Den gamla yttervänstern från 1968 har förlorat nästan alla sina idealstater i Östeuropa och på andra håll. Den har förlorat marxismen som drivkraft.
DN:s tidigare chefredaktör Svante Nycander har i två omdebatterade inlägg på DN Debatt satt fingret på att delar av den gamla akademiska vänstern nu seglar efter andra stjärntecken. Den har ersatt marxismen med sådant som postmodernistisk filosofi. Denna duger i likhet med marxismen som ideologiskt underlag för avståndstagande från demokratin, det öppna samhället och marknadsekonomin. Den närmar sig också antiintellektualism genom att ifrågasätta att verkligheten kan studeras med rationell analys. Akademisk antiliberalism har till stor del frikopplat sig själv från vänstern, fast många av dess utövare nog ännu röstar rött.
I en artikel på ledarsidan i Eskilstuna-Kuriren (lib) har jag knutit an till Svante Nycanders tänkvärda inlägg. Jag menar att 68-vänsterns arvtagare kan vara på väg mot det stora språnget, från extremvänster till extremhöger. Deras nya ideologiska teoribyggen öppnar för att detta skall hända.
En del av yttervänstern har redan gått den vägen i sin utrikespolitik, även om den fortfarande ser sig själv som socialistisk i inrikespolitiken. Inte alla, men oroande många i svensk och annan europeisk yttervänster har bevarat sin antiliberalism, men orienterar sig efter världspolitikens nya magnetfält.
De vitala, våldsamma utmaningarna mot moderniteten, mot väst, mot demokratin kommer nu från radikalt antiliberala, förment klerikala eller rent fascistiska rörelser. Att delar av yttervänstern överflyttat sina internationella sympatier till sådana länder och rörelser är väldigt tydligt.
Artikeln i E-K där jag tar upp de här frågorna finns på den här adressen:
http://ekuriren.se/ledareasikter/signerat/1.771863-det-stora-spranget-fran-vanster-till-hogerextremism
En yttervänster som byter ytterkant blir inte mindre farlig för demokratin och inte mindre antiliberal. Den kan tvärtom bli mer farlig genom att ge nya aggressiva diktaturer och våldsrörelser ideologiska allierade på universitet och i andra sammanhang.
Svante Nycanders båda DN-artiklar handlar bara delvis om samma ämne. De har väckt stor förargelse på sina håll, men de rekommenderas till läsning, och finns på följande adresser:
http://www.dn.se/debatt/darfor-ar-antiliberalismen-sa-stark-i-svenskt-kulturliv-1.1139182
samt
http://www.dn.se/debatt/sa-blev-institutioner-och-fakulteter-vansterbastioner-1.1139187
onsdag 11 augusti 2010
lördag 31 juli 2010
Klotet blir varmare - det kräver handling
USA:s motsvarighet till SMHI är också ett av världens ledande institut för havs- och atmosfärforskning. Varje år ger de ut en klimatrapport, och den som kom den här veckan innehöll viktiga sammanställningar av ett tiotal olika mått på det globala klimatets utveckling.
Samtliga pekar på en fortstridande uppvärmning som pågått några årtionden. Under de senare årtiondena är den globala temperaturhöjningen cirka 0,7 grader C. Det är inte någon liten och ofarlig sak. Tvärtom visar det på en trend som med tiden kan ge allvarliga verkningar av en mängd olika slag.
Detta är nu ganska allmänt känt. Men det har brett ut sig ett förnekande, som inte minst tog fart efter FN:s fiaskoartade möte i Köpenhamn som saboterades av bland annat oljeländer.
Detta förnekande bör man inte låta lura sig av. Det är tvärtom tydligt att det krävs handling på många områden.
