onsdag 8 september 2010

Vem skyddas när polisen görs blind ? - Ett annat perspektiv på DNA-register med mera

Hur domarna blir i rättegången om "helikopterrånet" i Stockholm återstår att se. Men en sak påmindes vi alla om när rånarna, med en väska och en papperslapp utanför en obevakad hangar höll polisens helikoptrar kvar på backen. Ofta är det för enkelt att vara brottsling, och för svårt att vara polis.

Om sådana frågor skrev jag en krönika i Borås Tidning. Den ger ett annat perspektiv på frågor om register, övervakning och "intergritet" än det som är vanligast i storstadsmedierna:

" Nu för tiden är det mycket lättare än förr att förflytta människor, pengar, knark och vapen inom landet och över gränser. Samtidigt har polis och andra myndigheter fått regler som begränsar spaning och sparande av information.

Ofta ställs krav på fler sådana inskränkningar. En del kan vara motiverade. Andra ger faktiskt orimliga fördelar för allt från sexualmördare och värdepappersbedragare till våldsmän från terroristorganisationer. Det gäller alltså både personer som är farliga för andra individer och sådana som kan vara hela samhällets och demokratins fiender.

Det här är – jag vet det – inte det vanliga perspektivet när registrering, spaning, avlyssning och annat sådant diskuteras. Ofta gör man det då väldigt lätt för sig. När information samlas och lagras så att polisen under en utredning kan komma åt den ser man ett hot mot det som kallas integriteten, och talar om stora, farliga staten som hotar den lilla, enskilda människan.

I vårt fria och demokratiska land stämmer den där bilden enligt min mening väldigt dåligt med de hot som vanliga människor eller vårt fria samhällssystem i verkligheten utsätts för.
Ett liberalt land är inte ett försvarslöst land, det ska skydda både sina medborgare som individer och sitt fria samhällssystem. "


Jag tog sedan upp två av de mest omdebatterade registerfrågorna, sparande av datauppgifter om telesamtal (en fråga där nuvarande regering inte kommit fram till vad den skall föreslå) samt DNA-registret:

" Ett av de lagförslag som fått hårdast kritik på senare år gäller att telefonföretag ska bli tvungna att spara datauppgifterna om vilka samtal som ringts varifrån och vart, under mellan ett halvt och två års tid för att polisen skall kunna ta fram dem i brottsutredningar. Det är ett av de mer värdefulla redskap polisen nu har, och har haft stor betydelse för att klara upp brott. Ändå vill många utplåna informationen snabbt, så att polisen blir blindare.

Om någon ändå tror att sådana här ”integritetsregler” bara handlar om att skydda individen mot staten så låt oss i stället se på det kriminaltekniska DNA-registret! 2008 mördade en man från Hofors en flicka i Stjärnsund i Dalarna. 1995 hade han dömts för ett våldtäktsförsök, 2000 sexmördade han en kvinna i Falun. 1995 blev han inte DNA-testad. I utredningen av mordet 2000 togs DNA från gärningsmannen till vara vid obduktionen. Den skyldige blev dock inte DNA-testad förrän för sent, när flickmordet 2008 redan var ett faktum.

Det är nu förbjudet för polisen att i jakt på en sexmördare systematiskt DNA-testa alla personer som någon gång förekommit som dömda eller misstänkta i en sexbrottsutredning.
Men även om mannens DNA hade arkiverats efter våldtäktsförsöket 1995 hade det varit bortgallrat och förstört 2008, ifall han inte under mellantiden blivit misstänkt eller fälld för ett nytt brott. Även sexualbrottslingars DNA-prov rensas ur registret efter bara tio år, av hänsyn till brottslingens ”integritet”, menas det – men till uppenbar fara för de kvinnor som drabbas av svårfångade serieförbrytare.

Reglerna för DNA-registret skyddar inte friheten i vårt land. De skyddar inte heller medborgare mot brott. Däremot ökas risken att individer drabbas av brott. Upprepad brottslighet underlättas genom att personer som rör sig i grovt kriminella miljöer eller har farliga personlighetsstörningar ibland inte får registreras, och i andra fall inte får förbli registrerade i DNA-registret. "

Det som jag redogör för i de två sista styckena har jag alltså själv skrivit om i Borås Tidning. Men annars har det, såvitt jag vet, knappast alls uppmärksammats i nyhetsförmedlingen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.