Tanken att det som gäller personer ska generellt uteslutas från offentlighetsprincipen sprids gärna från höger, där man saknar känsla för en av liberalismens grundstenar. Offentlighetsprincipen i Sverige är utformad med en annan konstruktion. Känslig personlig information skyddas med skaderekvisit som är graderade så att de starka rekvisiten som gör sekretess till huvudregel gäller främst för just personliga förhållanden - sjukvårdssekretessen är ett viktigt och välkänt exempel.
Detta är något helt annat än att offentlighetsprincipen begränsas till offentlig sektor eller utesluter information om enskilda personer. Skillnaden är mycket stor, både principiellt och praktiskt. Att överge den svenska offentlighetsprincipens grundkonstruktion skulle leda till en omfattande inskränkning som också skulle dölja åtskilligt med samhällskunskap.
Om detta skrev jag i Frisinnad Tidskrift, i oktober 2007, och här följer ett utdrag ur den artikeln:
" ... Genom främst liberala insatser är tryckfriheten med offentlighetsprincipen överordnade frihetsvärden i Sverige, som domstolarna inte får skönsmässigt balansera mot motsatta principer på samma nivå i lagarnas hierarki. Det är av det skälet vår Regeringsform inte innehåller någon allmän, icke-avgränsad fri- och rättighet som avser ”integriteten”, ”privatlivet” eller liknande begrepp! Skyddsregler beträffande ordningsmaktens våldsanvändning, påtvingade kroppsliga ingrepp, husrannsakan, brev- och telehemlighet, fysisk rörelsefrihet, frihetsberövanden och annat gäller avgränsade, konkreta saker.
Offentlighetsprincipen. är i Sverige en del av tryckfriheten och har inte något annat eller snävare syfte än tryckfriheten. Meningen med svensk liberal tryckfrihet är mycket mer än att kontrollera statsmakten. Redan från 1766 och 1810 har tryckfrihet och offentlighetsprincip varit till för öppenhet, upplysning och fri diskussion i samhället i stort, ”i vad ämne som helst” som det heter i en av Tryckfrihetsförordningens mest fundamentala formuleringar.
Att allmänna handlingar är offentliga, och sekretess undantag, öppnar den offentliga förvaltningen för insyn, på medborgarnas och pressens villkor, inte på generaldirektörernas och informationssekreterarnas. Men det är också ytterst betydelsefullt att offentlighetsprincipen gör så mycket annan information fritt tillgänglig, om sådant som inte är statligt – bolag, organisationer, marknader, ekonomisk makt, forskning, fastigheter och brottslighet. Det är möjligt bara genom att offentlighetsprincipen också ger en hel del information om enskilda människor.
De som skulle vilja mörklägga mycket av kunskapen om ekonomisk makt och förmögenheter (eller om brottslighet) har intresse av att påstå att offentlighetsprincipen egentligen, eller ursprungligen., bara är till för att kontrollera statsmakten och att den förvanskats eller bytt karaktär då den gjort så mycket information om privata förhållanden tillgänglig. Sådana påståenden förfalskar historien. Vad det i stället handlar om är den liberala svenska offentlighetstankens kollision med en auktoritär tradition från kontinenten.
Det är inte bara så att offentlighetsprincipens motsats, sekretessprincipen eller Vertraulichkeit der Verwaltung, länge dominerat i nästan alla europeiska länder. ... I länder där godsägare kunde vara på en gång arbetsgivare, hyresvärdar, åklagare och domare var det uteslutet att folk i allmänhet skulle ges insyn i de rikas taxering och beskattning. Mörkläggning rådde på sådana områden där det i Sverige – även om kungamakten drog åt annat håll – var det normala att domstolar arbetade offentligt, med betrodda nämndemän som domare, liksom att lokala skatter i socknar och städer togs ut efter taxering genom betrodda förtroendemän och med resultatet redovisat så att man kunde se vad som gjorts.
