Många har blundat länge när det gäller Bildt och Lundins

Lite längre ner finns det jag skrev om Lundingruppen och Carl Bildt tidigare den här månaden. Till skillnad från många andra kritiserade jag Bildts Lundinengagemang, och såg det som ett problem för regeringen, redan när han var ny som utrikesminister.

Jag blir inte särskilt imponerad av de socialdemokrater som i flera år varit noga med att inte kritisera Bildt för hans samröre med den brutala regimen i Khartoum, men som nu till sist fått för sig att säga något. Sedan 2006 har Bildt varit det enda statsråd i hela regeringen som blivit i stort sett välvilligt behandlat av den socialdemokratiska partiledningen.

Att Lundinfrågan gäller även Syrien och Eritrea är något annat som det blundas för på många håll. Men det är ingen ny upptäckt. Jag skrev om detta redan i oktober 2006. Här är länken till den artikeln:

http://www.expressen.se/1.450080

Lundingruppen hanteras milt men H & M får obefogad kritik

Kritik mot företag som beter sig illa i fattiga länder behövs ibland - men den ska vara seriös ifall man ska bry sig om den. I Sverige har vi till exempel haft alldeles för lite nyhetsrapportering om Lundin-gruppens affärer i Eritrea, Syrien och Sudan.

Däremot har flera av landets tyngsta nyhetsmedier den här veckan gjort en stor sak av ett påstående från en aktionsgrupp om att klädföretaget H & M skulle vara skyldigt Bangladesh 100 miljoner kronor i obetalda bolagsskatter, som de undandragit genom skatteplanering.

Jag har skrivit om de här frågorna i en gästkrönika i dag i Eskilstuna-Kuriren:

http://ekuriren.se/ledareasikter/gastkronika/1.738116-inbillade-bolagsskandaler-och-alldeles-verkliga

Felet med detta angrepp på H & M är att de inte tänkt på om H & M driver någon fabriks- eller butiksrörelse i landet. Det gör de i själva verket inte. Däremot är de en viktig exportkund för textilindustrin i Bangladesh. Men att importera varor från ett land innebär inte att man har en bolagsskattepliktig verksamhet där. Det går inte att skatteplanera bort bolagsskatt från ett land utan att själv driva något så när omfattande rörelse där.

Man kan tycka att stora medier som Sveriges Radios ekoredaktion skulle ha tänkt på en sådan sak. Det gjorde de inte utan framställde anklagelsen mot H & M som om den var en stor ekonominyhet. Det var den i sjäva verket inte. Den var en anka. Finns det något H & M kan kritiseras för i sina handelsrelationer med Bangladesh så kan det i varje fall inte vara fråga om skatteplanering med bolagsskatten.

Men när kommer Sveriges Radio att på allvar granska den svenska Lundin-gruppens samarbete med regimen i Eritrea som håller bland andra Dawit Isaak fången?

Föreningsfrihet och religionsfrihet - även för skolungdomar

I dag (den 17/6 2010) skriver jag på debattplats i den kristna veckotidningen Hemmets Vän, som ges ut i Örebro. Ämnet är skolelevers föreningsfrihet och yttrandefrihet - som delvis ifrågasatts i radioprogrammet Kaliber och i Dagens Eko - där de nyligen framställt förekomsten av kristna skolföreningar som ett missförhållande.

Jag understryker i artikeln att regeringen - genom Jan Björklunds förslag om den nya skollagen - skyddar dessa och andra ideella skolföreningar, och därmed sätter en spärr mot att en del statliga och kommunala tjänstemän försökt att hindra kristna skolföreningars verksamhet.

Jag pekar dessutom på sambandet mellan det här och andra angrepp på yttrande- och föreningsfrihet. Det är ingen tillfällighet, utan ett ganska illavarslande mönster, att de som vill tysta andra framställer sina krav på inskränkningar i det fria ordet som förmenta krav på skydd av "rättigheter". På så sätt förvrider de, för att nå sina syften, religionsfriheten eller tryckfriheten till en påstådd "rätt" att slippa möta det fria ordet när detta innehåller exempelvis kristendom eller andra yttranden i en del religiösa frågor.

Liknande exempel på att de som vill inskränka grundläggande friheter påstår sig skydda individuella eller kollektiva "rättigheter" finns i en del av senare års angrepp mot delar av offentlighetsprincipen och tryckfriheten.

Hela min artikel i Hemmets Vän finns att läsa under den här länken:

http://www.hemmetsvan.se/nyhetstexter.jsp?oid=3069&coid=4

Inte publicerat i Eksjö: I denna ljuva sommartid - en älskad psalm med invandrarbakgrund

Till Nationaldagen och skolavslutningarna skrev jag i år om I denna ljuva sommartid, och dess författare som skrev den ursprungliga svenska texten. , Joakim Düben. Han var barnbarn till en invandrare, och kom från en familj som drivits bort från nuvarande Tjeckien som politiska och religiösa flyktingar.

Joakim Düben satt de sista åren i sitt liv i Sveriges regering (rådet) i början av frihetstiden. Tidigare hade han överlevt tio år i fångenskap i Ryssland. Han kom hem därifrån präglad av pietistisk väckelsekristendom, och gav 1725 ut en hel bok med svenska tolkningar av utländska - främst - tyska psalmer och andliga visor. Det var så vi fick I denna ljuva sommartid.

Med denna älskade sommarpsalm är det, skrev jag, som med mycket annat fint i Sverige. Den är invandrad. Både psalmen och dess författare är egentligen ganska förargliga för sådana som helst vill se utland och flyktingar som roten till alla möjliga problem – för dem som inte vill förstå att det viktigaste svenska är vårt frihetsarv, det som också gör att människor söker frihet hos oss.

