Ideologer som avskyr andras frihet och förkunnar att alla medel är tillåtna, även massmord, är farliga. 1900-talets historia borde ha lärt oss vad det kan sluta med.
Om detta har jag skrivit en gästkrönika i Eskilstuna-Kuriren (lib) den 6 maj, bland annat med anledning av Usama bin Laden och tillslaget mot hans hemliga högkvarter i Pakistan:
" ... Tankemönstren där [Usama] bin Ladin satt fast är ... återkommande och inte ovanliga. De finns inte bara i islamiska länder, de är ett av de stora hoten mot frihet, fred och demokrati. Att reducera människor till en enda identitet, som ensam är värdefull, som dominerar eller utestänger allt annat, och som ska hållas ren och skyddad från yttre påverkan, är en väg mot avgrunden. Där börjar några av de farligaste formerna av kollektivism. "
Gästkrönikan innehåller sedan ett par stycken om Indien och Nobelpristagaren Amartya Sens böcker om vikten av att försvara landets mångfald och tolerans. Därefter tar jag upp Karl Poppers försvar för det öppna samhället:
" ... Revolten mot det öppna samhället, hatet mot den moderna friheten, viljan att hejda all förändring, våldet som medel för en totalitär framtida idealstat där det gamla och rena återupprättas medan de oliktänkande eller avvikande likviderats – inget av det är nytt. I sin stora stridsskrift mot de totalitära diktaturerna, 'Det öppna samhället och dess fiender', pekade Karl Popper på dess rötter i Platons Grekland.
... För den vildvuxna floran av nutida extremistiska rörelser är islam inte någon tillräcklig förklaring. I hög grad handlar det i stället om revolten mot det öppna samhället, mot den moderna tidens nedbrytning av auktoriteter och privilegier, mot dess frigörelse av kvinnan och dess ovana kulturmönster. Mellankrigstidens fascism och nazism i Europa hade till inte så liten del just en sådan grund. Där finns paralleller till nutida extremister som man inte ska blunda för utan tvärtom ta varning av. "
Gästkrönikan i dess helhet finns på Eskilstuna-Kurirens webbplats.
Visar inlägg med etikett Karl Popper. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Karl Popper. Visa alla inlägg
onsdag 11 maj 2011
onsdag 23 februari 2011
Den liberala ekonomins försvar - en brittisk bok i Bertil Ohlins anda
Tio år gamla texter kan ibland vara värda en repris. Här är en sådan. I Nyhetsmagasinet NU (lib) den 23 augusti 2001 recenserade jag en ovanligt intressant bok som innehåller ett försvar för en liberal politik med både marknadsekonomi och social välfärd.
Författaren heter Adair Turner, en tidigare bankman och ledande näringslivsföreträdare, som senare haft en rad uppdrag i brittiska regeringars tjänst, bland annat som styrelseordförande i den brittiska Finansinspektionen.
För att vara en bok av det här slaget kom den alltså från något oväntat håll.
Här är (något förkortad) min artikel om Turners bok.
Den liberala ekonomins försvar
" ... Förre chefen för Industriförbundet slår med både socialt engagemang och nationalekonomisk skärpa fast att liberal ekonomisk politik, bevarad välfärdsstat och kraftfull miljöpolitik kan och bör förenas. Boken är en stridsskrift mot det slags höger som ryckt loss delar av liberalismens ekonomiska budskap om marknadsekonomin, och förvridit det till en dogm, och som nu bekämpar välfärdsstaten även då denna har liberala förtecken.
De senaste årens liberalisering av den ekonomiska politiken, med mer frihandel och mer avregleringar har gjort nytta och bör fortsättas, särskilt behöver arbetsmarknaden bli mer flexibel. Men det finns då, menar förre chefen för Industriförbundet, goda möjligheter att ha kvar en samhällsekonomiskt hållbar välfärdsstat och driva en radikal miljöpolitik för att skära ned koldioxidutsläppen.
Som alla läsare vid det här laget nog räknat ut är detta ingen svensk författare. Adair Turner var 1995-99 chef för brittiska Industriförbundet, CBI. ... Men i Just Capital. The Liberal Economy, som kom ut i våras, försvarar han välfärds- och fördelningspolitik, kraftigt höjda miljöskatter och strängare regler för vapenexport. Allt det gör han inom ramen för det slags mer liberala ekonomiska politik som fått genomslag i flera europeiska länder, sunda statsfinanser, stabilt penningvärde, avregleringar, frihandel och valutaunion.
Han menar också att en protektionistisk, marknadsfientlig vänster går ännu mer vilse när den övertar något som är ett önsketänkande hos en konservativ höger, vanföreställningen att globaliseringen skulle göra att en effektiv marknadsekonomi bara kan fungera om offentlig sektor skärs ned kraftigt.
