Det jag skrev då är minst lika aktuellt i dag, och hoten mot såväl demokratins som nyhetsförmedlingens livskraft har snarast tilltagit. Artikelns budskap tål att upprepas och jag lägger här ut texten i dess helhet:
Tomrum som fylls
av Åke Wredén, i Nerikes Allehanda (lib) 25 maj 2001
" Det är lätt att som fripassagerare åka snålskjuts på andras idealitet och samhällsansvar. Väljare kan åka snålskjuts. Det kan tidningar. Och intresseorganisationer. Det är en smal sak att tala illa om dem som bär upp vår demokrati.
Men demokratin fungerar inte så bra om det fattas människor som tar på sig förtroendeuppdrag. Om de folkvalda, de ideellt engagerade, betyder mindre och mindre? Om fripassagerarna blir fler? Om journalister ser ned på dem som är förtroendevalda? Då uppstår tomrum. Det fylls av andra makter.
*
Ämbetsmannamakten expanderar. Mer av den politiska makten hamnar hos personer som inte är valda, som inte kan avsättas av väljarna. I kommunerna har de folkvalda, stukade av budgetkriserna, låtit sig trängas undan av tjänstemännen, inte bara genom att antalet nämnder och uppdrag minskats.
Fullmäktige och nämnder har vikt sig inför ideologin bakom målstyrningen. Den lämnar de folkvalda med kravet att ta in skatt, och möjligheten att skriva måldokument som inte tar skruv. Men beslut tas över av tjänstemän.
Om talet om "rättigheter" dessutom urartar till en förklädnad för juristvälde ger lagar med vida tolkningsmöjligheter tjänstemännen tillfälle att få domstolsjuristers hjälp att ställa folkvalda åt sidan.
*
Juristvälde fyller också tomrummet, med politisering av domstolar. De som har råd med advokater kan fortsätta makt- och intressekampen inför icke-valda överdomare. Detta är en internationell tendens, en förment "objektiv" juridisk aktivism expanderar. Politiska bedömningsfrågor överprövas genom subjektiva tolkningar av överordnade otydliga rättsprinciper eller målskrivningar.
Riksdagar kan då stifta lagar, men resursstarka intressen fortsätter kampen inför icke-valda domstolsjurister, som tar de yttersta politiska besluten om vad lagen är eller tillåts vara. Detta kan det bli mer av i Sverige också, om ett tomrum lämnas som pengamakt och juristmakt kan fylla.
*
Möjligheten att utöva påtryckningar och skapa tillfälliga opinioner med hjälp av pengar och konsulter ökar, när färre människor har egna fasta övertygelser och eget engagemang för demokratiska värden. Det blir också lättare att få opinionsbildning byggd på ekonomiska resurser att ge eko då medier saknar eller överger en egen idébestämd hållning.
Kommersialism och populism kan då lätt flyta samman. Det är ju inte bara i det politiska livet som ett bortfall av det idéburna engagemanget och känslan för den demokratiska uppgiften skapar tomrum som andra drivkrafter fyller där tillfälle ges. Där medieägarna inte håller sin vilja levande att verkligen stå för en samhällsuppfattning - för mycket mer än det affärsmässiga - blir utrymmet stort för kommersialism och för hållningslöshet.
Makten över blandningen hamnar hos dem som kan förfoga över den administrativa kontrollen över redaktioner och andra resurser i medieföretagen. I medier som släpper sin ideella förankring, eller rentav gör trolöshet och hållningslöshet till företagskultur, bestämmer tidens vindar vad som hyllas, hånas, förtigs eller marknadsförs.
Talet om granskning och samhällsuppgift kan vid högtidliga tillfällen fortsätta även i sådana företag, och det kan genom individuella insatser tas på allvar av mer ambitiösa anställda. Sådana kan ibland behålla en tro på mediernas demokratiska uppgift som ägare och administrativ ledning inte längre omfattar - eller knappt kan formulera ens om de skulle vilja försöka.
Det brukar inte vara svårt att se hur opportunismen fyller tomrummet, där avkastningskraven blivit stora och det idéburna litet. Visst finns där granskning och kritik och hård behandling - av sådana som det med aktuell vindriktning är opportunt att hacka på. Men det blir tunt och glest med den inopportuna kritiken och granskningen, med den som kan oroa, störa och utmana dem som är många och välorganiserade och ovana att få egna beteenden, intressen och maktmetoder synade.
*
De breda organiserade gruppintressena klarade sig till att börja med bäst när deltagandet i föreningsliv och folkrörelser började svikta. Ju mindre av idealitet, ju mindre av övergripande politiska värderingar, desto mer plats blir det för krav som inte har någon annan grund än att vår grupp skall ha mer och att andra minsann skall få betala.
Detta drev inflationen. Den frestade hårt på det demokratiska systemet, för de folkvalda fick ta budgetproblemen sedan de kollektiva egenintressena huggit för sig och pressat politiken till ständiga underskott. Det mest vanliga var då, och är fortfarande, att nyhetsförmedling och kommenterande journalistik hjälpte till att nedvärdera och häckla de folkvalda. Många av de kravställande ekonomiska intressena lämnades däremot tämligen fria från granskning och kritik.
Så har det inte varit utan undantag. Men i huvudsak är det fripassagerarna som haft mediernas draghjälp. De väljare som försökt vara goda medborgare och engagerat sig i partier och andra ideella organisationer har däremot fått lära sig att sådant ofta möts av otack och ointresse eller rentav förakt i spalter och teverutor. Där demokratin förtvinar fyller pengamakt och byråkratmakt tomrummet.
Där journalistiken som en kallelse i demokratins tjänst trängs ut av andra drivkrafter blir följden likartad. Dessutom medverkar då medierna till att den demokratiska politiken nedvärderas. Och ännu större blir då utrymmet för tjänstemannavälde och ekonomisk påverkan på opinionsbildningen."
[Artikeln, under ledarsidans vinjett Fokus för signerade krönikor, var publicerad på sidan 2 i Nerikes Allehanda. Den har inte tidigare varit tillgänglig på Internet, annat än genom betaldatabaser som Mediearkivet.]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.