Bernard-Henri Lévy är Frankrikes kanske mest internationellt kände opinionsbildare, bland annat i Le Point och den egna tidskriften La Règle du Jeu (Spelets Regler). Där skrev han för några dagar sedan om en tillställning i Wien där ledande s.k. "Sverigedemokrater" festade med ideologiska vänner och förebilder.
Levy kritiserade framför allt Marine Le Pen, arvtagare och ny partiägare i Front National, det högerpopulistiska och nyfascistiska parti hennes antisemitiske far grundade och styrde i årtionden. Nu är hon presidentkandidat.
Jag skrev i Eskilstuna-Kuriren (lib) i fredags (10/2 2012) om Lévys artikel som tryckts på andra språk i Die Welt och Huffington Post. Den har även ett speciellt svenskt intresse. Marine Le Pen var på bal i Wien ihop med bland andra riksdagsmännen Björn Söder och Kent Ekeroth (SD) – i högst speciellt österrikiskt sällskap. Det var ingen vanlig bal, utan en politisk högtidssammankomst för en del av den politiska ytterhögern i Europa.
"Arrangörerna är", skrev jag i E-K, "en radikal riktning inom studentsammanslutningar som under 1900-talet blev fästen för den pangermanska extremism som kom att nazifiera Österrike. Efter kriget har nostalgi och bortförklarande av nazism haft en härd i sådana organisationer.Bakom arrangemanget dit partier i Frankrike och Sverige sände höga företrädare som hedersgäster stod särskilt radikala riktningar i denna speciellt österrikiska miljö."
Lévy gör i sin internationellt uppmärksammade artikel en skarp vidräkning med hur Le Pen med sin närvaro gav sitt stöd till en politisk miljö där antisemitism är en långvarig tradition.
" Det han skriver gäller", skrev jag i E-K, "i samma grad de svenska gästerna. Fast deras närvaro var ju inte så offentlig i Sverige – dåvarande vpk-gräsrötter brukade inte heller få veta onödigt mycket om vad Lars Werner sade i Moskva.SD-delegationens deltagande avslöjades i alla fall, i den förträffliga Wien-tidningen Der Standard, av en reporter som smög sig in trots portförbud."
Parallellen mellan SD-toppens uppträdande i LePen- och andra liknande sammanhang och dåvarande vpk-ledningens aktiviteter på sovjetiska kongresser är ganska uppenbar, men det är ju sällan det skrivs om den saken. Se dock den här bloggen sensommaren 2010, om SD-delegation på nyfascistiska Front Nationals kongress.
*
Hela min artikeln om detta ämne i Eskilstuna-Kuriren finns på den här adressen.
Visar inlägg med etikett Le Pen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Le Pen. Visa alla inlägg
fredag 10 februari 2012
måndag 16 maj 2011
I utrikespolitiken möts ytterkanterna
Ytterligheter kan mötas i politiken, det är inte ovanligt. Nu sker det i frågor som Afghanistan och Libyen. Om detta skrev jag 12 maj 2011 i veckotidningen Hemmets Vän, som ges ut i Örebro:
" Extremvänstern var inte ensam i att gång på gång välja just de ståndpunkter som var bäst för Saddam Husseins nationalsocialism i Irak, och som hade gjort att Saddam behållit Kuwait och haft obegränsat med oljepengar till vapen.
Den nyfascistiska Nationella Fronten i Frankrike, viktig förebild och finansiär för Sverigedemokraterna, ställde sig på Saddams sida.
Jörg Haiders ytterhöger i Österrike hade ännu närmare kontakter med antivästliga diktaturregimer. Det finns hela härvor av ekonomiska transaktioner mellan Haiders, Khadaffis och Saddams gäng."
Det finns en linje från ytterkantspartiernas gemensamma hållning i fråga om Afghanistan till den situation som nu är på väg att uppstå då det gäller den svenska flyginsatsen i Libyen.
" Då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen anslöt de sig som väntat till den kommunistiska linjen om Sveriges roll i Afghanistan. Bortförklaringarna och förevändningarna kan lämnas därhän. Den naturliga ståndpunkten för Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna kan sammanfalla.
När det gäller Libyen såg det först inte ut så. Sverigedemokraterna valde den linje som var bra för Khadaffi, men yttervänstern splittrades. Lars Ohly röstade efter omvälvningarna i arabvärlden tillfälligtvis med regeringen. Delar av hans riksdagsgrupp vägrade följa honom.
Nu verkar mer av vanliga mönster vara tillbaka, den naturliga linjen för Sverigedemokrater och yttervänster är att Sverige snabbt ska ta hem JAS-planen, något som ger den politiska signalen att det saknas vilja att hålla ut tills Khadaffi faller. "
Mindre naturligt är dock den nya socialdemokratiska partiledningens agerande:
" Märkligt nog tycks s-ledaren Håkan Juholt utnyttja Sverigedemokraternas och yttervänsterns gemensamma hållning för att taktiskt hota regeringen med ett nederlag i riksdagen.
