Lästips: Bjarne Nitovuori om finländsk politik under tidigare delen av Urho Kekkonens karriär

Urho Kekkonen var en skicklig maktutövare som under lång tid som president från 1956 dominerade finländsk politik. De mindre vackra sidorna var många, och både grundlag och politisk kultur i det nutida Finland är i viktiga avseenden ett avståndstagande från Kekkonen och hans metoder.

Bjarne Nitovuori, som under många år fram till sin pension var inrikespolitisk reporter på Hufvudstadsbladet, har i sin blogg på tidningens hemsida recenserat en biografi över Kekkonens gode vän och rådgivare Kaarlo Hillilä, som under årens lopp var minister, landshövding och chef för folkpensionsmyndigheten i Finland. Det är en läsvärd artikel, som finns på den här adressen.

Nitovuori skriver bland annat:

"... Då man i februari 1944 diskuterade de fredsvillkor, som Sovjetunionen då erbjöd, ville båda ge Åland till Sovjetunionen, Hillilä i stället för Petsamo, Kekkonen i stället för Karelen. "

Han avslutar artikeln så här:

Boken " ger en bild av hur korrumperad politiken var på den tiden och hur stor roll alkoholen spelade. I dagens politik, som domineras av en generation som inte upplevt krig och som inte gått i Kekkonens skola, går det snyggare till, får man förmoda."

Tilläggas kan att Hillilä figurerar ganska flitigt i presidenten J K Paasikivis berömda dagböcker, men nästan bara i första delen, som omfattar åren före 1948, då Hillilä tidvis var inrikes- och folkförsörjningsminister. Paasikivi hade då, åtminstone till en början, ett gott intryck av Hillilä. Efter regeringsskiftet 1948, då socialdemokraterna bildade regering med indirekt stöd från borgerliga riksdagsledamöter skymtar Hillilä i dagböckerna som en av deltagarna i agrarförbundets (centerpartiets) överläggning med kommunistpartiet och Sovjetdiplomater om hur man skulle kunna fälla den socialdemokratiska regeringen Fagerholm.

Boken är Kekkosen takapiru. Kaarlo Hillilän uskomaton elämä, av Timo J. Tuikkas. Den finns inte i svensk översättning.