Uppdrag Granskning på onsdag 7/9 kommer att ta upp Torbjörn Törnqvist och förhållandet mellan bolaget Gunvor och ryska intressen

I övermorgon, onsdag 7/9, kommer Uppdrag Granskning i SVT 1 att sända en intervju med Torbjörn Törnqvist, den i Schweiz verksamme svenske affärsmannen som är en av de - enligt tidigare uppgifter - tre stora delägarna i oljehandelsbolaget Gunvor. Det är möjligt att TV-programmet kommer att innehålla intressanta nyheter om detta mycket omtalade, för att inte säga ryktesomsusade, företag.

Internationell affärspress skrev särskilt för tre år sedan en hel del om att en mycket stor del av rysk oljeexport förmedlades av detta bolag med det svenskklingande namnet - Gunvor - med en svensk som ett av de båda utåt synliga toppnamnen. Gunvorbolaget hade fått stora kontrakt med såväl den statskontrollerade oljejätten Rosneft som med Gazproms dotterbolag för oljeaffärer.

Törnqvist och bolaget Gunvor uppmärksammas alltså nu av SVT och Uppdrag Granskning. Själv skrev jag om Törnqvist och Gunvor för drygt tre år sedan i Eskilstuna-Kuriren 3/6 2008, och den krönikan finns på tidningens hemsida.

I E-K skrev jag bland annat detta:

" Vi utomstående kan inte veta om Gunvor är en normal affärsverksamhet eller en fasad som döljer något som mäktiga män i Kreml vill dölja. Från bolaget sägs officiellt att det har tre delägare, Törnqvist, miljardären Gennadij Timtjenko som hör till Vladimir Putins Petersburgbekanta, samt en tredje, hemlig person, som - heter det - bara har en liten andel och inte är någon kändis. Rykten utpekar i stället Vladimir Putin som nära lierad med bolaget eller rentav som dess faktiske huvudintressent, vilket är helt obevisat.

Enligt Financial Times ägs schweiziska Gunvor av ett bolag som finns i det för hemlighetsmakeri användbara holländska bolagsregistret. Detta andra bolag ägs av ett tredje, på Cypern, en inte obekant bas inom EU för ljusskygga ryska affärsintressen. Från Cypern går ägarkedjan vidare till ett brevlådeföretag på brittiska Jungfruöarna. Detta visar bara en sak med säkerhet - det är något i ägandet eller fördelningen av avkastningen som någon lagt ned stor omsorg på att dölja. "

Det skall bli intressant att se om Uppdrag Granskning möjligen har hittat svar på en del av de gåtor som funnits om ägarförhållandena i Gunvor och bolagets eventuella relationer till den högsta statsledningen i Ryssland. För egen del tog jag upp detta som ett exempel på de problem och faror som ligger i att s.k. skatteparadis - och även en del andra länders bolagsregister kan utnyttjas för att följa verkliga ägarförhållanden:

" Oavsett om det finns eller inte finns hemliga band mellan ryska statsledningen och det delvis "svenska" oljebolaget så är faktum att alla möjliga privata och statliga intressen, även sådana som är kriminella eller ombud för diktaturer, kan driva stora affärer i det fördolda men ändå utnyttja Västeuropas avancerade finansiella system.

I EU-länder som Holland, Luxemburg, Österrike, Cypern och - genom underlydande "skatteparadis" - Storbritannien har det byggts upp stora bank- och affärsjuridiska rörelser som hjälper både vanliga storbolag och rena skumraskföretag med skatteplanering eller med att dölja den verkliga ägarmakten.

Detta är ofta bekvämt för de inblandade. Men riskerna är betydande för värdepappersmarknaderna, liksom när det gäller brottsbekämpning och säkerhetspolitik.

Det är angeläget att mörkläggningslagarna ersätts av offentlighetskrav. Det ska gå att se vem som äger vad. Marknadsekonomin mår bra av öppenhet och genomlysning, den skadas när sådana som håller på med fiffel och båg får lagens hjälp att dölja det som inte tål dagsljus. "

Om de s.k. skatteparadisen har jag skrivit flera gånger i olika tidningar, bland annat i en gästkrönika i Borås Tidning den 2/9 2008. Krönikan i dess helhet finns på tidningens hemsida. Den handlar delvis om att Veckans Affärer hade belyst hur ägarna till Lundin-företagen använder skatteparadis för att arrangera uppbyggnaden av företagsgruppen.

