och att en svårtydd och svårtillämpad konvention om ursprungsbefolkningars markrättigheter med mera inte verkställts.

När det så gällde Eritrea, en av klotets värre diktaturer, talade man i artiga omskrivningar om att författningen lämpligen kunde tas i bruk. Förtryckets realiteter undvek man att beröra i klartext.

Sverige och ett par till gjorde ganska diskreta försök att påpeka sådant som de politiska fångarna, men fick bara stöd att ett fåtal andra, medan en rad diktaturer gav regimen i Eritrea stöd."

Detta diplomatiska språk där men blir överens med förhärdade diktaturer om att inte skriva i klartext om deras illgärningar förekommer även inom EU, i vart fall då det gäller Eritrea. I gästkrönikan i Eskilstuna-Kuriren tar jag upp ett mycket tydligt och ledsamt exempel:

" Gällande biståndsavtal för 2009-2013 mellan EU och Eritreas regim är ett papper av samma slag – EU gick med på att ersätta sanningens ord med förskönande omskrivningar. Bidragen till regimen ges i princip villkorslöst. "

Hela gästkrönikan finns att läsa på den här adressen.

Dawit Isaak i Sveriges Radio

Sveriges Radios mediemagsin Publicerat, tidigare Vår grundade mening, har under en följd av år ihärdigt uppmärksammat den svenske medborgaren Dawit Isaaks fångenskap i Eritrea.

Dawit Isaak som tidigare var bosatt i Göteborgstrakten är författare och kulturjournalist, och blev under den tid pressfrihet utvecklades i Eritrea en av redaktörerna på dagstidningen Setit. När pressfriheten krossades 2001, och de planerade fria riksdagsvalen stoppades, spärrades han in tillsammans med samtliga andra nyckelpersoner på de oberoende medierna, som utan undantag stängdes. Ingen av dessa fängslade redaktörer har släppts, flera av dem har dött av umbäranden underfångenskapen.

Pulicerat har på sin hemsida hos Sveriges Radio en särskild sida med material om Dawit Isaak. Där har de härom dagen uppmärksammat min artikel på Newsmill om Aftonbladet och Eritrea.

"Aftonbladet får kritik för Dawit-bevakningen"
"Frilansskribenten Åke Wredén, som var den som i mars 2003 gjorde att vi fick upp ögonen förfallet Dawit Isaak, kritiserar nu Aftonbladet för Donald Boströms senaste artiklar från Eritrea. Wredéns kritik finns i en artikel på debattsajten Newsmill, i vilken han undrar om Aftonbladet blivit den eritreanska regeringens språkrör.
Fast å andra sidan - en journalist som inte anses någorlunda "välvillig" skulle aldrig släppas nära Eritreas president. Något som också Åke Wredén är inne på."

Se även tidigare text här på min blogg.

Ska vi börja se Aftonbladet som ett språkrör för Eritreas regim?

I dag skriver jag på debatt-sajten Newsmill om Aftonbladets nya sätt att rapportera om förtrycket i Eritrea och den svenske medborgaren Dawit Isaaks fångenskap. Aftonbladet har skickat en frilansare, som i Asmara verkar ses som välvilligt inställd, för att intervjua landets president.

Resultatet ger inte så god eftersmak. Ännu en gång förmedlas den eritreanska regimens arrogans till omvärlden. Det är inte ointressant läsning, men det väcker frågor om hur Aftonbladet ser på utlandsbevakningen.

En möjlig förklaring kan vara att den utsände även haft något annat uppdrag, som har att göra med försöken att få Dawit Isaak fri, något som i så fall verkar ha misslyckats.

Hela texten till min artikel på Newsmill finns på den här länken.

Dawit Isaak, svensk medborgare, med i somligas ögon fel hudfärg - nu finns en ny bok med litterära texter av honom

Dawit Isaak, förr bosatt i Göteborg och sedan många år svensk medborgare, är fortfarande fängslad i Eritrea, där han spärrades in när hela den fria pressen krossades 2001. En liten antologi med utdrag ur ett par av hans litterära texter, ett par tidningsartiklar med mera har getts ut på svenska, lagom till Bokmässan i Göteborg i slutet av september 2010.

