När brottsoffret tvingas betala skadestånd, som går till bolag där mutor använts i försäljningen, medan namnen på domarna hålls hemliga.

Brottsoffret får betala skadestånd, till det bolag där det begicks mutbrott riktat mot brottsoffret. Var kan sådant hända? I Sverige. Dessutom kan skiljedomen hemligstämplas så hårt att både motivresonemangen för skadeståndet och de dömande personernas namn hemlighålls.
Detta har inträffat mellan två statliga svenska bolag, av vilka det ena - brottsoffret - fortfarande är statligt.

Jag har berört det här fallet i en krönika i Eskilstuna-Kuriren 24 mars 2012. Systembolaget utsattes för mutbrott, när några leverantörer av alkoholdrycker mutade anställda i Systembolaget. Mutorna avslöjades, rättegång hölls och ett antal personer dömdes.

Systembolaget avskedade personal som tagit emot mutor och sade upp en del inköpsavtal som hörde ihop med de bolag varifrån mutorna hade betalats. Ett av dessa bolag - det likaledaes statliga Vin & Sprit - satte då igång process för att få skadestånd. Detta har nu lyckats, ett antal år senare, men Vin & Sprit har senare sålts till ett franskt bolag. Detta har dock bara fullföljt det processande som inleddes på den statliga tiden.

I den hemliga skiljedomen - som inte hade behövt vara hemlig enligt lag och enligt de regler som gäller vid skiljedomsinstitutet hos Stockholms handelskammare - har de okända "domarna" med de hemliga namnen dömt Systembolaget, som hade utsatts för brott, att betala skadestånd och ränta (enligt uppgift omkring 70 miljoner kronor) till ett bolag som mutor kom från.

En del insyn i ett tidigare skede av denna långa process går att få genom att en tidigare skiljedom, med ett lägre skadeståndsbelopp, blev offentlig genom att det var rättegång om den i en svensk domstol, som inte prövade själva sakfrågan men fann att skiljedomen kommit till på oriktigt sätt och upphävde den.

Den senaste skiljedomen hålls av allt att döma fortfarande helt hemlig (bortsett från domens existens och beloppet som ska betalas) utom för de båda bolagen.

Krönikan där jag tog upp detta handlade till stor del om offentlighetsprincipen på kommunal nivå, närmare bestämt i Strängnäs, men här följer de stycken som berör hemligstämplandet av hur brottsoffret ska anses skadeståndsskyldig:

" Offentlighetsprincipen handlar om avsevärt mer än att underlätta medborgerlig kontroll av statlig och kommunal förvaltning. Genom att information om olika saker rapporteras in till register och annat som omfattas av offentlighetsprincipen blir mängder av samhällskunskap tillgänglig, liksom viktig information för ekonomiska och andra funktioner utanför den statliga sektorn. Ett enkelt exempel är aktiebolagsregistrets betydelse för både kreditmarknaden och den journalistiska granskningen av det ekonomiska livet.

En sådan här grundsten i vår samhällsordning bör kräva inte bara disciplin när det gäller att efterleva klara och otvetydiga paragrafer om sådant som diarieföring. Man borde kunna vänta sig en lojalitet med öppenheten som samhälleligt värde, även på sådana ställen som statligt ägda bolag, fast dessa inte formellt omfattas av grundlagens offentlighetsprincip.

Men där kan det hända saker som överträffar Strängnäs med bred marginal. För en del år sedan gav anställda hos det då statliga Vin & Sprit mutor till butikschefer i statliga Systembolaget. Förståeligt nog avskedade inte bara Systembolaget dem som tagit mutor, man hävde dessutom avtal om inköp som Vin & Sprits personal hade missbrukat genom att ge mutor för att påverka inköpen.

Det statliga bolag mutorna kom ifrån krävde då skadestånd från brottsoffret, Systembolaget. Detta har efter många turer också lyckats, brottsoffret har tvingats betala flera tiotal miljoner till det företag där personal använde mutor i kundkontakterna. Det är märkligt nog som ett exempel på att den vanligen stränga moralen i Sverige när det gäller mutor kan ha betänkliga luckor.

Men dessutom har tvisten mellan bolagen gömts genom att skiljedom skett på villkor som hemligstämplar inte bara hur man kommit fram till att skadeståndsbelägga brottsoffret, utan till och med mörklägger vilka personer det är som avkunnat domen i målet.

Denna till det extrema drivna mörkläggning är inte formellt olaglig och straffbar. Men det handlar om en brist på lojalitet. Det som dåligt tålde insyn har av sådana som arbetat på statens uppdrag skyddats mot den insyn medborgarna borde haft. "

*
Hela krönikan i Eskilstuna-Kuriren 24/3 finns på den här adressen.