(Om Lundin-företagen och deras affärer med diktaturerna i Eritrea, Sudan och Syrien, se tidigare inlägg här på bloggen.)

Men i Borås Tidning skrev jag också om de risker för våra ria samhällen som kan finnas i att andra makter kan dölja sina ekonomiska aktiviteter med hjälp av skatteparadis:

" Även mycket seriöst näringsliv använder numera ofta en del av det skatteparadisen har att erbjuda. Ett annat slags bolagsgrupper som Lundins, med alla dess kontaktytor mot diktaturer, har helt centrala funktioner placerade i stater där insyn omöjliggörs. I denna gråzons bortre del kan andra aktörer röra sig, sådana som sysslar med mutor, insiderbrott och värdepapperssvindel.

Samma mörkläggning gynnar också narkotikabaroner, vapenhandlare och stortjuvar som använt president ämbeten till att råna sina egna länder. Där kan också de som förmedlar pengar till terroristorganisationer röra sig. Enormt rika hel- och halvdiktaturer kan dölja sina egna transaktioner, ägarpositioner och agentnät, och genom mellanhänder i skatteparadis operera inne i det ekonomiska systemet i länder som Sverige.

Oljedespotiernas enorma resurser ger dem bundsförvanter i västligt näringsliv, som på olika sätt är uppknutna genom oljekoncessioner som Lundins i Sudan eller genom aktieposter och samarbetsbolag som Lundins i Ryssland. Många i näringslivet har med åren blivit en effektiv internationell lobby för att skydda skatteparadisen, av skatteskäl och för att kunna genomföra en del affärer i det fördolda.

Men detta har i dagens värld blivit en lobby som även främjar makter och intressen som vill demokratierna ont och som kan bli farliga för oss. Efter 11 september 2001 har särskilt USA ökat trycket på insyn i vissa delar av skatteparadisens betalningsflöden. Men det är inte bara terroristpengar som är faran. "

De politiska slutsatserna förulerade jag såhär i krönikan i Borås Tidning:

" Själva möjligheten att dölja de verkliga ägarförhållandena ger stora och riskabla mörkläggningsmöjligheter åt både värdepapperssvindlare, diktaturer och bolag som likt Lundins opererar i samverkan med diktaturers ekonomiska intressen.

EU och USA borde därför förenas i att göra det omöjligt att ha mörklagda skatteparadis som ligger inbäddade inne i det västliga finansiella systemet. "

Misslyckat sd-försök att tysta den kristna tidningen Dagen

I den kristna dagstidningen Dagen skriver jag i dag om den JK-anmälan som en riksdagsledamot (sd) gjort i syfte att Justitiekanslern ska väcka åtal för förtal mot Dagens ansvarige utgivare. Bakgrunden är att Dagen för en tid sedan intervjuade riksdagsledamoten Nalin Pekgul (s) och återgav det hon sade om rasistiska och nazistiska drag hos sd.

Om detta skriver jag bland annat:

" Den som menar allvar med en sådan anmälan anser att det som tryckts ska leda till straff eller skadestånd eller båda delarna, så att andra tystnar och avskräcks från att säga samma sak.

Med vårt lands liberala tryckfrihetsförordning är [denna] ... JK-anmälan dessbättre ett tomt hot, eller om man så vill en propagandagest utan verkan. En tidning måste kunna rapportera om även de hårdare orden i den politiska debatten utan att det blir rättegång mot utgivaren, och de som är aktiva i politiken måste kunna ge intervjuer i skydd av ansvarige utgivarens ensamansvar. "

I Dagen pekar jag också på likheten mellan detta försök att få en tidning åtalad för en intervju med hur andra ytterhögerpartier agerat i liknande syften:

" Den danska partiledaren Pia Kjaersgaard - hyllad som hjältinna i Kent Ekeroths parti - utmärkte sig i valrörelsen genom att i Skåne påstå att yttrandefriheten i Sverige var mindre än i Danmark (ett land med påfallande svagt grundlagsskydd för det fria ordet).

