Den nya socialdemokratiska partiledningen försöker nu ta sig loss ur den klämma där de själva satte sig genom att försöka försätta regeringen i underläge i Libyenfrågan genom att utnyttja motståndet mot Libyeninsatsen hos de s.k. "Sverigedemokraternas" och inom delar av yttervänstern.
Att den nya ledningen under Håkan Juholt hade gjort en dundertabbe hade blivit uppenbart, och dessutom verkade man ha gjort det i taktisk beräkning, för att i ännu en fråga använda sig av Åkessons ytterkantsparti för att undergräva regeringen. Kritiken inom det socialdemokratiska partiet var ovanligt öppen och mycket välgrundad.
I dag (18/5) kom undanmanövern i en artikel i Dagens Nyheter av Håkan Juholts båda vapendragare Urban Ahlin (utrikesutskottet) och Peter Hultqvist (försvarsutskottet). Det är inte längre tal om att tvärt avbryta den svenska insatsen efter tre månader, och det oavsett vad som behövs för att hindra Khadaffiregimen att göra slarvsylta av oppositionsrörelsen. I stället lägger Ahlin och Hultqvist en dimridå kring reträtten med att resonera om en rad andra saker Sverige kanske kan bidra med i stället för JAS-planen.
Hur det blir med detta återstår att se. Den nya s-ledningen har klantat sig och tvingats till en högst plågsam undanmanöver.
De rader som jag hade om Håkan Juholt i en krönika i Hemmets Vän 12/5 (citerade här på bloggen den 16/5) är i alla fall delvis överspelade efter det socialdemokratiska försöket att kravla sig ur en ohållbar position.
Kvar står i alla fall det faktum att politikens ytterkanter - de s.k. "Sverigedemokraterna" och en del av kommunismens dödsboförvaltare inom svensk extremvänster - hade samma naturliga ståndpunkt om Libyen, och därför snabbt hamnade tillsammans på den linje som var bra för Khadaffi och dålig för demokratin.
Förhoppningsvis kan inte bara socialdemokrater utan även miljöpartister i fortsättningen hålla sig undan från det sällskapet.
Visar inlägg med etikett Sverigedemokraterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sverigedemokraterna. Visa alla inlägg
onsdag 18 maj 2011
måndag 16 maj 2011
I utrikespolitiken möts ytterkanterna
Ytterligheter kan mötas i politiken, det är inte ovanligt. Nu sker det i frågor som Afghanistan och Libyen. Om detta skrev jag 12 maj 2011 i veckotidningen Hemmets Vän, som ges ut i Örebro:
" Extremvänstern var inte ensam i att gång på gång välja just de ståndpunkter som var bäst för Saddam Husseins nationalsocialism i Irak, och som hade gjort att Saddam behållit Kuwait och haft obegränsat med oljepengar till vapen.
Den nyfascistiska Nationella Fronten i Frankrike, viktig förebild och finansiär för Sverigedemokraterna, ställde sig på Saddams sida.
Jörg Haiders ytterhöger i Österrike hade ännu närmare kontakter med antivästliga diktaturregimer. Det finns hela härvor av ekonomiska transaktioner mellan Haiders, Khadaffis och Saddams gäng."
Det finns en linje från ytterkantspartiernas gemensamma hållning i fråga om Afghanistan till den situation som nu är på väg att uppstå då det gäller den svenska flyginsatsen i Libyen.
" Då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen anslöt de sig som väntat till den kommunistiska linjen om Sveriges roll i Afghanistan. Bortförklaringarna och förevändningarna kan lämnas därhän. Den naturliga ståndpunkten för Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna kan sammanfalla.
När det gäller Libyen såg det först inte ut så. Sverigedemokraterna valde den linje som var bra för Khadaffi, men yttervänstern splittrades. Lars Ohly röstade efter omvälvningarna i arabvärlden tillfälligtvis med regeringen. Delar av hans riksdagsgrupp vägrade följa honom.