Svensk offentlighetsprincip uppstod inte ur ingenting genom en snilleblixt av Anders Chydenius vid riksdagen 1765-66. Den var en ny och radikal tillämpning av något som fanns i den gamla svenska självstyrelsetradition som kungamakt eller herremakt aldrig riktigt lyckats göra slut på.
Med demokratin har vi i Sverige gjort detta till något för alla. Vi har alla ansvar för självstyrelsen. Vi ger varandra så mycket insyn i våra ekonomiska och andra mellanhavanden med myndigheterna att dagsljuset i hög grad motverkar regelbrott, favörer och korruption.
På kontinenten har demokratiseringen fått omvänd följd – överklassens privilegier att mörklägga har utvidgats till alla, på liknande sätt som gamla privilegier att processa om ärkekränkning och förhindra publicitet utvidgats så att alla i princip likställts med den gamla feodaladeln. Kring detta har utvecklats en stor vältalighet om personlighetsskydd, privatliv och integritet. Men vad det också handlar om är att de med makt, pengar och privilegier slår vakt om sina möjligheter att hindra andra att veta och begränsa tillgången på samhällskunskap.
Det är för att inte hamna i denna kontinentala mörkläggning som vi i vår Tryckfrihetsförordning har offentlighet som huvudregel, och sekretess som undantag, för uppgifter både om staten och om privata förhållanden eller affärsliv. Ekonomisk information har för det mesta en lägre skyddsnivå i den mån den är sekretessbelagd.
Skyddet för verkligt känsliga personliga förhållanden är däremot mycket starkt, men det bygger inte på en allmän princip om att det privata är hemligt, utan på lagfästa skaderekvisit och på att riksdagen med detaljerad lagstiftning måste medge sekretess i en verksamhet för att sådan skall vara tillåten. De starka (”omvända”) skaderekvisiten, och undantagen från meddelarfrihet till pressen, har dessutom i stort sett knutits till verkligt känsliga saker, såsom sjukvårds- eller socialvårdssekretessen.
Det går inte att dra någon meningsfull gränslinje mellan information som berör statsmakten respektive icke-statliga intressen. Att uppgifter om enskilda personer, från taxeringsutfall och skolbetyg till rättegångsförhandlingar och domslut, är tillgängliga för alla är i många fall förutsättningen för att det skall gå att se om statliga eller kommunala tjänstemän iakttar objektivitet eller kastar sidoblickar på samhällsställning, kön eller grupptillhörighet.
Statlig makt kan dessutom uppträda i privata kläder. ... I dessa petroleumvalutornas tider kan vi ... räkna med att det som formellt ser ut som privat ägande och uppträdande på marknader i själva verket kan vara en maskering av en statsmakt som är en diktatur baserad på oljekällor. "
(Ur artikel av Åke Wredén i Frisinnad Tidskrift, oktober 2007)
Visar inlägg med etikett offentlighetsprincip. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett offentlighetsprincip. Visa alla inlägg
tisdag 20 september 2011
De hemliga ägarna av fossilgasnätet - en utmaning mot liberalismens offentlighetsprincip
Varför får det hållas hemligt vem som äger naturgasnätet i Sverige? Den frågan ställde jag i en debattartikel som publicerades på Sveriges Televisions webbplats 8/9 2011, under "Debatt". Där skrev jag också om det delvis svenskägda oljehandelsbolaget, där en svensk är en ledande person och en av de synliga ägarna, men där det finns obekräftade uppgifter om något slags band till den politiska ledningen i Ryssland. Om det bolaget hade Uppdrag Granskning i SVT nyligen ett uppmärksammat inslag - se den här bloggen 5/9 2011..
Men dessutom tog jag alltså i debattartikeln upp ägandet av naturgasnätet (där det är Svenska Dagbladet som stått för angelägen nyhetsrapportering) och behovet av skärpta föreskrifter om offentlighet. Liberalismens offentlighetsprincip är till för öppenhet och ärlighet i samhället i stort och den behöver ges en skärpt tillämpning:
" Det är dags att skärpa kraven på offentlighet om ägarmakten. ... Svenska Dagbladet har avslöjat hur den Wallenberganknutna bolagsgruppen EQT skapat ett monopolägande av fossilgasnätet. EQT hemlighåller nästan helt vilka som är de verkliga ägarna och kan tillgodogöra sig de monopolvinster som kan uppstå. En av de få upplysningar som går att få fram är, som SvD visat, att förre finansministern Pär Nuder (S) personligen äger en obetydlig andel på ett ställe i kedjan av i övrigt mörklagda ägarbolag.
