TV:s och radions valrörelse - hur kunde de så snabbt glömma den utländska kris som slog mot jobben i Sverige?

Det går nu - fredagen före valdagen - nästan att summera valrörelsen, inte rösterna, men det som sagts, skrivits och sänts.

Något som slagit mig är hur märkligt frånvarande den internationella krisen 2008-09 varit i en del av partipolitiken inför valet. Men framför allt har den varit frånvarande i flera av TV:s och radions valprogram. Jag har missat flera partiledarutfrågningar i TV och enstaka radioutfrågningar. Så jag får nöja mig med en hyfsad hypotes snarare än en tvärsäker slutsats.
Men i de program jag såg blev partiledarna utfrågade nästan som om näringslivets internationella konkurrenskraft och påfrestningarna av den mycket allvarliga krisen 2008-09 inte riktigt hörde hemma i valrörelsen.

Väldigt många frågor utgick från fördelningen av olika utbetalningar från statens budget eller från den sorts skattefrågor som inte har så stor inverkan på produktion och konkurrenskraft. Däremot var det ganska lite tal om att den ekonomiska politiken de senaste åren faktiskt varit framgångsrik, begränsat krisen och gjort att vi nu har ett mycket bättre läge än vi kunde ha haft.

Det här har ju också stor betydelse för hur vi skall göra för att pressa tillbaka kvarvarande arbetslöshet. Det är ju fortfarande återverkningar av krisen, ett par procentenheter av arbetskraften, och det kommer förmodligen att till stor del lösa sig självt i en bättre konjunktur. Däremot är det ju mer att göra med de olika orsakerna till att arbetslösheten i SCB:s statistik var så hög som 6% av arbetskraften till och med på den högsta toppen av högkonjunkturen för några år sedan.

Här handlar det mycket om bättre utbildning, bättre sociala förhållanden, en bättre fungerande arbetsmarknad och ett näringslivsklimat som ger dragkraft och gör att många andra åtgärder kan ge resultat, i mindre ungdomsarbetslöshet, snabbare integration av nyinflyttade och på andra sätt.

Även det perspektivet saknades för det mesta i de valprogram i radio och TV som hade tillfälle att ta del av. En del partiledare förde ju själva in sådana frågor, exempelvis Jan Björklund om att förbättringarna i grundskolan och gymnasiet kan förebygga åtskilligt av framtida utslagning och ungdomsarbetslöshet.

Däremot hade i alla fall en del utfrågare ett perspektiv som liknade den Sahlinska taktiken, där jobbskatteavdraget beskrivs som en skattesänkarlinje som misslyckats därför att arbetslösheten inte har blivit lägre än den var för fyra år sedan. Här bygger ju hela resonemanget på att man inte bryr sig om krisen 2008-09 som kom utifrån och slog hårt mot exportindustrin.

Budskapet blir då att det var fel att sänka skatten på arbete och att man skulle ha mött krisen genom att öka antalet anställda i främst den kommunala sektorn. Som recept för att komma helskinnad genom en kris som tillfälligt drabbade näringslivets mest konkurrensutsatta delar är detta sällsynt missriktat.

Nu spelar kanske de här sneda perspektiven i en del av radio- och TV-valrörelsen inte så stor roll. Det verkar snarast som om regeringssidan har vunnit den här delen av valdebatten. Socialdemokraterna och deras kartellbröder har inte varit trovärdiga i frågorna om jobb och ekonomi.

Men det är ändå värt att lägga märke till att fastän ett antal företrädare för regeringspartierna betonat näringslivsklimatets, den långsiktiga konkurrenskraftens, skolkunskapernas, den högre utbildningens och elförsörjningens betydelse så har de här sakerna varit väldigt frånvarande på andra håll i valdebatten.

Lästips: Göteborgs-Posten om Sverigedemokraternas och nazisternas propagandanivå

Dagens lästips är en tänkvärd ledare i Göteborgs-Posten, om det osvenska i de s.k. "Sverigedemokraternas" värderingar och propaganda. "Svensk demokrati och svenskhet i sin rätta bemärkelse bygger", skriver G-P, "på respekt för individen, på att ingen skall behöva förföljas eller behandlas nedsättande på grund av att man tillhör en viss grupp":

" Sverigedemokraterna ägnar sig åt en försåtlig valrörelse, där man försöker framställa sig som bärare av gamla svenska folkhemsideal. Den otäcka valfilm partiet producerade, och som stoppades av TV4 för visning, ger dock den sanna bilden.

Byt ut de spöklika gestalterna i hucklen mot kroknästa judar och vi är nere på den propagandanivå som kännetecknades av Der Stürmer i 30-talets Nazityskland.

Svensk demokrati och svenskhet i sin rätta bemärkelse bygger på respekt för individen, på att ingen skall behöva förföljas eller behandlas nedsättande på grund av att man tillhör en viss grupp eller har en viss religion och på den öppenhet för nya värderingar och impulser som bidragit till ett växande välstånd. Ett samhälle som strävar efter att inkludera människor, inte att exkludera.

Ett ställningstagande till Sverigedemokraterna handlar slutgiltigt om den människosyn man själv vill stå för. Få har uttryckt det bättre än Fredrik Reinfeldt: den som tycker om Sverige röstar inte på Sverigedemokraterna. "

Tidningen Der Stürmer, som G-P nämner i texten var en nationalsocialistisk partitidning, som utmärkte sig med grov antisemitisk propaganda både före och efter Adolf Hitlers maktövertagande. Partiledningen i Sd är inga Hitlertyper, även om deras parti har vuxit fram ur den svenska nynazismen och sedan korsat sig med skånska missnöjesrörelser. G-P:s jämförelse mellan Sd:s TV-propaganda och Der Stürmer är dock hård men rättvisande.

Nazisternas propagandamakare på 30-talet, Joseph Goebbels och andra, hade inte tillgång till TV-reklam. Den tekniken fanns inte. Men hade de kunnat göra TV-reklam så hade nivån, som G-P helt riktigt påpekar, varit jämförbar med den som Åkessons partiledning nu visat att den för egen del föredrar.

Länk till hela G-P-artikeln finns här.