När folkpartiet liberalernas landsmöte i Karlstad avslutades i dag (16/10) var det sista beslutet ett uttalande om Dawit Isaaks fångenskap, som antogs på förslag av statsrådet Birgitta Ohlsson. Uttalandet innebär att den svenska politiken skall bli mer aktiv, men framför allt att fp kritiserar EU:s hittillsvarande attityd till Eritrea och de politiska fångarna där:
I uttalandet sades framför allt följande:
" Dawit Isaak ... har i år varit frihetsberövad i ett decennium. Tillsammans med tjugo andra fängslades han i september 2001 efter ett upprop för demokrati i Eritrea. Tio år i fångenskap — i strid mot allt vad rättsstat, mänskliga rättigheter och demokrati heter.
För Dawit Isaaks frihet måste den liberala rösten höras mer i svensk utrikespolitik. Vi måste öka insatserna utanför Sveriges gränser, genom att bland annat:
1. EU bör belägga president Afewerki och hans närmaste krets med inreseförbud. Frys deras tillgångar och utfärda riktade sanktioner mot dem.
2. Vi bör snarast skicka en högnivådelegation till Eritrea för att kräva att få möta Dawit Isaak tillsammans med ett läkarteam.
3. Allt bistånd som riskerar gynna Eritreas regering måste strypas. Enbart humanitärt bistånd som direkt hjälper det eritreanska folket ska ges.
4. Afrikanska Unionen, vår grannregion, måste mobiliseras som en allierad. Eritrea har kunnat vifta bort europeisk inblandning i det de kallar “interna angelägenheter”. De kan inte lika enkelt vifta undan sina afrikanska kollegor.
5. Svenska representanter på högsta nivå bör följa upp den Habeas-Corpus-inlaga som skickats till högsta domstolen i Asmara om Dawit Isaaks fall. "
Framför allt punkterna 1 och 3 innehåller förslag som skulle betyda en mycket stor förändring av EU-ländernas linje när det gäller relationerna till regimen i Eritrea. Det återstår att se om de övriga regeringspartierna kommer att dela den här uppfattningen.
Visar inlägg med etikett pressfrihet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett pressfrihet. Visa alla inlägg
söndag 16 oktober 2011
söndag 27 februari 2011
Remissvar med kritik mot kommittébetänkande om olika sätt att ersätta Tryckfrihetsförordningen med något annat
Som ledamot i Presstödsnämnden har jag nyligen (den 14 februari 2011) varit med och lämnat remissvar på Yttrandefrihetskommitténs debattbetänkande.
Detta betänkande har jag också talat om på ett seminarium som kommittén anordnade i november. Mitt anförande där finns i utskrift här på bloggen - se den 16 november 2010!
I nämnden blev det 5 röster mot 3 för den linje som jag och andra ville ha. Vi som bildade majoritet avgav det här yttrandet:
"Yttrandefrihetskommitténs debattbetänkande innehåller enbart sådana alternativ där Tryckfrihetsförordningen (TF) upphör. Det tryckta ordet inordnas i alla tre fallen i Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), där markbundna etermediers etableringskontroll, innehållsvillkor och indragningsmakt på så sätt blir en del av grundmodellen för regleringen av det fria ordet.
Kommittén har i vart fall visat att den i direktiven berörda tanken på ett grundlagsskydd där bestämmelserna är teknikoberoende inte är genomförbar. Den ”teknikneutralitet” som förenar debattbetänkandets tre modeller uttrycker att det varit en utgångspunkt för detta betänkande att Tryckfrihetsförordningen inte skall vara kvar.
Kommittén har inte visat att det förekommer gränsdragnings- eller andra svårigheter som inte kan lösas inom ramen för nuvarande ordning med TF och YGL som två grundlagar. Inför kommitténs slutbetänkande bör kompletteringar av dessa båda nuvarande grundlagar i första hand utredas, och de många fundamentala skyddsreglerna för det fria ordet i Sverige bevaras, däribland de av kommittén nämnda s.k. ”grundbultarna”.
