När Dawit Isaak fängslades teg de flesta svenska medier i flera år

De två svenska medborgare som suttit i fängelse i Etiopien efter att ha försökt ta sig in och göra ett reportage från Ogadenprovinsen har släppts, och de kan nu komma hem till Sverige. Regeringen och särskilt utrikesdepartementet har av allt att döma lyckats bra med att reda ut en kritisk situation, även om det tog en del tid.

Uppmärksamheten i svensk press och andra medier har den här gången, och på goda grunder, varit omfattande från första början. Förutom Sveriges intresse att få medborgare frigivna från fängelse där de suttit utan någon i ett demokratiskt samhälle godtagbar grund har frågan också haft en bredare, internationell betydelse. Nyhetsförmedlingen från krishärdar i världen behöver skyddas. Att likställa nyhetsarbete med terrorism är en illavarslande praxis i vissa länder, och det var även den frågan som väcktes genom gripandet och rättegången i Etiopien.

När vi nu har facit i den utrikespolitiska delen av den här frågan kan det vara angeläget att påminna om att den breda och engagerade uppmärksamheten saknades i flera år, i det stora flertalet svenska medier, när det gällde den svenske medborgaren Dawit Isaak, som spärrades in i Eritrea hösten 2001. Han fängslades därför att han tillhörde de mer ledande journalisterna i den fria press som under en kort period växte fram i Eritrea.

Samtliga oberoende medier i landet krossades i ett slag hösten 2001, och liksom andra anhängare av fria riksdagsval och pressfrihet låstes Dawit Isaak in. Han bodde i flera år i Göteborgstrakten. Både i Eritrea och under tiden i Sverige var han verksam som författare och dramatiker, innan han blev en av redaktörerna i den fria pressen i ett Eritrea där hoppet om en demokratisering under en tid kring år 2000 verkade tändas.

När han greps dröjde det flera år innan massmedier i någon större omfattning började intressera sig för honom. Om detta skrev jag på debattplats i Expressen den 31 mars 2005, och Expressen var vid den tiden den enda Stockholmsredaktion av större betydelse som i nämnvärd omfattning hade intresserat sig för Dawit Isaak och kravet att få denne fängslade demokrat och redaktör fri. Så här skrev jag i Expressen:

"  Det är för det mesta tyst om honom i Sverige. Men utomlands ställs kraven på frigivning av den svenske medborgaren och redaktören. Han sitter i Karsholifängelset i Eritrea därför att han är anhängare av fri press och fria, demokratiska riksdagsval. Reportrar utan gränser tog upp hans fall nästan genast. Nyligen var han på förslag till ett av de pressfrihetspris som The Guardian och tidskriften Index on Censorship delar ut. Han var en av de fyra föreslagna, som alla fått lida svårt för att de använt det fria ordet.


I Sverige, där Dawit Isaak är medborgare, är däremot medieintresset för honom svagt och ojämnt - med några undantag, Expressen, "Vår grundade mening" i radion och flera landsortstidningar.

I slutet av 2004 krävde två av de främsta internationella pressorganisationerna - World Association of Newspapers och World Editors Forum - att Dawit Isaak skulle friges och yttrandefriheten återinföras i Eritrea. Inte många svenskar vet att dessa organisationer engagerade sig för den svenske medborgaren. Det har ju knappast alls rapporterats i Sverige.

I november antog EU-parlamentet ett uttalande med krav på omedelbar frigivning av alla de journalister som är fångna i Eritrea sedan 2001, då alla oberoende tidningar, tidskrifter och radiostationer stängdes. Att kravet bland annat gällde en svensk medborgare, Dawit Isaak, framhölls särskilt i EU-parlamentets beslut. Men i Sverige var det mycket tyst om att EU-parlamentet krävt frigivning av en fängslad svensk tidningsman.

Sedan skrev alla svenska EU-parlamentariker, från samtliga partier, till utrikesministern. De bad henne att öka trycket mot Eritrea för frigivning av Dawit Isaak, bland annat genom att verka för att EU-biståndet till Eritrea åter skulle inskränkas till bara humanitära ändamål. Kravet över alla partigränser från alla svenska folkvalda i EU-parlamentet är nog okänt för de flesta svenskar - för i de flesta svenska medier har det inte uppmärksammats alls.

Det senaste halvåret har det ändå, jämfört med den oftast djupa tystnaden de första åren, blivit en ökad aktivitet i Sverige för frigivning av Dawit Isaak. UD gör mer än förut. Journalistförbundet, Tidningsutgivarna och Publicistklubben har engagerat sig, på ett sätt de inte gjorde förut.

Men något saknas. En svensk medborgare sliter i hårt straffarbete i fängelse i Eritrea. Orsaken är att han tror på demokrati. Han har det fria ordet som sitt enda vapen. Och på de flesta redaktioner är då hans nyhetsvärde lågt. "

[Det bör observeras att uppgifterna om vilket fängelse Dawit Isaak satt i och hans förhållanden under fångenskapen avsåg den tiden och numera är föråldrade.]