Lästips: Fredrik Malm om vänsterkartellens utrikespolitik

Dagens lästips är ett inlägg av riksdagsman Fredrik Malm (fp) om hur socialdemokraterna flyttat sig vänsterut genom att skriva ihop sig med vänsterpartiet om utrikespolitiken.

Fredrik Malm gör en mycket befogad jämförelse. Så sent som under Göran Persson höll socialdemokraterna fast vid en linje där avståndet till vänsterpartiet var stort, men detta har nu ändrats.

Fredrik Malms artikel finns på den Dagens Nyheter närstående debattsajten Newsmill, under den här adressen.

En sak som bör läggas till, men som Fredik Malm tråkigt nog inte nämner, är att även under Carl Bildt som utrikesminister har den svenska utrikespolitiken när det gäller medverkan i sanktioner mot Iran varit anmärkningsvärt motsträvig. Detta har knappast alls noterats i de stora mediernas rapportering, men hör ändå till bilden.

Klart är i alla fall att med en regering s-v-mp skulle utrikespolitiken även beträffande Iran utvecklas i den riktning som dessa partiers oroväckande kompromissdokument pekar på.

En annan utrikespolitik - med demokratiernas samverkan i centrum

Utrikespolitik diskuteras inte mycket i den här valrörelsen. Alliansregeringen har i stora drag fortsatt den tidigare utrikespolitiken från tiden närmast före 2006, och Carl Bildt är det enda statsråd som Mona Sahlin talar väl om.

Vid ett regeringskifte kommer vänsterpartiet närmare ett verkligt utrikespolitiskt inflytande, och detta skulle inte vara bra. En tumregel är att vänsterpartiet (vpk som det förut hette) fortfarande brukar inta den ståndpunkt i internationella konflikter som Sovjetunionen hade intagit om Sovjetunionen hade funnits kvar.

Utrikespolitiken kan dock diskuteras med andra och liberala utgångspunker. Jag skrev en del om detta i tidningen Barometern i Kalmar förra året:

"Vad skulle en annan utrikespolitik innebära? Europa – även Sverige – borde delta i att skapa en bred samverkan mellan demokratier, USA, Indien och många andra, och dessa stater skulle också söka samverkan med andra länder som vill och kan delta i att hålla tillbaka de värsta förtryckarstaterna och därtill samarbeta i andra miljö- och ekonomifrågor av global betydelse. ...

Finns några tecken på att EU-länderna och Sverige är på väg att lägga ut en sådan ny kurs? Det verkar inte så. Snarare tycks EU-länderna i stort vara vilsna.

Stora delar av den utrikespolitiskt engagerade opinionen i Sverige och andra delar av Västeuropa är mer upptagen av att söka samband med Hamas. Men hur man bör göra för att demokratier i Amerika, Europa och tredje världen skall ta vara på det goda tillfälle som presidentskiftet i USA har gett tycks alltför få ägna tid åt. "

Hela artikeln - som innehåller en del om förfallet i FN och om massmorden i Sudan - finns på den här adressen:

http://www.barometern.se/nyheter/debatt/demokratier-maste-samarbeta%281192852%29.gm

Många har blundat länge när det gäller Bildt och Lundins

Lite längre ner finns det jag skrev om Lundingruppen och Carl Bildt tidigare den här månaden. Till skillnad från många andra kritiserade jag Bildts Lundinengagemang, och såg det som ett problem för regeringen, redan när han var ny som utrikesminister.

Jag blir inte särskilt imponerad av de socialdemokrater som i flera år varit noga med att inte kritisera Bildt för hans samröre med den brutala regimen i Khartoum, men som nu till sist fått för sig att säga något. Sedan 2006 har Bildt varit det enda statsråd i hela regeringen som blivit i stort sett välvilligt behandlat av den socialdemokratiska partiledningen.

