Lästips: Upsala Nya Tidning om risken för en M-S-allians för ett systemskifte om tryckfriheten

I Upsala Nya Tidning (lib) skriver Håkan Holmberg på ledarsidan om uppgifterna i nättidningen Medievärlden om att socialdemokraterna och kanske även moderaterna är på väg att i en sittande utredning ta ställning för att upphäva Tryckfrihetsförordningen och ersätta den med en lagtext med annan uppbyggnad. Håkan Holmberg skriver bland annat:

" Grundlagar skrivs för att hålla också när andra stämningar och krav kan bre ut sig i samhället eller tränger sig in utifrån. Redan det borde vara ett avgörande skäl att avvisa tanken att ersätta TF [Tryckfrihetsförordningen] och YGL [Yttrandefrihetsgrundlagen]med en ny lagtext. Och i Sverige har vi alltid varit noga med att viktiga ändringar i grundlagarna bara kan ske när enigheten om förändringarna är stor.

Att Moderaternas ledning skulle köra över en stark intern opinion och övriga allianspartier, för att tillsammans med Socialdemokraterna ge sig ut på osäker mark i grundlagsfrågor är verkligen en egendomlig tanke. Låt oss hoppas att [nättidningen]Medievärldens farhågor är ogrundade."

Hela denna läsvärda UNT-artikel finns på nätet på den här adressen.

Valet 1911 - Karl Staaffs regering och startpunkten för slutstriden för och emot parlamentarism och allmän rösträtt

Förra året var det 200-årsdagen av återinförandet av tryckfrihet och offentlighetsprincip i Sverige. Men denna tvåhundraårsdag av 1810 års Tryckfrihetsförordning blev aldrig något jubileum, utan förbigicks i stort sett med tysthet. Ändå var detta en viktig milstolpe på Sveriges väg till frihet och folkstyre, denna grundlag 1810 återupplivade inte bara det som införts 1766 utan lade dessutom till ett par andra viktiga hörnstenar i nuvarande svenska grundlagsskydd för det fria ordet.

Nu är det dags igen, för nästa "jubileum" som förmodligen kommer att passera under stor officiell tystnad. Senare i år är det 100 år sedan riksdagsvalet 1911 och bildandet av Karl Staaffs andra regering - som två och ett halvt år senare avgick i samband med borggårdskrisen, då högern och kungamakten tillfälligt lyckades stoppa utvecklingen mot parlamentarism och allmän rösträtt.

Om detta hundraårsminne skrev jag en gästkrönika i Eskilstuna-Kuriren på påskafton (23/4 2011), och där tog jag även upp Karl Staaffs på sin tid mycket uppmärksammade tal i Eskilstuna 1909 om villkoren för samverkan mellan liberaler och socialdemokrater.

I gästkrönikan skrev jag bland annat:

" ... Med stöd av socialdemokraterna fick regeringen stor majoritet i andra kammaren, större än högerns övertag i den odemokratiska första kammaren där den inkomstgraderade rösträtten nu fått ett tak på max 40 röster per man.

Staaffs starka ställning i riksdag och väljarkår hjälpte ändå inte. Efter bara två och ett halvt år hade han förlorat maktkampen mot högern, kungamakten och första kammaren – som kunde blockera all lagstiftning. Först tre år efter Staaffs död, och tack vare sammanbrottet för den tyska militärmonarkin hösten 1918, lyckades Nils Edéns regering till sist med genombrottet för demokratin och den andra stora rösträttsreformen.

Hur det gick till de här åren är en obekväm sanning, särskilt för dem som skönmålar kungahusets historia eller räknar partipolitiska anor från den höger som ville ha graderad rösträtt som motmedel mot parlamentarismen.

Vi har nu framför oss en rad av obekväma hundraårsminnen av led efter led i den hårda kampen för och emot demokratin 1911-1918. Och vänta då inget annat än en besvärad officiell tystnad om det stora steget framåt med valet och regeringsbildningen 1911! "

Hela krönikan i E-K på påskafton finns på den här adressen.

Tro inte på "Sverigedemokraternas" danska idol - hon har själv försökt inskränka dansk yttrandefrihet!

Den danska populistledaren Pia Kjaersgaard talar ofta illa om Sverige, och på det sättet blir hon stor idol hos de s.k. "Sverigedemokraterna". Hon påstår gång på gång att det inte finns yttrandefrihet i Sverige. Verkligheten är ju att Sverige har ett mycket starkt grundlagsskydd för tryck- och yttrandefrihet, medan Danmarks grundlagar är utomordentligt svaga just när det gäller skyddet för det fria ordet.

Men inte nog med det. Pia Kjaersgaard har själv, med en flerårig rättsprocess, försökt inskränka yttrandefriheten i Danmark. En kvinna, som i likhet med Kjaersgaard själv är EU-motståndare, släpades genom tre domstolar i fyra års tid och dömdes i två instanser innan hon till sist slapp straff genom Högsta Domstolens avgörande. Vad var"brottet"? Inget annat än att hon sagt en mycket rimlig sak, att hon ogärna ville identifieras med Pia Kjaersgaards rasistiska synpunkter.

I dag (15/9) har min artikel om Pia Kjaersgaard och dansk yttrandefrihet publicerats på debattsajten Newsmill, som är närstående till Dagens Nyheter. Min artikel finns på den här adressen.