Om detta skrev jag nyligen i Eskilstuna-Kuriren. Länken är den här:
http://ekuriren.se/ledareasikter/signerat/1.766599-termometerns-farliga-tiondels-grader
tisdag 13 juli 2010
Sveriges liberala familjepolitik
Svensk familjepolitik är inte en produkt av den socialistiska vänstervågen efter 1968. Grunden för den familjepolitik Sverige har i dag lades tidigare, under 1960-talet, och under samverkan mellan personer i fackföreningsrörelse och näringsliv, samt bland liberaler och socialdemokrater.
Den första stora framgången var införandet av individuell inkomstbeskattning. Medlemmar i Folkpartiets Ungdomsförbund hade stor betydelse med att föra fram de idéer som familjepolitiken sedan kom att bygga på.
Att denna liberala politik för kvinnors och mäns lika möjligheter i arbetsliv, studier och familj kunde få sådant genomslag berodde på att den socialistiska vänstervågen ännu inte hade hunnit få en sådan betydelse att den förstört relationerna mellan arbetsmarknadens parter och mellan jämställdhetsvänner på olika sidor om blockgränsen.
I dag har svensk familjepolitik blivit intressant för länder på den europeiska kontinenten, som länge haft en socialkonservativ familjepolitik, som gjort haveri då den pressat ned födelsetalen till en ohållbart låg nivå.
Om detta skrev jag nyligen en gästkrönika i Eskilstuna-Kuriren (lib). Länken är den här:
http://ekuriren.se/ledareasikter/gastkronika/1.742242-val-godkant
Den första stora framgången var införandet av individuell inkomstbeskattning. Medlemmar i Folkpartiets Ungdomsförbund hade stor betydelse med att föra fram de idéer som familjepolitiken sedan kom att bygga på.
Att denna liberala politik för kvinnors och mäns lika möjligheter i arbetsliv, studier och familj kunde få sådant genomslag berodde på att den socialistiska vänstervågen ännu inte hade hunnit få en sådan betydelse att den förstört relationerna mellan arbetsmarknadens parter och mellan jämställdhetsvänner på olika sidor om blockgränsen.
I dag har svensk familjepolitik blivit intressant för länder på den europeiska kontinenten, som länge haft en socialkonservativ familjepolitik, som gjort haveri då den pressat ned födelsetalen till en ohållbart låg nivå.
Om detta skrev jag nyligen en gästkrönika i Eskilstuna-Kuriren (lib). Länken är den här:
http://ekuriren.se/ledareasikter/gastkronika/1.742242-val-godkant
söndag 27 juni 2010
Många har blundat länge när det gäller Bildt och Lundins
Lite längre ner finns det jag skrev om Lundingruppen och Carl Bildt tidigare den här månaden. Till skillnad från många andra kritiserade jag Bildts Lundinengagemang, och såg det som ett problem för regeringen, redan när han var ny som utrikesminister.
Jag blir inte särskilt imponerad av de socialdemokrater som i flera år varit noga med att inte kritisera Bildt för hans samröre med den brutala regimen i Khartoum, men som nu till sist fått för sig att säga något. Sedan 2006 har Bildt varit det enda statsråd i hela regeringen som blivit i stort sett välvilligt behandlat av den socialdemokratiska partiledningen.
Att Lundinfrågan gäller även Syrien och Eritrea är något annat som det blundas för på många håll. Men det är ingen ny upptäckt. Jag skrev om detta redan i oktober 2006. Här är länken till den artikeln:
http://www.expressen.se/1.450080
Jag blir inte särskilt imponerad av de socialdemokrater som i flera år varit noga med att inte kritisera Bildt för hans samröre med den brutala regimen i Khartoum, men som nu till sist fått för sig att säga något. Sedan 2006 har Bildt varit det enda statsråd i hela regeringen som blivit i stort sett välvilligt behandlat av den socialdemokratiska partiledningen.