Nu verkar mer av vanliga mönster vara tillbaka, den naturliga linjen för Sverigedemokrater och yttervänster är att Sverige snabbt ska ta hem JAS-planen, något som ger den politiska signalen att det saknas vilja att hålla ut tills Khadaffi faller. "
Mindre naturligt är dock den nya socialdemokratiska partiledningens agerande:
" Märkligt nog tycks s-ledaren Håkan Juholt utnyttja Sverigedemokraternas och yttervänsterns gemensamma hållning för att taktiskt hota regeringen med ett nederlag i riksdagen.
Det har med rätta lett till många höjda ögonbryn och till öppna protester i Juholts parti. Förhoppningsvis inser miljöpartister och socialdemokrater att de inte bör springa på extremvänsterns och Sverigedemokraternas bollar.
Att ... svensk yttervänster och ... Sverigedemokraterna ofta kan väntas följa samma linje i utrikesfrågor är ett faktum det tills vidare inte går att göra något åt. Men andra partier bör vara noga med att hålla distans åt det hållet. "
Hela artikeln, som också handlar om parallellerna mellan svensk yttervänser i dag och kring 1940, finns att läsa på den här adressen.
" Extremvänstern var inte ensam i att gång på gång välja just de ståndpunkter som var bäst för Saddam Husseins nationalsocialism i Irak, och som hade gjort att Saddam behållit Kuwait och haft obegränsat med oljepengar till vapen.
Den nyfascistiska Nationella Fronten i Frankrike, viktig förebild och finansiär för Sverigedemokraterna, ställde sig på Saddams sida.
Jörg Haiders ytterhöger i Österrike hade ännu närmare kontakter med antivästliga diktaturregimer. Det finns hela härvor av ekonomiska transaktioner mellan Haiders, Khadaffis och Saddams gäng."
Det finns en linje från ytterkantspartiernas gemensamma hållning i fråga om Afghanistan till den situation som nu är på väg att uppstå då det gäller den svenska flyginsatsen i Libyen.
" Då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen anslöt de sig som väntat till den kommunistiska linjen om Sveriges roll i Afghanistan. Bortförklaringarna och förevändningarna kan lämnas därhän. Den naturliga ståndpunkten för Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna kan sammanfalla.
När det gäller Libyen såg det först inte ut så. Sverigedemokraterna valde den linje som var bra för Khadaffi, men yttervänstern splittrades. Lars Ohly röstade efter omvälvningarna i arabvärlden tillfälligtvis med regeringen. Delar av hans riksdagsgrupp vägrade följa honom.
Nu verkar mer av vanliga mönster vara tillbaka, den naturliga linjen för Sverigedemokrater och yttervänster är att Sverige snabbt ska ta hem JAS-planen, något som ger den politiska signalen att det saknas vilja att hålla ut tills Khadaffi faller. "
Mindre naturligt är dock den nya socialdemokratiska partiledningens agerande:
" Märkligt nog tycks s-ledaren Håkan Juholt utnyttja Sverigedemokraternas och yttervänsterns gemensamma hållning för att taktiskt hota regeringen med ett nederlag i riksdagen.
Det har med rätta lett till många höjda ögonbryn och till öppna protester i Juholts parti. Förhoppningsvis inser miljöpartister och socialdemokrater att de inte bör springa på extremvänsterns och Sverigedemokraternas bollar.
Att ... svensk yttervänster och ... Sverigedemokraterna ofta kan väntas följa samma linje i utrikesfrågor är ett faktum det tills vidare inte går att göra något åt. Men andra partier bör vara noga med att hålla distans åt det hållet. "
Hela artikeln, som också handlar om parallellerna mellan svensk yttervänser i dag och kring 1940, finns att läsa på den här adressen.
torsdag 14 oktober 2010
Misslyckat sd-försök att tysta den kristna tidningen Dagen
I den kristna dagstidningen Dagen skriver jag i dag om den JK-anmälan som en riksdagsledamot (sd) gjort i syfte att Justitiekanslern ska väcka åtal för förtal mot Dagens ansvarige utgivare. Bakgrunden är att Dagen för en tid sedan intervjuade riksdagsledamoten Nalin Pekgul (s) och återgav det hon sade om rasistiska och nazistiska drag hos sd.