Metoden som används är mycket vanlig. En ägarkedja slingrar sig genom en rad av skatteparadis och bolagsregister där offentlighetsprincip saknas. Bakom EQT-anknutna Swedegas har SvD hittat ett drygt halvdussin holdingbolag utan anställda. Två finns i Holland, vars mörklagda bolagsregister ofta används för att gömma sådant som man vill dölja för allmänhet, finansmarknad och myndigheter i övriga EU. Ännu ett bolag finns på kanalön Guernsey, en känd lokal för skatteundandragande skentransaktioner. ... "
Att företag har legitima intressen att för sina konkurrenter dölja tillverkningsmetoder, affärsmodeller och anbudsvillkor innebär - skrev jag - inte att det bör vara legitimt att dölja vem som äger vad:
" Liberalismens offentlighetsprincip är inte begränsad till att bara kontrollera statsmakten, den är till för öppenheten och ärligheten i samhället i stort.
Faran med skatteparadisen gäller mycket mer än deras användning för att flytta vinstmedel mellan länder för att få bolagsskatten att gå mot nollstrecket. Att detta troligen är huvudmotivet när det gäller EQT och gasledningsmonopolet bör inte göra att man försummar de andra farorna med hemlig ägarmakt.
Utbyggnaden av gasledningar i Sverige är en av de stora energipolitiska stridsfrågorna, med mycket aktiv lobbyverksamhet för ökad fossileldning och beroende av gasexportländer som Ryssland. Hur ska vi veta vilka de hemliga ägare är som har intresse av att i hemlighet understödja gaslobbyismen genom PR-företag med hemlighållna uppdragsgivare? Hemlighållen ägarmakt är detsamma som en risk för ekonomisk påverkan på demokratin genom kanaler som är dolda för väljare och press.
Skatteparadisen har skapat en gråzon av skumrask där inte bara etablissemangets EQT kan röra sig, utan helt andra aktörer, som sysslar med mutor, insiderbrott och värdepapperssvindel. Samma mörkläggning gynnar narkotikabaroner, vapenhandlare och stortjuvar som använt presidentämbeten till att råna sina egna länder. Där kan också de som förmedlar pengar till terroristorganisationer röra sig.
Enormt rika hel- och halvdiktaturer kan dölja sina egna transaktioner, ägarpositioner och agentnät. Genom mellanhänder i skatteparadis kan de operera inne i det ekonomiska systemet i länder som Sverige. ... Genomgripande offentlighetsreformer behövs för att skydda marknadsekonomin, transparensen på finansmarknaderna och demokratiernas säkerhetspolitiska intressen. Centralt måste vara att öppna alla mörklagda bolagsregister för insyn i aktieböcker och årsredovisningar. I den frågan bör det sättas press även på skatteparadisen, så som OECD-länderna med viss framgång gjort när det gäller skatteflykten.
På viktiga områden bör det bli ett lagstadgat villkor för att få bedriva verksamhet att hela ägarkedjan är offentlig. Det är till exempel ett rimligt krav att den som vill äga infrastruktur som gasnät måste visa upp hela ägarbilden, inte bara Pär Nuders lilla aktiepost. "
* * *
Hela artikeln på SVT-Debatt finns att läsa på den här adressen.