Att Lundinfrågan gäller även Syrien och Eritrea är något annat som det blundas för på många håll. Men det är ingen ny upptäckt. Jag skrev om detta redan i oktober 2006. Här är länken till den artikeln:
http://www.expressen.se/1.450080
torsdag 24 juni 2010
Lundingruppen hanteras milt men H & M får obefogad kritik
Kritik mot företag som beter sig illa i fattiga länder behövs ibland - men den ska vara seriös ifall man ska bry sig om den. I Sverige har vi till exempel haft alldeles för lite nyhetsrapportering om Lundin-gruppens affärer i Eritrea, Syrien och Sudan.
Däremot har flera av landets tyngsta nyhetsmedier den här veckan gjort en stor sak av ett påstående från en aktionsgrupp om att klädföretaget H & M skulle vara skyldigt Bangladesh 100 miljoner kronor i obetalda bolagsskatter, som de undandragit genom skatteplanering.
Jag har skrivit om de här frågorna i en gästkrönika i dag i Eskilstuna-Kuriren:
http://ekuriren.se/ledareasikter/gastkronika/1.738116-inbillade-bolagsskandaler-och-alldeles-verkliga
Felet med detta angrepp på H & M är att de inte tänkt på om H & M driver någon fabriks- eller butiksrörelse i landet. Det gör de i själva verket inte. Däremot är de en viktig exportkund för textilindustrin i Bangladesh. Men att importera varor från ett land innebär inte att man har en bolagsskattepliktig verksamhet där. Det går inte att skatteplanera bort bolagsskatt från ett land utan att själv driva något så när omfattande rörelse där.
Man kan tycka att stora medier som Sveriges Radios ekoredaktion skulle ha tänkt på en sådan sak. Det gjorde de inte utan framställde anklagelsen mot H & M som om den var en stor ekonominyhet. Det var den i sjäva verket inte. Den var en anka. Finns det något H & M kan kritiseras för i sina handelsrelationer med Bangladesh så kan det i varje fall inte vara fråga om skatteplanering med bolagsskatten.
Men när kommer Sveriges Radio att på allvar granska den svenska Lundin-gruppens samarbete med regimen i Eritrea som håller bland andra Dawit Isaak fången?
Däremot har flera av landets tyngsta nyhetsmedier den här veckan gjort en stor sak av ett påstående från en aktionsgrupp om att klädföretaget H & M skulle vara skyldigt Bangladesh 100 miljoner kronor i obetalda bolagsskatter, som de undandragit genom skatteplanering.
Jag har skrivit om de här frågorna i en gästkrönika i dag i Eskilstuna-Kuriren:
http://ekuriren.se/ledareasikter/gastkronika/1.738116-inbillade-bolagsskandaler-och-alldeles-verkliga
Felet med detta angrepp på H & M är att de inte tänkt på om H & M driver någon fabriks- eller butiksrörelse i landet. Det gör de i själva verket inte. Däremot är de en viktig exportkund för textilindustrin i Bangladesh. Men att importera varor från ett land innebär inte att man har en bolagsskattepliktig verksamhet där. Det går inte att skatteplanera bort bolagsskatt från ett land utan att själv driva något så när omfattande rörelse där.
Man kan tycka att stora medier som Sveriges Radios ekoredaktion skulle ha tänkt på en sådan sak. Det gjorde de inte utan framställde anklagelsen mot H & M som om den var en stor ekonominyhet. Det var den i sjäva verket inte. Den var en anka. Finns det något H & M kan kritiseras för i sina handelsrelationer med Bangladesh så kan det i varje fall inte vara fråga om skatteplanering med bolagsskatten.
Men när kommer Sveriges Radio att på allvar granska den svenska Lundin-gruppens samarbete med regimen i Eritrea som håller bland andra Dawit Isaak fången?
torsdag 17 juni 2010
Föreningsfrihet och religionsfrihet - även för skolungdomar
I dag (den 17/6 2010) skriver jag på debattplats i den kristna veckotidningen Hemmets Vän, som ges ut i Örebro. Ämnet är skolelevers föreningsfrihet och yttrandefrihet - som delvis ifrågasatts i radioprogrammet Kaliber och i Dagens Eko - där de nyligen framställt förekomsten av kristna skolföreningar som ett missförhållande.