Om detta skriver jag bland annat:
" Den som menar allvar med en sådan anmälan anser att det som tryckts ska leda till straff eller skadestånd eller båda delarna, så att andra tystnar och avskräcks från att säga samma sak.
Med vårt lands liberala tryckfrihetsförordning är [denna] ... JK-anmälan dessbättre ett tomt hot, eller om man så vill en propagandagest utan verkan. En tidning måste kunna rapportera om även de hårdare orden i den politiska debatten utan att det blir rättegång mot utgivaren, och de som är aktiva i politiken måste kunna ge intervjuer i skydd av ansvarige utgivarens ensamansvar. "
I Dagen pekar jag också på likheten mellan detta försök att få en tidning åtalad för en intervju med hur andra ytterhögerpartier agerat i liknande syften:
" Den danska partiledaren Pia Kjaersgaard - hyllad som hjältinna i Kent Ekeroths parti - utmärkte sig i valrörelsen genom att i Skåne påstå att yttrandefriheten i Sverige var mindre än i Danmark (ett land med påfallande svagt grundlagsskydd för det fria ordet).
Pia Kjaersgaards verkliga syn på dessa frågor har dock visat sig i en flerårig rättsprocess i Danmark, där en av Kjaersgaards meningsfränder som EU-motståndare släpats inför domstol och dömts i två instanser, för att till sist i alla fall räddas av Högsta Domstolen i Köpenhamn. Denna kvinna, som tillhör en annan EU-fientlig grupp än Kjaersgaard, hade inte gjort något värre än att offentligt säga att hon inte gärna vill förknippas med Kjaersgaards rasistiska synpunkter.
Den som verkligen satte i system att försöka tysta kritiker som påtalade rasism och nazistiska kopplingar var dock österrikaren Jörg Haider [ledare för partierna FPÖ och BZÖ i Österrike, regeringschef i Kärnten, död i bilkrasch efter grovt rattfylleri]. Han lät organisera mängder av processer mot journalister, meningsmotståndare och till och med en professor, som skulle dömas för föga märkliga intervjusvar i utländsk tv."
I en sådan miljö som den österrikiska, där det fria ordet är svagt skyddat, skulle sd:s riksdagsledamöter kunna trivas mycket bättre. Där skulle de ha större möjligheter att komma åt sina kritiker med anmälningar, stämningar och skadeståndshot.
I vårt land kan vi föra samhällsdebatten inom mycket vida gränser och inte riskera att dömas för det.
" Men även i Sverige finns ett par paragrafer som kan aktualiseras av tillväxten av extremism och våldsagitation på politikens båda ytterkanter. Det som då kan bli aktuellt är inte [sd:s]... patetiska försök till missbruk av förtalsparagrafen, men däremot brotten hets mot folkgrupp (av uppenbara skäl när det gäller den miljö där Sverigedemokraterna är en del) samt uppvigling."
Verklig uppvigling till politiskt våld är en allvarlig sak, men då handlar det om något annat än att kleta uppviglarstämpeln på de seriösa nyhetsmediernas granskningar och omdömen om de s.k. "Sverigedemokraterna".
Hela texten till min artikel i Dagen finns på tidningens hemsida, länken finns här.
Om detta skriver jag bland annat:
" Den som menar allvar med en sådan anmälan anser att det som tryckts ska leda till straff eller skadestånd eller båda delarna, så att andra tystnar och avskräcks från att säga samma sak.
