Irland, bankkrisen och bolagsbeskattningen

Irland har nu liksom Grekland blivit tvunget att låna från andra EU-länder och från Internationella Valutafonden (IMF), därför att risken i landets egna statsobligationer är så stor att man inte är trovärdig som låntagare. Om detta skrev jag i en gästkrönika i Karlskoga-Kuriren i onsdags (24/11, finns inte på Internet), bland annat det här:

"Irland har satt sig självt i klistret och kan inte skylla ifrån sig på andra. ... Det Irland dragit på sig är något vi haft i Sverige också, en bankkris där stora banker lånat ut vårdslöst i en överhettad ekonomi där huspriserna stigit på i längden ohållbart vis. Vi hade en sådan kris i Sverige, som grundlades i det sena 1980-talets vårdslöshet och som sedan drabbade landet med full kraft omkring 1992.

Men Irland är ett långt värre fall, deras finanssektor hade tillåtits svälla så oerhört att fallfärdiga eller svaga banker nu drar ned statsfinanserna i avgrunden. Irland är alltså inte ett andra Grekland, vanskötseln har gått till på annat sätt.

Irland är snarare ett andra, mycket större Island. Kreditgivningen till och från Irland är så omfattande att stora bankkonkurser i Dublin skulle kunna utlösa omfattande kedjereaktioner.

... En följd är att risken i irländska statsobligationer tilltar så att räntorna på dem kan stiga genom taket, göra upplåning omöjlig och utlösa kollaps. De andra euroländerna, Internationella Valutafonden, Storbritannien – och på ett litet hörn även Sverige – går därför in och övertar för en tid ansvaret för irländska statens upplåning, på villkor som tvingar Irland att ändra sig. "

När det gällde de krav som omvärlden skulle ställa på Irland har inte bara budgetpolitiken utan även landets företagsbeskattning diskuterats ganska livligt. Irlands fräcka finansministrar har tärt mycket hårt på andra finansministrars tålamod. Detta handlar, skrev jag också i krönikan i Karlskoga-Kuriren, inte bara bara om själva skattesatsen i bolagsbeskattningen:

" Landet har satt i system att dra till sig både huvudkontor och dotterbolag från andra västländer genom att assistera bolag i deras skatteflykt. Företag som inte tillverkar på Irland utan bara handlar eller gör skentransaktioner betalar en bolagsskatt på marginalen på bara 12,5%. Den kan jämföras med 26,3% i Sverige, 28% i Storbritannien och i praktiken även i USA, 30% i Tyskland, 34% i Frankrike och nästan 40% i Japan. För att få hjälp att låna pressas nu Irland att höja sin bolagsskatt.

Men denna skattesats är bara en del av problemet. Väl så illa är det som kallas ”dubbel irländare”. Genom att skicka internprovisioner genom två olika irländska bolag, och sedan genom två holländska (något som lär heta ”holländsk macka”) kan vinster från helt andra länder flyttas till skatteparadis så att effektiv bolagsskatt blir nästan noll. Google – av alla företag! – är ett praktexempel på denna trafik. "

*

När det gäller Google och det irländska gynnandet av stora bolags skatteplanering, se tidigare notis här på bloggen i mitten av oktober 2010, där det även finns en länk till Bloomberg News.

Sedan artikeln den 24/11 skrevs har det visat sig att även Danmark, vid sidan av Sverige, deltar i långivningen till Irland med en ganska liten andel, vid sidan av huvudaktörerna, som är Euro-länderna, IMF och Storbritannien.

*

Tillägg: En hänvisning till mitt inlägg ovan har gjorts av Gunnar Hökmark, ledamot (m) i EU-parlamentet, i ett inlägg på hans blogg, som finns här. Han skriver i det inlägget om "räddningspaketet" för Irland.