Jag understryker i artikeln att regeringen - genom Jan Björklunds förslag om den nya skollagen - skyddar dessa och andra ideella skolföreningar, och därmed sätter en spärr mot att en del statliga och kommunala tjänstemän försökt att hindra kristna skolföreningars verksamhet.
Jag pekar dessutom på sambandet mellan det här och andra angrepp på yttrande- och föreningsfrihet. Det är ingen tillfällighet, utan ett ganska illavarslande mönster, att de som vill tysta andra framställer sina krav på inskränkningar i det fria ordet som förmenta krav på skydd av "rättigheter". På så sätt förvrider de, för att nå sina syften, religionsfriheten eller tryckfriheten till en påstådd "rätt" att slippa möta det fria ordet när detta innehåller exempelvis kristendom eller andra yttranden i en del religiösa frågor.
Liknande exempel på att de som vill inskränka grundläggande friheter påstår sig skydda individuella eller kollektiva "rättigheter" finns i en del av senare års angrepp mot delar av offentlighetsprincipen och tryckfriheten.
Hela min artikel i Hemmets Vän finns att läsa under den här länken:
http://www.hemmetsvan.se/nyhetstexter.jsp?oid=3069&coid=4
Jag understryker i artikeln att regeringen - genom Jan Björklunds förslag om den nya skollagen - skyddar dessa och andra ideella skolföreningar, och därmed sätter en spärr mot att en del statliga och kommunala tjänstemän försökt att hindra kristna skolföreningars verksamhet.
Jag pekar dessutom på sambandet mellan det här och andra angrepp på yttrande- och föreningsfrihet. Det är ingen tillfällighet, utan ett ganska illavarslande mönster, att de som vill tysta andra framställer sina krav på inskränkningar i det fria ordet som förmenta krav på skydd av "rättigheter". På så sätt förvrider de, för att nå sina syften, religionsfriheten eller tryckfriheten till en påstådd "rätt" att slippa möta det fria ordet när detta innehåller exempelvis kristendom eller andra yttranden i en del religiösa frågor.
Liknande exempel på att de som vill inskränka grundläggande friheter påstår sig skydda individuella eller kollektiva "rättigheter" finns i en del av senare års angrepp mot delar av offentlighetsprincipen och tryckfriheten.
Hela min artikel i Hemmets Vän finns att läsa under den här länken:
http://www.hemmetsvan.se/nyhetstexter.jsp?oid=3069&coid=4
måndag 14 juni 2010
Inte publicerat i Eksjö: I denna ljuva sommartid - en älskad psalm med invandrarbakgrund
Till Nationaldagen och skolavslutningarna skrev jag i år om I denna ljuva sommartid, och dess författare som skrev den ursprungliga svenska texten. , Joakim Düben. Han var barnbarn till en invandrare, och kom från en familj som drivits bort från nuvarande Tjeckien som politiska och religiösa flyktingar.
Joakim Düben satt de sista åren i sitt liv i Sveriges regering (rådet) i början av frihetstiden. Tidigare hade han överlevt tio år i fångenskap i Ryssland. Han kom hem därifrån präglad av pietistisk väckelsekristendom, och gav 1725 ut en hel bok med svenska tolkningar av utländska - främst - tyska psalmer och andliga visor. Det var så vi fick I denna ljuva sommartid.
Med denna älskade sommarpsalm är det, skrev jag, som med mycket annat fint i Sverige. Den är invandrad. Både psalmen och dess författare är egentligen ganska förargliga för sådana som helst vill se utland och flyktingar som roten till alla möjliga problem – för dem som inte vill förstå att det viktigaste svenska är vårt frihetsarv, det som också gör att människor söker frihet hos oss.