Pia Kjaersgaards verkliga syn på dessa frågor har dock visat sig i en flerårig rättsprocess i Danmark, där en av Kjaersgaards meningsfränder som EU-motståndare släpats inför domstol och dömts i två instanser, för att till sist i alla fall räddas av Högsta Domstolen i Köpenhamn. Denna kvinna, som tillhör en annan EU-fientlig grupp än Kjaersgaard, hade inte gjort något värre än att offentligt säga att hon inte gärna vill förknippas med Kjaersgaards rasistiska synpunkter.

Den som verkligen satte i system att försöka tysta kritiker som påtalade rasism och nazistiska kopplingar var dock österrikaren Jörg Haider [ledare för partierna FPÖ och BZÖ i Österrike, regeringschef i Kärnten, död i bilkrasch efter grovt rattfylleri]. Han lät organisera mängder av processer mot journalister, meningsmotståndare och till och med en professor, som skulle dömas för föga märkliga intervjusvar i utländsk tv."

I en sådan miljö som den österrikiska, där det fria ordet är svagt skyddat, skulle sd:s riksdagsledamöter kunna trivas mycket bättre. Där skulle de ha större möjligheter att komma åt sina kritiker med anmälningar, stämningar och skadeståndshot.

I vårt land kan vi föra samhällsdebatten inom mycket vida gränser och inte riskera att dömas för det.

" Men även i Sverige finns ett par paragrafer som kan aktualiseras av tillväxten av extremism och våldsagitation på politikens båda ytterkanter. Det som då kan bli aktuellt är inte [sd:s]... patetiska försök till missbruk av förtalsparagrafen, men däremot brotten hets mot folkgrupp (av uppenbara skäl när det gäller den miljö där Sverigedemokraterna är en del) samt uppvigling."

Verklig uppvigling till politiskt våld är en allvarlig sak, men då handlar det om något annat än att kleta uppviglarstämpeln på de seriösa nyhetsmediernas granskningar och omdömen om de s.k. "Sverigedemokraterna".

Hela texten till min artikel i Dagen finns på tidningens hemsida, länken finns här.

Svensk yttrandefrihet skyddas långt bättre än dansk - mer om Pia Kjaersgaards angrepp mot andras möjligheter att kritisera henne

Här på bloggen, för 15/9, finns en länk till min artikel på den Dagens Nyheter närstående debattsajten Newsmill, där jag visade på ihåligheten i den danska populistledaren Pia Kjaersgaards prat om att dansk yttrandefrihet skulle vara större än svensk. Förutom att peka på de stora bristerna i Danmarks grundlagsskydd för det fria ordet skrev jag om hur Pia Kjaersgaard försökt inskränka andras yttrandefrihet genom att få en annan EU-motståndare, Karen Sunds, dömd i domstol för det föga märkliga och helt rimliga uttalandet att hon mycket ogärna ville bli identifierad med Pia Kjaersgaards rasistiska synpunkter. Detta juridiska angrepp mot det fria ordet var på väg att lyckas, i två domstolar dömdes den person som Pia Kjaersgaard ville ha dömd. Först efter fyra år räddades vederbörande från straff genom att Högsta Domstolen gick på motsatt linje.

Efter mitt inlägg kom det ett par kommentarer från sådana om gärna vill urskulda Pia Kjaersgaard och ställa sig på hennes sida. Från ett par håll hänvisades till att både Sverige och Danmark har förtalsparagrafer, och det påstods - helt felaktigt - att rättegångarna mot Karen Sunds inte var så märkliga utan rentav hade kunnat förekomma på motsvarande sätt i Sverige.

Efter detta har jag på Newsmill (16/9) haft ett inlägg till, som handlar om de stora skillnaderna mellan yttrandefrihetens grundlagsskydd i Danmark och Sverige. Där skriver jag om hur vår svenska riksdag varit noga med att skydda det fria ordet från missbruk av förtalsparagrafen. Detta är väentliga delar av Sveriges liberala ordning för tryck- och yttrandefrihet, och jag lägger in texten även här på bloggen:

" Visst finns förtalsparagrafer i båda länderna. Men det är en mycket stor skillnad mellan de båda länderna i hur gott skyddet är för yttrandefriheten i ett sådant fall som Karen Sunds utsaga om Pia Kjaersgaard.

