I stora delar av världen uppmärksammas att en kvinna i Iran kan bli avrättad inom några dagar för att ha haft en olovlig sexuell förbindelse. Hon är dömd att stenas till döds. Detta är dessvärre inte unikt, sådana dödsdomar verkställs gång på gång av den iranska regimen.
De flesta dödsstraff i Iran verkställs däremot genom hängning. Inte så sällan är det politiska rättegångar som följs av att politiskt oliktänkande dödas i galgen. Iran är ett av de länder i världen där dödsstraffet används mest. I antalet genomförda avrättningar per miljon invånare ligger Iran mycket högt.
När kurder som är politiskt oppositionella hotas av avrättning för politiska "brott" är tystnaden i omvärlden oftast stor. Jag skrev 2007 i Svenska Dagbladet om ett sådant fall, där två journalister på en kurdisk oppositionstidning hade dömts till hängning.
När det skrevs pågick den svenska exportkreditgivningen till Iran fortfarande utan nämnvärda hinder. Senare har det skett begränsningar där, men så var det inte då. Vare sig från regeringen, från oppositionen, inom näringslivet eller i pressen hördes det några andra invändningar mot att svenska företag fick svenska exportkreditgarantier för fortsatta affärer med en regim som avrättar politiskt oliktänkande och stenar kvinnor till döds. Ericsson - det stora telefonföretaget - lät i vart fall inte dödsdomarna vara något hinder för att både göra affärer och söka statliga garantier för dem.
Hur det sedan gick med de båda dödsdömda kurdiska journalisterna vet jag inte. Kanske lever de, kanske är de döda. Åtminstone den ena dödsdomen blev efter internationell uppmärksamhet uppskjuten eller omvandlad till fängelsestraff. Nyhetsförmedlingen i sådana här fall är för det mesta ofullständig på grund av både censurförhållandena inom Iran och ointresset för frågan på många redaktioner i Sverige och andra länder.
Här är länken till min artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.