Föreningsfriheten gäller även skolelever - och den gäller även kristna

Det brukar höras rätt tydligt när Ekot i radion har kopplat på kampanjflåset. Det skrev jag i Karlskoga-Kuriren 9 juni 2010, där jag under några år medverkade med en månatlig liberal krönika på ledarsidan. [K-K har sedan dess gått upp i Karlskoga Tidning, och därmed slutade jag skriva i Karlskoga.]

Ämnet i den nämnda artikeln var föreningsfriheten i skolorna, och det hör till de saker som det behöver påminnas om många gånger. Det som borde ses som självklart har också motståndare. Här är därför texten till min artikel i K-K för ett par år sedan. (Den har aldrig funnits tillgänglig på tidningens hemsida; se dock en artikel av mig i delvis samma ämne i Hemmets Vän, som finns här på bloggen för den 17 juni 2010 och innehåller Internetlänk.)

En rätt även för elever

Det brukar höras rätt tydligt när Ekot i radion har kopplat på kampanjflåset.



Söndag morgon för en dryg vecka sedan var en av radions huvudnyheter att det finns kristna ungdomsklubbar på en del skolor. Inte nog med det, skolungdomar i föreningarna sprider sitt kristna budskap till andra. Ändå får deras riksorganisation statsbidrag för ungdomsverksamhet.


Infallsvinkeln i Ekot var att ett missförhållande avslöjats. Det sades inte ett ord om skolungdomars föreningsfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet.


Ekots nyhetsrapportering är även i det här fallet en del av en kampanj med centrum i något annat program. Främsta måltavla för P1:s Kaliber, i Ekot, på radions hemsida och även i ett program i P3, är en frikyrklig ungdomsorganisation, Ny Generation.


Skolföreningar av många olika slag, bland annat kristna, har funnits under mycket lång tid, Ny Generation är inte den enda som är verksam i dag. Att ungdomar med gemensamma intressen eller värderingar bildar föreningar i en skola är en del av det fria föreningslivet, och en del av en svensk frihet som nu tydligen åter behöver försvaras.


I radions Kaliber finns en motsatt hållning. Föreningsfriheten i skolan gäller kanske andra, men inte kristna föreningar. Kaliber har också letat rätt på statliga ämbetsmän och kommunala skolledare som delar uppfattningen att kristna elevföreningar ska hindras i sin verksamhet. En rektor i Östergötland säger rent ut i radion att han i tjänsten hindrat en skolförening att sätta upp affischer för att texten hade missionerande innehåll. Har den rektorn aldrig hört talas om Tryckfrihetsförordningen, och rätten att sprida det som är tryckt på papper?


Andra rektorer säger öppet att de inte tolererar att religiösa skolföreningar har verksamhet inne i skolan. En hög ämbetsman i Skolverket har också i en intervju påstått att det inte är acceptabelt att en skolförenings verksamhet är ”missionerande” – en kristen förening skulle alltså inte få sprida kristendom.


För att driva den linjen förvrängs lagens och läroplanens krav på att kommunala skolors utbildning, liksom lektionerna i friskolor, ska vara icke-konfessionella, och man försöker omtolka detta till en spärr mot frivilliga ideella föreningar som har elever som medlemmar och en del verksamhet inom skolans väggar.


Regeringen och skolministern Jan Björklund har uppenbarligen lagt märke till de här försöken från utbildningsbyråkrater att inskränka föreningsfrihet och yttrandefrihet. I propositionen om den nya skollagen understryks därför att bestämmelserna om icke-konfessionell utbildning gäller kommuner och andra huvudmän för skolor, men att de vanliga reglerna om yttrandefrihet med mera gäller det som elever anordnar på till exempel rasterna.


Så enkelt är det. Rätten att bilda föreningar, sätta upp affischer, sprida böcker och tidningar och samlas till gudstjänst har inga undantag som utesluter kristna – eller utesluter skolungdomar.


Vill de inte veta det på Ekoredaktionen på Sveriges Radio?


ÅKE WREDÉN

(Citerat från Karlskoga-Kuriren, juni 2010)