Med vårt lands liberala tryckfrihetsförordning är [denna] ... JK-anmälan dessbättre ett tomt hot, eller om man så vill en propagandagest utan verkan. En tidning måste kunna rapportera om även de hårdare orden i den politiska debatten utan att det blir rättegång mot utgivaren, och de som är aktiva i politiken måste kunna ge intervjuer i skydd av ansvarige utgivarens ensamansvar. "
I Dagen pekar jag också på likheten mellan detta försök att få en tidning åtalad för en intervju med hur andra ytterhögerpartier agerat i liknande syften:
" Den danska partiledaren Pia Kjaersgaard - hyllad som hjältinna i Kent Ekeroths parti - utmärkte sig i valrörelsen genom att i Skåne påstå att yttrandefriheten i Sverige var mindre än i Danmark (ett land med påfallande svagt grundlagsskydd för det fria ordet).
Pia Kjaersgaards verkliga syn på dessa frågor har dock visat sig i en flerårig rättsprocess i Danmark, där en av Kjaersgaards meningsfränder som EU-motståndare släpats inför domstol och dömts i två instanser, för att till sist i alla fall räddas av Högsta Domstolen i Köpenhamn. Denna kvinna, som tillhör en annan EU-fientlig grupp än Kjaersgaard, hade inte gjort något värre än att offentligt säga att hon inte gärna vill förknippas med Kjaersgaards rasistiska synpunkter.
Den som verkligen satte i system att försöka tysta kritiker som påtalade rasism och nazistiska kopplingar var dock österrikaren Jörg Haider [ledare för partierna FPÖ och BZÖ i Österrike, regeringschef i Kärnten, död i bilkrasch efter grovt rattfylleri]. Han lät organisera mängder av processer mot journalister, meningsmotståndare och till och med en professor, som skulle dömas för föga märkliga intervjusvar i utländsk tv."
I en sådan miljö som den österrikiska, där det fria ordet är svagt skyddat, skulle sd:s riksdagsledamöter kunna trivas mycket bättre. Där skulle de ha större möjligheter att komma åt sina kritiker med anmälningar, stämningar och skadeståndshot.
I vårt land kan vi föra samhällsdebatten inom mycket vida gränser och inte riskera att dömas för det.
" Men även i Sverige finns ett par paragrafer som kan aktualiseras av tillväxten av extremism och våldsagitation på politikens båda ytterkanter. Det som då kan bli aktuellt är inte [sd:s]... patetiska försök till missbruk av förtalsparagrafen, men däremot brotten hets mot folkgrupp (av uppenbara skäl när det gäller den miljö där Sverigedemokraterna är en del) samt uppvigling."
Verklig uppvigling till politiskt våld är en allvarlig sak, men då handlar det om något annat än att kleta uppviglarstämpeln på de seriösa nyhetsmediernas granskningar och omdömen om de s.k. "Sverigedemokraterna".
Hela texten till min artikel i Dagen finns på tidningens hemsida, länken finns här.
onsdag 15 september 2010
Tro inte på "Sverigedemokraternas" danska idol - hon har själv försökt inskränka dansk yttrandefrihet!
Den danska populistledaren Pia Kjaersgaard talar ofta illa om Sverige, och på det sättet blir hon stor idol hos de s.k. "Sverigedemokraterna". Hon påstår gång på gång att det inte finns yttrandefrihet i Sverige. Verkligheten är ju att Sverige har ett mycket starkt grundlagsskydd för tryck- och yttrandefrihet, medan Danmarks grundlagar är utomordentligt svaga just när det gäller skyddet för det fria ordet.
Men inte nog med det. Pia Kjaersgaard har själv, med en flerårig rättsprocess, försökt inskränka yttrandefriheten i Danmark. En kvinna, som i likhet med Kjaersgaard själv är EU-motståndare, släpades genom tre domstolar i fyra års tid och dömdes i två instanser innan hon till sist slapp straff genom Högsta Domstolens avgörande. Vad var"brottet"? Inget annat än att hon sagt en mycket rimlig sak, att hon ogärna ville identifieras med Pia Kjaersgaards rasistiska synpunkter.
I dag (15/9) har min artikel om Pia Kjaersgaard och dansk yttrandefrihet publicerats på debattsajten Newsmill, som är närstående till Dagens Nyheter. Min artikel finns på den här adressen.