Turner lägger stor kraft på att göra upp med påståendena att skatteuttaget i största allmänhet skulle vara ohållbart på nordisk eller västeuropeisk nivå på så sätt att det genom försämrad konkurrenskraft måste leda till förlorade arbetstillfällen. Länder måste enligt Adair Turner lägga stor vikt vid att produktiviteten i hela ekonomin förbättras. Men ord som konkurrenskraft missbrukas, och ofta används de under djup teoretisk förvirring.
Höga marginalskatter på arbete gör skada. En del skatter behöver sänkas, medan energiskatterna höjs. Lägre skattesatser och bredare skattebaser är rätt väg.
Men att statens utgifter och inkomster av konkurrensskäl skulle behöva pressas längre och längre ned som andel av BNP, så att de rör sig mot amerikansk nivå, invänder Adair Turner mot.
I en välfärdsstat har vi mindre plats för privat konsumtion, de arbetandes reallöner efter skatt blir lägre än i ett land med långt mindre offentlig sektor . Men det skall inte göra arbetskraftskostnaderna för företagen i Sverige högre än de annars varit. Konkurrera på världsmarknaden skall vi kunna göra även med en reformerad och bevarad välfärdsstat.
Det är en knepig sak att rekommendera en bok på engelska till allmän läsning. Men detta är en viktig politisk bok för riktiga liberaler, en välgörande vidräkning med högermän som uppträder under falsk liberal flagg, ”konservativa ultraliberaler” som Adair Turner kallar dem.
Så läs Turner, de som kan, på originalspråk! Det är mindre troligt att boken blir översatt, trots att, eller rättare sagt just därför att Turner kommit med en av de tyngre vägande liberala ideologiska böckerna på senare år. Han ger sig i kast med moderna ekonomiska problem men bekänner sig till en brittisk socialliberal filosofi med rötter i Lloyd Georges tid, och han har Karl Popper och Ralf Dahrendorf som intellektuella inspiratörer.
Hade han i stället angripit de värderingar han nu försvarar hade en bok med denna tyngd och skärpa inom några månader översatts och utgivits på svenska av Timbro. Nu är det osäkert om det blir någon översättning alls.
Turner är inte en så stor nationalekonom som Bertil Ohlin. Och sakfrågorna är andra i dag. Men i boken finns en fläkt av den orädda, sansat radikala socialliberala anda som Bertil Ohlin förde in i svensk samhällsdebatt, från 30- talet och framåt. "
Just Capital. The Liberal Economy. Av Adair Turner med förord av Ralf Ddahrendorf
(Förlag: MacMillan, London, 2001)
Författaren heter Adair Turner, en tidigare bankman och ledande näringslivsföreträdare, som senare haft en rad uppdrag i brittiska regeringars tjänst, bland annat som styrelseordförande i den brittiska Finansinspektionen.
För att vara en bok av det här slaget kom den alltså från något oväntat håll.
Här är (något förkortad) min artikel om Turners bok.
Den liberala ekonomins försvar
" ... Förre chefen för Industriförbundet slår med både socialt engagemang och nationalekonomisk skärpa fast att liberal ekonomisk politik, bevarad välfärdsstat och kraftfull miljöpolitik kan och bör förenas. Boken är en stridsskrift mot det slags höger som ryckt loss delar av liberalismens ekonomiska budskap om marknadsekonomin, och förvridit det till en dogm, och som nu bekämpar välfärdsstaten även då denna har liberala förtecken.
De senaste årens liberalisering av den ekonomiska politiken, med mer frihandel och mer avregleringar har gjort nytta och bör fortsättas, särskilt behöver arbetsmarknaden bli mer flexibel. Men det finns då, menar förre chefen för Industriförbundet, goda möjligheter att ha kvar en samhällsekonomiskt hållbar välfärdsstat och driva en radikal miljöpolitik för att skära ned koldioxidutsläppen.
Som alla läsare vid det här laget nog räknat ut är detta ingen svensk författare. Adair Turner var 1995-99 chef för brittiska Industriförbundet, CBI. ... Men i Just Capital. The Liberal Economy, som kom ut i våras, försvarar han välfärds- och fördelningspolitik, kraftigt höjda miljöskatter och strängare regler för vapenexport. Allt det gör han inom ramen för det slags mer liberala ekonomiska politik som fått genomslag i flera europeiska länder, sunda statsfinanser, stabilt penningvärde, avregleringar, frihandel och valutaunion.
Han menar också att en protektionistisk, marknadsfientlig vänster går ännu mer vilse när den övertar något som är ett önsketänkande hos en konservativ höger, vanföreställningen att globaliseringen skulle göra att en effektiv marknadsekonomi bara kan fungera om offentlig sektor skärs ned kraftigt.