Men dessutom tog jag alltså i debattartikeln upp ägandet av naturgasnätet (där det är Svenska Dagbladet som stått för angelägen nyhetsrapportering) och behovet av skärpta föreskrifter om offentlighet. Liberalismens offentlighetsprincip är till för öppenhet och ärlighet i samhället i stort och den behöver ges en skärpt tillämpning:
" Det är dags att skärpa kraven på offentlighet om ägarmakten. ... Svenska Dagbladet har avslöjat hur den Wallenberganknutna bolagsgruppen EQT skapat ett monopolägande av fossilgasnätet. EQT hemlighåller nästan helt vilka som är de verkliga ägarna och kan tillgodogöra sig de monopolvinster som kan uppstå. En av de få upplysningar som går att få fram är, som SvD visat, att förre finansministern Pär Nuder (S) personligen äger en obetydlig andel på ett ställe i kedjan av i övrigt mörklagda ägarbolag.
Metoden som används är mycket vanlig. En ägarkedja slingrar sig genom en rad av skatteparadis och bolagsregister där offentlighetsprincip saknas. Bakom EQT-anknutna Swedegas har SvD hittat ett drygt halvdussin holdingbolag utan anställda. Två finns i Holland, vars mörklagda bolagsregister ofta används för att gömma sådant som man vill dölja för allmänhet, finansmarknad och myndigheter i övriga EU. Ännu ett bolag finns på kanalön Guernsey, en känd lokal för skatteundandragande skentransaktioner. ... "
Att företag har legitima intressen att för sina konkurrenter dölja tillverkningsmetoder, affärsmodeller och anbudsvillkor innebär - skrev jag - inte att det bör vara legitimt att dölja vem som äger vad:
" Liberalismens offentlighetsprincip är inte begränsad till att bara kontrollera statsmakten, den är till för öppenheten och ärligheten i samhället i stort.
Faran med skatteparadisen gäller mycket mer än deras användning för att flytta vinstmedel mellan länder för att få bolagsskatten att gå mot nollstrecket. Att detta troligen är huvudmotivet när det gäller EQT och gasledningsmonopolet bör inte göra att man försummar de andra farorna med hemlig ägarmakt.
Utbyggnaden av gasledningar i Sverige är en av de stora energipolitiska stridsfrågorna, med mycket aktiv lobbyverksamhet för ökad fossileldning och beroende av gasexportländer som Ryssland. Hur ska vi veta vilka de hemliga ägare är som har intresse av att i hemlighet understödja gaslobbyismen genom PR-företag med hemlighållna uppdragsgivare? Hemlighållen ägarmakt är detsamma som en risk för ekonomisk påverkan på demokratin genom kanaler som är dolda för väljare och press.
Skatteparadisen har skapat en gråzon av skumrask där inte bara etablissemangets EQT kan röra sig, utan helt andra aktörer, som sysslar med mutor, insiderbrott och värdepapperssvindel. Samma mörkläggning gynnar narkotikabaroner, vapenhandlare och stortjuvar som använt presidentämbeten till att råna sina egna länder. Där kan också de som förmedlar pengar till terroristorganisationer röra sig.
Enormt rika hel- och halvdiktaturer kan dölja sina egna transaktioner, ägarpositioner och agentnät. Genom mellanhänder i skatteparadis kan de operera inne i det ekonomiska systemet i länder som Sverige. ... Genomgripande offentlighetsreformer behövs för att skydda marknadsekonomin, transparensen på finansmarknaderna och demokratiernas säkerhetspolitiska intressen. Centralt måste vara att öppna alla mörklagda bolagsregister för insyn i aktieböcker och årsredovisningar. I den frågan bör det sättas press även på skatteparadisen, så som OECD-länderna med viss framgång gjort när det gäller skatteflykten.
På viktiga områden bör det bli ett lagstadgat villkor för att få bedriva verksamhet att hela ägarkedjan är offentlig. Det är till exempel ett rimligt krav att den som vill äga infrastruktur som gasnät måste visa upp hela ägarbilden, inte bara Pär Nuders lilla aktiepost. "
* * *
Hela artikeln på SVT-Debatt finns att läsa på den här adressen.
söndag 5 juni 2011
6 juni - en dag för demokratin och svensk frihetstradition
Nationaldagen den 6 juni är en dag då Sveriges fria samhällsordning bör kommas ihåg. Den svenska frihetstraditionen är utmärkande för Sverige, och skiljer vårt lands historia från det stora flertalet andra länders.