Det har med rätta lett till många höjda ögonbryn och till öppna protester i Juholts parti. Förhoppningsvis inser miljöpartister och socialdemokrater att de inte bör springa på extremvänsterns och Sverigedemokraternas bollar.
Att ... svensk yttervänster och ... Sverigedemokraterna ofta kan väntas följa samma linje i utrikesfrågor är ett faktum det tills vidare inte går att göra något åt. Men andra partier bör vara noga med att hålla distans åt det hållet. "
Hela artikeln, som också handlar om parallellerna mellan svensk yttervänser i dag och kring 1940, finns att läsa på den här adressen.
" Extremvänstern var inte ensam i att gång på gång välja just de ståndpunkter som var bäst för Saddam Husseins nationalsocialism i Irak, och som hade gjort att Saddam behållit Kuwait och haft obegränsat med oljepengar till vapen.
Den nyfascistiska Nationella Fronten i Frankrike, viktig förebild och finansiär för Sverigedemokraterna, ställde sig på Saddams sida.
Jörg Haiders ytterhöger i Österrike hade ännu närmare kontakter med antivästliga diktaturregimer. Det finns hela härvor av ekonomiska transaktioner mellan Haiders, Khadaffis och Saddams gäng."
Det finns en linje från ytterkantspartiernas gemensamma hållning i fråga om Afghanistan till den situation som nu är på väg att uppstå då det gäller den svenska flyginsatsen i Libyen.
" Då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen anslöt de sig som väntat till den kommunistiska linjen om Sveriges roll i Afghanistan. Bortförklaringarna och förevändningarna kan lämnas därhän. Den naturliga ståndpunkten för Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna kan sammanfalla.
När det gäller Libyen såg det först inte ut så. Sverigedemokraterna valde den linje som var bra för Khadaffi, men yttervänstern splittrades. Lars Ohly röstade efter omvälvningarna i arabvärlden tillfälligtvis med regeringen. Delar av hans riksdagsgrupp vägrade följa honom.
Nu verkar mer av vanliga mönster vara tillbaka, den naturliga linjen för Sverigedemokrater och yttervänster är att Sverige snabbt ska ta hem JAS-planen, något som ger den politiska signalen att det saknas vilja att hålla ut tills Khadaffi faller. "
Mindre naturligt är dock den nya socialdemokratiska partiledningens agerande:
" Märkligt nog tycks s-ledaren Håkan Juholt utnyttja Sverigedemokraternas och yttervänsterns gemensamma hållning för att taktiskt hota regeringen med ett nederlag i riksdagen.
Det har med rätta lett till många höjda ögonbryn och till öppna protester i Juholts parti. Förhoppningsvis inser miljöpartister och socialdemokrater att de inte bör springa på extremvänsterns och Sverigedemokraternas bollar.
Att ... svensk yttervänster och ... Sverigedemokraterna ofta kan väntas följa samma linje i utrikesfrågor är ett faktum det tills vidare inte går att göra något åt. Men andra partier bör vara noga med att hålla distans åt det hållet. "
Hela artikeln, som också handlar om parallellerna mellan svensk yttervänser i dag och kring 1940, finns att läsa på den här adressen.
lördag 4 september 2010
De liknar varandra en del - Vänsterpartiet kommunisterna och Sverigedemokraterna
Mellan vänsterpartiet kommunisterna och de s.k. "Sverigedemokraterna" finns det en del likheter. Särskilt påfallande blir likheterna när man minns hur vpk uppträdde på Lars Werners tid. Då körde de ännu mer än i dag med olika budskap i olika sammanhang.
Här hemma var de mycket rundhänta med löften, som de betalade med låtsaspengar. Det stora paradnumret var nollmoms på all mat. Men parallellt med detta åkte de på partikongresser hos Sovjetkommunisterna och de andra broderpartierna i öster. Lars Werner höll personligen hyllningstal i Moskva till partibrödernas prestationer i Sovjet. Detta talade vänsterpartisterna mycket tyst om här hemma.
De s.k. "Sverigedemokraterna" har också ideologiska broderpartier på andra håll i Europa, men de är inte organiserade i någon gemensam "international". Delvis ideologiskt närstående är som bekant Dansk Folkeparti, en organisation där det är något av en sport att tala mycket illa om just Sverige .
Men de s.k. "Sverigedemokraterna" har fler andliga bröder, framför allt har de en historia av nära kontakter med det nyfascistiska partiet Front National i Frankrike, som numera är på tillbakagång. Front National har rötter i den fascistiska diktatur som fanns i Frankrike 1940-44, och som var lierad med Nazityskland. Front National och dess ledare J. M. le Pen är ökända för antisemitism, annan rasism och stöd till diktaturer i arabvärlden. Le Pen själv är dömd i domstol för en del av den grova hets mot judar han gjort sig beryktad för. Han var också en framträdande internationell vän till Iraks diktator Saddam Hussein.
Detta franska parti har gett direkta penningbidrag för att finansiera de s.k. "Sverigedemokraterna", det skedde i vart fall i slutet av 90-talet. Vad som förekommit sedan dess är oklart.
