tag:blogger.com,1999:blog-33029300165512501732024-03-13T19:16:28.219+01:00WredénbloggÅke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.comBlogger181125tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-11601273266994600362021-11-20T16:24:00.000+01:002021-11-20T16:24:46.690+01:00<p><i>När den första av Förintelsekonferenserna samlades i Stockholm år 2000 (något som 2021 följdes upp med en mindre konferens i Malmö) hade Nerikes Allehanda (liberal) den nedanstående huvudledaren den 26 januari 2000. Den är inte längre tillgänglig på tidningsföretagets hemsida, men är på flera sätt aktuell i dagens debattklimat i Europa och i Sverige. Texten återges här i dess helhet. </i> </p><p align="right" class="MsoNormal" style="text-align: right;"><br /></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 48.0pt; line-height: 107%;">Förtryck och förintelse</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif;"> <br />
<br />
<br />
Som ung i Österrike lade sig Adolf Hitler till med antisemitiskt rashat.
<br />
Sådant genomsyrade landets politiska miljö. <br />
<br />
Tongivande var inte minst den katolskt konservative borgmästaren i Wien,
<br />
Karl Lüger, i andra avseenden en av den moderna kristdemokratins
<br />
portalgestalter. Som härskare i Tyskland lät Adolf Hitler mörda många
<br />
miljoner judar och många miljoner andra. Förintelsen visade mer än något
<br />
annat djupet i den avgrund som diktatur och rashat leder till.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">I dag möts i
Stockholm delegationer från många <br />
länder, för att tala om att hålla kunskap om Förintelsen och dess orsaker
<br />
levande. De bör tala om hur viktigt det är att dra gränser och motverka dem
<br />
som tar även de första stegen mot avgrunden. En extrem höger har återkommit
<br />
som politisk kraft i Europa, oftast med populistisk missnöjespolitik och
<br />
främlingsfientlighet som slagträn.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">När konferensen samlas sätter sig, i
Adolf Hitlers hemland, det kristdemokratiska partiet i koalitions-förhandling
med det populistparti, som av sin ledare omvandlats för att
<br />
med framgång återuppväcka det som ger en nutida anknytning till den bruna
<br />
tiden - förakt mot andra folkvalda politiker, gnöl och hets mot främlingar,
<br />
nationalistisk fientlighet mot de demokratiska nationernas samverkan. </span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">Konferensen om Förintelsen är tecken på förändringen av svensk </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">utrikespolitik, som vi menar är </span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">positiv. En likadan konferens hade varit </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">omöjlig på Sten Anderssons tid. Dess uppläggning visar på att vad gäller </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">såväl Israel som vikten att aktivt påminna om Förintelsens fasor har Göran</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">
Persson en annan attityd än den som var den huvudsakliga under Olof Palme,
<br />
Ingvar Carlsson och Carl Bildt. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">Nu kan Österrike bli ett svårt men viktigt
prov - i hela EU - på hur djup övertygelsen är om att dra gränser mot
extremister. Denna övertygelse är i inte minst Sverige föga konsekvent.
<br />
Ansträngningar att bygga upp en fast opinion mot rasism och nynazism
<br />
undergrävs av en dubbelmoral där en del politiker, medier och näringsliv
<br />
(inte bara i musikbranschen) kan ta lätt på fördomar, populistiska
<br />
folkhetsare, lagbrottsmetoder eller t o m våldsmetoder.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">Det är senfärdigt
att bli upprörd först sedan det gått till hakkors, bankrån, polismord och
<br />
historieförfalskning som förnekar Förintelsen. Levande engagemang för
<br />
frihet och människovärde skall ta upp kampen långt tidigare - mot fördomar,
<br />
mot populistiskt gnäll mot demokratiska former, mot allt förhärligande av
<br />
vålds- och kommandogruppsmetoder, mot den förpestning av samhälls- och
<br />
samtalsklimat som högerpopulismen lever på att odla.
<br />
Adolf Hitler tog inte makten genom att lova att bygga gaskammare. Han tog
<br />
makten genom att skickligt spela på ovilja mot demokratin, förakt mot
<br />
politiker, ekonomiskt missnöje och rasfördomar.<o:p></o:p></span></p>
<span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 11.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US;">Där började vägen till diktaturen, som sedan gick till Auschwitz. Redan vid början av den vägen
<br />
skall frihet och människovärde försvaras. </span><div dir="rtl" style="text-align: right;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 11.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US;">./.</span></div>Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-34281299383471278292016-09-21T20:39:00.000+02:002016-09-21T20:39:26.172+02:00Persbrandt spelar Macbeth --- den biologiska livshållningens morallöshet<br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Georgia, "Times New Roman", Times, serif; font-size: 18px;">Marie Richardson och Mikael Persbrandt har huvudroller när William Shakespeares Macbeth har premiär på <i>Maximteatern</i> i Stockholm 19 oktober 2016.</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Georgia, "Times New Roman", Times, serif; font-size: 18px;">För åtta år sedan (21 november 2008) skrev jag om Macbeth i en kulturartikel i <i>Jönköpings-Posten</i>. Det Shakespeares ruggigaste pjäs, med om frågor som dyker upp i så skilda sammanhang som skolskjutningar, diktaturdyrkan och jämförelser mellan dagens och nazi- och Stalintidens hat mot kristendomen. Regissören Stefan Larssons uppsättning av Macbeth i Stockholm med kända skådespelare kan väntas bli mycket uppmärksammad, och min artikel i <i>J-P</i> ( med rubriken <b>Ateism, nazism och biologism</b>) är fortfarande aktuell. Den har tidigare inte varit tillgänglig på Internet, men här följer texten i dess helhet:</span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman", serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "Times New Roman", serif;"><br /></span>
<i style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: x-large;"><b>" </b></i><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">Det ruggigaste William Shakespeare skrev var dramat om
Macbeth, en general som mördar sig fram till kungatronen, behåller makten ett
tag med allt mer bestialiska lönnmord för att sedan gå under i krig. På ytan
utspelas det i Skottland på medeltiden, men det är bara på ytan</span><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;">Macbeth lever
i ett hedniskt universum, där det finns gott om ondska men ingen religion,
ingen moral, ingen annan syn på medmänniskan än den hänsynslösa kampen för
tillvaron och det naturliga urvalet. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;">Det är, som litteraturhistorikern Harold Bloom påpekat,
inte ett hedniskt Skottland före kristendomen som finns under den medeltida
ytan. Macbeth gör sin militärkupp och mördar dem som står i vägen i en värld
där kristendomen är borta.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;">Det är inte konstigt att den tyske
kristendomshataren och filosofen Friedrich Nietzsche, som andligen röjde väg
för nazismen, skrev så uppskattande om Macbeth. Den som verkligen är besatt av en
rasande maktvilja stöts inte, menade han, bort av Macbeths väg mot undergången.
Tvärtom, den egna undergången ger den starkaste kryddan åt glädjen i att med
våld söka makt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;">Detta kan inträffa i liten och i stor skala. Morden i två
skolor i Finland de senaste åren, där unga män sköt ihjäl rader av elever och
lärare var Macbeth i den mindre skalan. Den finländske journalisten Olav Melin,
som även arbetat här i Sverige, påpekade nyligen i <i>Hufvudstadsbladet</i> att båda
gärningsmännen, i Kauhajoki såväl som i Jokela, själva angav människohat och
ateism som motiv för massmord och självmord.
<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;">Adolf Hitlers väg mot ragnarök, i en total nihilism utan
någon form av moraliska spärrar, över diktaturen, krigen och gaskamrarna till
döden i bunkern i Berlin. Det var Macbeth i den stora skalan. För bara några
årtionden sedan! I ofantligt mer grotesk och blodig upplaga än den Shakespeare
såg framför sig för 402 år sedan.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;">Men hos dem som inte vill minnas är minnet kort. Ingen
annan fördomsfullhet och intolerans är i Sverige i dag så uppburen och
respekterad i samhällets högre skikt som föraktet mot fromma människor med
religiös tro och religiöst bestämd känsla för rätt och fel.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;">En del i detta är
att religionen pekas ut som främsta drivkraft bakom krig. Vad man då gör är att
man misstänkliggör alla troende, vanligen fredsälskande människor i alla
religioner, genom att förknippa dem med de vedervärdigheter som utspelas i den
djupa andliga kris som nu pågår i en rad islamska länder.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;">I den syndens värld där vi lever är ingen av de stora
världsreligionerna immun mot att ibland missbrukas som understöd för diktatur
och förtryck. Men det är en livsfarlig verklighetsförfalskning när
kvackarintellektuella ateister förtränger att 1900-talets i särklass farligaste
och dödligaste förtryckarsystem – nazismen och kommunismen – båda hade sin
ideologiska kärna i en radikal ateism.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;">Båda dessa dödssystem byggde på en syn där historiens
utveckling sågs som en mer eller mindre lagbunden naturprocess. Den liberale
antinazisten Torsten Fogelqvist på <i>Dagens Nyheter</i>, som även varit rektor på
Brunnsvik, varnade ihärdigt för just detta.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;">I sin ungdom hade han bland sina vänner i Uppsala mött
föreställningen att den biologiska evolutionens naturliga urval räckte som en
fast grund för moralläran. För hundra år sedan fanns samma akademiska ateism som,
liksom sina efterföljare i dag, förvanskar utvecklingsbiologi från empirisk vetenskap
till spekulativ ersättning för religion. Detta var, trodde en del, en
framstegsvänlig uppfattning.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-ansi-language: SV;">Men allteftersom 1900-talet gick blev det allt
tydligare vad denna biologiska livshållning ledde till. Följden blev det som
Fogelqvist insåg och varnade för – när blodet, genetiken, evolutionen eller den
materialistiska dialektiken fick avgöra vad som var rätt, bredde en moralisk
nihilism ut sig i smått som i stort.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;">De
härskande tog sig den vägen fribrev att göra vad som helst med människor. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;">Detta
kan hända igen. Där biologismen får råda är det Macbeth som tar över. </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;"><span style="font-size: large;"><i><b>"</b></i></span></span></div>
Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-82837789449648409722015-10-08T08:26:00.001+02:002015-10-08T09:43:36.786+02:00Länk till artiklar jag skrivit i Eskilstuna-KurirenUnder flera år har jag medverkat i <i>Eskilstuna-Kuriren</i> (lib) med artiklar på ledarsidan, bland annat med gästkrönikor, lördagskrönikor och andra signerade krönikor.<br />
<br />
Genom sökfunktionen på tidningens hemsida hittar man <a href="http://ekuriren.se/nyheter/sok?q=Wred%C3%A9n&sorting=publishdate:DESCENDING">ett flertal sådana artiklar.</a> (Om artiklarna inte visas direkt, skriv Wredén i sökrutan uppe till höger på <i>www.ekuriren.se</i>.)Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-50973737175235465502015-05-12T10:48:00.001+02:002015-05-12T10:48:35.005+02:00Hatet mot det öppna samhälletÄven för nutida extremistiska rörelser handlar deras angrepp mot demokratin, deras förtryckarlust och deras terrorism om revolten mot det öppna samhället. Om detta skrev jag i <em>Eskilstuna-Kuriren</em> (lib) 6 maj 20111, det var den gången i en gästkrönika på ledarsidan, närmast med anledning Usama bin-Ladens våldsamma död.<br />
Artikeln finns på i <a href="http://ekuriren.se/ledareasikter/gastkronika/1.1039779-bin-ladin-och-hatet-mot-det-oppna-samhallet">arkivet på tidningens hemsida</a>. Texten återges även här:<br />
<br />
<em>"Nog var </em><strong>Usama bin Ladin</strong><em> i särklass på sitt sätt. Men det kunde varit värre. Om en sådan våldsdyrkande rörelse som hans hade fått kontroll över ett viktigare land än Afghanistan, ett land med olja, stark krigsmakt och kanske kärnvapen? Då hade det snabbt kunnat bli tre nollor till i siffran för antalet människor som rörelse och regim avlivat. </em><br />
<div class="articleFloatContainer">
<em>
<noscript> <iframe src="http://ad1.emediate.dk/eas?cu=23819;cre=mu" width="200" height="300" scrolling="no" frameborder="0" marginheight="0" marginwidth="0"> < /iframe> </noscript>
<noscript> <iframe src="http://ad1.emediate.dk/eas?cu=26053;cre=mu" width="200" height="300" scrolling="no" frameborder="0" marginheight="0" marginwidth="0"> < /iframe> </noscript><!-- /Ads --><!-- /Render department hand made article --><!-- /Render latest news article --></em></div>
<div class="articleFloatContainer">
<em>Men tankemönstren där bin Ladin satt fast är inte så i särklass – de är återkommande och inte ovanliga. De finns inte bara i islamiska länder, de är ett av de stora hoten mot frihet, fred och demokrati. Att reducera människor till en enda identitet, som ensam är värdefull, som dominerar eller utestänger allt annat, och som ska hållas ren och skyddad från yttre påverkan, är en väg mot avgrunden. Där börjar några av de farligaste formerna av kollektivism.</em></div>
<div class="body richText">
<em></em><br />