Inför Nationaldagen skrev jag för sex år sedan en krönika, som hade en del Värmlandsanknytning och som kom i tryck i Karlstad i Värmlands Folkblad, den 3 juni 2005. Den krönikan innehåller en hel del som kan vara värt att upprepa. Här är artikelns text i dess helhet:
" För de tongivande medierna i Stockholm verkar det vara obekvämt med nationaldag, utom då de kan visa ännu fler bilder på kungligheter. Att Sverige har bidragit med sådant som i dag bör vara en demokratisk förebild för hela världen tycks vara märkligt svårt att kännas vid.
Men på nationaldagen 6 juni bör vi minnas sådant där Sverige visat vägen för alla länder. Sverige var allra först med grundlagsskyddad tryckfrihet och offentlighetsprincip - alltså att myndigheternas papper är öppna för insyn, med undantag endast där det finns tydliga sekretessregler i lag. Detta infördes i Sverige redan 1766. I dag kan vi vara stolta över världens starkaste och bäst genom-tänkta grundlagsskydd för tryck- och yttrandefrihet.
Att somliga tycks ha så svårt att tala om den saken på nationaldagen har en del att göra med hur historie-skrivningen så ofta tycks förakta och förtiga människor som gjort stora insatser för att ge oss demokratin.
Ett exempel är en av 1900-talets mest kända värmlänningar, journalisten, författaren, riksdags-mannen och landshövdingen Rolf Edberg. I dagens tryckfrihetsförordning från 1949 finns en världsunik meddelarfrihet. Den är en grundlagsfäst rätt att, inom vida gränser som bara sätts av grundlagen själv, lämna upplysningar till tidningar och andra medier för publicering. De reglerna är införda under allmän enighet, och föreslogs på 1940-talet av en enig utredning.
Men även i eniga utredningar är det några som kommer med lösningen på stora frågor. Det var Rolf Edberg (s), och en annan redaktör och riksdagsman, Knut Peterson (fp), som var idégivarna till att skydda den fria nyhetsförmedlingen med en stark meddelarfrihet, så som vi nu har den i svensk grundlag. Edbergs och Peterssons betydelse för den frågan underströks av utredningens ordförande Natanael Gärde [fp] i en bok några år senare.
De är ju båda berömda för annat, Rolf Edberg som författare i miljöfrågor och Knut Petersson som Torgny Segerstedts närmaste medarbetare på Handelstidningen och i kritiken mot eftergiftspolitiken mot nazisterna.
Men hur många har ens i Värmland hört talas om att Rolf Edberg gjorde en av sina viktigaste insatser som grundlagsfader, för en av de centrala delarna i tryckfrihetsförordningen? Det står i vart fall inte ett ord om det i Nationalencyklopedin.
Tystnaden om Rolf Edbergs insats på grundlagsområdet är ingen tillfällighet - den är en del av mönstret. Vilka skrev 1719-23 de grundlagar som gjorde Sverige till en pionjär för parlamentarism - och lade grunden till riksdagens starka ställning? De var så mycket före sin tid att utskottsväsendet och mycket annat i riksdagen fortfarande bygger på sådant som de började med på 1700-talet. Men dessa grundlagsfäder är icke-personer i svensk historia.
Vilka åstadkom Tryckfrihetsförordningen 1766, en unik insats för sin tid och ett av Sveriges viktigaste bidrag till den politiska världshistorien? Den främste grundlagsfadern den gången, Anders Chydenius från [Österbotten i] Finland, brukar numera få den hyllning han förtjänar, inte i Sverige så mycket, men i Finland i alla fall.
Men de som hjälpte honom att genomföra tryckfrihet och offentlighetsprincip är noga utplånade ur svensk historieskrivning. Det är på liknande sätt med dem som återställde tryckfriheten 1809, och med de flesta av dem som lyckades få igenom allmän och lika rösträtt och parlamentarism i början av 1900-talet. Utöver Hjalmar Branting, och kanske Nils Edén eller Karl Staaff, behandlas de flesta av demokratins främsta upphovsmän som historiska icke-personer.