Det är ju ganska ofta jag skriver saker som inte står i tidningen i min hemkommun Eksjö. Den stora merparten av allt jag skriver publiceras på annat håll. Men med den här artikeln om "I denna ljuva sommartid" är det lite annorlunda. Smålands-Tidningen har haft erbjudandet - både inför nationaldagen och inför skolavslutningarna - men refuserat artikeln. Sådant händer. Och det finns ju andra tidningar:
Den här artikeln har bland annat kunnat läsas i Karlstad, och Värmlands Folkblad har den på sin hemsida. Adressen dit är:
http://www.vf.se/Asikter/Varmland/Sommarpsalm-svensk-med-invandrarbakgrund-100603.aspx
Joakim Düben satt de sista åren i sitt liv i Sveriges regering (rådet) i början av frihetstiden. Tidigare hade han överlevt tio år i fångenskap i Ryssland. Han kom hem därifrån präglad av pietistisk väckelsekristendom, och gav 1725 ut en hel bok med svenska tolkningar av utländska - främst - tyska psalmer och andliga visor. Det var så vi fick I denna ljuva sommartid.
Med denna älskade sommarpsalm är det, skrev jag, som med mycket annat fint i Sverige. Den är invandrad. Både psalmen och dess författare är egentligen ganska förargliga för sådana som helst vill se utland och flyktingar som roten till alla möjliga problem – för dem som inte vill förstå att det viktigaste svenska är vårt frihetsarv, det som också gör att människor söker frihet hos oss.
Det är ju ganska ofta jag skriver saker som inte står i tidningen i min hemkommun Eksjö. Den stora merparten av allt jag skriver publiceras på annat håll. Men med den här artikeln om "I denna ljuva sommartid" är det lite annorlunda. Smålands-Tidningen har haft erbjudandet - både inför nationaldagen och inför skolavslutningarna - men refuserat artikeln. Sådant händer. Och det finns ju andra tidningar:
Den här artikeln har bland annat kunnat läsas i Karlstad, och Värmlands Folkblad har den på sin hemsida. Adressen dit är:
http://www.vf.se/Asikter/Varmland/Sommarpsalm-svensk-med-invandrarbakgrund-100603.aspx
Sudans regim, Lundin-gruppen och Carl Bildt
Nästan alla medier av betydelse har i flera år varit tysta och likgiltiga när det gäller den svenska Lundin-gruppens affärer med svårartade förtryckarregimer som Sudan, Eritrea och Syrien. I två av Lundin-gruppens företag var nuvarande utrikesministern Carl Bildt styrelseledamot, under ett antal år fram till 2006. Däremot har han aldrig varit styrelseledamot i de "systerföretag" inom Lundingruppen som hjälpt Syriens härskare och som nu förbereder sig på att vara till stöd och hjälp för diktaturen i Eritrea (beryktad bland annat för att hålla Dawit Isaak och andra demokratiska redaktörer inspärrade).
Ett av de företag som hade Bildt i styrelsen - ett oljebolag - anklagas nu på nytt för att vara medskyldigt till militär fördrivning av civilbefolkning i en oljerik del av Södra Sudan. Bolaget har senare sålt just den verksamheten, men har fortsatt att äga oljetillgångar i Sudan i ett bolag som innehas gemensamt med ett statligt sudanesiskt företag, direkt kontrollerat av regimen. Det är denna regim som, efter att tidigare ha härjat i söder under ett långt krig, gick vidare med de fleråriga, mycket blodiga folkrensningarna i Darfur. Medan detta pågick fortsatte Carl Bildt att vara styrelseledamot i ett bolag som var - och fortfarande är - direkt lierat med regimens intressen.
Nu har det sent omsider blivit en del ny medieuppmärksamhet kring utrikesministerns förflutna i Lundingruppens företag. Det är faktiskt lite överraskande. Väsentliga fakta har varit kända i åtskilliga år. Men utrikesministern har i stort sett inte ifrågasatts i riksdagen och inte i ledande. medier. För den socialistiska oppositionen har Carl Bildt snarast varit favoritministern, honom har de behandlat med silkevantar medan de varit oförsonliga mot resten av regeringen. Det bör man komma ihåg ifall de nu försöker ta en del poäng på de senaste anklagelserna.