<em>Inte långt från Abbottabad i Pakistan går gränsen till Indien. Dess politiska system, yttrandefrihet och religiösa mångfald är för extremister av bin Ladins sort ett hatobjekt i klass med USA. Alla kan jämföra Indiens framsteg med stagnationen och förfallet i Pakistan, där militärstyre varit vanligare än demokrati och där intoleransen och religionsförföljelserna är ett plågoris.</em><br />
<em></em><br />
<em>Men det som varit Indiens väg till framgång har ifrågasatts. Särskilt på 90-talet var en hindunationalistisk rörelse på offensiven, den ville se Indien som en hinduisk stat, ett recept för gruppmotsättningar och intolerans, med risker för våld och ofrihet. Nobelpristagaren </em><strong>Amartya Sen</strong> <em>är en av dem som stått upp till försvar för Indiens mångfald och religiösa tolerans. Hans tänkvärda böcker ”</em>The Argumentative Indian<em>” och ”</em>Identity and Violence<em>” är fyllda av lärdom och klartänkthet, men också passionerad polemik mot hindunationalismen och liknande företeelser i andra världsdelar.</em><br />
<em></em><br />
<em>Bin Ladin höll till i en annan division än hindunationalisterna, han hade följt extremismens logik till några av dess yttersta konsekvenser. Men inte heller i det var han unik.</em><br />
<em></em><br />
<em>Revolten mot det öppna samhället, hatet mot den moderna friheten, viljan att hejda all förändring, våldet som medel för en totalitär framtida idealstat där det gamla och rena återupprättas medan de oliktänkande eller avvikande likviderats – inget av det är nytt. I sin stora stridsskrift mot de totalitära diktaturerna, ”</em>Det öppna samhället och dess fiender<em>”, pekade </em><strong>Karl Popper</strong> <em>på dess rötter i </em><strong>Platons</strong><em> Grekland. Det var omkring tusen år före </em><strong>Muhammeds</strong><em> härfärd från Medina till Mecka.</em><br />
<em></em><br />
<em>För den vildvuxna floran av nutida extremistiska rörelser är islam inte någon tillräcklig förklaring. I hög grad handlar det i stället om revolten mot det öppna samhället, mot den moderna tidens nedbrytning av auktoriteter och privilegier, mot dess frigörelse av kvinnan och dess ovana kulturmönster.</em><br />
<em></em><br />
<em>Mellankrigstidens fascism och nazism i Europa hade till inte så liten del just en sådan grund. Där finns paralleller till nutida extremister som man inte ska blunda för utan tvärtom ta varning av."</em><br />
<em></em><br />
Artikelns slutkläm är den här:<em> "Ideologer som avskyr andras frihet och förkunnar att alla medel är tillåtna, även massmord, är farliga. 1900-talets historia borde ha lärt oss vad det kan sluta med."</em></div>
Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-58553091821573984502013-09-09T09:29:00.003+02:002013-09-09T09:29:33.624+02:00Den kristna kallelsen till demokrati<br />
<br />
<br />
<br />
Mot den auktoritära synen på
religion och politik, där fatwor och encyklikor slår fast politiska linjer
genom dekret uppifrån bör vi sätta kallelsen till det demokratiska
medborgarskapet.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>När kyrkan verkar i
politiken skall det främst vara genom att alla dess medlemmar är kallade till
tjänst i demokratin. Om detta skrev jag i <em>Frisinnad Tidskrift</em> 2004. Där pekade jag också på faran i den motvilja som på sina håll finns mot <span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-size: 10.0pt; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Arial Unicode MS"; mso-fareast-language: #00FF;">det öppna, västerländska samhälle, och som gör att många slags
rörelser och stater, vilka uppfattas som radikala utmaningar mot den västerländska
samhällsformen, verkar ha magnetisk dragningskraft på en del teologers och
samfundsledares civilisationsförakt. </span><br />
<br />
Här är ett utdrag ur den artikeln:<br />
<br />
<em>För att ha ett svar om kyrkors förhållande till statsmakt
och politik måste man också ha en ståndpunkt om vad kristen bekännelse skall
betyda av bekännelse till demokratin – eller till demokratins fiender och
motsatser.<o:p></o:p></em><br />
<em>
</em><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<em>Några ord från 1944 av den amerikanske teologen Reinhold
Niebuhr är en god sammanfattning av vad tro och erfarenhet lärt många moderna
kristna.</em> <strong>Mänsklig förmåga till rättfärdighet gör demokrati möjlig; mänsklig
böjelse för orättfärdighet gör demokrati nödvändig.</strong> <o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<em>Om detta är det inte enighet. I ekumeniska, akademiska och
andra kyrkliga ställningstaganden på ”elitnivå” de senaste 100 åren är stödet
för förtryckare, och en ovilja att stödja demokrati, en av de röda – eller
snarare bruna – trådarna i det som satts på pränt eller givits den talande
tystnadens stadfästelse.<o:p></o:p></em></div>
<em>
</em><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<em>Dessbättre är detta långtifrån hela bilden. Men om man
funderar över förhållandet mellan religion och politik är en god början att se
hur många gamla fallgropar det finns att undvika, ända sedan man i urkyrkan kom
på att det, trots det tillfälliga i allt omkring oss, faktiskt behövs ett
förhållningssätt till det världsliga samhället. Att världen en dag skall
försvinna och Guds rike komma i stället är något som kan komma snabbt, men
också dröja ett stort och för oss okänt antal generationer.<o:p></o:p></em></div>
<em>
</em><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<em>Hos Paulus ser vi ett första möte med problemet. Det ännu
giltiga svaret blir nej på frågan om de frälsta i en de heligas – eller självrättfärdigas
– anarkism skulle ställa sig utanför yrkesliv, äktenskap och samhällsliv. Att
det kunde bli<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>en kristens uppgift att
delta i att reformera staten eller utrikespolitiken föll dock knappast Paulus
och hans samtida in.<o:p></o:p></em></div>
<em>
</em><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<em>Senare uppstod en lång rad<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>tankefigurer för förhållandet mellan kyrka och samhällsliv, från
eremitliv över utvaldhet, utopism och nationalkyrka till teokrati. De flesta
får inte plats i ett sådant här sammanhang, men utopismen, numera ovanlig som
fullföljd sekteristism, har ett eko in i vår tid i intellektuellas
självrättfärdighet i de fattigas namn: Om Satan som i Uppenbarelseboken kan bli
bunden i tusen år, och världen då göras till något annat, blir
meningsmotståndare sådana som bekämpar Guds rike. Den förhävelsen bidrog nog
till att kristna akademiker under 1900-talet dök upp som medlöpare till
totalitära utopiska rörelser på de yttersta kanterna.<o:p></o:p></em></div>
<em>
</em><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<em>Men en – också i dag – vanligare förklaring till att
kyrkliga ledare så ofta stödde nazism och annan fascism är det
civilisationsförakt som funnits åtminstone sedan romantiken. I det moderna
samhället har man sett kaos, gudlöshet, och förstörelse av materiell och andlig
miljö. I reaktion mot demokratisering och social utjämning har man deltagit i
en revolt mot frihet och förnuft. En nära parallell finns i islam i dag, där
religion missbrukas för totalitär förkunnelse av fascistisk art, med udden mot
det moderna samhällets frihet.</em></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<em></em> </div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<em>Inom kristna kyrkor är civilisationsföraktet,
gödslat av de vanligen ganska välbeställdas lätthet att förhärliga andras
fattigdom, fortfarande en levande kraft, och en huvudförklaring till att
allsköns förtryckare och antiliberala samhällen kan romantiseras som motkrafter
till det förkättrade konsumtions- och demokratisamhället.<o:p></o:p></em></div>
<em>
</em><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<em>Den romerska kyrkan har fortfarande kejsardömet som förlaga,
en monarks envåldsmakt i princip, en självförnyande, toppstyrd byråkrati som
maktens verkliga utövare. Till detta styrelseskick hör inte bara teorin för en
kanonisk lag, med den kyrklige monarken som enväldig lagstiftare, utan också
föreställningen om det möjliga i en enda sann politisk lära, en s.k. sociallära
som utfärdas uppifrån genom dekret. Detta är också vad som ofta menas när man
säger att kyrkan skall ta ställning, det väntas ett besked uppifrån, om inte
från påven så från biskopar, missionsstyrelse eller kampanjkonsulenter.<o:p></o:p></em></div>
<em>
</em><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<em>Det finns även här en parallell mellan auktoritära politiska
förhållningssätt inom islam och kristendom. Den frihetsfientliga, antiliberala
fatwan från ayatollan är den direkta motsvarigheten till den antiliberala, mot
demokratin kyliga eller avvisande encyklikan.<o:p></o:p></em></div>
<em>
</em><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<em>Mot detta bör vi sätta kallelsen till det demokratiska
medborgarskapet. Prästadömet är allmänt, men i än högre grad gäller detta
samhällsansvaret. Kyrkan verkar i politiken främst genom att alla dess
medlemmar är kallade till tjänst som goda medborgare i demokratin, i
föreningslivet och i kyrkans egen demokratiska inre beslutsordning. I detta kan
vi ledas av tro, men vi kan inte få någon teologi som ger ett program eller ens
en given kristen linje i de flesta frågor. När vi är kallade till att tjäna
medmänniskan i demokratin är vi kallade till att ha delade meningar, till att
styra och låta oss styras genom diskussion.<o:p></o:p></em></div>
<em>
</em><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<em>Dekreten uppifrån om vissa politiska positioner och program
såsom teologiskt fastslagna är nästan alltid villfarelser. Vare sig religiöst
eller intellektuellt kan ett politiskt program härledas ur Bibeln. Det talar
för stor återhållsamhet med proklamationer från kyrkoledningar och ekumeniska
organ. Men därmed är inte sagt att det aldrig bör ske. Att kyrkans medlemmar
tar ställning, och att kyrkan genom medlemmarnas arbete, vägval och röster
verkar i samhället, skall pågå hela tiden i mängder av frågor. Vill man
deklarera en linje genom beslutande organ måste man ha människor med sig eller
riskera splittring och kritik. Vill man som ledande person i ett samfund ta
ställning har man samma rätt och kallelse som andra att ta politiskt ansvar och
motta förtroendeuppdrag. Men vill man behålla förtroende får man tänka sig för
så att medlemmarna inte börjar anse att förtroendet är slut.<o:p></o:p></em></div>
Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-80238654010539351742013-09-09T08:57:00.001+02:002013-09-09T09:18:13.332+02:00Några inlägg i kyrkliga frågor, i Eskilstuna-Kuriren, Frisinnad Tidskrift och Hemmets Vän<br />
Här intill finns mitt inlägg inför kyrkovalet i Västerviks-Tidningen. Detta är en av ganska många artiklar som jag skrivit i ämnen som på olika sätt berör kristen tro och kyrkliga frågor. <br />
<br />
<span style="font-family: "Times New Roman","serif";">Några
sådana inlägg av mig finns här på bloggen, till exempel under t ex 12/5, 5/9, 2/10 och 23/11 2012<o:p></o:p></span><br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif";">Andra
artiklar går att hitta via länkar: länkar i liknande frågor:<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif";"><o:p> </o:p></span></div>
<b><span style="font-family: "Times New Roman","serif";">Frisinnad
Tidskrift</span></b><span style="font-family: "Times New Roman","serif";">
Om president Gauck och hans rötter i den evangeliska kyrkan i Tyskland <a href="http://frisinnadtidskrift.se/artiklar/oevriga-artiklar/predikanten-som-president.aspx">(här)</a>. </span><br />
Detta är en av många artiklar i <em>Frisinnad Tidskrift</em>, men de flesta av dem är inte tillgängliga på nätet.<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<b><span style="color: #558ed5; font-family: "Times New Roman","serif";"><o:p> </o:p></span></b></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<b><span style="font-family: "Times New Roman","serif";">Hemmets
Vän</span></b><span style="color: #1f497d; font-family: "Times New Roman","serif";">
</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="color: #1f497d; font-family: "Times New Roman","serif";"><span style="color: black;">Där har jag också skrivit ofta om kyrkliga ämnen, men inte bara om sådana</span>, <a href="http://www.hemmetsvan.se/nyhetstexter.jsp?oid=4601&coid=4">till exempel här</a>, <span style="color: black;">andra artiklar kommer fram om man använder deras sökfunktion.</span> </span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman","serif";"><o:p> </o:p></span></div>
<b><span style="font-family: "Times New Roman","serif";">Eskilstuna-Kuriren</span></b><span style="font-family: "Times New Roman","serif";"> och <strong>Strängnäs Tidning</strong>, där har jag skrivit åtskilligt under ett antal år, och sedan december 2012 och ytterligare några månader är jag verksam för dem på i stort sett heltid, vilket bland annat medför att jag inte hinner med att lägga in så mycket material på den här bloggen. På ledarsidan tas ju ett stort antal ämnen upp, men ibland blir det också i <em>E-K</em> och / eller <em>ST </em>artiklar om kyrkliga ting, till exempel de här: </span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman","serif";"> </span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman","serif";"><span style="color: #558ed5;"><a href="http://ekuriren.se/ledareasikter/wredenlordag/1.1740841-frihet-och-frivillighet"><span style="color: #558ed5;">http://ekuriren.se/ledareasikter/wredenlordag/1.1740841-frihet-och-frivillighet</span></a>
<o:p></o:p></span></span><br />
<br />
<span style="color: #558ed5; font-family: "Times New Roman","serif";"><a href="http://ekuriren.se/ledareasikter/signerat/1.1676244-da-saltet-mist-saltan"><span style="color: #558ed5;">http://ekuriren.se/ledareasikter/signerat/1.1676244-da-saltet-mist-saltan</span></a><o:p></o:p></span><br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="color: #558ed5; font-family: "Times New Roman","serif";">
