Affärer med Peru - ett av många sätt som använts för att skapa privilegier genom luckor i skattesystemet

Bertil Villard, ordföranden i arbetsmarknadsparternas gemensamma bolag för avtalsförsäkringar AMF, är också delägare och styrelseordförande i Vinge, en ledande affärsjuridisk adokatfirma i Sverige. I dag uppmärksammas han i en rad medier för att han använt bolag i Peru för att sänka skatten på ett betydande vinstbelopp till endast 4 procent. Enligt vad som uppges har transaktionerna gått via Luxemburg och Peru, med syftet att en peruansk kupongskatt på 4 procent skulle bli den enda inkomstbeskattningen.

Fallet är en pisamhet för AMF, LO, Svenskt Näringsliv och Vinge. Men det är inte unikt. Detta slags transaktioner via Peru var under en tid populära i den speciella yrkesgrupp som lever på att konstruera metoder att undvika vanlig beskattning. Det tidigare dubbelbeskattningsavtalet med Peru lämnade denna lucka, och sedan har avtalet ändrats.

Det är en ständig kamp för dem som vill upprätthålla ordnade förhållanden i skattesystemet att täppa igen de vägar som finns för att utnyttja "skatteparadis" och bolag som är inrättade bara för att flytta runt pengar för att uppnå skatteeffekter. På senare år har en del stora framsteg gjorts när det gäller att blockera möjligheterna att använda sig av "skatteparadis". USA:s skärpta hållning efter 11 september 2001 har betytt mycket, och samarbetet inom OECD har varit avgörande för de resultat som uppnåtts.

Men mer återstår att göra, inte minst i bolagsbeskattningen. Om detta - se tidigare texter här på bloggen från senhösten 2010 om Irlands och Hollands roll i avancerat skatteundvikande bland stora bolag.

När det gäller det svenska skattesystemet är det inte bara kvarvarande propblem med "skatteparadis" som gör att privatpersoner med samma inkomst kan få betala olika mycket skatt för samma inkomst, beroende på yrke och verksamhetsform. Särskilt kryphålen för delägare i större revisionsfirmor, konsultföretag och advokatbyråer är anmärkningsvärda.

I en artikel i Eskilstuna-Kuriren har jag i vintras gjort en jämförelse mellan skattevillkoren för en högavlönad civilingenjör i ett stort exportföretag och för de auktoriserade revisorerna i samma företag:

Civilingenjören är i frontlinjen för Sveriges ekonomiska framgång på världsmarknaden men drabbas av det fulla skattetryck som fortfarande belastar yrkesarbetande med goda inkomster. Revisorn däremot kan genom att konstlat framstå som stor delägare i byrån unyttja fåmansbolagsreglerna på ett sätt som inte kan ha varit meningen. Resultatet blir att revisorns skatt blir en bråkdel av civilingenjörens, inte 4 procent men däremot 20 procent. Bakgrunden till detta förkastliga skatteprivilegium är en förändring som kom till under regeringen Persson, med Pär Nuder som finansminister.

Artikeln i E-K finns på den här adressen.

Skatter som ska vara förenliga med en god samhällsekonomi ska ha låga skattesatser och breda skattebaser, och för att det ska vara möjligt bör skattereglerna hållas såvitt möjligt fria från undantag och privilegier, som ju betyder att det belopp som ska tas in fördelas på en smalare bas som belastas med en högre skattesats än nödvändigt.

Skattereformen 1990-91 innehöll stora framsteg för breda skattebaser och låga skattesatser. Ett liknande tänkesätt finns i regeringens på många sätt berömvärda direktiv till den nya stora utredningen om bolagsbeskattningen.

Det finns dock mer att göra, även när det gäller inkomstskatten, och det handlar då inte bara om att modernisera sådana dubbelbeskattningsavtal som det som fanns med Peru.