En ny guldålder för förtryckare - sådana som Herodes av Sudan, Herodes av Eritrea, Herodes av Burma

Kung Herodes, känd och ökänd från Nya Testamentet, är en kusligt välbekant figur i vår tid. Liknande diktatorer i små och halvstora stater har något av en guldålder i dag. De kan spela ut stormakter från varandra och deras diplomater kan sitta i FN och till exempel delta i att sabotera klimatförhandlingar.

Om detta skrev jag en krönika i Eskilstuna-Kuriren i vintras. Den finns på nätet, på den här adressen.

http://ekuriren.se/ledareasikter/gastkronika/1.583751-herodes-da-och-herodes-nu

För jobb och miljö behövs elström

Vare sig för folkpartiet liberalerna - och Jan Björklund - eller för några andra är kärnkraften en ensam, tillräcklig lösning på energi- och miljöproblemen. Däremot är den, med Sveriges väder, geografi och industristruktur, en i praktiken ofrånkomlig del av en hållbar försörjning.

I Stockholms ibland ganska isolerade medievärld, där det verkar vara långt till det Sverige där människor faktiskt arbetar i industrier, tycks man dock fortfarande leva kvar i stämningarna från kärnkraftstriden 1975-80, då koldioxidutsläppens klimathot viftades bort.

Ett par gånger om har jag nu hört Stockholmsmediernas utfrågare använda ”elöverskottet” som ett skäl mot nya kärnkraftverk. Senast var det i söndags kväll (29/8), i TVs utfrågning av Jan Björklund.

Om detta har jag skrivit en debattartikel, som i dag är publicerad i mitt hemlän, i nättidningen Höglandsnytt. Förhoppningsvis kommer den också i tryck på några andra håll i landet. Jag skriver att "det är viktigt i politiken att inte tänka bara på den kortare sikten och glömma den långa.":

" Ser vi framåt vet vi att klimathoten kräver att utsläppen av koldioxid minskas. Det behövs stora mängder klimatvänlig elektricitet för att skära ned förbränningen av fossila bränslen. En av Sveriges roller i den internationella arbetsfördelningen är att leverera skogsprodukter, malm, stål och annat från processindustrier där det går åt mycket energi. Inget av det här ändras av en mer kortsiktig prognos, där Sverige under ett antal år kan generera mer elström än vad som går åt inom landet.

Det där ”överskottet” är kanske ett problem för några utfrågare som mest rör sig i snäva cirklar kring radio- och TV-husen i östra Stockholm. Men för svensk samhällsekonomi är det ingen belastning. El är en värdefull exportvara. Svenska företag kan sälja ström till grannländer där den mesta elektriciteten annars kommer från kraftverk som eldas med stenkol, brunkol och naturgas.

Det är märkligt hur stora Stockholmsmedier kan flaxa hit och dit mellan katastrofbilder av klimatet och en verklighetsflykt där det till och med ses som dåligt att svensk el begränsar koleldning söder om Östersjön. Ännu märkligare är att socialdemokraterna, som förr var så välförankrade i industrins fackförbund, nu på partiledningsnivå har flyttat sig till ett annat slags sällskap.

Att miljöpartiet och vänsterpartiet hamnat fel i den största miljöfrågan är ju välkänt sedan länge. De vill stänga av alla kärnkraftverk utan att ersätta dem med några nya. Eftersom varje kraftverk har så väldigt stor effekt krävs det oerhörda, orealistiska mängder med vindkraftverk och andra ”alternativa” anläggningar för att tillsammans med sparande och effektiviseringar försörja Sverige med ström.

De flesta nuvarande kärnkraftverken är renoverade och har fått längre livslängd och större effekt. Det ger tid att projektera och bygga nya, större verk. Jan Björklund och andra har övertygat alliansregeringen om att ge grönt ljus för det. Mona Sahlin har gjort tvärtom. Genom bildandet av vänsterkartellen har hon låst sitt parti till att hindra nya reaktorer och stänga av de gamla."

Jag tar sedan upp följderna för investeringar och näringsliv av en politik där den framtida elförsörjningen äventyras:

" Följer man den linjen blir det efter ett tag riktigt besvärligt, miljömässigt, samhällsekonomiskt och industriellt. Under kärnkraftstriden 1975-80 var alternativet till kärnkraft framför allt en storsatsning på import och eldning av fossil gas. Med tanke på klimat och säkerhetspolitik är den vägen, med uppkoppling mot Putin-Rysslands gasledningar, ännu mer olämplig i dag än den var för 30 år sedan.

Grönvänsterlinjen, som Mona Sahlin nu till stor del följer, betyder att det framtida stora bortfallet av elström snart kommer att kasta en slagskugga över åtskilliga stora och små industrier, och industrisamhällen. Det är svårt att veta om resultatet blir energiimport, ökad fossileldning eller en drastisk besparing genom priser som slår ut moderna industrianläggningar, som i energieffektivitet är globalt konkurrenskraftiga."

Avslutningsvis skriver jag: " En sådan riskbild kommer att skada investeringsförutsättningarna och därmed arbetsmarknad och näringsliv långt innan de första av de nuvarande reaktorerna verkligen pensioneras."

Hela artikeln finns på den här adressen:

http://www.hoglandsnytt.se/default.aspx?n=17580

Klotet blir varmare - det kräver handling

USA:s motsvarighet till SMHI är också ett av världens ledande institut för havs- och atmosfärforskning. Varje år ger de ut en klimatrapport, och den som kom den här veckan innehöll viktiga sammanställningar av ett tiotal olika mått på det globala klimatets utveckling.

Samtliga pekar på en fortstridande uppvärmning som pågått några årtionden. Under de senare årtiondena är den globala temperaturhöjningen cirka 0,7 grader C. Det är inte någon liten och ofarlig sak. Tvärtom visar det på en trend som med tiden kan ge allvarliga verkningar av en mängd olika slag.

Detta är nu ganska allmänt känt. Men det har brett ut sig ett förnekande, som inte minst tog fart efter FN:s fiaskoartade möte i Köpenhamn som saboterades av bland annat oljeländer.

Detta förnekande bör man inte låta lura sig av. Det är tvärtom tydligt att det krävs handling på många områden.

Om detta skrev jag nyligen i Eskilstuna-Kuriren. Länken är den här:

http://ekuriren.se/ledareasikter/signerat/1.766599-termometerns-farliga-tiondels-grader