Att Lundinfrågan gäller även Syrien och Eritrea är något annat som det blundas för på många håll. Men det är ingen ny upptäckt. Jag skrev om detta redan i oktober 2006. Här är länken till den artikeln:

http://www.expressen.se/1.450080

Sudans regim, Lundin-gruppen och Carl Bildt

Nästan alla medier av betydelse har i flera år varit tysta och likgiltiga när det gäller den svenska Lundin-gruppens affärer med svårartade förtryckarregimer som Sudan, Eritrea och Syrien. I två av Lundin-gruppens företag var nuvarande utrikesministern Carl Bildt styrelseledamot, under ett antal år fram till 2006. Däremot har han aldrig varit styrelseledamot i de "systerföretag" inom Lundingruppen som hjälpt Syriens härskare och som nu förbereder sig på att vara till stöd och hjälp för diktaturen i Eritrea (beryktad bland annat för att hålla Dawit Isaak och andra demokratiska redaktörer inspärrade).

Ett av de företag som hade Bildt i styrelsen - ett oljebolag - anklagas nu på nytt för att vara medskyldigt till militär fördrivning av civilbefolkning i en oljerik del av Södra Sudan. Bolaget har senare sålt just den verksamheten, men har fortsatt att äga oljetillgångar i Sudan i ett bolag som innehas gemensamt med ett statligt sudanesiskt företag, direkt kontrollerat av regimen. Det är denna regim som, efter att tidigare ha härjat i söder under ett långt krig, gick vidare med de fleråriga, mycket blodiga folkrensningarna i Darfur. Medan detta pågick fortsatte Carl Bildt att vara styrelseledamot i ett bolag som var - och fortfarande är - direkt lierat med regimens intressen.

Nu har det sent omsider blivit en del ny medieuppmärksamhet kring utrikesministerns förflutna i Lundingruppens företag. Det är faktiskt lite överraskande. Väsentliga fakta har varit kända i åtskilliga år. Men utrikesministern har i stort sett inte ifrågasatts i riksdagen och inte i ledande. medier. För den socialistiska oppositionen har Carl Bildt snarast varit favoritministern, honom har de behandlat med silkevantar medan de varit oförsonliga mot resten av regeringen. Det bör man komma ihåg ifall de nu försöker ta en del poäng på de senaste anklagelserna.

Till skillnad från nästan alla andra inom (och även utom) regeringspartierna skrev jag redan i början av mandatperioden i klartext om Bildts inblandning i Lundingruppens stöd till massmordsregimen i Sudan. Den mest uppmärksammade artikeln hade jag i Expressen den 26 februari 2007. Även om den blev mer uppmärksammad än andra så följdes den ändå av en enveten tystnad. Artikeln finns att läsa på nätet, och jag skrev bland annat:

"Visste [alliansens fyra partiledare när de tog med Bildt i regeringen] ens var Bildts ägande och styrelseposter fanns? Om de visste, brydde de sig då inte? Då var de i stort sällskap.
Bildt har brett men oftast tyst stöd - i näringsliv och press, till vänster och till höger.

Delaktighet i Sudans regims finansiering ses inte som en så allvarlig sak. Det var nästan inte ett knäpp om Sudan bland hyllningarna då Bildt utsågs. Även på vänsterkanten togs han väl emot, han ansågs bland annat vara mer flexibel när det gällde Hamas. "

Jag skrev i samma artikel om hur massmorden i Sudan behandlats i nyhetsrapporteringen:

"Sudan har nästan aldrig varit ett verkligt stort nyhets- och debattämne. Med svarta bönder i Sudan är det som förr med kurder. Deras liv och människovärde räknas sällan. Härskare med olja kan ta ihjäl dem i mängder innan omvärlden riktigt bryr sig.

Tidigare uppmärksamhet om Bildt och Sudan var tillräcklig för att vara känd på många håll, men de flesta i medierna tyckte då som nu att det inte var någon större sak. Det är väl också därför partiledarna inte tycks ha fått de där frågorna om hur det gick till.

Skulle det vara intressant om partiledarna tänkt på Bildt och Lundins? Varför då? Även på redaktionerna hade det ju mest gäspats åt att en ex-statsminister gett sig i lag med den där bondedräparregimen?"

Hela den här artikeln i Expressen finna på denna länk:

http://www.expressen.se/1.570149