Av debattbetänkandets tre modeller har den s.k. ansvarsmodellen störst likheter med det gällande svenska grundlagsskyddet. Det har inte påvisats några avgörande fördelar med denna modell som inte skulle kunna uppnås även inom TF och YGL. Ansvarsmodellen kan dock innebära oklarheter eller förlorat grundlagsskydd, när det gäller meddelarfriheten i vissa fall respektive tryckta skrifter som sprids i Sverige men är utgivna i andra länder utan att ha svenskt utgivningsbevis eller svenska ansvarsuppgifter.
De s.k. verksamhets- och ändamålsmodellerna innebär avsevärda och negativa förändringar i grundlagsreglernas principiella uppbyggnad. Den förstnämnda ändrar perspektivet från att tryck- och yttrandefriheten är en grundlagsstadgad mänsklig rättighet för alla till att den i princip blir en särreglering för det som prövas vara massmedieföretag.
Ändamålsmodellen inskränker grundlagsskyddet till yttranden med ett begränsat antal syften, opinionsbildning, journalistik, litteratur och konst. Förutom att ställa så betydelsefulla saker som vetenskapliga verk, religiös förkunnelse samt uppslagsböcker och många andra faktasammanställningar utanför grundlagsskydd innebär modellen en oskarp avgränsning – med ett oklart rättsläge om vilka delar av exempelvis en tidnings innehåll som i gränsfall anses ha ett tillräckligt journalistiskt eller tillräckligt konstnärligt syfte.
Såväl verksamhets- som ändamålsmodellerna innebär betydande risker för det fria ordets skydd, de bör avvisas och inte ligga till grund för lagförslag."
Protokollet finns på nämndens hemsida: www.presstodsnammnden.se
Detta betänkande har jag också talat om på ett seminarium som kommittén anordnade i november. Mitt anförande där finns i utskrift här på bloggen - se den 16 november 2010!
I nämnden blev det 5 röster mot 3 för den linje som jag och andra ville ha. Vi som bildade majoritet avgav det här yttrandet:
"Yttrandefrihetskommitténs debattbetänkande innehåller enbart sådana alternativ där Tryckfrihetsförordningen (TF) upphör. Det tryckta ordet inordnas i alla tre fallen i Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), där markbundna etermediers etableringskontroll, innehållsvillkor och indragningsmakt på så sätt blir en del av grundmodellen för regleringen av det fria ordet.
Kommittén har i vart fall visat att den i direktiven berörda tanken på ett grundlagsskydd där bestämmelserna är teknikoberoende inte är genomförbar. Den ”teknikneutralitet” som förenar debattbetänkandets tre modeller uttrycker att det varit en utgångspunkt för detta betänkande att Tryckfrihetsförordningen inte skall vara kvar.
Kommittén har inte visat att det förekommer gränsdragnings- eller andra svårigheter som inte kan lösas inom ramen för nuvarande ordning med TF och YGL som två grundlagar. Inför kommitténs slutbetänkande bör kompletteringar av dessa båda nuvarande grundlagar i första hand utredas, och de många fundamentala skyddsreglerna för det fria ordet i Sverige bevaras, däribland de av kommittén nämnda s.k. ”grundbultarna”.
Av debattbetänkandets tre modeller har den s.k. ansvarsmodellen störst likheter med det gällande svenska grundlagsskyddet. Det har inte påvisats några avgörande fördelar med denna modell som inte skulle kunna uppnås även inom TF och YGL. Ansvarsmodellen kan dock innebära oklarheter eller förlorat grundlagsskydd, när det gäller meddelarfriheten i vissa fall respektive tryckta skrifter som sprids i Sverige men är utgivna i andra länder utan att ha svenskt utgivningsbevis eller svenska ansvarsuppgifter.
De s.k. verksamhets- och ändamålsmodellerna innebär avsevärda och negativa förändringar i grundlagsreglernas principiella uppbyggnad. Den förstnämnda ändrar perspektivet från att tryck- och yttrandefriheten är en grundlagsstadgad mänsklig rättighet för alla till att den i princip blir en särreglering för det som prövas vara massmedieföretag.
Ändamålsmodellen inskränker grundlagsskyddet till yttranden med ett begränsat antal syften, opinionsbildning, journalistik, litteratur och konst. Förutom att ställa så betydelsefulla saker som vetenskapliga verk, religiös förkunnelse samt uppslagsböcker och många andra faktasammanställningar utanför grundlagsskydd innebär modellen en oskarp avgränsning – med ett oklart rättsläge om vilka delar av exempelvis en tidnings innehåll som i gränsfall anses ha ett tillräckligt journalistiskt eller tillräckligt konstnärligt syfte.