Till skillnad från nästan alla andra inom (och även utom) regeringspartierna skrev jag redan i början av mandatperioden i klartext om Bildts inblandning i Lundingruppens stöd till massmordsregimen i Sudan. Den mest uppmärksammade artikeln hade jag i Expressen den 26 februari 2007. Även om den blev mer uppmärksammad än andra så följdes den ändå av en enveten tystnad. Artikeln finns att läsa på nätet, och jag skrev bland annat:
"Visste [alliansens fyra partiledare när de tog med Bildt i regeringen] ens var Bildts ägande och styrelseposter fanns? Om de visste, brydde de sig då inte? Då var de i stort sällskap.
Bildt har brett men oftast tyst stöd - i näringsliv och press, till vänster och till höger.
Delaktighet i Sudans regims finansiering ses inte som en så allvarlig sak. Det var nästan inte ett knäpp om Sudan bland hyllningarna då Bildt utsågs. Även på vänsterkanten togs han väl emot, han ansågs bland annat vara mer flexibel när det gällde Hamas. "
Jag skrev i samma artikel om hur massmorden i Sudan behandlats i nyhetsrapporteringen:
"Sudan har nästan aldrig varit ett verkligt stort nyhets- och debattämne. Med svarta bönder i Sudan är det som förr med kurder. Deras liv och människovärde räknas sällan. Härskare med olja kan ta ihjäl dem i mängder innan omvärlden riktigt bryr sig.
Tidigare uppmärksamhet om Bildt och Sudan var tillräcklig för att vara känd på många håll, men de flesta i medierna tyckte då som nu att det inte var någon större sak. Det är väl också därför partiledarna inte tycks ha fått de där frågorna om hur det gick till.
Skulle det vara intressant om partiledarna tänkt på Bildt och Lundins? Varför då? Även på redaktionerna hade det ju mest gäspats åt att en ex-statsminister gett sig i lag med den där bondedräparregimen?"
Hela den här artikeln i Expressen finna på denna länk:
http://www.expressen.se/1.570149
Ett av de företag som hade Bildt i styrelsen - ett oljebolag - anklagas nu på nytt för att vara medskyldigt till militär fördrivning av civilbefolkning i en oljerik del av Södra Sudan. Bolaget har senare sålt just den verksamheten, men har fortsatt att äga oljetillgångar i Sudan i ett bolag som innehas gemensamt med ett statligt sudanesiskt företag, direkt kontrollerat av regimen. Det är denna regim som, efter att tidigare ha härjat i söder under ett långt krig, gick vidare med de fleråriga, mycket blodiga folkrensningarna i Darfur. Medan detta pågick fortsatte Carl Bildt att vara styrelseledamot i ett bolag som var - och fortfarande är - direkt lierat med regimens intressen.
Nu har det sent omsider blivit en del ny medieuppmärksamhet kring utrikesministerns förflutna i Lundingruppens företag. Det är faktiskt lite överraskande. Väsentliga fakta har varit kända i åtskilliga år. Men utrikesministern har i stort sett inte ifrågasatts i riksdagen och inte i ledande. medier. För den socialistiska oppositionen har Carl Bildt snarast varit favoritministern, honom har de behandlat med silkevantar medan de varit oförsonliga mot resten av regeringen. Det bör man komma ihåg ifall de nu försöker ta en del poäng på de senaste anklagelserna.
Till skillnad från nästan alla andra inom (och även utom) regeringspartierna skrev jag redan i början av mandatperioden i klartext om Bildts inblandning i Lundingruppens stöd till massmordsregimen i Sudan. Den mest uppmärksammade artikeln hade jag i Expressen den 26 februari 2007. Även om den blev mer uppmärksammad än andra så följdes den ändå av en enveten tystnad. Artikeln finns att läsa på nätet, och jag skrev bland annat:
"Visste [alliansens fyra partiledare när de tog med Bildt i regeringen] ens var Bildts ägande och styrelseposter fanns? Om de visste, brydde de sig då inte? Då var de i stort sällskap.