Men inte nog med det. Pia Kjaersgaard har själv, med en flerårig rättsprocess, försökt inskränka yttrandefriheten i Danmark. En kvinna, som i likhet med Kjaersgaard själv är EU-motståndare, släpades genom tre domstolar i fyra års tid och dömdes i två instanser innan hon till sist slapp straff genom Högsta Domstolens avgörande. Vad var"brottet"? Inget annat än att hon sagt en mycket rimlig sak, att hon ogärna ville identifieras med Pia Kjaersgaards rasistiska synpunkter.
I dag (15/9) har min artikel om Pia Kjaersgaard och dansk yttrandefrihet publicerats på debattsajten Newsmill, som är närstående till Dagens Nyheter. Min artikel finns på den här adressen.
söndag 12 september 2010
Lästips: Göteborgs-Posten om Sverigedemokraternas och nazisternas propagandanivå
Dagens lästips är en tänkvärd ledare i Göteborgs-Posten, om det osvenska i de s.k. "Sverigedemokraternas" värderingar och propaganda. "Svensk demokrati och svenskhet i sin rätta bemärkelse bygger", skriver G-P, "på respekt för individen, på att ingen skall behöva förföljas eller behandlas nedsättande på grund av att man tillhör en viss grupp":
" Sverigedemokraterna ägnar sig åt en försåtlig valrörelse, där man försöker framställa sig som bärare av gamla svenska folkhemsideal. Den otäcka valfilm partiet producerade, och som stoppades av TV4 för visning, ger dock den sanna bilden.
Byt ut de spöklika gestalterna i hucklen mot kroknästa judar och vi är nere på den propagandanivå som kännetecknades av Der Stürmer i 30-talets Nazityskland.
Svensk demokrati och svenskhet i sin rätta bemärkelse bygger på respekt för individen, på att ingen skall behöva förföljas eller behandlas nedsättande på grund av att man tillhör en viss grupp eller har en viss religion och på den öppenhet för nya värderingar och impulser som bidragit till ett växande välstånd. Ett samhälle som strävar efter att inkludera människor, inte att exkludera.
Ett ställningstagande till Sverigedemokraterna handlar slutgiltigt om den människosyn man själv vill stå för. Få har uttryckt det bättre än Fredrik Reinfeldt: den som tycker om Sverige röstar inte på Sverigedemokraterna. "
Tidningen Der Stürmer, som G-P nämner i texten var en nationalsocialistisk partitidning, som utmärkte sig med grov antisemitisk propaganda både före och efter Adolf Hitlers maktövertagande. Partiledningen i Sd är inga Hitlertyper, även om deras parti har vuxit fram ur den svenska nynazismen och sedan korsat sig med skånska missnöjesrörelser. G-P:s jämförelse mellan Sd:s TV-propaganda och Der Stürmer är dock hård men rättvisande.
Nazisternas propagandamakare på 30-talet, Joseph Goebbels och andra, hade inte tillgång till TV-reklam. Den tekniken fanns inte. Men hade de kunnat göra TV-reklam så hade nivån, som G-P helt riktigt påpekar, varit jämförbar med den som Åkessons partiledning nu visat att den för egen del föredrar.
Länk till hela G-P-artikeln finns här.
" Sverigedemokraterna ägnar sig åt en försåtlig valrörelse, där man försöker framställa sig som bärare av gamla svenska folkhemsideal. Den otäcka valfilm partiet producerade, och som stoppades av TV4 för visning, ger dock den sanna bilden.
Byt ut de spöklika gestalterna i hucklen mot kroknästa judar och vi är nere på den propagandanivå som kännetecknades av Der Stürmer i 30-talets Nazityskland.
Svensk demokrati och svenskhet i sin rätta bemärkelse bygger på respekt för individen, på att ingen skall behöva förföljas eller behandlas nedsättande på grund av att man tillhör en viss grupp eller har en viss religion och på den öppenhet för nya värderingar och impulser som bidragit till ett växande välstånd. Ett samhälle som strävar efter att inkludera människor, inte att exkludera.
