Artikeln finns på i arkivet på tidningens hemsida. Texten återges även här:
"Nog var Usama bin Ladin i särklass på sitt sätt. Men det kunde varit värre. Om en sådan våldsdyrkande rörelse som hans hade fått kontroll över ett viktigare land än Afghanistan, ett land med olja, stark krigsmakt och kanske kärnvapen? Då hade det snabbt kunnat bli tre nollor till i siffran för antalet människor som rörelse och regim avlivat.
Men tankemönstren där bin Ladin satt fast är inte så i särklass – de är återkommande och inte ovanliga. De finns inte bara i islamiska länder, de är ett av de stora hoten mot frihet, fred och demokrati. Att reducera människor till en enda identitet, som ensam är värdefull, som dominerar eller utestänger allt annat, och som ska hållas ren och skyddad från yttre påverkan, är en väg mot avgrunden. Där börjar några av de farligaste formerna av kollektivism.
Inte långt från Abbottabad i Pakistan går gränsen till Indien. Dess politiska system, yttrandefrihet och religiösa mångfald är för extremister av bin Ladins sort ett hatobjekt i klass med USA. Alla kan jämföra Indiens framsteg med stagnationen och förfallet i Pakistan, där militärstyre varit vanligare än demokrati och där intoleransen och religionsförföljelserna är ett plågoris.
Men det som varit Indiens väg till framgång har ifrågasatts. Särskilt på 90-talet var en hindunationalistisk rörelse på offensiven, den ville se Indien som en hinduisk stat, ett recept för gruppmotsättningar och intolerans, med risker för våld och ofrihet. Nobelpristagaren Amartya Sen är en av dem som stått upp till försvar för Indiens mångfald och religiösa tolerans. Hans tänkvärda böcker ”The Argumentative Indian” och ”Identity and Violence” är fyllda av lärdom och klartänkthet, men också passionerad polemik mot hindunationalismen och liknande företeelser i andra världsdelar.
Bin Ladin höll till i en annan division än hindunationalisterna, han hade följt extremismens logik till några av dess yttersta konsekvenser. Men inte heller i det var han unik.
Revolten mot det öppna samhället, hatet mot den moderna friheten, viljan att hejda all förändring, våldet som medel för en totalitär framtida idealstat där det gamla och rena återupprättas medan de oliktänkande eller avvikande likviderats – inget av det är nytt. I sin stora stridsskrift mot de totalitära diktaturerna, ”Det öppna samhället och dess fiender”, pekade Karl Popper på dess rötter i Platons Grekland. Det var omkring tusen år före Muhammeds härfärd från Medina till Mecka.
För den vildvuxna floran av nutida extremistiska rörelser är islam inte någon tillräcklig förklaring. I hög grad handlar det i stället om revolten mot det öppna samhället, mot den moderna tidens nedbrytning av auktoriteter och privilegier, mot dess frigörelse av kvinnan och dess ovana kulturmönster.
Mellankrigstidens fascism och nazism i Europa hade till inte så liten del just en sådan grund. Där finns paralleller till nutida extremister som man inte ska blunda för utan tvärtom ta varning av."
Artikelns slutkläm är den här: "Ideologer som avskyr andras frihet och förkunnar att alla medel är tillåtna, även massmord, är farliga. 1900-talets historia borde ha lärt oss vad det kan sluta med."
