Ett liberalt land är inte ett försvarslöst land

Ett liberalt land är inte ett försvarslöst land, det ska kunna skydda både sina medborgare som individer och sitt fria samhällssystem. Det misslyckade attentatsförsöket i Stockholm i lördags den 11 december 2010 är en påminnelse också om detta.

Vi lever i en värld som åter blir mer hotfull, och där flera olika slags faror kan beröra även Sverige. För detta behöver vi en bättre beredskap, av flera olika slag. Om detta skrev jag en gästkrönika i Karlskoga-Kuriren den 21 januari 2010. Den finns inte tillgänglig på nätet. Här återger jag den något förkortad:

" Dåliga nyheter möts ofta med att det där vill man inte höra. ... Vad rätt många inte alls vill höra är att vi åter är mer hotade säkerhetspolitiskt. Men tyvärr, flera trender ute i världen kräver mer beredskap, prioriteringar, vaksamhet, statsutgifter och samarbete med våra vänner. Det är ingen nattsvart bild, men oroande nog för att säkerhetsfrågor inte längre kan ses som små, avlägsna problem.

Sedan mer än tio år pågår en tydlig tillväxt av diktaturideologier och av maktbasen för aggressiv, auktoritär nationalism. ... I en värld nära hopknuten med flyg, datanät och finansmarknader har möjligheterna för sabotage och angrepp över långa avstånd ökat.
Tre fula tendenser har vi inte långt från oss, utan på halvnära håll:

Dels går Ryssland fel. Den politiska friheten är på väg att försvinna igen. Gas- och oljepengar går till militär upprustning. Den nya statsideologin är nationalistisk och auktoritär.

Dels finns i Europas ganska nära grannskap i sydöst klotets värsta anhopning av nyfascistiska och andra vålds- och förtryckarideologier, drösvis med diktaturer, brinnande och pyrande militära konflikter, överhängande risk för atomvapenkapplöpning samt världens största oljereserver.

Dels är det nu oroväckande många stater där det är sammanbrott, laglöshet, gangstervälde och fritt fram för extremister och diktaturagenter att operera i onda syften.

För att skydda oss bättre behövs mer än det som förebygger – ekonomisk och social utveckling, ökad handel och ekonomisk och politisk hjälp till länder som är direkt hotade. Det handlar även om att minska vår sårbarhet, särskilt att frigöra vår trafik från ensidigt beroende av tankbåtar från oljedespotier. Sveriges militära kapacitet behöver stärkas, och bli användbar. ...

Säkerhetspolitiskt skydd består också, idag mer än förr, i att skydda viktiga tekniska system samt av underrättelsetjänst, säkerhetspolis, signalspaning och av att demokratierna hjälps åt att vara vaksamma åt varandra.

I pengar rör det sig om måttliga, inte enorma belopp. Men det behövs också att man i politik och samhällsdebatt vill förstå vad det handlar om, och inte inbillar sig att det som görs för att skydda oss mot yttre fiender är en skum komplott där vår svenska statsmakt hotar egna invånares frihet. "

Om att skyddet av samhälle och enskilda människor motiverar att polisens tillgång till information inte bör inskränkas för mycket genom missriktade "integritetsregler" skrev jag om i en annan gästkrönika, i Borås Tidning den 1 oktober 2009 på den här adressen (se även den här bloggen i september):

" Nu för tiden är det mycket lättare än förr att förflytta människor, pengar, knark och vapen inom landet och över gränser. Samtidigt har polis och andra myndigheter fått regler som begränsar spaning och sparande av information.

Ofta ställs krav på fler sådana inskränkningar. En del kan vara motiverade. Andra ger faktiskt orimliga fördelar för allt från sexualmördare och värdepappersbedragare till våldsmän från terroristorganisationer. Det gäller alltså både personer som är farliga för andra individer och sådana som kan vara hela samhällets och demokratins fiender.

Det här är – jag vet det – inte det vanliga perspektivet när registrering, spaning, avlyssning och annat sådant diskuteras. Ofta gör man det då väldigt lätt för sig. När information samlas och lagras så att polisen under en utredning kan komma åt den ser man ett hot mot det som kallas integriteten, och talar om stora, farliga staten som hotar den lilla, enskilda människan.

I vårt fria och demokratiska land stämmer den där bilden enligt min mening väldigt dåligt med de hot som vanliga människor eller vårt fria samhällssystem i verkligheten utsätts för. Ett liberalt land är inte ett försvarslöst land, det ska skydda både sina medborgare som individer och sitt fria samhällssystem.

Ett av de lagförslag som fått hårdast kritik på senare år gäller att telefonföretag ska bli tvungna att spara datauppgifterna om vilka samtal som ringts varifrån och vart, under mellan ett halvt och två års tid för att polisen skall kunna ta fram dem i brottsutredningar.

Det är ett av de mer värdefulla redskap polisen nu har, och har haft stor betydelse för att klara upp brott. Ändå vill många utplåna informationen snabbt, så att polisen blir blindare. "