Turner lägger stor kraft på att göra upp med påståendena att skatteuttaget i största allmänhet skulle vara ohållbart på nordisk eller västeuropeisk nivå på så sätt att det genom försämrad konkurrenskraft måste leda till förlorade arbetstillfällen. Länder måste enligt Adair Turner lägga stor vikt vid att produktiviteten i hela ekonomin förbättras. Men ord som konkurrenskraft missbrukas, och ofta används de under djup teoretisk förvirring.
Höga marginalskatter på arbete gör skada. En del skatter behöver sänkas, medan energiskatterna höjs. Lägre skattesatser och bredare skattebaser är rätt väg.
Men att statens utgifter och inkomster av konkurrensskäl skulle behöva pressas längre och längre ned som andel av BNP, så att de rör sig mot amerikansk nivå, invänder Adair Turner mot.
I en välfärdsstat har vi mindre plats för privat konsumtion, de arbetandes reallöner efter skatt blir lägre än i ett land med långt mindre offentlig sektor . Men det skall inte göra arbetskraftskostnaderna för företagen i Sverige högre än de annars varit. Konkurrera på världsmarknaden skall vi kunna göra även med en reformerad och bevarad välfärdsstat.
Det är en knepig sak att rekommendera en bok på engelska till allmän läsning. Men detta är en viktig politisk bok för riktiga liberaler, en välgörande vidräkning med högermän som uppträder under falsk liberal flagg, ”konservativa ultraliberaler” som Adair Turner kallar dem.
Så läs Turner, de som kan, på originalspråk! Det är mindre troligt att boken blir översatt, trots att, eller rättare sagt just därför att Turner kommit med en av de tyngre vägande liberala ideologiska böckerna på senare år. Han ger sig i kast med moderna ekonomiska problem men bekänner sig till en brittisk socialliberal filosofi med rötter i Lloyd Georges tid, och han har Karl Popper och Ralf Dahrendorf som intellektuella inspiratörer.
Hade han i stället angripit de värderingar han nu försvarar hade en bok med denna tyngd och skärpa inom några månader översatts och utgivits på svenska av Timbro. Nu är det osäkert om det blir någon översättning alls.
Turner är inte en så stor nationalekonom som Bertil Ohlin. Och sakfrågorna är andra i dag. Men i boken finns en fläkt av den orädda, sansat radikala socialliberala anda som Bertil Ohlin förde in i svensk samhällsdebatt, från 30- talet och framåt. "
Just Capital. The Liberal Economy. Av Adair Turner med förord av Ralf Ddahrendorf
(Förlag: MacMillan, London, 2001)
fredag 21 januari 2011
Magnetfältet har kastats om - det öppna samhällets fiender lockas åter av högerextremism i olika former
Här är en repris, i ett ämne som tyvärr bevarat sin aktualitet. Texten publicerades på ledarsidan i Eskilstuna-Kuriren den 4 juni 2007.
I dessa dagar, med både inhemsk högerextremism, självmordsbombare och andra onda tidens tecken plockar jag fram den igen och gör den tillgänglig här på bloggen:
Ytterhögern leder åter i bokhyllorna
Av Åke Wredén
Vid besök i Stockholm brukade jag då och då läsa av en speciell barometer, för att se hur lufttrycket skiftade i den intellektuella världens längtan efter det auktoritära. Det var filosofihyllan i en bokhandel, en av huvudstadens största.
Högsta trycket stod alltid Friedrich Nietzsche för. En typisk notering var att det i hyllan fanns hela 23 olika verk av och om denne övermänniskoidealets, kristendomshatets och antiintellektualismens inflytelserike filosof.
Det akademiska intresset för Nietzsche har inte kommit plötsligt. Det är en del av en bredare omsvängning. De som lockas av det öppna samhällets radikala motsatser dras sedan minst ett par årtionden åter till det radikalaste till höger. En del av den nygamla Nietzschekulten kan man till exempel läsa om i en klarsynt men djupt oroande bok av Richard Wolin: The Seduction of Unreason, The Intellectual Romance with Fascism. Det är ingen lättläst bok, men den rekommenderas för dem som vill se extremismen i tid innan den vuxit sig farligt stark.
Platon, den grekiska antikens store pionjär för det totalitära samhällets teori, kom god trea efter tvåan Karl Marx. Hade det varit i gamla tider hade Marx, kommunisternas husgud, legat långt högre på barometern än Nietzsche.
Men allt i hyllan var inte filosofi för övermänniskoläror, demokratiförakt eller diktatur. Där stod även några av Karl Poppers böcker. Den som läst denne store demokrats vidräkning med Platon och dennes efterföljare i Det öppna samhället och dess fiender kan åtminstone glädjas åt att det ännu verkar finnas marknad för Popper. Men i Stockholms akademiska kretsar är det tydligen inte en på långa vägar lika stor marknad som för någon i trion Platon, Marx och Nietzsche.