Detta försöker man i dag att hålla tyst om. Likaså aktar man sig för att berätta öppet om det slags partikontakter mellan Front National och de s.k. "Sverigedemokraterna" som är en direkt parallell till relationerna mellan de ideologiska bröderna i Sovjet och vänsterpartiet kommunisterna.
Men personer som i dag tillhör den högsta ledningen hos de s.k. "Sverigedemokraterna" var aktiva deltagare i utbytet av besök och hyllningstal hos Front National.
Sydsvenska Dagbladet kunde 22 april 2003 redovisa vad som faktiskt hänt. Den dåvarande partiledaren hos de s.k. "Sverigedemokraterna" (numera kommunfullmäktig i Göteborg) talade inför Front Nationals partikongress i Nice i Frankrike, ungefär som Lars Werner talade på kommunistkongressen i Moskva. De båda andra ledande deltagarna i partidelegationen till Front National finns i dag i den allra innersta cirkeln kring nuvarande partiledaren Åkesson. De är Björn Söder, idag partisekreterare och Richard Jomshof, i dag ledare för Sd i Blekinge.
Detta vill de s.k. "Sverigedemokraterna" nu inte tala högt om, av samma skäl som Lars Werners vpk inte ville att det skulle vara allmänt känt att partiledaren själv deltog med hyllningstal på Sovjetkongress. Men Sydsvenska Dagbladets uppmärksamhet när det hände gör att sanningen är känd, mycket ledande personer i "Sverigedemokraterna" av i dag har deltagit i kamratligt partiutbyte med antisemiten Le Pen. Den mannen tyckte mycket bra om ett visst slags araber, nämligen dikatorer och massmördare som Saddam Hussein.
Här hemma var de mycket rundhänta med löften, som de betalade med låtsaspengar. Det stora paradnumret var nollmoms på all mat. Men parallellt med detta åkte de på partikongresser hos Sovjetkommunisterna och de andra broderpartierna i öster. Lars Werner höll personligen hyllningstal i Moskva till partibrödernas prestationer i Sovjet. Detta talade vänsterpartisterna mycket tyst om här hemma.
De s.k. "Sverigedemokraterna" har också ideologiska broderpartier på andra håll i Europa, men de är inte organiserade i någon gemensam "international". Delvis ideologiskt närstående är som bekant Dansk Folkeparti, en organisation där det är något av en sport att tala mycket illa om just Sverige .
Men de s.k. "Sverigedemokraterna" har fler andliga bröder, framför allt har de en historia av nära kontakter med det nyfascistiska partiet Front National i Frankrike, som numera är på tillbakagång. Front National har rötter i den fascistiska diktatur som fanns i Frankrike 1940-44, och som var lierad med Nazityskland. Front National och dess ledare J. M. le Pen är ökända för antisemitism, annan rasism och stöd till diktaturer i arabvärlden. Le Pen själv är dömd i domstol för en del av den grova hets mot judar han gjort sig beryktad för. Han var också en framträdande internationell vän till Iraks diktator Saddam Hussein.
Detta franska parti har gett direkta penningbidrag för att finansiera de s.k. "Sverigedemokraterna", det skedde i vart fall i slutet av 90-talet. Vad som förekommit sedan dess är oklart.
Detta försöker man i dag att hålla tyst om. Likaså aktar man sig för att berätta öppet om det slags partikontakter mellan Front National och de s.k. "Sverigedemokraterna" som är en direkt parallell till relationerna mellan de ideologiska bröderna i Sovjet och vänsterpartiet kommunisterna.
Men personer som i dag tillhör den högsta ledningen hos de s.k. "Sverigedemokraterna" var aktiva deltagare i utbytet av besök och hyllningstal hos Front National.
Sydsvenska Dagbladet kunde 22 april 2003 redovisa vad som faktiskt hänt. Den dåvarande partiledaren hos de s.k. "Sverigedemokraterna" (numera kommunfullmäktig i Göteborg) talade inför Front Nationals partikongress i Nice i Frankrike, ungefär som Lars Werner talade på kommunistkongressen i Moskva. De båda andra ledande deltagarna i partidelegationen till Front National finns i dag i den allra innersta cirkeln kring nuvarande partiledaren Åkesson. De är Björn Söder, idag partisekreterare och Richard Jomshof, i dag ledare för Sd i Blekinge.
Detta vill de s.k. "Sverigedemokraterna" nu inte tala högt om, av samma skäl som Lars Werners vpk inte ville att det skulle vara allmänt känt att partiledaren själv deltog med hyllningstal på Sovjetkongress. Men Sydsvenska Dagbladets uppmärksamhet när det hände gör att sanningen är känd, mycket ledande personer i "Sverigedemokraterna" av i dag har deltagit i kamratligt partiutbyte med antisemiten Le Pen. Den mannen tyckte mycket bra om ett visst slags araber, nämligen dikatorer och massmördare som Saddam Hussein.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
