Amatörbotaniken i Sverige - en viktig grund för miljöengagemang och naturvårdsintresse

Om landskapsfloror skrev jag i en krönika i Eskilstuna-Kuriren i tisdags (18/1), och där hade jag även några rader om den smått legendaríske botanikern Erik Almquist, som länge arbetade som lektor i biologi och kemi i Eskilstuna.

Detta skrev jag apropå att det nyligen, efter stora ideella inventeringsarbeten, kommit ut en ny landskapsflora för Uppland. Den har ju en annan uppläggning än Erik Almquists klassiska avhandling Upplands vegetation och flora från 1929, men ändå utgör en fortsättning av samma tradition där där vetenskapsmän och amatörbotaniker tillsammans hållit den botaniska traditionen från Linné levande.

Almquist undersökte själv en stor mängd växtlokaler i Uppland, men hade även hjälp av andras iakttagelser och herbarier. Den nya landskapsfloran blev möjlig genom hela 219 ideella botaniskt kunniag personer som frivilligt utförde det stora inventeringsarbetet under femton år.

Om detta gjorde jag den här reflektionen i E-K:

" ... Erik Almquist och de 219 frivilliga som samlade in materialet till den nya floran som uppdaterar Almquists verk säger oss något viktigt om varifrån den svenska miljörörelsen kommer. Ibland kan det ju låta som om den är en ny uppfinning som går ut på att sortera sopor och störa vargjägare.

Men den verkliga grunden är växtintresset, som kommer från Linné och hållits levande i mer än 200 år. Korsbefruktningen mellan amatörbotaniker och den vetenskapliga världen pågår fortfarande. Till resultaten hör den ena läckra landskapsfloran efter den andra. "

Hela artikeln finns på nätet på den här adressen.

När det gäller landskapsfloror kan det för övrigt tilläggas att Smålands Flora, i två band utgiven härom året, faktiskt är en ännu mer tilltalande utgåva, med bland annat en mängd intressanta utflytstips för den växtintresserade. De som givit ut den nya Upplandsfloran förtjänar dock stort beröm för en mycket läcker bok, fylld med kunskap och naturkänsla.