<a href="http://ekuriren.se/ledareasikter/signerat/1.1642468-en-martyr-fran-koping"><span style="color: #558ed5;">http://ekuriren.se/ledareasikter/signerat/1.1642468-en-martyr-fran-koping</span></a><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="color: #558ed5; font-family: "Times New Roman","serif";">
<a href="http://ekuriren.se/ledareasikter/wredenlordag/1.1298208-antinazismens-domkyrka"><span style="color: #558ed5;">http://ekuriren.se/ledareasikter/wredenlordag/1.1298208-antinazismens-domkyrka</span></a><o:p></o:p></span></div>
Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-62943809733974220072013-09-09T08:36:00.000+02:002013-09-09T08:36:56.616+02:00Inför kyrkovalet 2013: En fri kyrka i ett fritt land<br />
<em>Svenska Kyrkan är en fri kyrka i ett fritt land. Den förkunnar evangelium. När kyrkan är svensk förkunnar den inte nationalism och inskränkthet. Tvärtom, den står för reformationens frihetstradition.</em><br />
<em></em><br />
Detta skriver jag i en artikel i <a href="http://www.vt.se/opinion/debatt/?articleid=6933635"><em>Västerviks-Tidningen</em> i dag</a> (9/9 2013), närmast med anledning av valet till kyrkomötet i Svenska Kyrkan. Jag är nominerad som kandidat i det valet, inom Linköpings stift, där jag som bosatt i Eksjö hör hemma i detta sammanhang. En artikel samma ämne har nyligen varit publicerad i Smålands-<em>Tidningen / Tranås Tidning </em>(ej tillgänglig på nätet).<br />
I <em>Västerviks-Tidnigen</em> skriver jag:<br />
<br />
<em>En kyrka behöver också en organisation här i världen. Svenska Kyrkan organiseras i självstyrelse. Där bär medlemmar ansvar. Den formulering som en gång myntades av en av 1800-talets liberala pionjärer, den skånske kyrkoherden Carl Abraham Bergman, är numera förverkligad: En fri kyrka i en fri stat. </em><br />
<em></em><br />
<em>Den Helige Ande verkar inte genom en hierarki, utan i de enskilda människorna. Därför är vi alla som tillhör kyrkan kallade att vara ansvarsfulla medlemmar.</em><br />
<em></em><br />
<em>Vi är på samma sätt kallade att vara goda medborgare och ansvarsfulla väljare i ett fritt land.</em><br />
<em>Kyrkoval, som det snart är dags för, är inget främmande i kristendomen. Förtroendevalda, som tar på sig att arbeta för evangeliet, men också väljs tidsbegränsat, tillhör den kristna människans frihet.</em><br />
<em></em><br />
<em>Här finns ett stycke i Matteus evangelium att läsa: Det har där tjafsats en del bland lärjungarna om en särställning för somliga. Kristus jämför då med det monarkistiska sättet att styra där, som han uttrycker det, härskarna är herrar över sina folk och furstarna har makt över folken. Men så pekar han på att det ska vara på motsatt sätt: </em><br />
<em></em><br />
<em>– Så är det inte hos er. Den som ska vara stor hos er ska vara de andras tjänare. </em><br />
<em></em><br />
<em>En god beskrivning av den demokratiska andan! Det är den vi försöker leva efter, med val för bestämd tid, öppenhet, fri diskussion och fria människors samverkan i partier och föreningar.</em><br />
<em></em><br />
<em>Men varför då listor med partibeteckningar? Jo, sådana behövs när miljoner medlemmar ska kunna påverka direkt, inte med slutna möten som filter efter filter mellan medlem och kyrkomöte.</em><br />
<em>Men detta betyder inte – med enstaka undantag, främst SD – att partierna försöker använda kyrkan för ovidkommande syften.</em><br />
<em></em><br />
<em>För att ta min egen lista, Fria Liberaler i Svenska Kyrkan (FISK) som exempel: Vi är kyrkomedlemmar med värderingar präglade av evangeliets befrielsebudskap.</em><br />
<em></em><br />
<em>Den liberala samhällsuppfattningen har, liksom flera andra i Sverige, vuxit fram i ett långvarigt samspel mellan lutherska och andra frihetstankar. Vi som står för dessa liberala frihetsidéer har, liksom många andra medlemmar, något att bidra med i kyrkans styrelse och centrala verksamhet. </em><br />
<em>Där behöver inte minst det ekumeniska och internationella utbytet få en starkare betoning av frihetliga och demokratiska värden.</em><br />
<em></em><br />
<em>Det är mycket Sverige har lärt av kristen tro, men dit hör verkligen inte att hatiskt ställa folk och andra kollektiv mot varandra, eller att bygga sin strävan efter makt på hets mot dem som inte är som vi själva.</em><br />
<em></em><br />
<em>Vad vi i Sverige däremot fått, mycket tack vare kristendomen, är inte minst grunden för vårt fria samhälle, och vikten av att se till den enskilda medmänniskan. Detta är inget privilegium bara för oss. Liksom kristendomen är friheten missionerande, något livskraftigt som spritt sig till andra kontinenter, kulturer och trossystem.</em><br />
<em></em><br />
<em>Även i kyrkoval finns det sådana som falskflaggar blågult, fast de själva står för motsatsen till det svenska, fast de öser anklagelser över kyrkfolket, och dessutom inte förstått att evangeliet är just ett befrielsens budskap.</em><br />
<strong> Åke Wredén</strong>Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-30935953275566497772013-06-15T17:09:00.001+02:002013-06-15T17:09:52.957+02:00Boxning är ingen sport <br />
Om boxning skrev jag på <em>Newsmill </em> 31 januari 2009, och den artikeln (se <a href="http://www.newsmill.se/node/3526">här</a>) avslutades som följer:<br />
<br />
<strong><u> </u><em>" </em></strong><em>Kommersiell boxning kan ... vara lönsam endast då den går ut på att en del av deltagarna skall misshandlas så grovt att de blir neurologiskt handikappade invalider Proffsboxning är helt enkelt ingen sport. Riktig idrott utjämnar sociala klyftor i stället för att ockra på dem."</em><br />
<br />
Nu har detta åter blivit bara alltför aktuellt, efter den otäcka knockouten 14 juni 2013 i en match i damboxning, som har blivit en ny trend då det gäller att stimulera grabbighetens sämre sidor.<br />
<br />
En annan artikel i ämnet hade jag på debattplats i <em>Skånska Dagbladet</em> 25 september 2005,då debatten pågick om att häva förbudet mot kommersiell boxning och införa den tillståndsprövning som nu gäller och som gav klartecken för den match som slutade med en operation för skador i hjärnan. <br />
<br />
Skillnaden är att då handlade det bara om unga män som skulle ta stora risker, nu är det också kvinnor som utsätts för samma stora skaderisker. Eftersom artikeln skrevs för snart åtta år sedan är det även annat som har ändrats sedan dess - Zlatan Ibrahimovic som nämns som exempel på en utövare av riktig idrott har bytt klubb och är numera som bekant i Paris. <br />
<br />
Artikeln är inte tillgänglig på nätet och här kommer ett längre utdrag ur den:<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<em>" ... När Ingemar Johansson var världsmästare i tungvikt fick folk
se väldigt mycket av vad hans ”sport” egentligen gick ut. Följden blev att
riksdagen förbjöd kommersiell boxning. En skånsk riksdagsman, Sten Sjöholm, var
den mest pådrivande bakom det beslutet. <o:p></o:p></em></div>
<em>
I dag låter det på annat sätt. Vem lyssnar nu på
hjärnkirurger?<o:p></o:p></em><br />
<em>
Ansvarig minister, som är Bosse Ringholm [s], har sagt att det
inte är tal om att ta bort förbudet. På annat håll i regeringskansliet har
tjänstemän ändå talat om förberedelser för att släppa proffsboxningen lös. Men
vad som än pågår hos regeringen är det riksdagen som bestämmer, och vad den kan
vilja vill gå med på om proffsboxning återstår att se.<o:p></o:p></em><br />
<em>
Kring proffsboxningen ligger en sur lukt av svett,
hjärnskakning, halvkriminalitet och smutsiga pengar, men framför allt av
sociala klyftor. Människor som har det bra ställt betalar för att se unga män
från samhällets botten få blod i ansiktet och trasiga hjärnor.</em><br />
<em>Mötet på
marknaden, mellan dem som betalar pengar och dem som får betala med stor risk
för invaliditet, förmedlas av herrar från näringslivets yttersta gränsland mot
undre världen. Sådana typer behöver, i denna reklamtevens tid, inte sakna
kompanjoner från finare salonger. När en lucka i lagen nyligen användes för en
uppvisning av sparkar mot skallen stod ett av tevedrottningen Christina
Stenbecks bolag för den skenbart respektabla fasaden. <o:p></o:p></em><br />
<em>
De som ändå vill återinföra proffsboxning tar fram samma
skäl som numera alltid används för att ge upp sociala ambitioner – ett litet
land kan inte hindra det som i stället kan göras utanför gränsen. När vi i
Sverige är så ensamma om förbudet mot kommersialiserad hjärnskakning kan
svenska pojkar som tror att de skall bli rika på att slå andra medvetslösa
lockas av affärsmän som ordnar proffsboxning i till exempel Köpenhamn. Om dessa
grabbar sedan kommer hem igen efter några knockar kan sjukvård och kommunal
hemtjänst få ta hand om dem i alla fall. Vård ges ju även om demens eller
neurologiska handikapp beror på våld mot betalning. Vårdpengarna som sparas på
att inte ha svensk proffsboxning är därför inte så stora.<o:p></o:p></em><br />
<em>
Det som kan få riksdagen att knocka en boxningsproposition
är nog något annat, proffsboxningen som tecken på social arrogans. Många slags
idrott blir karriärvägen från enkla eller fattiga förhållanden till stora
pengar, eller åtminstone till nya och vidare vyer och ett engagemang i samhälle
och föreningsliv. Efter TV-dokumentären nyligen om Ingemar Johanssons
berömmelse och tragedi måste det ändå slås fast, boxning är inte som fotboll,
och det gäller ännu mer i dag än då Ingo mötte Floyd. ... <o:p></o:p></em><br />
<em>
I fotboll kan man göra sig illa ibland. Men det som gör
fotboll på elitnivå underhållande, spännande och ekonomiskt het är snygga mål
och skickligt spel. Om Zlatan skulle slå målvakten fördärvad skulle han bli
utvisad, avstängd och utskämd. Det som lyft Zlatan från en bollplan vid Rosengård
till världseliten i Juventus är skott i mål, inte slag på käften.<o:p></o:p></em><br />
<em>
Undantagen upphäver inte regeln, det är för det mesta en
grym lögn att boxning är en väg från slum till lyx. Boxning för pengar är för
det mesta är en väg från underklass till ännu lägre underklass, från ganska
fattig eller mycket fattig till medicinskt kvaddad och socialt utslagen.<o:p></o:p></em><br />
<em>
Det är här den motbjudande sociala arrogansen finns. Folk
som har sitt på det torra betalar – direkt eller via reklamteves kommersiella
nihilism – för att offra grabbar som nästan alltid har det sämre ställt.<o:p></o:p></em><br />
<em>
Att denna blandning, av våld nertill och klassarrogans
upptill, är förbjuden viftas nu bort som något löjligt. Hjärnkirurger kan varna
om proffsboxares neurologiska skador efter just de där hårda slagen mot skallen
som är lönsamma därför att de drar publik och reklampengar. Men de verkar bli
avfärdade som trista typer från Lunds dammiga föreläsningssalar. <o:p></o:p></em><br />
<em>
Detta är inte det enda exemplet på en ny social arrogans,
pådriven av reklamteve. I dokusåpor exploaterar miljonstinna tevebolag illa
utbildade och vilsna ungdomar. De utnyttjar drivkraften i en nästan alltid
fåfäng lockelse att bli rik genom att förnedra sig för uppmärksamhet. ... "<o:p></o:p></em><br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p></o:p> </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p></div>
<br />Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-47440758291022999402012-11-23T12:49:00.000+01:002012-11-23T18:49:49.087+01:00Lästips: Tidskriften NOD om Breivik och om Pussy RiotFrån kretsen av lärare och andra intellektuella kring den baptistiska Örebro Missionsskola ges det ut en minst sagt ambitiös kulturtidskrift - <em>NOD - Forum för tro, kultur och samhälle</em>.<br />
<br />
I senaste numret skriver både <strong>Ylva Eggehorn</strong> och <strong>Göran Sahlberg</strong> om terrordåden i Norge och om massmördaren.<br />
Ylva Eggehorn, en av nutidens inte flitigaste men främsta svenska psalmdiktare, bävar inför den synd massmördaren representerar, lögnens totala triumf, det som kallas synden mot den helige Ande. Hon tar sin tillflykt till trosbekännelsen, till Kristus, som vet hur det är att vara människa. (Hennes text är tidigare publicerad i den norska tidskriften <em>Strek</em>, nr 2011/5.)<br />
<br />
Göran Sahlberg bidrar med en innehållsrik uppsats om massmördaren <strong>Anders Behring Breiviks </strong>bisarra och politiskt extremistiska "manifest", och dess fantasier om korsriddare och annat. Den artikeln är för omfattande för att på ett rättvisande sätt refereras här. Ett par små nedslag bara:<br />
<br />
Sahlberg lägger märke till en sak den offentlige försvararen <strong>Geir Lippestad</strong> säger, om att Breivik "är en människa, inte något annat. Damhället skulle förlora på det om han definieras som ett monster eller något från en anann planet." Lippestad uttryckte här, noterar Sahlberg, en specifik västerländskt-kristet präglad rättstradition, som ska få oss att skilja saken från personen - den ansvarige syndaren från den perversa synden.<br />
Sahlberg noterar också att <strong>Friedrich Nietzsche</strong> figurerar ett tiotal gånger i Beriviks hopsamlade tirader. Breivik har inte<strong> </strong>Nietzsche som husgud, hans verkliga inspriration kommer ju, kan det tilläggas ur ett par av den politiska högerextremismens varianter och - som det också påpekas ur en starkt störd och hatisk inställning till kvinnor. Nietzsches hat mot kristendomen, eller som Sahlberg uttrycker det, "en oavlåten strävan med filosofin som hammare, i en dekonstruktiv kamp mot en judisk-kristen kultur" gjorde ju honom till en av portalgestalterna för 1900-talets radikalt antidemokratiska rörelser.<br />
<br />
Det är - tycker jag att man bör understryka - i en fortsättning av denna ondskans tradition som Breiviks ideologiska inpiratörer hör hemma, alldeles oavsett Breiviks hopklippta och röriga skräckfantasier och drömmerier om korsriddare och andra förevändningar för massmord och hat mot demokratin.<br />
<br />
En väl så intressant liten poäng i senaste numret av <em>NOD</em> är ett ledarstick om vad det numera världsberömda ryska punkbandet "Pussy Riot" egentligen sjöng för något vid sitt upptåg i Frälsarkatedralen i Moskva. Det har ju ofta framställts som om det de gjorde var en del av något antikristet budskap, inte minst har <strong>Vladimir Putins</strong> styre försökt få det att se så enkelt ut, när man försvarat de stränga fängelsaestraffen.<br />
