Fröjdas vart sinne! Julen är verkligen något att fira

Julfröjd och julfrosseri har jag funderat lite kring, eller kanske snarare kåserat om, i den kristna veckotidningen Hemmets Vän i Örebro den 9 december 2010 . Texten finns på nätet, på den här adressen.

I artikeln satte jag ett par frågetecken för det ganska vanliga gnället över att julen firas så rejält med även mat och paket:

" ... Julhandeln totalt var 1993 och 2009 nästan exakt lika stor som andel av hushållens konsumtion. Om julruschen är en köphysteri är vi tydligen oförändrat hysteriska så här års, men har – i genomsnitt – fått mer pengar att vara hysteriska med. Det sistnämnda är ju ännu ett tänkvärt skäl att lägga mer pengar på goda ändamål som inte har med den egna familjens julglädje att göra.

Men sist och slutligen är ju frågan – skulle det vara mer tro och mer kyrkligt om det var mindre klappar och mindre mat vid jul. Det är ju inte så säkert. Det är inte julfriden, stillheten och stämningen som är julens evangelium. Att Jesus blev människa för att bära våra synder på korset är ett dramatiskt, befriande underverk, något mycket häftigare än en mys- och trivsel­tillställning.

Nej, som det så riktigt heter i psalmen: ”Fröjdas vart sinne!”

Först julmat och klappar. Sedan julotta. "