Ämbetsmannastat var systemet i Sverige före demokratin

Det har åter varit en debatt om nämndemännen, med krav på att juristdomarna ska döma själva eller på att lekmännen i domstolarna ska utses av någon instans som inte kommer ur den almäna och lika rösträtten. Vad det senare mer konkret betder brukar det vara tyst om. Ska statsförvaltningen på något sätt utse nämndemännen? Eller ska rentav domarkåren utses dem som är den folkliga kontollen av domarkåren?

Bakgrunden till denna debatt handlar om mycket mer än domstolsväsendet. Texten nedan är en krönika jag hade på ledarsidan i Nerikes Allehanda den 18 januari 2001, den är svår att få fram på nätet, men här är den in extenso:


Vem tar klubban? Tjänstemän vill ta makt från folkvalda

" Det finns ett slags program för ämbetsmannastatens återkomst. De folkvalda skall bort från besluten. Tjänstemännen skall bestämma mer. Slutlig makt skall ligga hos domstolar.
Där skall juristerna bestämma, nämndemännen skall bort, eller bli färre, eller utses så att de inte kan gälla för att vara demokratiskt valda.

Det är en linje som finns i mycket av det som hänt i kommunerna och i många förslag som kommer fram. Från Socialstyrelsen kommer det senaste initiativet att ställa folkvalda åt sidan och lägga beslut på tjänstemän i stället.

Karin Tengvald, chef för Socialstyrelsens centrum för socialt arbete har i Dagens Nyheter fört fram kravet att tjänstemän skall ta över kommunala beslut som gäller behandling av missbrukare eller omhändertaganden av barn. De som sitter i nämnderna, som är utsedda av kommunfullmäktige och företräder det demokratiska systemet döms ut av ämbetsmannalinjens företrädare på Socialstyrelsen. Nämndledamöterna är nämligen "lågutbildade".

De är inte så kompetenta, säger hon. De kan få ta beslut om riktlinjer, men när det kommer till vårdärenden, så skall de fråntas beslutsrätten, menar Karin Tengvald. Hon har stöd i en enkät där socialsekreterare haft lågt förtroende för de folkvalda.

Själva vill de tydligen avgöra ärendena utan att besväras av att vid ordförandeklubborna ha betrodda, folkvalda lekmän, som oftast inte har akademisk examen. Det här är ett typiskt önskemål från tjänstemän, inte minst på det socialpolitiska området: Handlar det om beslut som är känsliga för enskilda personer, barnavårdsärenden, missbruksärenden, då skall beslut tas av tjänstemän. Det är tydligen inte mycket man på socialhögskolorna lär sig om att kommunerna är en del av ett demokratiskt system.

Till stor del är tjänstemannavälde återinfört, medan de folkvalda trängts undan eller avskaffats. Antalet förtroendeuppdrag i kommunerna har minskats radikalt, samtidigt som tjänstemännen blivit långt fler och flyttat fram maktpositioner. Att utvecklingen skall fortsätta är ett programmatiskt krav från fackligt tjänstemannahåll.

Motsvarighet finns på andra håll, till och med i kyrkliga sammanhang, där det i kommentarer utifrån numera är vanligt att avfärda de många förtroendevaldas ansvar som föraktligt politikerstyre, medan den romerska modellen med hierarkiskt styre ses som den naturliga.

Tidsandan är att tjänstemän anses ha kompetens att styra och att politiker och andra valda amatörer oftast kan undvaras. På det juridiska området säger samma tidsanda att nämndemän skall värderas lägre och att domstolarnas yrkesjurister skall kunna tolka lagen mer aktivistiskt, så att de utgör en motvikt gentemot de folkvalda i riksdagen.

Ämbetsmannastat var systemet i Sverige före demokratin. Att respekten för demokratin försvagas har att göra med inte minst att ämbetsmannastatens tänkande återkommit, inte bara på Socialstyrelsen. "