<br />
Men redaktionen för <em>NOD</em> har tydligen språkkunskaper i ryska, och har översatt en sång som "Pussy Riot" framförde i katedralen. Det som angrips i texten är Putin och hans styre samt den ryska ortodoxa kyrkoledningens stöd för Putin.<br />
<br />
Ironin är påstruken med ganska breda penseldrag och inte någon stor poesi. Men efter ett antal rader med förhoppningen att såväl Guds Moder som ryska kristna ska vända sig mot Putin och dennes härskarmetoder kommer en strof som börjar så här:<br />
<em>" Patriarken tror på Putin.</em><br />
<em>Tjejer, sätt er tro till Gud! ... "</em><br />
<br />
Om detta skriver NOD: <em>"Som vanligt visade svenska medier minimalt intresse för att återge texter med en religiös anstrykning."</em><br />
<br />
Själv kan jag inte ryska, så jag kan inte tillföra något i sak. Men det är ett tänkvärt litet påpekande <em>NOD </em>gör. Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-12505842308475300292012-11-22T10:51:00.001+01:002012-11-22T10:51:29.966+01:00Faran för en mer statsägd och mer lobbyiststyrd nyhetsförmedlingEn mer statsägd och mer lobbyiststyrd nyhetsförmedling är ingen fördel för ett demokratiskt land.<br />
Om annonser flyttar till medier som inte bär nyheter eller samhällsdebatt, och om abonnemang, lösnummer och motsvarande intäkter för elektroniskt spridda medier inte räcker för att upprätthålla mer än ett påtagligt begränsat nyhetsarbete, vad händer då? Det mesta talar för att följderna inte stannar inom mediebranscherna utan i hög grad skadar viktiga funktioner i ett demokratiskt land.<br />
<br />
Om detta skriver jag i dag på en av kultursidorna i <em>Dagens Nyheter</em>, där jag bidrar med del 6 i en serie de har om pressens framtid. Länk till <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/del-6-kris-pa-djupet-nar-farre-gar-mot-strommen">artikeln i dess helhet finns här</a>.<br />
<br />
Ett par klipp ur texten kommer här, men läs artikeln i <em>Dagens Nyheter</em>!<br />
<br />
<em>"... De som yrkesmässigt försöker påverka nyhetsförmedlingen utifrån är mångdubbelt fler än de som arbetar med att självständigt ta fram nyheter eller med att på redaktioner värdera och kommentera samhällsfrågor. Än så länge är ändå de som har intresse av att få sina budskap presenterade som nyheter ofta i underläge mot de mer publicistiskt och ekonomiskt starka redaktionerna. Men de kan komma i överläge mot publicistiskt demoraliserade och ekonomiskt utarmade redaktioner...."</em><br />
<br />
Och:<br />
<br />
<em>" ... Nyhetsförmedlingen blir mycket mer dominerad av de statliga etermedier som kan behålla sin redaktionella styrka när andra medieredaktioner försvagas, stängs eller blir beroende av vad sponsorer och andra finansiärer vill betala för. Det är en riskabel illusion att detta skulle kunna hända utan kedjereaktioner. Statsmakten i statliga medier är visserligen i Sverige av tradition delegerad i många steg, och är inte ett direkt utflöde av regeringsmakten. Men ifall annan nyhetsförmedling försvagas kommer det troligen att sätta den svenska public-servicemodellen under tryck. I högre grad får vi då statsnyheter med svaga motvikter. ... "</em><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br /><br />
<br />
<br />
<br />
<br /><br />
<br />
Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-9962892997335140232012-11-17T19:44:00.000+01:002012-11-17T19:44:02.307+01:00Investeringsklimatet avgör i hög grad hur framtida välfärd blir<span style="font-family: 'Times New Roman','serif'; font-size: 12pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US;">Vi kan förmodligen leva högt ett tag till på att inte ha betett oss som Italien. Men i längden kan det inte gå bra om en stor del av all politik och debatt fylls av sterilt missnöje och av hackande på människor som pekas ut som syndabockar. Om detta skrev jag i <em>Jönköpings-Posten</em> förra lördagen (19/11 2012).</span><br />
<br />
<span style="font-family: 'Times New Roman','serif'; font-size: 12pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US;">Bakgrunden till artikeln är konjunkturnedgången i omvärlden, som märks i att det varit ganska många och ibland ganska stora varsel i exportindustrin de senaste månaderna. Om detta skrev jag bland annat det här: </span><br />
<br />
<span style="font-family: 'Times New Roman','serif'; font-size: 12pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US;"><em>" ... Lågkonjunkturer går över. Konkurrenstryck består. I ett land som inte vill sjunka till sämre välfärd och inkomster måste ekonomin förnya sig. Samhällssystemet måste hävda sig i konkurrens med andra. ... En del jobb som försvinner kan komma igen när exportkonjunkturen förbättras. Men viktigare är att det som tappar i konkurrenskraft ersätts av ny produktion, som sker med nya produkter, ny effektivitet och ofta med ny teknik. Till stor del är det i förmågan till förnyelse som den framtida välfärdsutvecklingen avgörs. Det krävs investeringsklimat, och Sverige måste vara en bra hemadress för globalt konkurrensdugliga företag. ... "</em></span><br />
<br />
<span style="font-family: 'Times New Roman','serif'; font-size: 12pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US;">Jag pekade sedan på att mycket av politisk och annan debatt har en inriktning som motverkar det slags reformer som förbättrar möjligheterna att ekonomin kan utvecklas väl i framtiden. </span><span style="font-family: 'Times New Roman','serif'; font-size: 12pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US;">Det duger inte att, som ofta görs, rycka på axlarna åt det som verkligen ger bättre utbildning, effektivitet och produktion. Jag belyste detta med en jämförelse med de krisande ekonomierna i mellersta och södra Europa:</span><br />
<br />
<span style="font-family: 'Times New Roman','serif'; font-size: 12pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US;"><em>" ... Sverige har ju numera genom en rad omstridda reformer, effektiviseringar och besparingar lyckats slippa undan de statsfinansiella kriser som nu hemsöker Italien och Spanien, och hotar till exempel Frankrike. Men kärnan i flera av de europeiska kriserna är en tankeställare även hos oss. Dessa länder har halkat efter i konkurrenskraft och produktivitet, och med åldrande befolkning får de ökande påfrestningar på skattesystem, pensioner och andra välfärdsordningar.</em></span><br />
<br />
<em>De blundat för flera av grundproblemen. De har försökt bevilja sig själva högre levnadsstandard och bevarade gruppförmåner av olika slag genom ohållbar kreditexpansion, löneökningar utan täckning, tidiga pensioneringar, budgetunderskott, överbemanning i en dåligt rationaliserad offentlig sektor, stort utrymme för skattefusk, felriktade skatteavdrag, tillväxtskadande skattesatser samt pensionssystem som blivit allt mer insolventa. ... "</em><br />
<br />
Men Sverige är inte fritt från liknande problem:<br />
<br />
<em>" Väldigt mycket av debatten ... handlar fortfarande om att tala illa om just de förändringar och reformer som förbättrat Sveriges ekonomiska läge och minskat risken för ekonomisk och social tillbakagång. Detta gäller inte bara delar av partipolitiken. Det är ännu mer påfallande i lobbyisters och intresseorganisationers verksamhet, liksom i delar av nyhetsrapporteringen – för att inte tala om det ständigt droppande klagognället i en del slags insändarspalter."</em><br />
<br />
<br />
<em>"De nya reformer som nu genomförs möts",</em> fortsatte jag, <em>" till stor del av samma reaktioner. Regeringens viktiga förslag om ändring av företagsbeskattningen förbättrar investeringsklimatet för framtida jobb. Men det har mötts av surt gnäll från bolagslobbyister över borttagna möjligheter att skicka miljarder till skatteparadis - eller av lika surt ointresse över att bolagsskattens snedvridning av ekonomin minskas.</em><br />
<em><br /></em>
<em>De stora skolreformerna, med uppryckning av gymnasiet, grundskolan, läroplaner, betygssystem och inte minst lärarutbildning genomförs nu, detta kommer att pågå ett antal år framåt. Men de Björklundska reformerna beslutades mot nästan heltäckande avslagsyrkanden från stora delar av riksdagen. Nu är det många som mest verkar vara intresserade av att hitta fel i sidofrågor eller försöka få folk att tro att det gått fel när resultaten inte kan komma omedelbart. ..."</em><br />
<br />
<br />
En del mönster i svensk debatt eller i svenska intressegruppers framfart är inte så olika sådant som förvärrar och förlänger krisen längre söderut i Europa:<br />
<br />
<em>"Fortfarande är det vanligt att det ställs krav på att industrins produktions- och konkurrensförmåga ska undergrävas med avstängning av en stor del av elförsörjningen.</em><br />
<em>Fortfarande är det organisationer som envist menar att pensionssystemet borde reagera på en ekonomisk kris med att bygga upp ofinansierade underskott eller med att skärpa skattebördan på näringslivet. </em><br />
<em>I skattefrågor är det vanligt att det tas lätt på problemet att en stor del av exportindustrins viktigaste ingenjörer och andra nyckelmedarbetare belastas med mycket tunga och mycket snedvridande inkomstskatter. Samtidigt finns det för andra slags verksamheter och för gamla pengar som inte deltar i produktionen en hel del fördelaktiga kryphål och särregler."</em><br />
<br />
<span style="font-size: x-small;"><strong>[Ovanstående är några utdrag ur artikeln i</strong> <em>J-P</em><strong> 10/11, som inte är inte tillgänglig via tidningens webbplats.] </strong></span><br />
<br />Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-14582821265877440842012-11-16T12:33:00.001+01:002012-11-16T12:33:56.365+01:00Lästips: Upsala Nya Tidning om SD-männen med järnrörenEn ledamot i riksdagens justitieutskott, som uppträtt beväpnad med järnrör för ett gatuslagsmål, är inte så vanligt. Men inom de s.k. "Sverigedemokraterna" är det mycket som inte hör hemma i en demokratisk och parlamentarisk kultur.<br />
<br />
En film inspelad med mobilkamera av en mycket ledande s.k. "sverigedemokrat" har stört ritningarna för partiet. En av deras riksdagsmän har, för att skydda partiets PR-strategi, under spektakulära former utsatts för vad som åtminstone utåt ska se ut som en utrensning ur partiledningen. I själva verket kan filmen inte ha varit någon nyhet för kretsen av hårda män i toppen på SD-partiet. Partiet har haft en förvanskad och nedklippt version av samma film liggande ute på nätet för att lura nyhetsrapporteringen och förvränga vad som egentligen hände vid det tillfälle då männen med järnrören var i farten.<br />
<br />
Det har skrivits en hel del om detta de senaste dagarna. Bland det mest läsvärda är <strong>Håkan Holmbergs</strong> artikel på ledarplats i <em>Upsala Nya Tidning</em> (lib). Här är bara ett litet utdrag, men hela artikeln finns <a href="http://www.unt.se/ledare/de-tankte-slass-med-jarnror-1967088.aspx">här på tidningens webb-plats</a>, och den rekommenderas för läsning:<br />
<br />
<em>"... Originalfilmen har funnits hela tiden. Förmodligen har den spritts internt som ett sätt för de tre att visa hur föraktfullt de vågar uppträda mot andra och hur smart de duperar polisen när den väl kommer till platsen. Att mentaliteten inom stora delar av Sverigedemokraternas medlemskår är just sådan är ingen nyhet – det kan följas dagligen på olika bloggar - och demonstrerades så sent som i onsdags genom de hyllningar som skickades till Erik Almqvists sida på Facebook.</em><br />
<em></em><br />
<em><br /></em>
<em>Man kan inte föreställa sig annat än att partiets ordförande Jimmie Åkesson och partisekreteraren Björn Söder varit medvetna om detta. Almqvist och Ekeroth hör till deras närmaste förbundna. Allt talar för att Åkesson sett filmen – och alltså inte gjort något förrän Almqvist och Ekeroth offentligt ertappades med att ljuga om det som hände.</em><br />
<em><br /></em>
<em>Om Åkesson hade menat allvar med talet om ”nolltolerans” mot rasism, kvinnoförakt och olämpligt uppträdande, så hade han gripit in långt tidigare. ..."</em> (Ur UNT)<br />
<br />
Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-20621553890910983142012-11-09T17:48:00.005+01:002012-11-09T17:48:59.429+01:00Det s.k. "SD:s" internationella förbindelser tål inte dagsljusI Österrike finns två partier som är resultatet av sprängningen av den beryktade antisemiten Jörg Haiders missnöjesparti på högerkanten. Med det ena av dessa partier har de Åkessonska s.k. "Sverigedemokraterna" påfallande nära relationer, och företrädare för SD:s partiledning deltar i sammankomster som är festtillställningar för detta parti och en österrikisk subkultur i ytterhögern som förvaltar traditionerna från extremhögern före, under och efter världskriget. Om detta - se till exempel text på den här bloggen den 10 februari 2012.<br />
<br />
Det har i åratlal i seriösa österrikiska tidningar kommit en mer eller mindre ständig ström av pikanta nyheter om sådant som nazistkopplingar, relationer till diktaturer och ekonomiskt skumrask i och kring den ytterhöger i Österrike som är broderparti till svenska "SD". Det senaste interna partigrälet är inte det minst pikanta från det hållet.<br />
<br />
En man i detta parti är vice talman i den ena kammaren i Österrikes parlament. Han har hållit sig med en politisk medarbetare som kombinerat sin avlöning från riksdagen med att ha förbindelser med nynazistiska skinheads. Detta är ju inte i sak särskilt överraskande - även i Österrike har ytterhögern olika ansikten och visar upp dem selektivt beroende på vilka miljöer an uppträder i. Men i detta fall blev det lite för uppenbart, och inom SD:s broderparti blev man osams om hur man skulle göra med den man som lite för tydligt påmint om de direkta kontaktytorna mellan partiet och några av de bruna extremisternas minst rumsrena kärnväljare.<br />
<br />