"Hopp" heter boken, och jag skrev om den på kultursidan i Jönköpings-Posten den 29 september. (Första gången jag skrev om Dawit Isaak i J-P var vintern 2003. För fler artiklar i samma ämne, se här på bloggen under maj 2010 och senare.)

Här är några klipp ur min artikel 29/9:

" Då tidningen Setit grundades - det var under de år då friheten tillfälligt blommade upp - värvades författaren Dawit Isaak dit som redaktör och delägare. En av hans artiklar om politisk frihet har tidigare tryckts om på svenska, i antologin ”Tystade röster”.

För drygt tre och ett halvt års insatser som reporter och kulturskribent har han fått, hittills, nio år i fängelser där den ena samvetsfången efter den andra har dukat under. "

Många har inte klart för sig att Dawit Isaak först och främst är skönlitterär författare, snarare än politisk journalist, även om han som anhängare av demokrati och det fria ordet var en av de många som drabbades när Eritrea för nio år sedan sänktes i diktaturens djup. Men redan 1985, innan han fick en fristad i Sverige var han i konflikt med censuren:

" Dawit Isaak har nu varit fånge i nio år för sin övertygelse om det fria ordet och demokratin.
Redan 1985 hade han sin första frontalkrock med censuren. Han skrev för teatern, om ett ämne som fanns redan på Shakespeares tid - unga människors kärlek som kommer i konflikt med de äldres sociala konventioner och klassgränser. I original hette pjäsen ”Munna”, efter namnet på den kvinnliga huvudpersonen.

Dawit Isaak var bara 21 år när han skrev ”Munna” för en teatergrupp i Asmara, så som han skulle fortsätta att skriva för teatern när Eritrea blev självständigt 1993 och han kom tillbaka till Asmara som svensk medborgare.

Nu är den ena av ”Munnas” två delar utgiven på svenska, ihop med ett par tidningsartiklar och andra texter av Dawit Isaak.

Pjäsen blev inte spelad i Asmara. Det var under Etiopiens herravälde, det fanns censur, och när det blev dags för premiär sade den stopp. Ungdomarna Moses och Manna, som de får heta efter över-sättning från tigrinja, trotsar sina föräldrar i frågor som äktenskap och sexualitet – det var ett känsligt ämne.

För att ge ut detta på svenska krävs att man upphäver den kommersiella tyngdlagen. ”Hopp” heter boken – och hela elva svenska bokförlag har lagt ihop pengar till denna demonstration för det fria ordets betydelse. Tidningen Expressen, samt Tidningsutgivarna, Författarförbundet med flera har också slutit upp. "

Jag har i J-P också skrivit några rader om det öppna rasistiska föraktet mot samvetsfången Dawit Isaak, som står för svenska värderingar och tryckfrihet och demokrati, men som i somligas ögon har fel hudfärg:

" Många gånger har jag läst föraktfulla, omisskännligt rasistiska omdömen i kommentarspalterna under nyhetsartiklar om Dawit Isaak i dags-tidningars Internetupplagor. Han får väl skylla sig själv har det hetat, när han frivilligt åkte tillbaka och åkte fast, varför ska vi då bry oss om hans svenska pass?

Dessa som anonymt hånar Dawit Isaak på nätet håller noga reda på en enda sak – hans hudfärg. Men de blundar för annat. När han efter åren i Göteborg blev redaktör i Eritrea var landet på väg mot planerade fria val och hade fått en fri press. Hur allt detta krossades i september 2001 blundar de för.

De har också kunnat blunda för Dawit Isaak som kulturpersonlighet och författare. Sådant blir nu svårare. Även därför är det en berömvärd insats att ge ut Dawit Isaak på svenska. "

Boken "Hopp" har getts ut av Svante Weyler bokförlag AB, och som nämnts ovan har det skett med stöd av en lång rad andra bokförlag och organisationer.

Ska inte EU-kommissionen ens försöka hjälpa svensk medborgare som är fängslad för sin tro på det fria ordet?

Gunnar Andrén är född i Eksjö och riksdagsman (fp), fast inte för Jönköpings utan för Stockholms län. Härom dagen tog han ännu en gång upp fallet med författaren och journalisten Dawit Isaak som länge bodde i Göteborg men nu sedan 2001 är politisk fånge i Eritrea. Dawit Isaak och många andra spärrades in därför de ville ha fria riksdagsval och fri press.

