När den första av Förintelsekonferenserna samlades i Stockholm år 2000 (något som 2021 följdes upp med en mindre konferens i Malmö) hade Nerikes Allehanda (liberal) den nedanstående huvudledaren den 26 januari 2000. Den är inte längre tillgänglig på tidningsföretagets hemsida, men är på flera sätt aktuell i dagens debattklimat i Europa och i Sverige. Texten återges här i dess helhet.   

Förtryck och förintelse


Som ung i Österrike lade sig Adolf Hitler till med antisemitiskt rashat. 
Sådant genomsyrade landets politiska miljö.

Tongivande var inte minst den katolskt konservative borgmästaren i Wien, 
Karl Lüger, i andra avseenden en av den moderna kristdemokratins 
portalgestalter. Som härskare i Tyskland lät Adolf Hitler mörda många 
miljoner judar och många miljoner andra.  Förintelsen visade mer än något 
annat djupet i den avgrund som diktatur och rashat leder till.

I dag möts i  Stockholm delegationer från många
länder, för att tala om att hålla kunskap om Förintelsen och dess orsaker 
levande. De bör tala om hur viktigt det är att dra gränser och motverka dem 
som tar även de första stegen mot avgrunden. En extrem höger har återkommit 
som politisk kraft i Europa, oftast med populistisk missnöjespolitik och 
främlingsfientlighet som slagträn.

När konferensen samlas sätter sig, i  Adolf Hitlers hemland, det kristdemokratiska partiet i koalitions-förhandling  med det populistparti, som av sin ledare omvandlats för att
med framgång återuppväcka det som ger en nutida anknytning till den bruna 
tiden - förakt mot andra folkvalda politiker, gnöl och hets mot främlingar, 
nationalistisk fientlighet mot de demokratiska nationernas samverkan. 

Konferensen om Förintelsen är tecken på förändringen av svensk  utrikespolitik, som vi menar är 

positiv. En likadan konferens hade varit omöjlig på Sten Anderssons tid. Dess uppläggning visar på att vad gäller såväl Israel som vikten att aktivt påminna om Förintelsens fasor har Göran

Persson en annan attityd än den som var den huvudsakliga under Olof Palme, 
Ingvar Carlsson och Carl Bildt. 

Nu kan Österrike bli ett svårt men viktigt  prov - i hela EU - på hur djup övertygelsen är om att dra gränser mot  extremister. Denna övertygelse är i inte minst Sverige föga konsekvent. 
Ansträngningar att bygga upp en fast opinion mot rasism och nynazism 
undergrävs av en dubbelmoral där en del politiker, medier och näringsliv 
(inte bara i musikbranschen) kan ta lätt på fördomar, populistiska
folkhetsare, lagbrottsmetoder eller t o m våldsmetoder.

Det är senfärdigt  att bli upprörd först sedan det gått till hakkors, bankrån, polismord och 
historieförfalskning som förnekar Förintelsen. Levande engagemang för 
frihet och människovärde skall ta upp kampen långt tidigare - mot fördomar, 
mot populistiskt gnäll mot demokratiska former, mot allt förhärligande av 
vålds- och kommandogruppsmetoder, mot den förpestning av samhälls- och 
samtalsklimat som högerpopulismen lever på att odla.
Adolf Hitler tog inte makten genom att lova att bygga gaskammare. Han tog 
makten genom att skickligt spela på ovilja mot demokratin, förakt mot 
politiker, ekonomiskt missnöje och rasfördomar.

Där började vägen till diktaturen, som sedan gick till Auschwitz. Redan vid början av den vägen 
skall frihet och människovärde försvaras. 

./.