Såväl verksamhets- som ändamålsmodellerna innebär betydande risker för det fria ordets skydd, de bör avvisas och inte ligga till grund för lagförslag."
Protokollet finns på nämndens hemsida: www.presstodsnammnden.se
onsdag 27 oktober 2010
Dawit Isaak får frihetspris - men inte av EU
Dawit Isaak, fängslad redaktör och författare, och svensk medborgare med familjen i Göteborg, har uppmärksammats av World Association of Newspapers som tilldelat honom en internationell pressfrihetsutmärkelse. Mer om detta i Expressens nyhetsartikel på den här adressen.
Däremot fick inte Dawit Isaak EU:s Sacharovpris. Om den svenska nomineringen av honom till detta pris se nedan i bloggen, den 8/9 2010. Sacharovpriset gick till en kubansk dissident, vilket i sig inte var märkligt. Dock var Dawit Isaak inte ens med som slutkandidat. Det blev i stället en dragkamp om att göra en markering mot Kuba eller mot Israel!
Hade Sacharovpriset gått till Dawit Isaak hade det också varit en avsevärd markering mot EU-kommissionen och mot EU:s fortsatta bidragsgivning till den diktatur som håller honom och andra demokratianhängare och journalister inspärrade. Men så blev det alltså inte.
Däremot fick inte Dawit Isaak EU:s Sacharovpris. Om den svenska nomineringen av honom till detta pris se nedan i bloggen, den 8/9 2010. Sacharovpriset gick till en kubansk dissident, vilket i sig inte var märkligt. Dock var Dawit Isaak inte ens med som slutkandidat. Det blev i stället en dragkamp om att göra en markering mot Kuba eller mot Israel!
Hade Sacharovpriset gått till Dawit Isaak hade det också varit en avsevärd markering mot EU-kommissionen och mot EU:s fortsatta bidragsgivning till den diktatur som håller honom och andra demokratianhängare och journalister inspärrade. Men så blev det alltså inte.
torsdag 16 september 2010
Ska inte EU-kommissionen ens försöka hjälpa svensk medborgare som är fängslad för sin tro på det fria ordet?
Gunnar Andrén är född i Eksjö och riksdagsman (fp), fast inte för Jönköpings utan för Stockholms län. Härom dagen tog han ännu en gång upp fallet med författaren och journalisten Dawit Isaak som länge bodde i Göteborg men nu sedan 2001 är politisk fånge i Eritrea. Dawit Isaak och många andra spärrades in därför de ville ha fria riksdagsval och fri press.
Gunnar Andrén tog nu upp frågan i riksdagens EU-nämnd, därför att det håller på att inrättas en ny utrikesförvaltning för EU med ett stort antal diplomater och ambassader i praktiskt taget alla länder. Från svensk sida är det naturligtvis en fråga om EU:s nya diplomatiska resurser kommer att användas för att hjälpa till att få vår svenske medborgare Dawit Isaak fri. Gunnar Andrén ställde frågan till utrikesminister Carl Bildt, och Bildts redogörelse för läget gav en minst sagt anmärkningsvärd bild av frågans hantering inom EU-kommissionen.
Det är nämligen, berättade Bildt, fortfarande oklart om EU:s diplomatkår kommer att få engagera sig i sådana ärenden som Dawit Isaaks, som räknas som konsulära och och inte som säkerhets- och utrikespolitiska.
Detta låter inte bra. Men helt överraskande är det inte, när man sett hur EU-kommissionen i motsats till EU-parlamentet uppträtt välvilligt mot diktaturen i Eritrea, som fått EU-bistånd trots att Dawit Isaak och många andra demokratianhängare hålls inspärrade som politiska fångar.
De mänskliga rättigheterna måste vara en del av utrikespolitiken. Detta är ännu en uppgift för den svenska regeringen att ta itu med.
Länk till detta ämne på Gunnar Andréns blogg finns här.
Om en del av mina egna tidningsartiklar om Dawit Isaak, se längre ner i den här bloggen (se 30 maj 2010).