Ett ställningstagande till Sverigedemokraterna handlar slutgiltigt om den människosyn man själv vill stå för. Få har uttryckt det bättre än Fredrik Reinfeldt: den som tycker om Sverige röstar inte på Sverigedemokraterna. "
Tidningen Der Stürmer, som G-P nämner i texten var en nationalsocialistisk partitidning, som utmärkte sig med grov antisemitisk propaganda både före och efter Adolf Hitlers maktövertagande. Partiledningen i Sd är inga Hitlertyper, även om deras parti har vuxit fram ur den svenska nynazismen och sedan korsat sig med skånska missnöjesrörelser. G-P:s jämförelse mellan Sd:s TV-propaganda och Der Stürmer är dock hård men rättvisande.
Nazisternas propagandamakare på 30-talet, Joseph Goebbels och andra, hade inte tillgång till TV-reklam. Den tekniken fanns inte. Men hade de kunnat göra TV-reklam så hade nivån, som G-P helt riktigt påpekar, varit jämförbar med den som Åkessons partiledning nu visat att den för egen del föredrar.
Länk till hela G-P-artikeln finns här.
måndag 6 september 2010
Så kallade Sverigedemokrater - bara ett par klick från nazismen
På den tiden jag jobbade på Nerikes Allehanda i Örebro hade vi i fotoarkivet en reportagebild som vi fått från FLT (Förenade Landsortstidningar). Det var en bild från ett partimöte med de s.k. "Sverigedemokraterna" i Stockholm, om jag minns rätt var den tagen vid ett partiarrangemang på Karl XII:s dödsdag 30 november.
På bilden såg man en aktivist med nazistflagga med hakkors. Mannen var maskerad med rånarluva. Det var en avslöjande bild. Faktum är att de s.k. "Sverigedemokraterna" har rötter i nynazismen, fast inte enbart i nynazismen.
Sedan har det ju gått några år, det har varit en del interna strider och "partiledningen" har i ett antal år arbetat på att dölja partiets nynazistiska bakgrund och förändra den bild som visas upp för allmänheten. Det har också kommit in en del andra riktningar, främst sådana som hör hemma i den lokala högerpopulismen i Skåne.
De s.k. "Sverigedemokraterna" är ingen nazistiskt uppbyggd organisation. Det finns till exempel ingen väpnad partimilis och ingen führerkult. Men närheten till nynazism och annan extremism finns där fortfarande.
Så sent som för ett drygt år sedan, i april 2009, sedan gjorde Upsala Nya Tidning en granskning av hur "sverigedemokrater" på sina bloggar länkade till ideologiskt närstående hemsidor. Med bara ett par klick var man mitt uppe i den långtgående extremism som ledningen i de s.k. "Sverigedemokraterna" försöker påstå att organisationen avlägsnat sig från.
Det är väl möjligt att "partiledningen" numera har sett till att skaffa undan de där avslöjande länkarna. Men det är ingen gammal historia det handlar om. UNT hittade de många kopplingarna ut i öppen brun extremism så sent som våren förra året.
UNT:s artikel finns på den här länken:
http://www.unt.se/nyheter/sd---tvaring-klick-fraringn-nazismen-270835-Default.aspx
Twingly: Dagens Nyheter
På bilden såg man en aktivist med nazistflagga med hakkors. Mannen var maskerad med rånarluva. Det var en avslöjande bild. Faktum är att de s.k. "Sverigedemokraterna" har rötter i nynazismen, fast inte enbart i nynazismen.
Sedan har det ju gått några år, det har varit en del interna strider och "partiledningen" har i ett antal år arbetat på att dölja partiets nynazistiska bakgrund och förändra den bild som visas upp för allmänheten. Det har också kommit in en del andra riktningar, främst sådana som hör hemma i den lokala högerpopulismen i Skåne.
