I Västerbottens-Kuriren 10/3 skriver tidningens tidigare chefredaktör Olof Kleberg om remissvaren på debattbetänkandet om tre modeller för att ta bort Tryckfrihetsförordningen och ersätta den med en grundlag med annan utformning. "Resultatet är rena sågningen", så sammanfattar Olof Kleberg de inkomna svaren. Han skriver:
" ... Den sittande yttrandefrihetskommittén har fått regeringens direktiv att försöka åstadkomma en samlad grundlag för alla medier. Ordföranden Göran Lambertz är en av dem som mest entusiastiskt förespråkat en sådan nyordning.
Men han borde nu ha fått kalla fötter. Kommittén lade i höstas fram ett debattbetänkande med tre modeller för en sådan samlad grundlag. Förslagen har nu varit ute på remiss. Resultatet är rena sågningen. Inga viktiga remissinstanser gillar någon av de tre modellerna.
Några, som LO, Advokatsamfundet och Uppsala universitet liksom Tidningsutgivarna och Journalistförbundet, säger ifrån att dagens system är bättre - men kan förbättras. De flesta menar, lite modstulet, att om vi nu ändå måste ta ställning till någon av modellerna, så gör vi väl det -men entusiasmen fattas. ..."
Olof Klebergs artikel finns här.
Mer material om det här betänkandet och dess brister finns i tidigare texter här på bloggen.
tisdag 15 mars 2011
måndag 14 mars 2011
Den svenska Chydeniusmodellen - världens bästa grundlagsskydd för det fria ordet
Sveriges liberala ordning för tryck- och yttrandefrihet innebär världens bästa grundlagsskydd för det fria ordet. När denna ordning ännu en gång hotas genom bland annat en utredning som kan leda till förslag om olika inskränkningar kan det vara på sin plats med en liten repetition.
Först historien. Den svenska tryckfrihetsmodellen - Chydeniusmodellen, kan den kallas - har byggts upp från 1766 och framåt:
o Anders Chydenius fick 1766 riksdagen att grundlagsfästa tryckfrihet och offentlighetsprincip, så att den senare är en viktig del av den förstnämnda.
o Sedan tryckfriheten fallit offer för kung Gustav III:s statskuppsregemente och envälde återinförde riksdagen 1809-10 grundlagsskyddad tryckfrihet och offentlighetsprincip. De främsta grundlagsfäderna bakom den återinförda tryckfriheten var L A Mannerheim och A G Silverstolpe. Centrala delar av det nuvarande svenska grundlagsskyddet för tryckfriheten, såsom det strikta förbudet mot censur och andra hoindrande åtgärder i förväg, kom till när dessa grundlagsfäder återupprättade och förstärkte det som Anders Chydenius och andra hade skapat 1766.
o Efter andra världskrigets hot mot det fria ordet skapade Natanael Gärde och andra den nya Tryckfrihetsförordningen, med dess världsunika skyddsnivå för nyhetsförmedlingen genom grundlagsfäst meddelarskydd.
o Ännu en viktig utvidgning gjordes med Yttrandefrihetsgrundlagen, som ger elektroniska medier grundlagsskydd och som kom till efter en utredning där Hans Schöier på Eskilstuna-Kuriren var ordförande.
Om de avsevärda skillnaderna mellan Sverige och andra länder i fråga om det fria ordets grundlagsmässiga ställning har jag skrivit många gånger. Det följande är ett ett utdrag ur en krönika i Eskilstuna-Kuriren (lib) 2006:
" Tryckfriheten i Sverige är ingen allmän princip, lös i kanterna och formbar i domstolsjuristers händer. Den är ett grundlagsskydd in i detalj. Den täcker steg för steg i nyhetens väg, från källan till redaktion, tryckpress, tidningsbud och läsare.
Tryckfriheten i Sverige är inte en frihet bland många andra, den är ingen avvägningsfråga där andras rättighet att inskränka tryckfriheten prövas fritt mot läsarens rätt att läsa. Den är tvärtom en grundsten under det fria samhället, liksom den allmänna rösträtten är den en fri- och rättighet med en särställning.
Tryckfriheten i Sverige blir aldrig domstolsfråga på samma sätt som andra tvister eller brottmål. Den hindrar på en rad noga uttänkta sätt att domstolarna drar upp nya, snävare gränser för vad som får sägas eller skrivas.
Det straffrättsliga ensamansvaret, där bland annat tidningar har ansvariga utgivare, gör att de som vill stoppa eller avskräcka från publicitet inte som i många andra länder kan hota reportrar eller intervjuade personer med skadeståndsanspråk.
Meddelarfrihet och meddelarskydd ger pressens källor ett grundlagsskydd som är starkare än i något annat land.
Tryckfriheten i Sverige skyddas av att lagen inte står neutral mellan den som använder det fria ordet och den som vill slippa det fria ordet. Inget kan vara tryckfrihetsbrott utan att brottet är inskrivet i grundlag. Inget skadestånd kan dömas ut för en publicering om den inte är brottslig. Ingen publicering kan vara brottslig om det inte fastslagits av minst två tredjedels majoritet i tryckfrihetsjuryn.