Gunnar Andrén tog nu upp frågan i riksdagens EU-nämnd, därför att det håller på att inrättas en ny utrikesförvaltning för EU med ett stort antal diplomater och ambassader i praktiskt taget alla länder. Från svensk sida är det naturligtvis en fråga om EU:s nya diplomatiska resurser kommer att användas för att hjälpa till att få vår svenske medborgare Dawit Isaak fri. Gunnar Andrén ställde frågan till utrikesminister Carl Bildt, och Bildts redogörelse för läget gav en minst sagt anmärkningsvärd bild av frågans hantering inom EU-kommissionen.

Det är nämligen, berättade Bildt, fortfarande oklart om EU:s diplomatkår kommer att få engagera sig i sådana ärenden som Dawit Isaaks, som räknas som konsulära och och inte som säkerhets- och utrikespolitiska.

Detta låter inte bra. Men helt överraskande är det inte, när man sett hur EU-kommissionen i motsats till EU-parlamentet uppträtt välvilligt mot diktaturen i Eritrea, som fått EU-bistånd trots att Dawit Isaak och många andra demokratianhängare hålls inspärrade som politiska fångar.

De mänskliga rättigheterna måste vara en del av utrikespolitiken. Detta är ännu en uppgift för den svenska regeringen att ta itu med.

Länk till detta ämne på Gunnar Andréns blogg finns här.

Om en del av mina egna tidningsartiklar om Dawit Isaak, se längre ner i den här bloggen (se 30 maj 2010).

Dawit Isaak - svensk samvetsfånge i Eritrea - nominerad till EU-parlamentets Sacharovpris

Expressen rapporterar i dag (8/9) att tre folkpartister och en centerpartist i EU-parlamentet har nominerat den fängslade svenske medborgaren, författaren och redaktören Dawit Isaak till att få EU-parlamentets Sacharovpris.

Expressens nyhetsartikel finns på den här adressen:
http://www.expressen.se/nyheter/freedawit/1.2127388/mandela-har-fatt-priset-nu-kan-det-bli-dawits-tur

Dawit Isaak, som förut var bosatt i Göteborgstrakten, där hans familj nu också har fått en fristad, skulle vara en värdig pristagare. Andrej Sacharov var en förkämpe för demokrati i Ryssland. Dawit Isaak sitter fängslad i Eritrea därför att han, som en av redaktörerna i den oberoende pressen i Eritrea, verkade för fria val och pressfrihet. Han spärrades in 2001 när regimen ställde in de planerade riksdagsvalen och krossade samtliga demokratiska och icke-statliga medier.

Om några av mina många egna artiklar om Dawit Isaak och förtrycket i Eritrea se den här bloggen för 30 maj i år.

Många har blundat länge när det gäller Bildt och Lundins

Lite längre ner finns det jag skrev om Lundingruppen och Carl Bildt tidigare den här månaden. Till skillnad från många andra kritiserade jag Bildts Lundinengagemang, och såg det som ett problem för regeringen, redan när han var ny som utrikesminister.

Jag blir inte särskilt imponerad av de socialdemokrater som i flera år varit noga med att inte kritisera Bildt för hans samröre med den brutala regimen i Khartoum, men som nu till sist fått för sig att säga något. Sedan 2006 har Bildt varit det enda statsråd i hela regeringen som blivit i stort sett välvilligt behandlat av den socialdemokratiska partiledningen.

Att Lundinfrågan gäller även Syrien och Eritrea är något annat som det blundas för på många håll. Men det är ingen ny upptäckt. Jag skrev om detta redan i oktober 2006. Här är länken till den artikeln:

http://www.expressen.se/1.450080

Lundingruppen hanteras milt men H & M får obefogad kritik

Kritik mot företag som beter sig illa i fattiga länder behövs ibland - men den ska vara seriös ifall man ska bry sig om den. I Sverige har vi till exempel haft alldeles för lite nyhetsrapportering om Lundin-gruppens affärer i Eritrea, Syrien och Sudan.