De s.k. "Sverigedemokraterna" är ingen nazistiskt uppbyggd organisation. Det finns till exempel ingen väpnad partimilis och ingen führerkult. Men närheten till nynazism och annan extremism finns där fortfarande.
Så sent som för ett drygt år sedan, i april 2009, sedan gjorde Upsala Nya Tidning en granskning av hur "sverigedemokrater" på sina bloggar länkade till ideologiskt närstående hemsidor. Med bara ett par klick var man mitt uppe i den långtgående extremism som ledningen i de s.k. "Sverigedemokraterna" försöker påstå att organisationen avlägsnat sig från.
Det är väl möjligt att "partiledningen" numera har sett till att skaffa undan de där avslöjande länkarna. Men det är ingen gammal historia det handlar om. UNT hittade de många kopplingarna ut i öppen brun extremism så sent som våren förra året.
UNT:s artikel finns på den här länken:
http://www.unt.se/nyheter/sd---tvaring-klick-fraringn-nazismen-270835-Default.aspx
Twingly: Dagens Nyheter
lördag 4 september 2010
De liknar varandra en del - Vänsterpartiet kommunisterna och Sverigedemokraterna
Mellan vänsterpartiet kommunisterna och de s.k. "Sverigedemokraterna" finns det en del likheter. Särskilt påfallande blir likheterna när man minns hur vpk uppträdde på Lars Werners tid. Då körde de ännu mer än i dag med olika budskap i olika sammanhang.
Här hemma var de mycket rundhänta med löften, som de betalade med låtsaspengar. Det stora paradnumret var nollmoms på all mat. Men parallellt med detta åkte de på partikongresser hos Sovjetkommunisterna och de andra broderpartierna i öster. Lars Werner höll personligen hyllningstal i Moskva till partibrödernas prestationer i Sovjet. Detta talade vänsterpartisterna mycket tyst om här hemma.
De s.k. "Sverigedemokraterna" har också ideologiska broderpartier på andra håll i Europa, men de är inte organiserade i någon gemensam "international". Delvis ideologiskt närstående är som bekant Dansk Folkeparti, en organisation där det är något av en sport att tala mycket illa om just Sverige .
Men de s.k. "Sverigedemokraterna" har fler andliga bröder, framför allt har de en historia av nära kontakter med det nyfascistiska partiet Front National i Frankrike, som numera är på tillbakagång. Front National har rötter i den fascistiska diktatur som fanns i Frankrike 1940-44, och som var lierad med Nazityskland. Front National och dess ledare J. M. le Pen är ökända för antisemitism, annan rasism och stöd till diktaturer i arabvärlden. Le Pen själv är dömd i domstol för en del av den grova hets mot judar han gjort sig beryktad för. Han var också en framträdande internationell vän till Iraks diktator Saddam Hussein.
Detta franska parti har gett direkta penningbidrag för att finansiera de s.k. "Sverigedemokraterna", det skedde i vart fall i slutet av 90-talet. Vad som förekommit sedan dess är oklart.
Detta försöker man i dag att hålla tyst om. Likaså aktar man sig för att berätta öppet om det slags partikontakter mellan Front National och de s.k. "Sverigedemokraterna" som är en direkt parallell till relationerna mellan de ideologiska bröderna i Sovjet och vänsterpartiet kommunisterna.
Men personer som i dag tillhör den högsta ledningen hos de s.k. "Sverigedemokraterna" var aktiva deltagare i utbytet av besök och hyllningstal hos Front National.
Sydsvenska Dagbladet kunde 22 april 2003 redovisa vad som faktiskt hänt. Den dåvarande partiledaren hos de s.k. "Sverigedemokraterna" (numera kommunfullmäktig i Göteborg) talade inför Front Nationals partikongress i Nice i Frankrike, ungefär som Lars Werner talade på kommunistkongressen i Moskva. De båda andra ledande deltagarna i partidelegationen till Front National finns i dag i den allra innersta cirkeln kring nuvarande partiledaren Åkesson. De är Björn Söder, idag partisekreterare och Richard Jomshof, i dag ledare för Sd i Blekinge.
