I Dagens Nyheter i dag skriver jag, på en av kultursidorna, om riksbanksfullmäktiges beslut om motiven på de nya sedlarna.
Slutklämmen i min artikel är den här:
" Vem skulle på våra sedlar kunna vara en bättre symbol ... än Torgny Segerstedt ... för det fria ordet och tryckfriheten som en grundsten i vår demokrati? Hans flammande trots i Handelstidningens spalter, mot Hitlerväldets despoti och kulturskymning – varför kan inte riksbanksfullmäktige räkna det till kulturen? Hammarskjöld duger för dem, Segerstedt förkastar de.
Är sista ordet sagt? Nej, riksbanksfullmäktige är riksdagens förtroendevalda. Riksdagen kan besluta om den vill, den kan ge den bakläxa fullmäktige förtjänar."
Artikeln finns på nätet hos DN, på den här adressen.
En diskussion i P1 - Studio Ett - mellan mig och Johan Gernandt (m) - ordförande i riksbanksfullmäktige går det att lyssna på via Sveriges Radios hemsida. Den kan nås här.
Visar inlägg med etikett Riksbanken. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Riksbanken. Visa alla inlägg
torsdag 7 april 2011
fredag 20 augusti 2010
Krisen 2008 var inte frihandelns fel
På "Näringslivsdebatt" - ett debattforum på nätet som Svenskt Näringsliv öppnat för politiska inlägg från många olika håll - har jag ännu en gång skrivit om orsakerna till den globala ekonomiska kris som bröt ut 2008.
Krisen beror inte på att vi har marknadsekonomi, och inte på att vi har frihandel. Däremot har penningpolitik och budgetpolitik i ganska många länder varit vårdslös och släpphänt på ett helt onödigt och mycket farligt sätt. I Sverige, där många har lärt sig åtskilliga läxor av tidigare kriser, har vi skött oss mycket bättre under senare årtionden, och vi har därför lkommit lindrigare undan. Att krisen slagit hårt mot vår export har vi dock inte kunnat undvika.
Den nuvarande regeringen har, i likhet med Riksbanken, byggt vidare på den grund som lagts tidigare med pensionsreform, budgetsanering och en hel del annat. Vi kan nu se att regeringen gjorde en i stora drag riktig bedömning av hur krisen i exporten och arbetslösheten skulle mötas med olika ekonomiska motåtgärder. Även om återverkningarna av den internationella krisen på inget sätt är slut är det värsta över, produktionen ökar och arbetslösheten sjunker. Genom en klok krisbegränsningspolitik i Sverige och en del andra länder har vi sluppit någonting som kunde ha blivit många gånger värre.
Men jag har alltså skrivit om finanskrisens orsaker, och anknutit till Bertil Ohlin, folkpartiets mångårige partiledare som också var en världsberömd nationalekonom och Nobelpristagare. Jag är övertygad om att han, ifall han varit verksam i vår tid, hade hört till dem som varnat för den alltför expansiva penningpolitiken i många länder, de farligt stora budgetunderskotten med statlig överskuldsättning och den släpphänta tillsynen över bankväsendets stabilitet.
I artikeln skriver jag bland annat:
"I detta slags frågor går skiljelinjen inte mellan marknads- och regleringsekonomi, men mellan två sätt att se på marknadsekonomin. För att förstå skillnaden bör vi vara tydliga med det som utmärker det synsätt som i Sverige hade Bertil Ohlin som en av sina främsta företrädare. I centrum står här frihandeln, konkurrensen och det privata initiativet i produktionen, omgivet av ett fritt samhällssystem med demokrati och pressfrihet.
Tullar, handelshinder, selektiva regleringar och statsprivilegier förkastas. Men den liberala ekonomin lämnas inte utan uppsikt eller utan stöd av statliga funktioner. Dessa omfattar bland annat utbildning och sociala trygghetssystem samt att de ärliga skyddas mot de oärliga. Till det verkligt viktiga hör också att vårda sådana nyckelfunktioner i marknadsekonomin som stabilt kreditväsende och stabilt penningvärde.
Krisen 2008-09 orsakades till stor del av ett annat, motsatt, synsätt, en form av högerpolitik där det i praktiken gjordes föga skillnad på sådana statliga regler som är stödjande för marknadsekonomin och sådana som är nedbrytande. "
Artikelns hela text finns på: http://naringslivsdebatt.se/krisen-var-inte-frihandelns-fel/
[För en tidigare blogg-post i samma ämne - se 7 juni, med länk till Frisinnad Tidskrift]
Krisen beror inte på att vi har marknadsekonomi, och inte på att vi har frihandel. Däremot har penningpolitik och budgetpolitik i ganska många länder varit vårdslös och släpphänt på ett helt onödigt och mycket farligt sätt. I Sverige, där många har lärt sig åtskilliga läxor av tidigare kriser, har vi skött oss mycket bättre under senare årtionden, och vi har därför lkommit lindrigare undan. Att krisen slagit hårt mot vår export har vi dock inte kunnat undvika.
Den nuvarande regeringen har, i likhet med Riksbanken, byggt vidare på den grund som lagts tidigare med pensionsreform, budgetsanering och en hel del annat. Vi kan nu se att regeringen gjorde en i stora drag riktig bedömning av hur krisen i exporten och arbetslösheten skulle mötas med olika ekonomiska motåtgärder. Även om återverkningarna av den internationella krisen på inget sätt är slut är det värsta över, produktionen ökar och arbetslösheten sjunker. Genom en klok krisbegränsningspolitik i Sverige och en del andra länder har vi sluppit någonting som kunde ha blivit många gånger värre.
Men jag har alltså skrivit om finanskrisens orsaker, och anknutit till Bertil Ohlin, folkpartiets mångårige partiledare som också var en världsberömd nationalekonom och Nobelpristagare. Jag är övertygad om att han, ifall han varit verksam i vår tid, hade hört till dem som varnat för den alltför expansiva penningpolitiken i många länder, de farligt stora budgetunderskotten med statlig överskuldsättning och den släpphänta tillsynen över bankväsendets stabilitet.
I artikeln skriver jag bland annat:
"I detta slags frågor går skiljelinjen inte mellan marknads- och regleringsekonomi, men mellan två sätt att se på marknadsekonomin. För att förstå skillnaden bör vi vara tydliga med det som utmärker det synsätt som i Sverige hade Bertil Ohlin som en av sina främsta företrädare. I centrum står här frihandeln, konkurrensen och det privata initiativet i produktionen, omgivet av ett fritt samhällssystem med demokrati och pressfrihet.
Tullar, handelshinder, selektiva regleringar och statsprivilegier förkastas. Men den liberala ekonomin lämnas inte utan uppsikt eller utan stöd av statliga funktioner. Dessa omfattar bland annat utbildning och sociala trygghetssystem samt att de ärliga skyddas mot de oärliga. Till det verkligt viktiga hör också att vårda sådana nyckelfunktioner i marknadsekonomin som stabilt kreditväsende och stabilt penningvärde.
Krisen 2008-09 orsakades till stor del av ett annat, motsatt, synsätt, en form av högerpolitik där det i praktiken gjordes föga skillnad på sådana statliga regler som är stödjande för marknadsekonomin och sådana som är nedbrytande. "
Artikelns hela text finns på: http://naringslivsdebatt.se/krisen-var-inte-frihandelns-fel/
[För en tidigare blogg-post i samma ämne - se 7 juni, med länk till Frisinnad Tidskrift]
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
