Investeringsklimatet avgör i hög grad hur framtida välfärd blir

Vi kan förmodligen leva högt ett tag till på att inte ha betett oss som Italien. Men i längden kan det inte gå bra om en stor del av all politik och debatt fylls av sterilt missnöje och av hackande på människor som pekas ut som syndabockar. Om detta skrev jag i Jönköpings-Posten förra lördagen (19/11 2012).

Bakgrunden till artikeln är konjunkturnedgången i omvärlden, som märks i att det varit ganska många och ibland ganska stora varsel i exportindustrin de senaste månaderna. Om detta skrev jag bland annat det här:

" ... Lågkonjunkturer går över. Konkurrenstryck består. I ett land som inte vill sjunka till sämre välfärd och inkomster måste ekonomin förnya sig. Samhällssystemet måste hävda sig i konkurrens med andra. ... En del jobb som försvinner kan komma igen när exportkonjunkturen förbättras. Men viktigare är att det som tappar i konkurrenskraft ersätts av ny produktion, som sker med nya produkter, ny effektivitet och ofta med ny teknik. Till stor del är det i förmågan till förnyelse som den framtida välfärdsutvecklingen avgörs. Det krävs investeringsklimat, och Sverige måste vara en bra hemadress för globalt konkurrensdugliga företag. ... "

Jag pekade sedan på att mycket av politisk och annan debatt har en inriktning som motverkar det slags reformer som förbättrar möjligheterna att ekonomin kan utvecklas väl i framtiden. Det duger inte att, som ofta görs, rycka på axlarna åt det som verkligen ger bättre utbildning, effektivitet och produktion. Jag belyste detta med en jämförelse med de krisande ekonomierna i mellersta och södra Europa:

" ... Sverige har ju numera genom en rad omstridda reformer, effektiviseringar och besparingar lyckats slippa undan de statsfinansiella kriser som nu hemsöker Italien och Spanien, och hotar till exempel Frankrike. Men kärnan i flera av de europeiska kriserna är en tankeställare även hos oss. Dessa länder har halkat efter i konkurrenskraft och produktivitet, och med åldrande befolkning får de ökande påfrestningar på skattesystem, pensioner och andra välfärdsordningar.

De blundat för flera av grundproblemen. De har försökt bevilja sig själva högre levnadsstandard och bevarade gruppförmåner av olika slag genom ohållbar kreditexpansion, löneökningar utan täckning, tidiga pensioneringar, budgetunderskott, överbemanning i en dåligt rationaliserad offentlig sektor, stort utrymme för skattefusk, felriktade skatteavdrag, tillväxtskadande skattesatser samt pensionssystem som blivit allt mer insolventa. ... "

Men Sverige är inte fritt från liknande problem:

" Väldigt mycket av debatten ... handlar fortfarande om att tala illa om just de förändringar och reformer som förbättrat Sveriges ekonomiska läge och minskat risken för ekonomisk och social tillbakagång. Detta gäller inte bara delar av partipolitiken. Det är ännu mer påfallande i lobbyisters och intresseorganisationers verksamhet, liksom i delar av nyhetsrapporteringen – för att inte tala om det ständigt droppande klagognället i en del slags insändarspalter."


"De nya reformer som nu genomförs möts", fortsatte jag, " till stor del av samma reaktioner. Regeringens viktiga förslag om ändring av företagsbeskattningen förbättrar investeringsklimatet för framtida jobb. Men det har mötts av surt gnäll från bolagslobbyister över borttagna möjligheter att skicka miljarder till skatteparadis - eller av lika surt ointresse över att bolagsskattens snedvridning av ekonomin minskas.

De stora skolreformerna, med uppryckning av gymnasiet, grundskolan, läroplaner, betygssystem och inte minst lärarutbildning genomförs nu, detta kommer att pågå ett antal år framåt. Men de Björklundska reformerna beslutades mot nästan heltäckande avslagsyrkanden från stora delar av riksdagen. Nu är det många som mest verkar vara intresserade av att hitta fel i sidofrågor eller försöka få folk att tro att det gått fel när resultaten inte kan komma omedelbart. ..."


En del mönster i svensk debatt eller i svenska intressegruppers framfart är inte så olika sådant som förvärrar och förlänger krisen längre söderut i Europa:

"Fortfarande är det vanligt att det ställs krav på att industrins produktions- och konkurrensförmåga ska undergrävas med avstängning av en stor del av elförsörjningen.
Fortfarande är det organisationer som envist menar att pensionssystemet borde reagera på en ekonomisk kris med att bygga upp ofinansierade underskott eller med att skärpa skattebördan på näringslivet.
I skattefrågor är det vanligt att det tas lätt på problemet att en stor del av exportindustrins viktigaste ingenjörer och andra nyckelmedarbetare belastas med mycket tunga och mycket snedvridande inkomstskatter. Samtidigt finns det för andra slags verksamheter och för gamla pengar som inte deltar i produktionen en hel del fördelaktiga kryphål och särregler."

[Ovanstående är några utdrag ur artikeln i J-P 10/11, som inte är inte tillgänglig via tidningens webbplats.]