Gunnar Andrén tog nu upp frågan i riksdagens EU-nämnd, därför att det håller på att inrättas en ny utrikesförvaltning för EU med ett stort antal diplomater och ambassader i praktiskt taget alla länder. Från svensk sida är det naturligtvis en fråga om EU:s nya diplomatiska resurser kommer att användas för att hjälpa till att få vår svenske medborgare Dawit Isaak fri. Gunnar Andrén ställde frågan till utrikesminister Carl Bildt, och Bildts redogörelse för läget gav en minst sagt anmärkningsvärd bild av frågans hantering inom EU-kommissionen.
Det är nämligen, berättade Bildt, fortfarande oklart om EU:s diplomatkår kommer att få engagera sig i sådana ärenden som Dawit Isaaks, som räknas som konsulära och och inte som säkerhets- och utrikespolitiska.
Detta låter inte bra. Men helt överraskande är det inte, när man sett hur EU-kommissionen i motsats till EU-parlamentet uppträtt välvilligt mot diktaturen i Eritrea, som fått EU-bistånd trots att Dawit Isaak och många andra demokratianhängare hålls inspärrade som politiska fångar.
De mänskliga rättigheterna måste vara en del av utrikespolitiken. Detta är ännu en uppgift för den svenska regeringen att ta itu med.
Länk till detta ämne på Gunnar Andréns blogg finns här.
Om en del av mina egna tidningsartiklar om Dawit Isaak, se längre ner i den här bloggen (se 30 maj 2010).
onsdag 8 september 2010
Dawit Isaak - svensk samvetsfånge i Eritrea - nominerad till EU-parlamentets Sacharovpris
Expressen rapporterar i dag (8/9) att tre folkpartister och en centerpartist i EU-parlamentet har nominerat den fängslade svenske medborgaren, författaren och redaktören Dawit Isaak till att få EU-parlamentets Sacharovpris.
Expressens nyhetsartikel finns på den här adressen:
http://www.expressen.se/nyheter/freedawit/1.2127388/mandela-har-fatt-priset-nu-kan-det-bli-dawits-tur
Dawit Isaak, som förut var bosatt i Göteborgstrakten, där hans familj nu också har fått en fristad, skulle vara en värdig pristagare. Andrej Sacharov var en förkämpe för demokrati i Ryssland. Dawit Isaak sitter fängslad i Eritrea därför att han, som en av redaktörerna i den oberoende pressen i Eritrea, verkade för fria val och pressfrihet. Han spärrades in 2001 när regimen ställde in de planerade riksdagsvalen och krossade samtliga demokratiska och icke-statliga medier.
Om några av mina många egna artiklar om Dawit Isaak och förtrycket i Eritrea se den här bloggen för 30 maj i år.
Expressens nyhetsartikel finns på den här adressen:
http://www.expressen.se/nyheter/freedawit/1.2127388/mandela-har-fatt-priset-nu-kan-det-bli-dawits-tur
Dawit Isaak, som förut var bosatt i Göteborgstrakten, där hans familj nu också har fått en fristad, skulle vara en värdig pristagare. Andrej Sacharov var en förkämpe för demokrati i Ryssland. Dawit Isaak sitter fängslad i Eritrea därför att han, som en av redaktörerna i den oberoende pressen i Eritrea, verkade för fria val och pressfrihet. Han spärrades in 2001 när regimen ställde in de planerade riksdagsvalen och krossade samtliga demokratiska och icke-statliga medier.
Om några av mina många egna artiklar om Dawit Isaak och förtrycket i Eritrea se den här bloggen för 30 maj i år.
söndag 30 maj 2010
Dawit Isaak - fängslad företrädare för det fria ordet
Sedan 2003 har jag skrivit många artiklar om Dawit Isaak, kulturjournalisten och författaren som tillsammans med alla andra framträdande personer i Eritreas oberoende medier spärrades in 2001, då regimen krossade den fria pressen i landet. Dawit Isaak är svensk medborgare och under de år då politisk frihet var på väg i Eritrea medverkade han i tidningen Setit i Asmara.
