Domstolsmakten och den negativa attityden mot asylsökande som blir kristna

”Vad som verkligen är rättssäkert avgörs av sakligheten och objektiviteten i en prövning där en enskild människas öde avgörs. Juristmakt är inte liktydig med rättssäkerhet.”

Om detta skrev jag i går i ett debattinlägg i tidningen Hemmets Vän, som ges ut i Örebro. Anledningen är det  uppmärksammade domstolsbeslutet att utvisa två iranska kvinnor från Fellingsbro till Iran – efter det att de anslutit sig ortens missions- och baptistförsamling och blivit döpta. Jag har uppmanats att skriva om detta fall och har då satt mig in i hur det gått till. Artikeln finns på den här länken.


Jag skrev bl.a.: ”Domstolsmakten lade i stället avgörande vikt vid ett förhör som hölls av en handläggare på Migrationsverket. Den inblick jag fått i frågor och svar säger mig att känsliga, komplicerade frågor om trosliv, själsliv och lära hanterades fyrkantigt och kompetenslöst via tolk från farsi. Protokollet bär stora spår av vad som framstår som felöversättningar, missförstånd och klumpiga formuleringar av översatta försök av en ovan talare att uttrycka sin upplevelse av kristet kärleksbudskap.

Att ett sådant dokument används för att avfärda en ansökan, och avfärda intyg från kyrkomedlemmar som bör veta vad de talar om, blir extra allvarligt med tanke på vad som kommit att stå på spel. Att vara kristen i Iran efter att ha blivit kristen genom omvändelse är mycket farligt.”

Jag skrev också:

” Fellingsbroärendet borde få regering och riksdag att handla. ...
Finns felkällor som gör att just nydöpta behandlas illa? Uteslutas kan det inte. Nutidens militanta ateism kan göra myndighetspersoner avtrubbade inför tro och bekännelse. Ämbetsmannaakademikers oförståelse för baptister och väckelse har rötter långt ner i tiden.”

Mycket av den debatt som pågått den senaste tiden - och som bara delvis skymtat i de ledande riksmedierna - har haft fokus på kompetens och attityder hos Migrationsverket. Det är dock bara en del av problemet som ligger där. Man ska inte glömma att den verkliga beslutsmakten är en domstolsmakt, där både en del avslagsbeslut och en del beslut om att inte ta upp mål i högre instans, är de verkligt centrala avgörandena som understödjer de brister som av allt att döma finns i Migrationsverkets arbete. Det är därför jag i min artikel i Hemmets Vän särskilt behandlar domstolsmaktens betydelse för det som sker.