Det är ju ganska ofta jag skriver saker som inte står i tidningen i min hemkommun Eksjö. Den stora merparten av allt jag skriver publiceras på annat håll. Men med den här artikeln om "I denna ljuva sommartid" är det lite annorlunda. Smålands-Tidningen har haft erbjudandet - både inför nationaldagen och inför skolavslutningarna - men refuserat artikeln. Sådant händer. Och det finns ju andra tidningar:

Den här artikeln har bland annat kunnat läsas i Karlstad, och Värmlands Folkblad har den på sin hemsida. Adressen dit är:

http://www.vf.se/Asikter/Varmland/Sommarpsalm-svensk-med-invandrarbakgrund-100603.aspx

Sudans regim, Lundin-gruppen och Carl Bildt

Nästan alla medier av betydelse har i flera år varit tysta och likgiltiga när det gäller den svenska Lundin-gruppens affärer med svårartade förtryckarregimer som Sudan, Eritrea och Syrien. I två av Lundin-gruppens företag var nuvarande utrikesministern Carl Bildt styrelseledamot, under ett antal år fram till 2006. Däremot har han aldrig varit styrelseledamot i de "systerföretag" inom Lundingruppen som hjälpt Syriens härskare och som nu förbereder sig på att vara till stöd och hjälp för diktaturen i Eritrea (beryktad bland annat för att hålla Dawit Isaak och andra demokratiska redaktörer inspärrade).

Ett av de företag som hade Bildt i styrelsen - ett oljebolag - anklagas nu på nytt för att vara medskyldigt till militär fördrivning av civilbefolkning i en oljerik del av Södra Sudan. Bolaget har senare sålt just den verksamheten, men har fortsatt att äga oljetillgångar i Sudan i ett bolag som innehas gemensamt med ett statligt sudanesiskt företag, direkt kontrollerat av regimen. Det är denna regim som, efter att tidigare ha härjat i söder under ett långt krig, gick vidare med de fleråriga, mycket blodiga folkrensningarna i Darfur. Medan detta pågick fortsatte Carl Bildt att vara styrelseledamot i ett bolag som var - och fortfarande är - direkt lierat med regimens intressen.

Nu har det sent omsider blivit en del ny medieuppmärksamhet kring utrikesministerns förflutna i Lundingruppens företag. Det är faktiskt lite överraskande. Väsentliga fakta har varit kända i åtskilliga år. Men utrikesministern har i stort sett inte ifrågasatts i riksdagen och inte i ledande. medier. För den socialistiska oppositionen har Carl Bildt snarast varit favoritministern, honom har de behandlat med silkevantar medan de varit oförsonliga mot resten av regeringen. Det bör man komma ihåg ifall de nu försöker ta en del poäng på de senaste anklagelserna.

Till skillnad från nästan alla andra inom (och även utom) regeringspartierna skrev jag redan i början av mandatperioden i klartext om Bildts inblandning i Lundingruppens stöd till massmordsregimen i Sudan. Den mest uppmärksammade artikeln hade jag i Expressen den 26 februari 2007. Även om den blev mer uppmärksammad än andra så följdes den ändå av en enveten tystnad. Artikeln finns att läsa på nätet, och jag skrev bland annat:

"Visste [alliansens fyra partiledare när de tog med Bildt i regeringen] ens var Bildts ägande och styrelseposter fanns? Om de visste, brydde de sig då inte? Då var de i stort sällskap.
Bildt har brett men oftast tyst stöd - i näringsliv och press, till vänster och till höger.

Delaktighet i Sudans regims finansiering ses inte som en så allvarlig sak. Det var nästan inte ett knäpp om Sudan bland hyllningarna då Bildt utsågs. Även på vänsterkanten togs han väl emot, han ansågs bland annat vara mer flexibel när det gällde Hamas. "

Jag skrev i samma artikel om hur massmorden i Sudan behandlats i nyhetsrapporteringen:

"Sudan har nästan aldrig varit ett verkligt stort nyhets- och debattämne. Med svarta bönder i Sudan är det som förr med kurder. Deras liv och människovärde räknas sällan. Härskare med olja kan ta ihjäl dem i mängder innan omvärlden riktigt bryr sig.

Tidigare uppmärksamhet om Bildt och Sudan var tillräcklig för att vara känd på många håll, men de flesta i medierna tyckte då som nu att det inte var någon större sak. Det är väl också därför partiledarna inte tycks ha fått de där frågorna om hur det gick till.

Skulle det vara intressant om partiledarna tänkt på Bildt och Lundins? Varför då? Även på redaktionerna hade det ju mest gäspats åt att en ex-statsminister gett sig i lag med den där bondedräparregimen?"

Hela den här artikeln i Expressen finna på denna länk:

http://www.expressen.se/1.570149

Liberal syn på ekonomin är ett sätt att förebygga finanskriser

I Frisinnad Tidskrift har jag 2009 skrivit en längre artikel om orsakerna till finanskrisen 2008 och den följande lågkonjunkturen. Krisen berodde inte på liberal ekonomisk politik, men däremot på att man åsidosatte sund penningpolitik och tog för lätt på ett alltför stort risktagande i kreditväsendet.

Om de ansvariga i ett antal länder hade haft den syn på marknadsekonomin som företräddes av främst Bertil Ohlin - Nobelpristagare i nationalekonomi, riksdagsman och partiordförande i folkpartiet - så hade 2008 års kris inte inträffat.

Länken till artikeln är den här:

http://www.frisinnadtidskrift.se/view.php?artid=207