Däremot har flera av landets tyngsta nyhetsmedier den här veckan gjort en stor sak av ett påstående från en aktionsgrupp om att klädföretaget H & M skulle vara skyldigt Bangladesh 100 miljoner kronor i obetalda bolagsskatter, som de undandragit genom skatteplanering.

Jag har skrivit om de här frågorna i en gästkrönika i dag i Eskilstuna-Kuriren:

http://ekuriren.se/ledareasikter/gastkronika/1.738116-inbillade-bolagsskandaler-och-alldeles-verkliga

Felet med detta angrepp på H & M är att de inte tänkt på om H & M driver någon fabriks- eller butiksrörelse i landet. Det gör de i själva verket inte. Däremot är de en viktig exportkund för textilindustrin i Bangladesh. Men att importera varor från ett land innebär inte att man har en bolagsskattepliktig verksamhet där. Det går inte att skatteplanera bort bolagsskatt från ett land utan att själv driva något så när omfattande rörelse där.

Man kan tycka att stora medier som Sveriges Radios ekoredaktion skulle ha tänkt på en sådan sak. Det gjorde de inte utan framställde anklagelsen mot H & M som om den var en stor ekonominyhet. Det var den i sjäva verket inte. Den var en anka. Finns det något H & M kan kritiseras för i sina handelsrelationer med Bangladesh så kan det i varje fall inte vara fråga om skatteplanering med bolagsskatten.

Men när kommer Sveriges Radio att på allvar granska den svenska Lundin-gruppens samarbete med regimen i Eritrea som håller bland andra Dawit Isaak fången?

Sudans regim, Lundin-gruppen och Carl Bildt

Nästan alla medier av betydelse har i flera år varit tysta och likgiltiga när det gäller den svenska Lundin-gruppens affärer med svårartade förtryckarregimer som Sudan, Eritrea och Syrien. I två av Lundin-gruppens företag var nuvarande utrikesministern Carl Bildt styrelseledamot, under ett antal år fram till 2006. Däremot har han aldrig varit styrelseledamot i de "systerföretag" inom Lundingruppen som hjälpt Syriens härskare och som nu förbereder sig på att vara till stöd och hjälp för diktaturen i Eritrea (beryktad bland annat för att hålla Dawit Isaak och andra demokratiska redaktörer inspärrade).

Ett av de företag som hade Bildt i styrelsen - ett oljebolag - anklagas nu på nytt för att vara medskyldigt till militär fördrivning av civilbefolkning i en oljerik del av Södra Sudan. Bolaget har senare sålt just den verksamheten, men har fortsatt att äga oljetillgångar i Sudan i ett bolag som innehas gemensamt med ett statligt sudanesiskt företag, direkt kontrollerat av regimen. Det är denna regim som, efter att tidigare ha härjat i söder under ett långt krig, gick vidare med de fleråriga, mycket blodiga folkrensningarna i Darfur. Medan detta pågick fortsatte Carl Bildt att vara styrelseledamot i ett bolag som var - och fortfarande är - direkt lierat med regimens intressen.

Nu har det sent omsider blivit en del ny medieuppmärksamhet kring utrikesministerns förflutna i Lundingruppens företag. Det är faktiskt lite överraskande. Väsentliga fakta har varit kända i åtskilliga år. Men utrikesministern har i stort sett inte ifrågasatts i riksdagen och inte i ledande. medier. För den socialistiska oppositionen har Carl Bildt snarast varit favoritministern, honom har de behandlat med silkevantar medan de varit oförsonliga mot resten av regeringen. Det bör man komma ihåg ifall de nu försöker ta en del poäng på de senaste anklagelserna.

Till skillnad från nästan alla andra inom (och även utom) regeringspartierna skrev jag redan i början av mandatperioden i klartext om Bildts inblandning i Lundingruppens stöd till massmordsregimen i Sudan. Den mest uppmärksammade artikeln hade jag i Expressen den 26 februari 2007. Även om den blev mer uppmärksammad än andra så följdes den ändå av en enveten tystnad. Artikeln finns att läsa på nätet, och jag skrev bland annat:

"Visste [alliansens fyra partiledare när de tog med Bildt i regeringen] ens var Bildts ägande och styrelseposter fanns? Om de visste, brydde de sig då inte? Då var de i stort sällskap.
Bildt har brett men oftast tyst stöd - i näringsliv och press, till vänster och till höger.