Det senaste året har den där bokhandeln ändrat sitt sortiment och riktat in sig mer på en annan publik. Men när den fanns kvar, visade min barometer rätt? Är Stockholms intellektuella värld en ovanlig drivhusmiljö för totalitära idéer?
Nej, när jag sökt i en av de stora Internetbokhandlarna har jag fått upp något fler utgåvor av Nietzsche än av Marx, och det är då i Tyskland, England, USA och Sverige sammanlagt. Återutgivna Platonböcker är ännu vanligare, men det verkar inte skrivas lika mycket nytt om honom.
Det är inte ett svenskt utan ett internationellt fenomen att magnetfältet kastats om för det slags intellektuella som söker sig till varje tids totalitära utmaning mot det öppna samhället. Det tidiga 1900-talets hänförelse i Europas universitetsstäder inför fascismen och dess förstadier följdes av det senare 1900-talets skönmålning av Stalins, Maos och Castros polisstater.
Nu vänder sig åter kompassnålarna. Inte kommunismen utan yttersta högern har dragningskraften, från filosofers Nietzschekult, över folkhetsares grovpopulism ända till självmordsbombandets kamikazestetik.
I dessa dagar, med både inhemsk högerextremism, självmordsbombare och andra onda tidens tecken plockar jag fram den igen och gör den tillgänglig här på bloggen:
Ytterhögern leder åter i bokhyllorna
Av Åke Wredén
Vid besök i Stockholm brukade jag då och då läsa av en speciell barometer, för att se hur lufttrycket skiftade i den intellektuella världens längtan efter det auktoritära. Det var filosofihyllan i en bokhandel, en av huvudstadens största.
Högsta trycket stod alltid Friedrich Nietzsche för. En typisk notering var att det i hyllan fanns hela 23 olika verk av och om denne övermänniskoidealets, kristendomshatets och antiintellektualismens inflytelserike filosof.
Det akademiska intresset för Nietzsche har inte kommit plötsligt. Det är en del av en bredare omsvängning. De som lockas av det öppna samhällets radikala motsatser dras sedan minst ett par årtionden åter till det radikalaste till höger. En del av den nygamla Nietzschekulten kan man till exempel läsa om i en klarsynt men djupt oroande bok av Richard Wolin: The Seduction of Unreason, The Intellectual Romance with Fascism. Det är ingen lättläst bok, men den rekommenderas för dem som vill se extremismen i tid innan den vuxit sig farligt stark.
Platon, den grekiska antikens store pionjär för det totalitära samhällets teori, kom god trea efter tvåan Karl Marx. Hade det varit i gamla tider hade Marx, kommunisternas husgud, legat långt högre på barometern än Nietzsche.
Men allt i hyllan var inte filosofi för övermänniskoläror, demokratiförakt eller diktatur. Där stod även några av Karl Poppers böcker. Den som läst denne store demokrats vidräkning med Platon och dennes efterföljare i Det öppna samhället och dess fiender kan åtminstone glädjas åt att det ännu verkar finnas marknad för Popper. Men i Stockholms akademiska kretsar är det tydligen inte en på långa vägar lika stor marknad som för någon i trion Platon, Marx och Nietzsche.
Det senaste året har den där bokhandeln ändrat sitt sortiment och riktat in sig mer på en annan publik. Men när den fanns kvar, visade min barometer rätt? Är Stockholms intellektuella värld en ovanlig drivhusmiljö för totalitära idéer?
Nej, när jag sökt i en av de stora Internetbokhandlarna har jag fått upp något fler utgåvor av Nietzsche än av Marx, och det är då i Tyskland, England, USA och Sverige sammanlagt. Återutgivna Platonböcker är ännu vanligare, men det verkar inte skrivas lika mycket nytt om honom.
Det är inte ett svenskt utan ett internationellt fenomen att magnetfältet kastats om för det slags intellektuella som söker sig till varje tids totalitära utmaning mot det öppna samhället. Det tidiga 1900-talets hänförelse i Europas universitetsstäder inför fascismen och dess förstadier följdes av det senare 1900-talets skönmålning av Stalins, Maos och Castros polisstater.
Nu vänder sig åter kompassnålarna. Inte kommunismen utan yttersta högern har dragningskraften, från filosofers Nietzschekult, över folkhetsares grovpopulism ända till självmordsbombandets kamikazestetik.
Etiketter:
Det öppna samhället och dess fiender,
fascism,
Fidel Castro,
Karl Popper,
kommunnism,
Mao,
Marx,
nazism,
Nietzsche,
Stalin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