Skillnaden kommer inte minst av att Sveriges grundlagsskydd för det fria ordet är utformat så att det undviks att den ofrånkomliga otydligheten i tryckfrihetsbrottens avgränsning leder till att allt snävare gränser för yttrandefriheten sätts genom prejudikat. Brottsrubriceringar som förtal – eller för den delen uppvigling, förolämpning med mera – skapar ofrånkomligen en riskabel gråzon eller riskzon. Inom denna kan allsköns ekonomiska, politiska och statliga intressen gå på offensiv för att med straff- eller skadeståndsrisker avskräcka från debatt, hindra nyhetsförmedling eller trakassera meningsmotståndare.

Förtalsparagrafen är ju nödvändig att ha, men den innebär en rad risker, som i en liberal tryckfrihetsordning som den svenska begränsas med ett kraftfullt grundlagsskydd. Den mest uppenbara risken är ju att förtalsparagrafen kan bli penningens redskap mot nyhetsförmedlingen eller ämbetsmannamaktens redskap mot granskningen av myndighetspersoner. Men Pia Kjaersgaards juridiska aktion mot meningsmotståndaren Karen Sunds är också ett tydligt – för att inte säga klassiskt – exempel på hur grovt en förtalsparagraf kan missbrukas i försök att inskränka samhällsdebatten.

I Sverige skyddas tryck- och yttrandefriheten av en rad processrättsliga regler som sammantaget ger ett mycket gott skydd mot bland annat missbruk av förtalsparagrafen. Fällande dom är möjlig endast om yttrandet förklaras brottsligt av två tredjedels majoritet i tryckfrihetsjuryn, som består av lekmannadomare och inte är bunden av prejudikat. Dessutom måste även domstolens lagfarna ledamöter komma till samma resultat. Dessutom styrs både juristdomare och jury av en instruktion i grundlag om att ta särskild hänsyn till tryckfrihetens betydelse som grundval för ett fritt samhällsskick.

Den samlade effekten av två-tredjedelsregeln, instruktionen och möjligheten att domstolen frikänner även där juryn har fällt blir att utrymmet i praktiken blir obefintligt för det slags fällande domar som Karen Sunds utsattes för innan hon efter fyra år räddades av Högsta Domstolen. De semantiska krumbukter om innebörden av ”rasistisk” som ledde till två fällande och en friande dom skulle i Sverige ha fallit platt till marken. Att yttrandet att en person inte gärna vill förknippas med Pia Kjaersgaards rasistiska synpunkter inte leder till straff är i svenska öron så uppenbart som det bara kan vara. "

Mer kortfattat gjorde jag även ett par jämförelser mellan Danmark och andra länder när det gäller möjligheterna att i domstol använda en förtalsparagraf för att hindra meningsmotståndares argumnet och debattinlägg:

" Av större intresse är ... hur ovanliga eller vanliga dessa danska risker för yttrandefriheten är i ett internationellt perspektiv. Med nutida amerikansk syn på det fria ordet är det också[liksom i Sverige] så gott som uteslutet att ett sådant här försök att komma åt en politisk meningsmotståndare skulle kunna leda till annat än att den som gjorde som Pia Kjaersgaard skulle skämma ut sig.

På den europeiska kontinenten, där auktoritära mönster i hög grad finns kvar, kan bilden vara en annan. Den mest slående parallellen är den spärreld av åtal som den numera avlidne Jörg Haider [regeringschef i delstaten Kärnten, och ledande högerpopulist, lierad med arabiska diktatorer och ökänd för yttranden som relativiserade eller urskuldade delar av nazismens ogärningar] riktade mot meningsmotståndare, nyhetsmedier, enskilda redaktörer och till och med akademiker som svarat på intervjufrågor i utländsk television. Jämfört med sådana österrikiska förhållanden är danskt missbruk av förtalsparagrafen förhållandevis sällsynt, men detta är ju inte mycket att skryta över. "