Delaktighet i Sudans regims finansiering ses inte som en så allvarlig sak. Det var nästan inte ett knäpp om Sudan bland hyllningarna då Bildt utsågs. Även på vänsterkanten togs han väl emot, han ansågs bland annat vara mer flexibel när det gällde Hamas. "

Jag skrev i samma artikel om hur massmorden i Sudan behandlats i nyhetsrapporteringen:

"Sudan har nästan aldrig varit ett verkligt stort nyhets- och debattämne. Med svarta bönder i Sudan är det som förr med kurder. Deras liv och människovärde räknas sällan. Härskare med olja kan ta ihjäl dem i mängder innan omvärlden riktigt bryr sig.

Tidigare uppmärksamhet om Bildt och Sudan var tillräcklig för att vara känd på många håll, men de flesta i medierna tyckte då som nu att det inte var någon större sak. Det är väl också därför partiledarna inte tycks ha fått de där frågorna om hur det gick till.

Skulle det vara intressant om partiledarna tänkt på Bildt och Lundins? Varför då? Även på redaktionerna hade det ju mest gäspats åt att en ex-statsminister gett sig i lag med den där bondedräparregimen?"

Hela den här artikeln i Expressen finna på denna länk:

http://www.expressen.se/1.570149

Dawit Isaak - fängslad företrädare för det fria ordet

Sedan 2003 har jag skrivit många artiklar om Dawit Isaak, kulturjournalisten och författaren som tillsammans med alla andra framträdande personer i Eritreas oberoende medier spärrades in 2001, då regimen krossade den fria pressen i landet. Dawit Isaak är svensk medborgare och under de år då politisk frihet var på väg i Eritrea medverkade han i tidningen Setit i Asmara.

I maj 2010 var jag en av undertecknarna av ett upprop för Dawit Isaaks frigivning, där några av de andra deltagarna var de tidigare statsministrarna Ingvar Carlsson och Ola Ullsten, samt en rad svenska och utländska kulturpersonligheter, bland dem en del internationellt mycket kända författare. Detta upprop publicerades i The Guardian i London, samt i svensk översättning och med hela namnlistan i Expressen. Det viktigaste nya förslaget i uppropet är att ett läkarteam skall ställas i beredskap för att omedelbart kunna resa och undersöka Dawit Isaak, som nu av allt att döma finns i ett mycket hårt fängelse, som kan betecknas som ett verkligt dödsläger. Dagligen bör det sedan begäras inresetillstånd för detta läkarteam.

Länken till uppropet i Expressen är den här:

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1998243/for-dawits-kamp-direkt-med-eritrea

Tidigare i maj gjorde företrädare för åtta organisationer ett inlägg på Dagens Nyheter Debatt, med kritik mot EU.s fortsatta ekonomiska stöd till regimen i Eritrea.
De hänvisade då bland annat till en av mina artiklar om hur internationella (och även svenska) gruvföretag är på väg att bli betydelsefulla ekonomiska stöttepelare för förtrycket i Eritrea.

Länken till denna DN-artikel är den här:

http://www.dn.se/debatt/stryp-eus-bistand-tills-isaaks-dodslager-stangts-1.1086593

Min egen artikel i Upsala Nya Tidning har den här länken:

http://www.unt.se/startsidan/kina-och-tyskland-stoumlder-eritrea-133104-default.aspx

I samma ämne skrev jag i Eskilstuna-Kuriren om hur svenska Lundingruppen 2009 lurade den svenska pressen att tro att de skulle lämna Eritrea, medan de i själva verket har stannat kvar och fördjupat samarbetet med regimen som håller Dawit Isaak fången. Länken är den här:

http://www.unt.se/startsidan/kina-och-tyskland-stoumlder-eritrea-133104-default.aspx

Om dessa gruvföretag som stödjer Dawit Isaaks plågoandar har jag för en liten tid sedan också skrivit i Dagens Nyheter, på en av kultursidorna. Länken är den här:

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/svensk-guldjakt-i-eritrea-1.1075218