I delstaten där talmannens medarbetare hörde hemma ansåg den regionale partiledaren att de hade frusit ut mannen i fråga. Man hade visat den högsta partiledningen fotografiska bevis på direktkontakten mellan den omstridde partimedarbetaren och sådana som öppet uppträdde som nynazistiska skinheads.<br />
<br />
Det som sedan hände berättar Wientidningen <em><a href="http://derstandard.at/1350260830565/Kurzmann-kritisiert-Neonazi-Umgang-der-Bundes-FP">Der Standard</a></em> om: Rikspartiets generalsekreterare - som alltså mot svarar partisekreteraren Björn Söder hos SD - håller den kritiserade partimedarbetaren om ryggen. Anklagelserna mot partimedarbetaren är enligt denne företrädare för partiledningen alldeles grundlösa, trots de fotografiska beläggen och trots att vederbörande i sammanhanget dömts i domstol för mened.<br />
<br />
Det hela är ganska typiskt. Men det påminner om en sak. Det s.k. "SD:s" internationella partirelationer tål inte dagsljus. Vad det påminner en del om är de ljusskygga internationella förbindelserna som svenska kommunistpartier haft under årens lopp.Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-29130294040637514052012-11-07T11:03:00.000+01:002012-11-07T11:06:41.444+01:00USA:s republikaner och svensk vänsterflygel har gjort fel på likartade sättDet republikanska partiet har lidit ett välförtjänt nederlag i presidentvalet i USA. President Obamas segermarginal var inte så stor, men republikanerna har i alla fall misslyckats med att exploatera vanföreställningen att USA:s ganska stora ekonomiska problem kan skyllas på den sittande presidenten, som ju efter valet 2008 fick överta en akut och farlig kris som hade sina orsaker under en följd av år.<br />
<br />
Olika republikanska kandidaters försök att i primärvals-, kongress- och presidentkampanjer skylla verkningarna av 2008 års finanskris på Obama har varit patetiska. De har ockå också låtit ledsamt bekanta, för oss som hört liknande i svensk politik.<br />
<br />
Om detta skrev jag i en artikel i <em>Eskilstuna-Kuriren </em>(lib) den 13 januari i år, där jag gjorde en del jämförelser mellan Sverige och USA när det gäller tendensen till verklighetsflykt genom en halsstarrig förment renlärighet. Här följer ett udrag ur den artikeln, som har sin aktualitet också nu när vi fått se facit av den amerikanska valkampanjen:<br />
<br />
<em>"... I energipolitik finns också verklighetsflykt. Koldioxiden är ett hot mot klimatet. Men för USA-högern är det tabu att höja de påfallande låga skatterna på fossilbränslen. Hellre blundar man. De som vill låta mest renläriga förrnekar hela frågan.</em><br />
<em></em><br />
<em>För svensk grönvänster är det uppenbart största alternativet till fossilbränslen – kärnkraften – tabu. Hur mycket koldioxidproblemet än förvärrats förblir det dogm att reaktorerna ska stängas av och inga nya byggas. Hellre blundar man för matematiken, att en enda reaktor motsvarar ett enormt antal vindsnurror är det renlärigt att förneka.</em><br />
<em><br /></em><em>När ett stort välfärdsproblem är för få yrkesverksamma och ett ökat antal äldre blommar ändå drömmarna om sex timmars arbetsdag upp igen. Sjöstedt efterträder Ohly och sägs förnya – men i alla fall är det första som händer att han sitter i radion och försöker låta som om mindre arbete blir bättre välfärd.</em><br />
<em>USA är yngre. Åldersbalansen är inte välfärdshot som i Europa och Japan. Men amerikansk höger – förutom isolationister – vill gärna framstå som häftigare i att stå upp för USA:s styrka som ledare för fria länder. Men deras verklighetsflykt får dem att inte medge vad det krävs av skatter för att betala militär styrka, av ny energipolitik för att minska oljeberoendet och av bra skolor och trygghetssystem för att bygga yttre styrka på inre styrka och social sammanhållning.</em><br />
<em><br /></em><em>Republikanska kandidaters försök att skylla verkningarna av 2008 års finanskris på Obama är patetiska, men låter också ledsamt bekanta. Obamas finansminister och USA:s riksbank har gjort mycket för att begränsa riskerna för en djup depression och möjliggöra successiv avveckling av de enorma obalanser Obama fick överta från lättsinnets år under Bush. Det är då bedrövligt att se republikanska kandidater tävla i att angripa riksbanken eller i att skylla allt på en president som valdes då krisen redan var faktum.</em><br />
<em><br /></em><em>Men en del känns igen: Följderna i Sverige av ett exportras orsakat av kriser i andra länder påstods vara den svenska regeringens fel. Regering och riksbank svarade på 2008-09 års kris med en aggressivt expansiv ekonomisk politik Ändå var det ett envetet tal om att regeringen stod ”passiv” inför krisen.</em><br />
<em><br /></em><em>Det är lätt att på distans se amerikanska republikaners fel. Men liknande finns här hemma. Inte bara de negativa kampanjerna i USA har besvärande likhet med sämre sidor inom det som påstås föreställa svensk vänster."</em><br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">Artikeln i E-K finns i sin helhet <a href="http://ekuriren.se/ledareasikter/signerat/1.1313775-dar-som-har-renlarighet-genom-verklighetsflykt">på tidningens hemsida</a>.</span>Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-26314983173015017582012-11-03T21:08:00.001+01:002012-11-03T21:08:45.360+01:00Varifrån kommer USA:s politiska system - som inte är som vårt?USA går till val på tisdag, och åter påminns vi om hur olika USA:s politiska system är mot vårt. Bredvid varandra finns president, senat och representanthus – samt en lagstiftande politisk domstol utsedd av president och senat. Ibland lamslår de varandra. Ibland samlar de sig till global handlingskraft. Varför är USA annorlunda? Den följande texten är från januari 2009, och kommer från en av mina månatliga krönikor i den dåvarande - men numera nedlagda <em>Karlskoga-Kuriren</em>:<br />
<br />
<br />
<em>"... Jo, grunden lades av män som höll republikanska idéer från 1600-talets England levande. I ett engelskt val 1640 hade inflationen plötsligt gett bortåt en tredjedel av alla vuxna män rösträtt, omkring en fjärdedel av parlamentet tillsattes efter valkampanjer där olika kandidater stod mot varandra.</em><br />
<em><br /></em>
<em>En engelsk republik infördes, men förföll till militärstyre. En mycket livlig samhällsdebatt tystades för en tid. Men idéerna levde kvar, av det som misslyckats drogs viktiga slutsatser om fria val, avskaffad censur och religiös tolerans.</em><br />
<em><br /></em>
<em>Årtiondena efter 1690 fick England ett styre där regeringarna stödde sig på underhuset. Ledande parti var då oftast ”whigs”, en blandning av godsägare, affärsfolk, frikyrkliga och andra som förde bara delar av idéarvet från republiken vidare. Vid sidan fanns en liten ”vänsteropposition” som ville vara de ”sanna whigs”. De kritiserade att de styrande påverkade många av valen och höll ihop sina majoriteter med mutor. Denna opposition blev principiell motståndare till parlamentarism, och ville i stället ha flera slags statsmakt som motvikter mot varandra.</em><br />
<em><br /></em>
<em>Men de hade en tvetydig syn – en del utvecklade tankar om allmän rösträtt som först hade förts fram på 1600-talet. Andra såg tvärtom de skilda statsmakterna som ett skydd för ett elitbetonat styre, både mot en bredare folkmening och mot en alltför maktlysten regering.</em><br />
<em><br /></em>
<em>I England var denna opposition helt maktlös. Men i USA blev dess tänkesätt enormt inflytelserikt. Till att börja med följde dock tvetydigheten om demokratin med in i USA:s författning, som fick den uppdelning på president, tvådelad kongress och politiserad domstol som den fortfarande har. Somliga ville ha en svag regering, somliga ville ha en statsmakt som var svår att påverka genom vanligt folks rösträtt.</em><br />
<em><br /></em>
<em>Men så blev det ändå tvärtom. En bit in på 1800-talet bröt allmän rösträtt igenom på bred front, men inte för svarta och kvinnor, där kom genombrotten långt senare. Förändringen var till större delen ett faktum 1828, hela 80 och 90 år före de båda svenska rösträttsreformerna! Den var dramatisk nog för att i grunden förvandla amerikansk politik. Presidentvalen blev tävlingar i att bygga ett bredd stöd i väljargrupper som till större delen bestod av enkelt folk, bönder, arbetare och hantverksföretagare.</em><br />
<em><br /></em>
<em>Det var detta USA som invandrarna från Sverige mötte. Och det var detta USA som med amerikanskfödda folkrörelser, framför allt nykterhetsrörelsen, kom tillbaka över Atlanten och i vår rösträttsrörelse förenades med en äldre svensk självstyrelsetradition."</em><br />
<em><br /></em>
Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-80125486020683105322012-10-30T07:51:00.007+01:002012-10-30T08:05:39.189+01:00Nobelpristagaren som gav Strindberg underbetyg i kemiThe Svedberg var professor i Uppsala.1926 fick han Nobelpriset i kemi. Som ung var han en stor beundrare av August Strindberg som författare, och han tänkte att Strindbergs stora intresse för kemi kanske innehöll åtminstone något av värde. Han tog 1908 kontakt med Strindberg och erbjöd sig att göra om en del av hans experiment. Ja, det ville Strindberg gärna. Den unge mannen kunde ju börja med att svavel faktiskt kunde bli kol.<br />
Tio år senare publicerade The Svedberg en förödande vidräkning med Strindbergs spekulationer om kemi och det förakt Strindberg visade mot vetenskap grundad på erfarenheten av experiment som kunde upprepas och ge samma resultat. Om detta har jag skrivit en artikel som finns i senaste numret av tidskriften Liberal Debatt (<a href="http://www.liberaldebatt.se/2012/10/strindberg-kvacksalvaren/">på denna adress</a>):<br />
<br />
<em>" Strindberg var ett praktexempel på kvack- och kvasivetenskapare – sådana som finns i dag också och är besatta av misstro mot den »etablerade« vetenskapen.</em><br />
<em></em><br />
<em>The Svedberg belyste med en rad exempel hur Strindberg började med att tro att Darwins och andras utvecklingsläror gällde även i kemin, och hur han sedan övergick från kemiska experiment till ockulta spekulationer om mystiska siffersamband. Han gjorde meningslösa jämförelser mellan olika atomvikter och andra tal, som han dessutom regelmässigt angav felaktigt eller rundade av för att de skulle passa in i hans konstruktioner."</em><br />
<br />
Även detta förtjänar, menar jag, att lyftas fram under det pågående Strindbergåret. Detta kan annars <em>"kan sluta i att ha varit falskt. Det blir en skönmålning om inte de mörka sidorna också lyfts fram. Föreställningen om Strindberg som progressiv och vänster har alltid varit skev, förenklad och tillrättalagd. Hos honom finns också kvinnoförakt, antisemitism – och förment naturvetenskapligt alternativkvackande. "</em><br />
<br />
Intressant är även var The Svedberg fick sina båda faktaspäckade artiklar om Strindberg och kemin publicerade: Det var i den tidens ledande liberala tidskrift för politik och litteratur, <em>Forum</em>:<br />
<br />
<em>" .. Den gavs ut av Karl-Otto Bonnier som varit den store författarens förläggare, under stora vedermödor och upprepade antisemitiska påhopp från Strindberg. Huvudsyftena med Forum var två: Det liberala motståndet mot aktivisterna som ville gå i krig på Kejsartysklands sida, och den liberala kampen för parlamentarism, mot den antidemokratiska borggårdshögern. Torgny Segerstedt var redaktör för Forum, innan han flyttade vidare till Handelstidningen i Göteborg och det kommande storverket som kritiker av nazismens våldsdyrkan.</em><br />
<em><br /></em>
<em>I Forum skrev ledande liberala akademiker som Uppsalas Axel Brusewitz och Lundafilosofen Hans Larsson. Det var alltså i en mycket profilerad politisk miljö The Svedberg gjorde upp räkningen med August Strindbergs vetenskapsförakt. "</em><br />
<br />
<br />
<br />
<br /><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-1696460414447394462012-10-25T19:14:00.000+02:002012-10-25T19:14:38.677+02:00Journalistik som en kallelse i demokratins tjänstOm vad som kan fylla tomrummet då idealitet och demokratiskt engagemang försvagas skrev jag i <em>Nerikes Allehanda</em> i maj 2001. Det var en av mina allra sista artiklar under 15 år som politisk redaktör på den tidningen, och jag tog även upp betydelsen av en journalistik som är en kallelse i demokratins tjänst - och som därmed är en motvikt mot kommersialism och populism.<br />
Det jag skrev då är minst lika aktuellt i dag, och hoten mot såväl demokratins som nyhetsförmedlingens livskraft har snarast tilltagit. Artikelns budskap tål att upprepas och jag lägger här ut texten i dess helhet:<br />
<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: x-large;"><strong>Tomrum som fylls </strong></span></div>
<br />
<div style="text-align: center;">
<em>av Åke Wredén, i Nerikes Allehanda (lib) 25 maj 2001</em></div>
<br />
" Det är lätt att som fripassagerare åka snålskjuts på andras idealitet och samhällsansvar. Väljare kan åka snålskjuts. Det kan tidningar. Och intresseorganisationer. Det är en smal sak att tala illa om dem som bär upp vår demokrati. <br />
<br />
<br />
Men demokratin fungerar inte så bra om det fattas människor som tar på sig förtroendeuppdrag. Om de folkvalda, de ideellt engagerade, betyder mindre och mindre? Om fripassagerarna blir fler? Om journalister ser ned på dem som är förtroendevalda? Då uppstår tomrum. Det fylls av andra makter.<br />
<br />
<strong> *</strong><br />
<br />
<strong>Ämbetsmannamakten expanderar</strong>. Mer av den politiska makten hamnar hos personer som inte är valda, som inte kan avsättas av väljarna. I kommunerna har de folkvalda, stukade av budgetkriserna, låtit sig trängas undan av tjänstemännen, inte bara genom att antalet nämnder och uppdrag minskats.<br />
<br />
Fullmäktige och nämnder har vikt sig inför ideologin bakom målstyrningen. Den lämnar de folkvalda med kravet att ta in skatt, och möjligheten att skriva måldokument som inte tar skruv. Men beslut tas över av tjänstemän.<br />
<br />
Om talet om "rättigheter" dessutom urartar till en förklädnad för juristvälde ger lagar med vida tolkningsmöjligheter tjänstemännen tillfälle att få domstolsjuristers hjälp att ställa folkvalda åt sidan.<br />
<br />