I maj 2010 var jag en av undertecknarna av ett upprop för Dawit Isaaks frigivning, där några av de andra deltagarna var de tidigare statsministrarna Ingvar Carlsson och Ola Ullsten, samt en rad svenska och utländska kulturpersonligheter, bland dem en del internationellt mycket kända författare. Detta upprop publicerades i The Guardian i London, samt i svensk översättning och med hela namnlistan i Expressen. Det viktigaste nya förslaget i uppropet är att ett läkarteam skall ställas i beredskap för att omedelbart kunna resa och undersöka Dawit Isaak, som nu av allt att döma finns i ett mycket hårt fängelse, som kan betecknas som ett verkligt dödsläger. Dagligen bör det sedan begäras inresetillstånd för detta läkarteam.
Länken till uppropet i Expressen är den här:
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1998243/for-dawits-kamp-direkt-med-eritrea
Tidigare i maj gjorde företrädare för åtta organisationer ett inlägg på Dagens Nyheter Debatt, med kritik mot EU.s fortsatta ekonomiska stöd till regimen i Eritrea.
De hänvisade då bland annat till en av mina artiklar om hur internationella (och även svenska) gruvföretag är på väg att bli betydelsefulla ekonomiska stöttepelare för förtrycket i Eritrea.
Länken till denna DN-artikel är den här:
http://www.dn.se/debatt/stryp-eus-bistand-tills-isaaks-dodslager-stangts-1.1086593
Min egen artikel i Upsala Nya Tidning har den här länken:
http://www.unt.se/startsidan/kina-och-tyskland-stoumlder-eritrea-133104-default.aspx
I samma ämne skrev jag i Eskilstuna-Kuriren om hur svenska Lundingruppen 2009 lurade den svenska pressen att tro att de skulle lämna Eritrea, medan de i själva verket har stannat kvar och fördjupat samarbetet med regimen som håller Dawit Isaak fången. Länken är den här:
http://www.unt.se/startsidan/kina-och-tyskland-stoumlder-eritrea-133104-default.aspx
Om dessa gruvföretag som stödjer Dawit Isaaks plågoandar har jag för en liten tid sedan också skrivit i Dagens Nyheter, på en av kultursidorna. Länken är den här:
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/svensk-guldjakt-i-eritrea-1.1075218
I maj 2010 var jag en av undertecknarna av ett upprop för Dawit Isaaks frigivning, där några av de andra deltagarna var de tidigare statsministrarna Ingvar Carlsson och Ola Ullsten, samt en rad svenska och utländska kulturpersonligheter, bland dem en del internationellt mycket kända författare. Detta upprop publicerades i The Guardian i London, samt i svensk översättning och med hela namnlistan i Expressen. Det viktigaste nya förslaget i uppropet är att ett läkarteam skall ställas i beredskap för att omedelbart kunna resa och undersöka Dawit Isaak, som nu av allt att döma finns i ett mycket hårt fängelse, som kan betecknas som ett verkligt dödsläger. Dagligen bör det sedan begäras inresetillstånd för detta läkarteam.
Länken till uppropet i Expressen är den här:
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1998243/for-dawits-kamp-direkt-med-eritrea
Tidigare i maj gjorde företrädare för åtta organisationer ett inlägg på Dagens Nyheter Debatt, med kritik mot EU.s fortsatta ekonomiska stöd till regimen i Eritrea.
De hänvisade då bland annat till en av mina artiklar om hur internationella (och även svenska) gruvföretag är på väg att bli betydelsefulla ekonomiska stöttepelare för förtrycket i Eritrea.
Länken till denna DN-artikel är den här:
http://www.dn.se/debatt/stryp-eus-bistand-tills-isaaks-dodslager-stangts-1.1086593
Min egen artikel i Upsala Nya Tidning har den här länken:
http://www.unt.se/startsidan/kina-och-tyskland-stoumlder-eritrea-133104-default.aspx
I samma ämne skrev jag i Eskilstuna-Kuriren om hur svenska Lundingruppen 2009 lurade den svenska pressen att tro att de skulle lämna Eritrea, medan de i själva verket har stannat kvar och fördjupat samarbetet med regimen som håller Dawit Isaak fången. Länken är den här:
http://www.unt.se/startsidan/kina-och-tyskland-stoumlder-eritrea-133104-default.aspx
Om dessa gruvföretag som stödjer Dawit Isaaks plågoandar har jag för en liten tid sedan också skrivit i Dagens Nyheter, på en av kultursidorna. Länken är den här:
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/svensk-guldjakt-i-eritrea-1.1075218
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
