Smålandsposten om Eritreas skatteindrivning i Sverige - och om Dawit Isaaks hudfärg

Smålandsposten (m) i Växjö hade 22/9 2011 en ledare om den fängslade författaren och kulturjournalisten Dawit Isaak, som är svensk medborgare och fängslad i Eritrea sedan 2001, då samtliga oberoende tidningar stängdes samtidigt som den demokratiska öppning som var på väg avbröts.

Smålandsposten polemiserar mot påståenden att regeringens aktivitet i fallet skulle vara mindre p.g.a. Dawit Isaaks hudfärg, men pekade å andra sidan på den kritik jag riktat mot Eritreas indrivning av ett slags skatt här i Sverige. (Se flera tidigare texter här på bloggen.) Tidningen skrev bl.a. detta:

" Med tanke också på att ett frisläppande av den enda svenska samvetsfången skulle ses som en stor politisk framgång kan också mediala påståenden under veckan om att regeringen på grund av Isaacs etnicitet och hudfärg ignorerat ärendet avskrivas på dumhetens konto.

På en punkt har dock medier och ansvariga politiker anledning till självrannsakan. Som publicisten Åke Wredén på Höglandet flera gånger tämligen ensam har uppmärksammat har regimen i Asmara under många år tvångsbeskattat eritreanska flyktingar i Sverige. Få har reagerat över flyktingspionaget vars ekonomiska konsekvenser drabbar en redan resurssvag grupp. "

Hela denna ledarartikel i Smålandsposten (m) finns på den här adressen.

Att jag varit "tämligen ensam" om att uppmärksamma den här frågan är en viss överdrift, men det är riktigt att jag skrivit om den långt innan TV och andra brydde sig om den.

När det gäller betydelsen av Dawit Isaaks hudfärg tror jag att det är en riktig bedömning av Smålandsposten att den inte har påverkat regeringens aktivitet under senare år. Däremot är det dessvärre en ofrånkomlig slutsats att nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen tog fart först några år efter det att Dawit Isaak spärrats in. Så hade det med stor säkerhet inte varit om Dawit Isaak haft en annan bakgrund. Svart göteborgare var mindre intressant än vad vit stockholmare skulle ha varit. Om detta har jag skrivit i bl.a. Nerikes Allehanda. Se tidigare texter om Dawit Isaak här på bloggen.

Stockholmsredaktionernas långa tystnad om Dawit Isaaks öde - se klippet från Expressen nedan - kan ha bidragit till att försena de diplomatiska ansträngningarna från dåvarande regeringens sida för att få honom fri. Riktigt hur det var med den saken är dock oklart, och det handlar om första delen av förra årtiondet.

I Expressen skrev jag 31 mars 2005 det följande om det svaga medieintresset för Dawit Isaak, det var alltså innan ett antal tidningar bytte linje och blev mer aktiva:

" ... Det är för det mesta tyst om honom i Sverige. Men utomlands ställs kraven på frigivning av den svenske medborgaren och redaktören. Han sitter i ... [fängelse] i Eritrea därför att han är anhängare av fri press och fria, demokratiska riksdagsval. Reportrar utan gränser tog upp hans fall nästan genast. Nyligen var han på förslag till ett av de pressfrihetspris som The Guardian och tidskriften Index on Censorship delar ut. ...

I Sverige, där Dawit Isaak är medborgare, är däremot medieintresset för honom svagt och ojämnt - med några undantag, Expressen, "Vår grundade mening" i radion och flera landsortstidningar.

I slutet av 2004 krävde två av de främsta internationella pressorganisationerna - World Association of Newspapers och World Editors Forum - att Dawit Isaak skulle friges och yttrandefriheten återinföras i Eritrea. Inte många svenskar vet att dessa organisationer engagerade sig för den svenske medborgaren. Det har ju knappast alls rapporterats i Sverige.

I november [2004] antog EU-parlamentet ett uttalande med krav på omedelbar frigivning av alla de journalister som är fångna i Eritrea sedan 2001, då alla oberoende tidningar, tidskrifter och radiostationer stängdes. Att kravet bland annat gällde en svensk medborgare, Dawit Isaak, framhölls särskilt i EU-parlamentets beslut. Men i Sverige var det mycket tyst om att EU-parlamentet krävt frigivning av en fängslad svensk tidningsman.

Sedan skrev alla svenska EU-parlamentariker, från samtliga partier, till utrikesministern [Laila Freivalds]. De bad henne att öka trycket mot Eritrea för frigivning av Dawit Isaak, bland annat genom att verka för att EU-biståndet till Eritrea åter skulle inskränkas till bara humanitära ändamål. Kravet över alla partigränser från alla svenska folkvalda i EU-parlamentet är nog okänt för de flesta svenskar - för i de flesta svenska medier har det inte uppmärksammats alls.

Det senaste halvåret har det ändå, jämfört med den oftast djupa tystnaden de första åren, blivit en ökad aktivitet i Sverige för frigivning av Dawit Isaak. UD gör mer än förut. Journalistförbundet, Tidningsutgivarna och Publicistklubben har engagerat sig, på ett sätt de inte gjorde förut.

Men något saknas. En svensk medborgare [sitter] ... i fängelse i Eritrea. Orsaken är att han tror på demokrati. Han har det fria ordet som sitt enda vapen. Och på de flesta redaktioner är då hans nyhetsvärde lågt. "