<strong> *</strong><br />
<br />
<strong>Juristvälde fyller också tomrummet, med politisering av domstolar.</strong> De som har råd med advokater kan fortsätta makt- och intressekampen inför icke-valda överdomare. Detta är en internationell tendens, en förment "objektiv" juridisk aktivism expanderar. Politiska bedömningsfrågor överprövas genom subjektiva tolkningar av överordnade otydliga rättsprinciper eller målskrivningar.<br />
<br />
Riksdagar kan då stifta lagar, men resursstarka intressen fortsätter kampen inför icke-valda domstolsjurister, som tar de yttersta politiska besluten om vad lagen är eller tillåts vara. Detta kan det bli mer av i Sverige också, om ett tomrum lämnas som pengamakt och juristmakt kan fylla.<br />
<br />
<strong> *</strong><br />
<br />
<strong>Möjligheten att utöva påtryckningar och skapa tillfälliga opinioner med hjälp av pengar och konsulter ökar</strong>, när färre människor har egna fasta övertygelser och eget engagemang för demokratiska värden. Det blir också lättare att få opinionsbildning byggd på ekonomiska resurser att ge eko då medier saknar eller överger en egen idébestämd hållning. <br />
<br />
Kommersialism och populism kan då lätt flyta samman. Det är ju inte bara i det politiska livet som ett bortfall av det idéburna engagemanget och känslan för den demokratiska uppgiften skapar tomrum som andra drivkrafter fyller där tillfälle ges. Där medieägarna inte håller sin vilja levande att verkligen stå för en samhällsuppfattning - för mycket mer än det affärsmässiga - blir utrymmet stort för kommersialism och för hållningslöshet.<br />
<br />
Makten över blandningen hamnar hos dem som kan förfoga över den administrativa kontrollen över redaktioner och andra resurser i medieföretagen. I medier som släpper sin ideella förankring, eller rentav gör trolöshet och hållningslöshet till företagskultur, bestämmer tidens vindar vad som hyllas, hånas, förtigs eller marknadsförs.<br />
<br />
Talet om granskning och samhällsuppgift kan vid högtidliga tillfällen fortsätta även i sådana företag, och det kan genom individuella insatser tas på allvar av mer ambitiösa anställda. Sådana kan ibland behålla en tro på mediernas demokratiska uppgift som ägare och administrativ ledning inte längre omfattar - eller knappt kan formulera ens om de skulle vilja försöka.<br />
<br />
Det brukar inte vara svårt att se hur opportunismen fyller tomrummet, där avkastningskraven blivit stora och det idéburna litet. Visst finns där granskning och kritik och hård behandling - av sådana som det med aktuell vindriktning är opportunt att hacka på. Men det blir tunt och glest med den inopportuna kritiken och granskningen, med den som kan oroa, störa och utmana dem som är många och välorganiserade och ovana att få egna beteenden, intressen och maktmetoder synade.<br />
<br />
*<br />
<br />
De breda organiserade gruppintressena klarade sig till att börja med bäst när deltagandet i föreningsliv och folkrörelser började svikta. Ju mindre av idealitet, ju mindre av övergripande politiska värderingar, desto mer plats blir det för krav som inte har någon annan grund än att vår grupp skall ha mer och att andra minsann skall få betala.<br />
<br />
Detta drev inflationen. Den frestade hårt på det demokratiska systemet, för de folkvalda fick ta budgetproblemen sedan de kollektiva egenintressena huggit för sig och pressat politiken till ständiga underskott. Det mest vanliga var då, och är fortfarande, att nyhetsförmedling och kommenterande journalistik hjälpte till att nedvärdera och häckla de folkvalda. Många av de kravställande ekonomiska intressena lämnades däremot tämligen fria från granskning och kritik.<br />
<br />
Så har det inte varit utan undantag. Men i huvudsak är det fripassagerarna som haft mediernas draghjälp. De väljare som försökt vara goda medborgare och engagerat sig i partier och andra ideella organisationer har däremot fått lära sig att sådant ofta möts av otack och ointresse eller rentav förakt i spalter och teverutor. Där demokratin förtvinar fyller pengamakt och byråkratmakt tomrummet.<br />
<br />
Där journalistiken som en kallelse i demokratins tjänst trängs ut av andra drivkrafter blir följden likartad. Dessutom medverkar då medierna till att den demokratiska politiken nedvärderas. Och ännu större blir då utrymmet för tjänstemannavälde och ekonomisk påverkan på opinionsbildningen."<br />
<br />
<span style="font-size: xx-small;">[Artikeln, under ledarsidans vinjett Fokus för signerade krönikor, var publicerad på sidan 2 i Nerikes Allehanda. Den har inte tidigare varit tillgänglig på Internet, annat än genom betaldatabaser som Mediearkivet.]</span><br />
<br />
<br />
<br />
Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-74417730824865525262012-10-14T18:05:00.001+02:002012-10-14T18:05:58.584+02:00Lästips: Gefle Dagblad om hur nyhetsrapporteringen var slapp vid Greenpeace klättring över stängselDet s.k. Greenpeace, som brukar skaffa sig publicitet med lagbrott, har klättrat över de yttre stängslen vid två kraftverk, däribland Forsmark. I <em>Gefle Dagblad </em>har David Nyström skrivit om skillnaden mellan de olika skyddsbarriärerna i Forsmark. Han pekar på det som nästan all den omfattande rapporteringen i ämnet missade, att organisationen bara trängde in i det yttre område som ligger utanför det starkare skalskyddet.<br />
<br />
David Nyström skriver bland annat: <em>"Jag undrar hur många som förstod hur spelplanen egentligen såg ut: Det inhägnade industriområdet utanför det inhägnade område som omger kärnkraftverksbyggnaderna i Forsmark. Jag undrar hur många som av nyhetsrapporteringen i stället fick uppfattningen att Greenpeace tagit sig in även över det inre stängslet – eller rent av tagit sig in i själva kraftverksbyggnaden? Men där var ju inte organisationen. "</em><br />
<br />
Hela artikeln finns <a href="http://gd.se/ledare/1.5187605-den-var-aldrig-inne">här, på tidningens webbplats</a>. Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-73056776419335542922012-10-10T17:24:00.001+02:002012-10-10T17:24:30.981+02:00Hur trovärdiga är böcker om kungen?Ansvariga utgivare och andra redaktörer har nu igen en besvärlig fråga att bedöma, nämligen trovärdigheten i en bok om kungen - där det även påstås mer eller mindre sannolika saker om andra kända personer, inte minst inom idrottsvärlden. Jag har åtminstone för tillfället inget att tillföra till diskussionen om vad man kan tro om sanning eller osanning i den senaste boken av detta slag. Däremot har jag tidigare skrivit om en anslutande debatt, där pressen angrips och där det påstås att den deltar i ett drev mot kungahuset. Delvis kännetecknas den diskussionen av att artiklar om kungliga personer tas som förevändning för krav på inskränkningar i tryckfriheten som skulle kunna få avsevärda och negativa återverkningar för rapporteringen om helt andra ämnen.<br />
<br />
Jag skrev om det här i en signerad artikel på ledarsidan i <em>Eskilstuna-Kuriren</em> (lib) den 30/12 2011. Bakgrunden var då att en styrelseledamot i Centerpartiets och en i Kristdemokraternas Ungdomsförbund i ett inlägg i <em>Svenska Dagbladet</em> krävt en hårdare lag mot förtal, och straff för något så gummiaktigt som ”falsk ryktesspridning”. Om detta skrev jag följande:<br />
<br />
<em>" Vad vill de mer exakt? Det besvärar de sig inte att berätta. Men eftersom förtal sedan länge är ett tryckfrihetsbrott handlar det förmodligen om att ta bort någon eller några av de grundlagsstadgade skyddsregler som nu hindrar att förtalsparagrafen blir ett penningens maktmedel mot nyhetsförmedlingen.</em><br />
<em>Däremot har de en förevändning för att riva i Tryckfrihetsförordningen: ”Drevet” mot kungen. De påstår där något som helt klart inte stämmer, att ”hela det svenska etablissemanget av såväl medier som politiker valde att tro på en dömd, tungt kriminell gangsterkung framför Sveriges statschef”. Detta är rent ut sagt struntprat."</em><br />
<br />
Jag skrev sedan en del om svårigheterna som pressen ställdes för när den förra "kungaboken" kom ut:<br />
<br />
<em>"I verkligheten har ju det stora flertalet större och mindre tidningar och andra medier hållit en avsevärd distans till den famösa boken ”Den motvillige monarken”. Om påståenden i den boken inte hade ansetts så obevisade, utan i flertalet väsentliga delar styrkta och trovärdiga, hade reaktionerna både i regering och riksdag och i pressen varit av helt annat och långt mer drastiskt slag.</em><br />
<em>En stor del av förklaringen till redaktionernas skepsis mot boken är just den person som påstått sig ha komprometterande bilder eller filmer att visa upp. Det är, som framgått i nyhetsrapporteringen, ett faktum att mannen är dömd till fängelse några gånger, bland annat för försök till utpressning. ... </em><br />
<em>Ingen person som är utpekad i boken har stämt författarna för förtal. Kungen själv hade kunnat säga att olika påståenden i boken är lögnaktiga. När han föredrog de nu bevingade orden om att vända blad, gav han ofrånkomligen intrycket att en del av de klandervärda saker som påstås om hans leverne har verklighetsbakgrund.</em><br />
<em>Det har inte gjort saken bättre att Aftonbladet fått fram skriftliga belägg för inte bara förhandlingar utan också en affärstransaktion på 625 000 kronor, där en eller flera umgängesvänner till kungen betalat personer i den undre världen för aktiviteter i just detta ärende. "</em><br />
<br />
När nu svårigheterna att bedöma källvärdet också infinner sig efter artisten Camilla Henemarks bok kan det vara värt <span style="font-size: x-small;">att</span> ha i minnet att det är en myt och inget annat att pressen i allmänhet deltog i ett slags drev där man utgick från att det mesta av det som stod i den förra "kungaboken" var sant. <br />
I artikeln i <em>E-K</em> den 30/12 2011 hade jag också med ett kort avsnitt om drottningens far, som anslöt sig till nazistpartiets utlandsorganisation i Brasilien, innan han flyttade tillbaka till Tyskland som då blivit en nazistisk diktatur:<br />
<br />
<em>"I en helt annan sak, drottningens faders nazism, så är den helt bevisad, medan det förblir sannolikt att den länge kan ha varit okänd för henne. En tidigare riksarkivaries utredning på drottningens uppdrag innehöll intressanta kompletteringar, men också en anpasslig, överslätande bedömning av starkt obehagliga frågor. Om detta var dock merparten av pressen tyst."</em><br />
<br />
Sista stycket i E-K-artikeln 30/12 innehåller också en sak som det kan vara värt att påminna om:<br />
<em>"De båda styrelseledamöterna i CUF och KDU kritiserar regeringen och sina egna partiledare för att de inte ställt upp som kungens ”främsta beskyddare”. Men det är mycket förståeligt att statsminister Reinfeldt och de andra aktat sig noga för att sätta sina goda namn i pant för kungahusets skull."</em><br />
*<br />
<strong><span style="font-size: x-small;">Hela E-K artikeln finns på </span></strong><a href="http://ekuriren.se/ledareasikter/signerat/1.1302175-en-myt-att-hela-pressen-trott-pa-en-domd-utpressare"><strong><span style="font-size: x-small;">tidningens webb-plats</span></strong></a><strong><span style="font-size: x-small;">. I en tidigare artikel där kommenterade jag den utredning en tidigare riksarkivarie och hovman gjorde på drottningens uppdrag. Den artikeln finns <a href="http://ekuriren.se/ledareasikter/wredenlordag/1.1149581-en-hovmans-historia">här</a>.</span></strong><br />
<br />
<br />
<br />
Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-56495384757602957432012-10-04T17:06:00.003+02:002012-10-04T17:10:34.323+02:00Spaniens bankhaveri har förvärrat förtroendekrisen inom EU<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 6pt;">
<span style="color: black; font-family: Georgia, "Times New Roman", serif; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-language: SV;">Förtroendekrisen mellan medlemsländer i EU är nu djup, och problemet har förvärrats av att stresstester av spanska banker uppenbarligen har baserats på starkt vilseledande uppgifter. Om detta har jag en liten artikel på debattplats i dagens nummer av det liberala <em>Nyhetsmagasinet NU</em>. Kärnfrågorna måste i detta läge bli villkoren för olika stöd- och andra EU-system med ekonomiska konsekvenser.</span><br />
<span style="font-family: Georgia, "Times New Roman", serif;"><br /></span>
<span style="color: black; font-family: Georgia, "Times New Roman", serif; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-language: SV;">Det handlar inte minst om effektiva skydd mot missbruk och bedrägerier, något som i klartext innebär att beslutsordningen måste göras immun mot att koalitioner av misskötsamma länder tillåter en fortsättning av sådant som brutit sönder europrojektet.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 6pt;">
<span style="color: black; font-family: Georgia, "Times New Roman", serif; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-language: SV;">Artikeln i detta ämne i <em>NU</em> finns inte tillgänglig på nätet. Här är dess text:</span></div>
<em><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">" DET LYFTES en del ögonbryn tidigare i år när Angela Merkel tvärvände om gemensam europeisk bankinspektion. Nu kunde hon plötsligt tänka sig en sådan. Hon är inte alltid en klarspråkets mästare. Men hon sade att i EU:s stresstest 2011 hade de nationella tillsynsmyndigheterna fått ha många ord med i laget. Resultatet syntes, de spanska bankerna var i ett annat läge än vad stresstesterna låtit påskina.</span></em><br />
<em><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">ATT SPANJORERNA bluffat, och att andra låtit dem bluffa utan att syna deras kort, är nu bevisat bortom allt tvivel. EU påstod sig stresstesta banker första gången 2010, med så snälla antaganden att en mängd nationella intressen inte skulle störas. 2011 påstod man sig gå grundligare till väga.</span></em><br />
<em><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Det hette då att i hela EU skulle endast nio mer betydelsefulla banker, varav fem i Spanien, ha otillräckligt med kapital. I Spanien skulle då ett par tiotal miljarder kronor behövas i kapitaltillskott.</span></em><br />