Bildt har brett men oftast tyst stöd - i näringsliv och press, till vänster och till höger.
Delaktighet i Sudans regims finansiering ses inte som en så allvarlig sak. Det var nästan inte ett knäpp om Sudan bland hyllningarna då Bildt utsågs. Även på vänsterkanten togs han väl emot, han ansågs bland annat vara mer flexibel när det gällde Hamas. "
Jag skrev i samma artikel om hur massmorden i Sudan behandlats i nyhetsrapporteringen:
"Sudan har nästan aldrig varit ett verkligt stort nyhets- och debattämne. Med svarta bönder i Sudan är det som förr med kurder. Deras liv och människovärde räknas sällan. Härskare med olja kan ta ihjäl dem i mängder innan omvärlden riktigt bryr sig.
Tidigare uppmärksamhet om Bildt och Sudan var tillräcklig för att vara känd på många håll, men de flesta i medierna tyckte då som nu att det inte var någon större sak. Det är väl också därför partiledarna inte tycks ha fått de där frågorna om hur det gick till.
Skulle det vara intressant om partiledarna tänkt på Bildt och Lundins? Varför då? Även på redaktionerna hade det ju mest gäspats åt att en ex-statsminister gett sig i lag med den där bondedräparregimen?"
Hela den här artikeln i Expressen finna på denna länk:
http://www.expressen.se/1.570149
måndag 7 juni 2010
Liberal syn på ekonomin är ett sätt att förebygga finanskriser
I Frisinnad Tidskrift har jag 2009 skrivit en längre artikel om orsakerna till finanskrisen 2008 och den följande lågkonjunkturen. Krisen berodde inte på liberal ekonomisk politik, men däremot på att man åsidosatte sund penningpolitik och tog för lätt på ett alltför stort risktagande i kreditväsendet.
Om de ansvariga i ett antal länder hade haft den syn på marknadsekonomin som företräddes av främst Bertil Ohlin - Nobelpristagare i nationalekonomi, riksdagsman och partiordförande i folkpartiet - så hade 2008 års kris inte inträffat.
Länken till artikeln är den här:
http://www.frisinnadtidskrift.se/view.php?artid=207
Om de ansvariga i ett antal länder hade haft den syn på marknadsekonomin som företräddes av främst Bertil Ohlin - Nobelpristagare i nationalekonomi, riksdagsman och partiordförande i folkpartiet - så hade 2008 års kris inte inträffat.
Länken till artikeln är den här:
http://www.frisinnadtidskrift.se/view.php?artid=207
söndag 30 maj 2010
Dawit Isaak - fängslad företrädare för det fria ordet
Sedan 2003 har jag skrivit många artiklar om Dawit Isaak, kulturjournalisten och författaren som tillsammans med alla andra framträdande personer i Eritreas oberoende medier spärrades in 2001, då regimen krossade den fria pressen i landet. Dawit Isaak är svensk medborgare och under de år då politisk frihet var på väg i Eritrea medverkade han i tidningen Setit i Asmara.
I maj 2010 var jag en av undertecknarna av ett upprop för Dawit Isaaks frigivning, där några av de andra deltagarna var de tidigare statsministrarna Ingvar Carlsson och Ola Ullsten, samt en rad svenska och utländska kulturpersonligheter, bland dem en del internationellt mycket kända författare. Detta upprop publicerades i The Guardian i London, samt i svensk översättning och med hela namnlistan i Expressen. Det viktigaste nya förslaget i uppropet är att ett läkarteam skall ställas i beredskap för att omedelbart kunna resa och undersöka Dawit Isaak, som nu av allt att döma finns i ett mycket hårt fängelse, som kan betecknas som ett verkligt dödsläger. Dagligen bör det sedan begäras inresetillstånd för detta läkarteam.