Detta vill de s.k. "Sverigedemokraterna" nu inte tala högt om, av samma skäl som Lars Werners vpk inte ville att det skulle vara allmänt känt att partiledaren själv deltog med hyllningstal på Sovjetkongress. Men Sydsvenska Dagbladets uppmärksamhet när det hände gör att sanningen är känd, mycket ledande personer i "Sverigedemokraterna" av i dag har deltagit i kamratligt partiutbyte med antisemiten Le Pen. Den mannen tyckte mycket bra om ett visst slags araber, nämligen dikatorer och massmördare som Saddam Hussein.
Här hemma var de mycket rundhänta med löften, som de betalade med låtsaspengar. Det stora paradnumret var nollmoms på all mat. Men parallellt med detta åkte de på partikongresser hos Sovjetkommunisterna och de andra broderpartierna i öster. Lars Werner höll personligen hyllningstal i Moskva till partibrödernas prestationer i Sovjet. Detta talade vänsterpartisterna mycket tyst om här hemma.
De s.k. "Sverigedemokraterna" har också ideologiska broderpartier på andra håll i Europa, men de är inte organiserade i någon gemensam "international". Delvis ideologiskt närstående är som bekant Dansk Folkeparti, en organisation där det är något av en sport att tala mycket illa om just Sverige .
Men de s.k. "Sverigedemokraterna" har fler andliga bröder, framför allt har de en historia av nära kontakter med det nyfascistiska partiet Front National i Frankrike, som numera är på tillbakagång. Front National har rötter i den fascistiska diktatur som fanns i Frankrike 1940-44, och som var lierad med Nazityskland. Front National och dess ledare J. M. le Pen är ökända för antisemitism, annan rasism och stöd till diktaturer i arabvärlden. Le Pen själv är dömd i domstol för en del av den grova hets mot judar han gjort sig beryktad för. Han var också en framträdande internationell vän till Iraks diktator Saddam Hussein.
Detta franska parti har gett direkta penningbidrag för att finansiera de s.k. "Sverigedemokraterna", det skedde i vart fall i slutet av 90-talet. Vad som förekommit sedan dess är oklart.
Detta försöker man i dag att hålla tyst om. Likaså aktar man sig för att berätta öppet om det slags partikontakter mellan Front National och de s.k. "Sverigedemokraterna" som är en direkt parallell till relationerna mellan de ideologiska bröderna i Sovjet och vänsterpartiet kommunisterna.
Men personer som i dag tillhör den högsta ledningen hos de s.k. "Sverigedemokraterna" var aktiva deltagare i utbytet av besök och hyllningstal hos Front National.
Sydsvenska Dagbladet kunde 22 april 2003 redovisa vad som faktiskt hänt. Den dåvarande partiledaren hos de s.k. "Sverigedemokraterna" (numera kommunfullmäktig i Göteborg) talade inför Front Nationals partikongress i Nice i Frankrike, ungefär som Lars Werner talade på kommunistkongressen i Moskva. De båda andra ledande deltagarna i partidelegationen till Front National finns i dag i den allra innersta cirkeln kring nuvarande partiledaren Åkesson. De är Björn Söder, idag partisekreterare och Richard Jomshof, i dag ledare för Sd i Blekinge.
Detta vill de s.k. "Sverigedemokraterna" nu inte tala högt om, av samma skäl som Lars Werners vpk inte ville att det skulle vara allmänt känt att partiledaren själv deltog med hyllningstal på Sovjetkongress. Men Sydsvenska Dagbladets uppmärksamhet när det hände gör att sanningen är känd, mycket ledande personer i "Sverigedemokraterna" av i dag har deltagit i kamratligt partiutbyte med antisemiten Le Pen. Den mannen tyckte mycket bra om ett visst slags araber, nämligen dikatorer och massmördare som Saddam Hussein.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