<em><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Nu har en konsultfirma fått göra en genomlysning av enbart Spaniens banker. Sanering sägs kräva cirka 530 miljarder kronor i förstärkt kapitalbas!</span></em><br />
<em><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">EU:s så kallade bankmyndighet levererade 2011 en djupt otillförlitlig rapport. Spaniens regering och finansinspektion måste ha lämnat vilseledande underlag. På Brysselnivå fanns inte moral och kraft nog att redovisa rätt, och därmed sätta ljuset på att fler regeringar rullar problem med krisbanker framför sig.</span></em><br />
<em><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">EU:s kris är nu en djup förtroendekris. Det handlar inte bara om att länder satt ständiga budgetunderskott i system, hellre än att ta itu med strukturfrågor, skatte- och socialförsäkringssystem. Det handlar inte heller bara om farligt slapp tillsyn av risknivån i kreditväsendet. Mycket av förtroendet mellan länderna i EU är nu i spillror.</span></em><br />
<em><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">LÄNDER HAR inte bara utnyttjat brister i eurosystemet för att ta åt sig väldiga summor på andras bekostnad. Det har lämnats in oärliga nationalräkenskaper från Grekland och uppenbarligen även förvrängda underlag om den spanska bankkrisen. En rad EU-länder – som Österrike, Italien och Spanien – struntade blankt i de åtaganden om koldioxidutsläpp som de efter Kyotoavtalet gjorde inom EU. </span></em><br />
<em><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">MEN ALLVARLIGA problem har alltför sällan mötts med konkreta och tydliga åtgärder där medlemsländer behövt skärpa sig och svara för vad de gjort. I stället för att ta itu på riktigt med så grundläggande saker som att det inte ska gå att bluffa med banktillsyn eller budgetansvar har fluffigt språk om solidaritet och federalism fått lägga den kortsiktiga bekvämlighetens dimbankar kring vad som pågått.</span></em><br />
<em><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Även i Folkpartiet kräver krisen ett skifte av fokus. För Sverige vore det en säkerhetspolitisk och ekonomisk megaolycka om EU bröt ihop. Vi har en mängd skäl att engagera oss i att lappa ihop samarbetet. Men då måste det samtidigt stå klart att den visionära federalismliturgin är missriktad och allt mer irrelevant.</span></em><br />
<em><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">DET SOM BEHÖVS är hållfasta, trovärdiga regelverk med uppföljningar och konsekvenser så att det inte går att fuska sig fram.</span></em><br />
<em><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Den så kallade ”bankunionen” blir ett prov på detta. Om den alls ska kunna fungera gäller det att komma förbi det Brysselmässiga slagordet, där allt som heter ”union” är fint."</span></em>Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-920847247518387752012-10-04T14:58:00.001+02:002012-10-04T15:00:53.586+02:00Joachim Gaucks försvarstal för friheten<br />
Tysklands president Joachim Gauck är inte minst en kritiker av ljumheten i tyskars frihetskärlek. Jag har en längre artikel om honom införd i senaste numret av <em>Frisinnad Tidskrift. (</em><a href="http://frisinnadtidskrift.se/artiklar/oevriga-artiklar/predikanten-som-president.aspx">Länk här till nr 4/2012</a>). Där skriver jag, med utgångspunkt i hans böcker <em>Freiheit, Ein Plädoyer</em> (2011) och <em>Winter im Sommer, Frühling im Herbst </em> (2009) bland annat det här: <br />
<br />
<em>" [Gauck ... ] vill att man med eftertryck ska stå upp för det västliga, demokratiska samhällssystemet, även som förebild för de många länder där ofriheten ännu råder.De som påstår att medborgerliga friheter är en främmande kultur som inte passar andra delar av världen är förtryckarna samt extremistgrupper. Människor i allmänhet i dessa länder förstår visst de mänskliga rättigheternas universella språk. De är inte ute efter något tredje system, något som inte är som västländerna.</em><br />
<em>Demokratin är inte ansvarslöshetens obundenhet av alla krav. Den är för Gauck den vuxna människans frihet till att vara med och ta ansvar. Detta säger han sig ha lärt från filosofen Immanuel Kant, förutom att han fick det från föräldrar och kyrka. För honom är demokratins förening av frihet och ansvarstagande rotad i den kristna tron, på ett djup i själen dit de rent intellektuella övervägandena om ett gott och mänskligt uppträdande inte når ner.</em><br />
<em>Gauck har betecknat sig själv som på en och samma gång vänster, liberal och konservativ. I</em> Freiheit, Ein Plädoyer <em>är de klockrent liberala formuleringarna många. Han säger ifrån mot sådana som vanställer liberalismen, och förvanskar tolerans till att inte visa sin egen övertygelse och sin egen tro, och inbillar sig det blir liberalt när man inte stör någon. Nej, säger Gauck, likgiltighet är liktydig med ansvarslöshet, inte med tolerans - den som förmår visa tolerans är inte den vilsne eller den likgiltige, utan den som är trygg i egen tro och egna värderingar. .... "</em><br />
<br />
Och det här:<br />
<br />
<em>" ... I slutändan blev det bred uppslutning om att välja Gauck. Gröna och socialdemokrater var först med att väcka tanken på att göra honom till president, redan 2010. Han ansågs åtminstone på 90-talet ansetts stå socialdemokraterna ganska nära, och när han var riksdagsman 1990 tillhörde han ett parti som sedan gick samman med de gröna.</em><br />
<em>I år anslöt sig det liberala FDP till samma förslag, och skäl till det är lätta att se om man läser Freiheit, Ein Plädoyer, Kristdemokraterna följde efter, även om det blev en hel del nedlagda röster.</em><br />
<em>Gauck valdes i första hand för sitt sätt att tala för demokratin, det har han gjort ihärdigt. I tio år har han lett en organisation som verkar för demokratiska idéer och för att nazismens - och kommunismens - förtryck inte ska glömmas bort.</em><br />
<em>Men han är fortfarande en predikant. Tjänsten som präst har han inte kvar, men det är en kristen värdegrund som ger passionen och klangen åt hans frihetspredikan. Tydligare kan avståndet knappast bli från föreställningen att religionen skall hållas osynlig och inte märkas i det "offentliga rummet". ... "</em><br />
<span style="font-size: x-small;">Hela artikeln, som alltså är ganska lång, finns på </span><a href="http://frisinnadtidskrift.se/artiklar/oevriga-artiklar/predikanten-som-president.aspx"><span style="font-size: x-small;">tidskriftens hemsida</span></a><span style="font-size: x-small;">.</span><span style="font-size: x-small;"> </span><br />
<span style="font-size: x-small;"> *</span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>Freiheit, Ein Plädoyer</em> (2011), som gavs ut i flera nytryck redan det första året, är en utvidgad version av Gaucks uppmärksammade föredrag vid nyårsfirandet på den bayerska lutherska kyrkans folkbildningsinstitut vid Starnberger See.</span><br />
<br />
<span style="font-size: x-small;"><em>Winter im Sommer, Frühling im Herbst</em> (2009) är Gaucks memoarer, som handlar om bland annat studier och prästtjänst i Östtyskland under kommunistdiktaturen, tiden som riksdagsman en kort tid efter murens fall och den senare tjänsten som chef för den arkivmyndighet som förvaltar de arkiv som Stasi efterlämnat.</span><br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">[Såvitt jag kan se i Internetbokhandlars kataloger är ingen av dessa båda intressanta böcker än så länge översatt till något av de nordiska språken och inte heller till engelska. När jag tidigare i dag slog i den rikstäckande bibliotekskatalogen Libris var resultatet att <em>Freiheit, Ein Plädoyer</em> fanns i ett enda exemplar på svenska bibliotek, på KB i Stockholm, och att memoarboken inte fanns på ett enda svenskt bibliotek. Det är ju också intressant på sitt sätt, när det gäller kulturklyftan mellan Sverige och nutidens demokratiserade Tyskland - men också om graden av intresse för framträdande förkunnare av demokratiska värden.]</span>Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-84576348122587269722012-10-02T20:21:00.001+02:002012-10-02T20:21:16.938+02:00Danska folketinget öppnat - med psalm från SverigeDen svensk som i dag möjligen hörde det danska folketingets öppnande i någon radiokanal kan ha lagt märke till att en känd svensk psalm sjöngs vid den inledande gudstjänsten i Christiansborgs kapell: Carl Reinhold Sundells <em>"Du gav mig, o Herre en teg av Din jord".</em><br />
<br />
Det finns en särskild historia bakom att just denna psalm från Östergötland kommit till Danmark och sjungs till och med av folketinget. Den översattes nämligen till danska av Karl Laurids Aaastrup, som var i landsflykt i Sverige under de nazistiska ockupationsåren och verkade som präst för andra danska flyktingar här.<br />
<br />
Den danska översättningen är som framgår här ganska trogen mot det svenska originalet:<br />
<br />
<strong>728 Du gav mig, o Herre, en lod af din jord</strong><br />
<br />
<span style="font-size: x-small;"><em>1</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>Du gav mig, o Herre, en lod af din jord,</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>som jeg nu min egen må kalde.</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>Du gav mig et dagværk og brød til mit bord.</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>Her lever jeg trygt på dit mægtige ord,</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>der taler til mig som til alle.</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>Her bygtes mit bo,</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>her nyder jeg ro</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>og kan dig med glæde påkalde.</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>2</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>Af henfarne slægter jeg arved den vang,</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>hvis muld jeg for udsæd nu pløjer.</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>Her rydded de marken for stene engang</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>og dyrked den siden med suk eller sang.<br />Nu, Herre, for dig jeg mig bøjer</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>den mark, som blev min,</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>var altid dog din.</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>Min tanke til dig jeg ophøjer.</em></span><br />
<br />
<span style="font-size: x-small;"><em>3</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>Så lær mig at leve, o Gud, som jeg kan,</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>frimodigt som fuglen i skove,</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>og takke for regnen, som vander mit land,</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>for solskin og varme i sommerens brand,</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>for avl i min lade dig love.</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>Hvad magted jeg vel,</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>om du ej gav held?</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>Det vokser jo, medens vi sove.</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>4</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>Så lær mig da, Herre, at dig til behag</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>jeg bruger det pund, mig blev givet,</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>at fylde med hæderligt virke min dag,</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>at hjælpe og værne om den, som er svag,</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>at elske, thi deri er livet.</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>Og giv mig til sidst</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>et navn, Herre Krist,</em></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><em>som er i din livsbog indskrevet!</em></span><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-30971490437666802552012-10-02T13:05:00.000+02:002012-10-04T18:12:35.893+02:00En dom över SD-idolen Haiders härskarmetoderEn dom har fällts över en av den europeiska ytterhögerns främsta kultfigurer, regeringschefen i delstaten Kärnten i Österrike, Jörg Haider. Eller snarare, det har fallit en dom över de härskarmetoder som Jörg Haider använde i Kärnten - Haider själv kunde inte åtalas, han är som bekant död, efter att ha kört ihjäl sig i hög fart och alkoholberusad, efter ett besök på en tämligen obskyr homosexklubb i Klagenfurt.<br />
<br />
I måndags (1/10) föll i alla fall dom i första instans i brottmålet om trolöshet mot huvudman i samband med att den Haiderstyrda delstaten sålde en regional bank till den offentlig sektor-kontrollerade Bayerische Landesbank i München. Köparna fick efter finanskrisen ett stort elände med detta dåliga förvärv av en problemfylld österrikisk bank.<br />
<br />
Men det fanns andra som visste att ta för sig och tillföra pengar till sina partikassor. En sammanfattning på tyska av hur det gick till klipper jag här ur den tyska tidningen <em>Die Welt</em>:<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">" <em>... Den Stein ins Rollen brachte der Steuerberater Dietrich Birnbacher mit seiner Aussage, im Zuge des Verkaufs der Landesanteile der Kärntner Hypo Alpe-Adria-Bank an die Bayerische Landesbank ein mit sechs Millionen Euro völlig überteuertes Gutachten verfasst zu haben. Der deutsche Gutachter Frank Schäfer hat den Wert der Arbeit im Verfahren mit maximal 300 000 Euro beziffert. Birnbacher hatte bereits gestanden, mit Martinz und Haider Parteienfinanzierung vereinbart zu haben. Ein Drittel des Honorars sollte sowohl an die ÖVP als auch an Haiders Partei BZÖ fließen. Birnbacher wurde zu drei Jahren Haft – zwei davon auf Bewährung – und zu einer Geldstrafe verurteilt. ...</em> " (Hela denna artikel finns att läsa på </span><a href="http://www.welt.de/politik/ausland/article109580101/Eines-der-schmutzigsten-Geschaefte-Kaerntens.html"><span style="font-size: x-small;"><em>Die Welts</em> hemsida</span></a><span style="font-size: x-small;">.)</span><br />