Denna svenska tryckfrihet har länge varit ett gemensamt värde för nästan alla partier i Sverige. Den hör till det fundamentala i vårt frihetsarv. Den gäller, med ett par undantag på samma sätt för elektroniska medier. ... "
Allt detta är - det måste vi vara uppmärksamma på så att vi inte i korttänkt anpassning tar efter andras lösligare och svagare regler - främmande för nästan alla länder i vår närhet:
" På kontinenten, i EU och i internationella konventioner har tryck- och yttrandefrihet inte den ställning de har i Sverige. De är inga överordnade värden. Tvärtom kan domstolar, utan tryckfrihetsjury, nedvärdera det fria ordet och tillåta en mängd angrepp mot nyhetsförmedlingen som i dag är omöjliga i Sverige. "
Först historien. Den svenska tryckfrihetsmodellen - Chydeniusmodellen, kan den kallas - har byggts upp från 1766 och framåt:
o Anders Chydenius fick 1766 riksdagen att grundlagsfästa tryckfrihet och offentlighetsprincip, så att den senare är en viktig del av den förstnämnda.
o Sedan tryckfriheten fallit offer för kung Gustav III:s statskuppsregemente och envälde återinförde riksdagen 1809-10 grundlagsskyddad tryckfrihet och offentlighetsprincip. De främsta grundlagsfäderna bakom den återinförda tryckfriheten var L A Mannerheim och A G Silverstolpe. Centrala delar av det nuvarande svenska grundlagsskyddet för tryckfriheten, såsom det strikta förbudet mot censur och andra hoindrande åtgärder i förväg, kom till när dessa grundlagsfäder återupprättade och förstärkte det som Anders Chydenius och andra hade skapat 1766.
o Efter andra världskrigets hot mot det fria ordet skapade Natanael Gärde och andra den nya Tryckfrihetsförordningen, med dess världsunika skyddsnivå för nyhetsförmedlingen genom grundlagsfäst meddelarskydd.
o Ännu en viktig utvidgning gjordes med Yttrandefrihetsgrundlagen, som ger elektroniska medier grundlagsskydd och som kom till efter en utredning där Hans Schöier på Eskilstuna-Kuriren var ordförande.
Om de avsevärda skillnaderna mellan Sverige och andra länder i fråga om det fria ordets grundlagsmässiga ställning har jag skrivit många gånger. Det följande är ett ett utdrag ur en krönika i Eskilstuna-Kuriren (lib) 2006:
" Tryckfriheten i Sverige är ingen allmän princip, lös i kanterna och formbar i domstolsjuristers händer. Den är ett grundlagsskydd in i detalj. Den täcker steg för steg i nyhetens väg, från källan till redaktion, tryckpress, tidningsbud och läsare.
Tryckfriheten i Sverige är inte en frihet bland många andra, den är ingen avvägningsfråga där andras rättighet att inskränka tryckfriheten prövas fritt mot läsarens rätt att läsa. Den är tvärtom en grundsten under det fria samhället, liksom den allmänna rösträtten är den en fri- och rättighet med en särställning.
Tryckfriheten i Sverige blir aldrig domstolsfråga på samma sätt som andra tvister eller brottmål. Den hindrar på en rad noga uttänkta sätt att domstolarna drar upp nya, snävare gränser för vad som får sägas eller skrivas.
Det straffrättsliga ensamansvaret, där bland annat tidningar har ansvariga utgivare, gör att de som vill stoppa eller avskräcka från publicitet inte som i många andra länder kan hota reportrar eller intervjuade personer med skadeståndsanspråk.
Meddelarfrihet och meddelarskydd ger pressens källor ett grundlagsskydd som är starkare än i något annat land.
Tryckfriheten i Sverige skyddas av att lagen inte står neutral mellan den som använder det fria ordet och den som vill slippa det fria ordet. Inget kan vara tryckfrihetsbrott utan att brottet är inskrivet i grundlag. Inget skadestånd kan dömas ut för en publicering om den inte är brottslig. Ingen publicering kan vara brottslig om det inte fastslagits av minst två tredjedels majoritet i tryckfrihetsjuryn.
Denna svenska tryckfrihet har länge varit ett gemensamt värde för nästan alla partier i Sverige. Den hör till det fundamentala i vårt frihetsarv. Den gäller, med ett par undantag på samma sätt för elektroniska medier. ... "
Allt detta är - det måste vi vara uppmärksamma på så att vi inte i korttänkt anpassning tar efter andras lösligare och svagare regler - främmande för nästan alla länder i vår närhet:
" På kontinenten, i EU och i internationella konventioner har tryck- och yttrandefrihet inte den ställning de har i Sverige. De är inga överordnade värden. Tvärtom kan domstolar, utan tryckfrihetsjury, nedvärdera det fria ordet och tillåta en mängd angrepp mot nyhetsförmedlingen som i dag är omöjliga i Sverige. "
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