Länken till uppropet i Expressen är den här:
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1998243/for-dawits-kamp-direkt-med-eritrea
Tidigare i maj gjorde företrädare för åtta organisationer ett inlägg på Dagens Nyheter Debatt, med kritik mot EU.s fortsatta ekonomiska stöd till regimen i Eritrea.
De hänvisade då bland annat till en av mina artiklar om hur internationella (och även svenska) gruvföretag är på väg att bli betydelsefulla ekonomiska stöttepelare för förtrycket i Eritrea.
Länken till denna DN-artikel är den här:
http://www.dn.se/debatt/stryp-eus-bistand-tills-isaaks-dodslager-stangts-1.1086593
Min egen artikel i Upsala Nya Tidning har den här länken:
http://www.unt.se/startsidan/kina-och-tyskland-stoumlder-eritrea-133104-default.aspx
I samma ämne skrev jag i Eskilstuna-Kuriren om hur svenska Lundingruppen 2009 lurade den svenska pressen att tro att de skulle lämna Eritrea, medan de i själva verket har stannat kvar och fördjupat samarbetet med regimen som håller Dawit Isaak fången. Länken är den här:
http://www.unt.se/startsidan/kina-och-tyskland-stoumlder-eritrea-133104-default.aspx
Om dessa gruvföretag som stödjer Dawit Isaaks plågoandar har jag för en liten tid sedan också skrivit i Dagens Nyheter, på en av kultursidorna. Länken är den här:
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/svensk-guldjakt-i-eritrea-1.1075218
I maj 2010 var jag en av undertecknarna av ett upprop för Dawit Isaaks frigivning, där några av de andra deltagarna var de tidigare statsministrarna Ingvar Carlsson och Ola Ullsten, samt en rad svenska och utländska kulturpersonligheter, bland dem en del internationellt mycket kända författare. Detta upprop publicerades i The Guardian i London, samt i svensk översättning och med hela namnlistan i Expressen. Det viktigaste nya förslaget i uppropet är att ett läkarteam skall ställas i beredskap för att omedelbart kunna resa och undersöka Dawit Isaak, som nu av allt att döma finns i ett mycket hårt fängelse, som kan betecknas som ett verkligt dödsläger. Dagligen bör det sedan begäras inresetillstånd för detta läkarteam.
Länken till uppropet i Expressen är den här:
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1998243/for-dawits-kamp-direkt-med-eritrea
Tidigare i maj gjorde företrädare för åtta organisationer ett inlägg på Dagens Nyheter Debatt, med kritik mot EU.s fortsatta ekonomiska stöd till regimen i Eritrea.
De hänvisade då bland annat till en av mina artiklar om hur internationella (och även svenska) gruvföretag är på väg att bli betydelsefulla ekonomiska stöttepelare för förtrycket i Eritrea.
Länken till denna DN-artikel är den här:
http://www.dn.se/debatt/stryp-eus-bistand-tills-isaaks-dodslager-stangts-1.1086593
Min egen artikel i Upsala Nya Tidning har den här länken:
http://www.unt.se/startsidan/kina-och-tyskland-stoumlder-eritrea-133104-default.aspx
I samma ämne skrev jag i Eskilstuna-Kuriren om hur svenska Lundingruppen 2009 lurade den svenska pressen att tro att de skulle lämna Eritrea, medan de i själva verket har stannat kvar och fördjupat samarbetet med regimen som håller Dawit Isaak fången. Länken är den här:
http://www.unt.se/startsidan/kina-och-tyskland-stoumlder-eritrea-133104-default.aspx
Om dessa gruvföretag som stödjer Dawit Isaaks plågoandar har jag för en liten tid sedan också skrivit i Dagens Nyheter, på en av kultursidorna. Länken är den här:
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/svensk-guldjakt-i-eritrea-1.1075218
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
