Felet med de nya sedlarna är flera av motiven - inte utförandet

Konstnären som skapat de nya sedlarna - efter riksbanksfullmäktiges anvisningar - har inte gjort ett dåligt jobb. Med de förutsättningar han haft är sedlarna som presenteras i dag helt godkända. Det är bara det, menar jag, att förutsättningarna var fel, de var de som borde ha förkastats.

Människor utomlands som ser våra sedlar kommer att uppfatta oss som ett land där celebritetskulten målmedvetet satts i kulturarvets ställe. Dessutom har man metodiskt undvikit allt som påminner om att Sverige är en demokrati, och en förebild för andra länder i fråga om tryckfrihet och andra viktiga inslag i en fri samhällsordning.

Om detta skrev jag i Dagens Nyheter för ett år sedan, den 7 april 2011, tyvärr utan att få stöd och kunna påverka utgången i sakfrågan. Se under april 2011 här på bloggen, med hela artikeltexten och länk till DN.

Men det jag skrev tål att upprepas, de nya sedlarna är i motivvalet ett ledsamt tecken på tidsandans sämre sidor. Här är några utdrag ur min DN-artikel:

"Fem sedlar till kulturen. En till samhällsordningen. ... Förutom Astrid Lindgren – det bästa av förslagen – har de reducerat kulturen till bio och musikunderhållning.

Den enda sedel som har med Sverige som stat att göra är kemiskt fri från alla associationer till rösträtt, parlamentarism, tryckfrihet eller offentlighetsprincip. Där finns i stället Dag Hammarskjöld, en man som gick ämbetsmannavägen till konungens och Erlanders rådsbord, och därifrån förflyttades till FN, detta kladdiga sambruk mellan demokrati och diktatur.

Det är ingen nyhet att riksbanksfullmäktige – trots att de är riksdagens egna förtroendevalda – ännu många årtionden efter demokratins seger över kunga- och ämbetsmannamakten alltid har skyggat för att låta Sveriges demokrati synas på sedlarna. Länge föredrog man kungar som symboliserat stark statsmakt, undertryckt riksdag och rena diktaturen. Karl XI:s envälde, Gustav III:s statskupper och Carl XIV Johans indragningar av oppositionstidningar har länge hyllats av Riksbanken med sedlar med historiska motiv.

Gustav III ersattes till sist av Jenny Lind, då man halvhjärtat bytte spår, och växlade till vetenskap, industri, litteratur och musik. Nu byts hon ut mot Birgit Nilsson, men Linné ersätts av ett kortvarigt irrbloss i stumfilmens slutskede.

... Kulturen enligt Riksbanken innehåller inget av det tryckta ordet utanför barnlitteratur, Wagnerlibretton och visböcker. Den innehåller ingen bildkonst utanför filmrutan och Evert Taubes små tavlor, ingen vetenskap och forskning utöver Dag Hammarskjölds måttligt epokgörande avhandling i nationalekonomi.

... [V]isst hade de kunnat bättre! Alla namn på sedlarna ska följas av motiv från ett landskap. Duger inte Värmland? Selma Lagerlöf är en internationell litterär berömdhet – och dessutom en av pionjärerna som representerar kvinnors jämställdhet och rösträttskamp. Att sätta Greta Garbo i hennes ställe är ett tilltag till analfabetismens främjande.

Och vem skulle kunna företräda Norrbotten? Nog för att Dag Hammarskjöld vandrade i fjällen och var ordförande i Turistföreningen. Men en större, Nobelprisbelönad, och dessutom äkta, norrbottning är Eyvind Johnson. Han står för alla dem som lyfte sig ur fattigdom, mörker och lungsotshot till bildning, demokrati och internationalism. Han talade för vår frihet när diktaturerna i söder och öster var som mest hotande, och de som förvaltar arvet från diktaturmedlöperiet verkar fortfarande inte ha förlåtit honom.

Göteborg och västkusten? Jag tillhör verkligen inte dem som klankar på Evert Taube. Han borde vara ett föredöme för dem som nu skriver texter som Ulvaeus eller som försöker förkrympa schlagertexterna ännu mer, till korta, repetitiva brunststönanden. Evert Taube var en stor kulturpersonlighet.

Men i Göteborg verkade den som var större, Torgny Segerstedt. Vem skulle på våra sedlar kunna vara en bättre symbol för det fria ordet och tryckfriheten som en grundsten i vår demokrati? Hans flammande trots i Handelstidningens spalter, mot Hitlerväldets despoti och kulturskymning – varför kan inte riksbanksfullmäktige räkna det till kulturen? Hammarskjöld duger för dem, Segerstedt förkastar de. "