<br />
I samband med försäljningen av den statliga banken skickade alltså en skatterådgivare en faktura för konsulttjänster som senare i ett expertutlåtande av en utomstående tysk sakkunnig bedömdes ha varit värda högst mellan 2 och 2½ miljoner svenska kronor. I stället skrevs fakturan först på motsvarande nästan 108 miljoner svenska kronor, innan beloppet ändrades till knappt 54 miljoner. Fakturan på det senare beloppet blev också betald. Skatterådgivaren erkände att en del av dessa pengar skulle tillföras Haiders parti samt det regionala kristdemokratiska partiet (ÖVP). Det senare agerade stödparti för Haiders herravälde i Kärnten.<br />
<br />
Haider dog alltså innan detta kunde behandlas i domstol, men den dåvarande ÖVP-ledaren, som samarbetade med Haider, dömdes nu till fem års fängelse. Två styrelseledamöter i delstatens Kärntens holdingbolag, som också samverkade med Haider och gick hans ärenden, fick tre respektive två års fängelse. Skatterådgivaren som erkänt en hel del och underlättat polisutredningen kom lindrigare undan, och fick två av sina tre år i fängelse utdömda som villkorligt straff.<br />
<br />
Flera av domarna kommer att överklagas, till vad som motsvarar en svensk hovrätt, som det verkar även från åklagarsidan, som i så fall vill att något eller några av straffen ska skärpas.<br />
<br />
Men man kan räkna med att den här uppröjningen efter ytterhögerns och Haiders herravälde i Kärnten knappast kommer att uppmärksammas annat än flyktigt i svensk nyhetsförmedling. Försummelsen från media blir i så fall - ännu en gång - bekväm och fördelaktig för Haiders beundrare och bortförklarare i det Åkessonska SD-partiet och på andra håll. De har ju inte heller behövt ha så mycket besvär med att denne ytterhögeridol var djupt invecklad, politiskt och i diverse affärer, med Khadaffiregimen i Libyen.<br />
<br />
En artikel i <em>Der Standard</em> i Wien om domslutet finns <a href="http://derstandard.at/1348284498577/Urteilsverkuendung-im-Birnbacher-Prozess">här</a>, och en krönika av Hans Rauscher i samma tidning finns <a href="http://derstandard.at/1347493318609/Mit-sechs-Millionen-eingelullt">här</a>. Han fäster där uppmärksamheten på att den röta som kommit fram i ljuset inte enbart handlade om missförhållanden i ytterhögerns revir i Kärnten, utan att skatterådgivaren som förmedlade pengarna genom överfakturering hölls om ryggen av en del kollegor i skatterådgivaryrket som försökte göra gällande att det väldiga fakturabeloppet inte var så konstigt.<br />
<br />
*<br />
<strong>Tillägg 4/10 2012:</strong><br />
I dag skriver jag i tidningen <em>Hemmets Vän</em> i Örebro om ämnet ovan. Den artikeln finns <a href="http://www.hemmetsvan.se/nyhetstexter.jsp?oid=4829&coid=4">här på tidningens hemsida</a>.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-38265889261794406782012-10-02T08:27:00.000+02:002012-10-02T08:41:32.709+02:00Ekots självberöm är inte det enda som kan sägas om EkotI går (1/10) fyllde <em>Ekot</em> i radion sina sändningar med stora doser självberöm - och med att underhållningsförnedra Håkan Juholt en gång till.<br />
Om ekot går det dock rätt ofta att säga sådant som inte är beröm. Ibland är <em>Ekot </em>kampanjekot. Ibland är ekot det tysta ekot. Om det har jag skrivit ibland.<br />
Den följande artikeln är inte så färsk, den är från <em>Sundsvalls Tidning</em> 2/12 2004, men den innehåller mycket som fortfarande är aktuellt - bland annat just om hur <em>Ekot</em> i Sveriges Radio kan låta ibland.<br />
<br />
Så här skrev jag i <em>Sundsvalls Tidning</em>:<br />
<br />
<em>"I flera dagar har jag hört flåsandet i ekot i radion, först om några hundralappar som några riksdagsmän glömt att dra bort från sina traktamentsräkningar. Ekot gick i förra veckan med kraft in för att av något i kronor mycket smått göra en mycket stor sak — så att hela riksdagen skall bli nedkladdad. I andra medier har många hängt med och hackat på riksdagen. </em><br />
<em>När jag hört detta trummande mot riksdagen på radio har jag kommit att tänka på en talman för inte så väldigt länge sedan. Leif Cassel var vice talman i andra kammaren de sista åren innan bytet till enkammarsystem. Jag minns inte själv så mycket av honom, när han var ett stort namn var jag barn. Men han skrev i början av 70-talet en bok om sitt liv i och utanför riksdagen, och den hör till de läsvärda politiska memoarerna. Där står de rader jag kom att tänka på när ekot flåsade:</em><br />
<em>"Massmedia, tidningar och särskilt TV, har tagit på entreprenad att försöka undergräva riksdagens anseende. Vad det nu skall tjäna till", skrev Leif Cassel. Han fortsatte med en fråga: "Man frågar sig vad de vill ha i stället för parlament."</em><br />
<em>Leif Cassel var ingen gnällspik. Han var, såvitt jag kan förstå, respekterad i alla partier, och var på allvar på tal som partiledare i sitt eget. Han verkar ha varit en klok och sansad karl. Han såg uppenbarligen något som tål att tänka på än i dag. En journalistik som tycker den är duktig om den undergräver riksdagens anseende är ingen ofarlig sak. För om riksdagen inte har en ställning som gör att den kan hävda sitt inflytande kommer makt att flyttas till andra. Det inflytande folkvalda då inte har kommer sådana som inte är folkvalda att få i stället. Därför är Leif Cassels fråga viktig: "Vad vill de ha i stället för parlament?"</em><br />
<em>Detta är inte att säga att riksdagen skall vara fredad för granskning, eller att fel som upptäcks inte skall rapporteras. Men frågan behöver ställas när även små redovisningsfel, som kan bero på slarv, görs till huvudnyheter, med tonfall och pådrag som vid en präktig korruptionsskandal. Och är det fel på några ledamöters sjukredovisning så bör inte ett litet antal personers slarv eller misskötsel bli förevändning för att utmåla de många som är noggranna, skötsamma och samvetsgranna som delar av ett fifflande system.</em><br />
<em>I all löneredovisning för tjänstemän som sänds till arbete på annan ort är det en risk för fel med avdragen från traktamentsbeloppet då någon bjudit på lunch eller middag. Det kan vara frestande att glömma en gratislunch och få en dryg hundring skattefritt. Men det är också lätt att det blir fel av misstag eller slarv, särskilt med många resdagar och mycket att göra. Har till exempel pressens, radions och TV-bolagens personalavdelningar fått helt riktiga reseräkningar från alla de journalister som under årens lopp tagit för sig av de mängder av bjudmat som olika organisationer försöker smörja journalistkåren med under de politiska veckorna i Sundsvall och Visby om somrarna?</em><br />
<em>Förmodligen har det betalats ut en hel del hundralappar för mycket i traktamenten till somliga. Men det är ju inget skäl att framställa det som stor ekonomisk skandal eller att utmåla journalister i allmänhet som fuskare med reseräkningar.</em><br />
<em>När Leif Cassel skrev var det något av en retorisk fråga att undra vad de som hackade på riksdagen ville ha i stället för parlament? Bara några år senare var svaret bara alltför tydligt. Diktaturromantiken i yttre vänstern på 70-talet, som blev väl företrädd i medierna, såg riksdagen som en "borgerlig demokrati" som mest var värd att föraktas. Men i dag är svaret på frågan något annat. Den makt som avancerar, och som kan tränga undan riksdagen, är elitstyret i byråkratin, i kanslihus, EU-kommission, ämbetsverk och domstolar, där politiken kan flyttas utom räckhåll för väljarna och deras folkvalda företrädare.</em><br />
<em>Detta gäller inte bara riksdagen. För några år sedan utmålades felaktigt ett par mycket lokala, mycket alkoholdrypande, skandaler i Motala och Gävle som en allmän röta bland kommunalt folkvalda. I månader tog medier på entreprenad att undergräva det kommunala folkstyrets anseende. Under senare år har tjänstemannaväldet vuxit mer och mer i kommunerna, de folkvalda viker sig ofta, nämnder läggs ned, uppdrag tas bort. I allt högre grad lyckas byråkrater frigöra sig från folkvald kontroll. Denna utveckling har underlättats av det allmänna misstänkliggörandet av kommunalpolitiken efter de lokala Motala- och Gävlehändelserna.</em><br />
<em>Ekots mångåriga, massiva ointresse för det verkliga riksdagsarbetet, följt av trummandet i radion mot riksdagen, med stort pådrag även om sådant som rimligen låg på notisnivå, har också sin politiska innebörd. Vad ekot ger ett stöd åt är byråkratmaktens expansion, för det är den som blir följden varje gång de folkvaldas ställning försvagas.</em><br />
<em>Ställs Leif Cassels fråga i dag är svaret: I stället för parlament verkar media ofta till förmån för den makt som vill slippa besväras av den parlamentariska demokratin. "</em><br />
<br />Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3302930016551250173.post-26439830163540503312012-09-28T10:07:00.002+02:002012-10-06T12:50:49.779+02:00En skattereform för Industrisverige<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">I <em>Västerbottens-Kuriren</em> i Umeå skriver jag i dag på debattplats om den skattereform som ingår i regeringens budgetförslag, och som gäller sänkt skattesats i bolagsbeskattningen och hinder för skatteflykt genom s.k. räntesnurror. Hela artikelns text finns </span><a href="http://www.vk.se/708441/en-skattereform-for-industrisverige"><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">här</span></a><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">. </span><br />
<br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Detta är, menar jag <span style="color: #333333;">en av de intressantaste sakerna i alliansregeringens budget det här året.</span> E<span style="color: #333333; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-language: SV;">tt modernt välfärdssamhälle måste bygga på s<span style="color: #333333; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-language: SV;">tarkt näringsliv och hög produktivitet:</span></span></span><br />
<br />
<span style="color: #333333; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-language: SV;"><span style="color: #333333; font-family: Times, "Times New Roman", serif; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-language: SV;"><em>" Kryphål som utnyttjas för organiserad skatteflykt i mångmiljardklassen spikas igen. Samtidigt sänks bolagsskattesatsen med drygt fyra procentenheter till 22 procent.</em></span></span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;"><em></em><br /></span><em><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Det blir mer likabehandling av olika slags företag. De som haft tillfälle och fräckhet nog att med skattekonsulters hjälp organisera räntesnurror via skatteparadis kan inte fortsätta.</span></em><br />
<em><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Andra företag får en betydande förbättring av kalkylen för investeringar i produktion i Sverige. Näringslivsklimatet förbättras, fast inte för skatteflyktskonsulter. Förbättringen är störst för dem som inte deltagit i karusellerna via Cypern och holmar i Karibien och Engelska kanalen. ..."</span></em><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;"><br /></span><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;"><em>"... <span style="color: #333333; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-language: SV;">Företagsbeskattningen behöver ... vara konkurrenskraftig, inte genom skatteflyktschanser för somliga utan genom lägre skattesats, lika för alla. En för hög skattesats gör det för billigt att vara mindre effektiv. Den motverkar både investeringar i ny produktionskapacitet och att internationellt verksamma företag har sina hemmabaser i Sverige. ... "</span></em> </span><br />
<br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;"><span style="color: #333333; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-language: SV;">Jag invänder i artikeln i <em>V-K</em> också mot föreställningen som tycks finnas på sina håll att bolagsskatten borde vara en lägre prioriterad fråga, och att det som nu föreslås åtminstone delvis borde ha kunnat få vänta några år till:</span> <span style="color: #333333; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-language: SV;"></span> </span><span style="color: #333333; font-size: 12pt; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-language: SV;"><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;"><em>" .. Genom den omfattande skattereformen 1990 fick Sverige vad som då var en mycket konkurrenskraftig företagsbeskattning. Men redan omkring 2005 började genomsnitten för såväl EU som OECD bli mer konkurrenskraftiga än våra skatteregler.</em> <em></em></span><em><br /></em><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;"><em>Den reform som nu föreslås är inget man utan konsekvenser skulle kunnat vänta längre med. Tvärtom behövs med tanke på det svåra internationella läget snabba, tydliga besked om Sveriges beslutsamhet att vara en god miljö för tekniskt avancerade, globalt konkurrenskraftiga företag."</em><br /><br />Det kan för övrigt noteras att regeringens förslag till ett bättre näringslivsklimat i den här delen inte har främjats utan snarast motarbetats från företagslobbyister, där särskilt organisationen Svenskt Näringsliv utmärkt sig negativt. Om detta skriver jag i <em>V-K</em>:</span></span><br />
<span style="color: #333333; font-size: 12pt; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-language: SV;"><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;"><br /><em>"<span style="color: #333333; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-language: SV;">Slående är hur regeringen tagit fram den här reformen trots småsurt gnäll från näringslivsorganisationer som mer vårdat omsorgen om ett av skattesystemets främsta kryphål."</span></em></span></span><br />
<span style="color: #333333; font-size: 12pt; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-fareast-language: SV;"></span>Åke Wredénhttp://www.blogger.com/profile/08666748012709773460noreply@blogger.com0