Vad fyller då den populära historieskrivningen? Kungar, kungar, kungar, och några drottningar. En från Erik Gustaf Geijer nedärvd ensidig rojalism i synen på historien förfalskar vårt lands traditioner. Nästan alla som bidrog till demokratin försvinner som skuggor i det förflutna, medan sådana som motarbetade demokratin lyfts fram som symboler för Sverige.
När vi gör mer allvar av vår nationaldag bör vi rätta till det här. Vi skall ha en nationaldag för demokrati, inte för demokratiförakt. "
Inför Nationaldagen skrev jag för sex år sedan en krönika, som hade en del Värmlandsanknytning och som kom i tryck i Karlstad i Värmlands Folkblad, den 3 juni 2005. Den krönikan innehåller en hel del som kan vara värt att upprepa. Här är artikelns text i dess helhet:
" För de tongivande medierna i Stockholm verkar det vara obekvämt med nationaldag, utom då de kan visa ännu fler bilder på kungligheter. Att Sverige har bidragit med sådant som i dag bör vara en demokratisk förebild för hela världen tycks vara märkligt svårt att kännas vid.
Men på nationaldagen 6 juni bör vi minnas sådant där Sverige visat vägen för alla länder. Sverige var allra först med grundlagsskyddad tryckfrihet och offentlighetsprincip - alltså att myndigheternas papper är öppna för insyn, med undantag endast där det finns tydliga sekretessregler i lag. Detta infördes i Sverige redan 1766. I dag kan vi vara stolta över världens starkaste och bäst genom-tänkta grundlagsskydd för tryck- och yttrandefrihet.
Att somliga tycks ha så svårt att tala om den saken på nationaldagen har en del att göra med hur historie-skrivningen så ofta tycks förakta och förtiga människor som gjort stora insatser för att ge oss demokratin.
Ett exempel är en av 1900-talets mest kända värmlänningar, journalisten, författaren, riksdags-mannen och landshövdingen Rolf Edberg. I dagens tryckfrihetsförordning från 1949 finns en världsunik meddelarfrihet. Den är en grundlagsfäst rätt att, inom vida gränser som bara sätts av grundlagen själv, lämna upplysningar till tidningar och andra medier för publicering. De reglerna är införda under allmän enighet, och föreslogs på 1940-talet av en enig utredning.
Men även i eniga utredningar är det några som kommer med lösningen på stora frågor. Det var Rolf Edberg (s), och en annan redaktör och riksdagsman, Knut Peterson (fp), som var idégivarna till att skydda den fria nyhetsförmedlingen med en stark meddelarfrihet, så som vi nu har den i svensk grundlag. Edbergs och Peterssons betydelse för den frågan underströks av utredningens ordförande Natanael Gärde [fp] i en bok några år senare.
De är ju båda berömda för annat, Rolf Edberg som författare i miljöfrågor och Knut Petersson som Torgny Segerstedts närmaste medarbetare på Handelstidningen och i kritiken mot eftergiftspolitiken mot nazisterna.
Men hur många har ens i Värmland hört talas om att Rolf Edberg gjorde en av sina viktigaste insatser som grundlagsfader, för en av de centrala delarna i tryckfrihetsförordningen? Det står i vart fall inte ett ord om det i Nationalencyklopedin.
Tystnaden om Rolf Edbergs insats på grundlagsområdet är ingen tillfällighet - den är en del av mönstret. Vilka skrev 1719-23 de grundlagar som gjorde Sverige till en pionjär för parlamentarism - och lade grunden till riksdagens starka ställning? De var så mycket före sin tid att utskottsväsendet och mycket annat i riksdagen fortfarande bygger på sådant som de började med på 1700-talet. Men dessa grundlagsfäder är icke-personer i svensk historia.
Vilka åstadkom Tryckfrihetsförordningen 1766, en unik insats för sin tid och ett av Sveriges viktigaste bidrag till den politiska världshistorien? Den främste grundlagsfadern den gången, Anders Chydenius från [Österbotten i] Finland, brukar numera få den hyllning han förtjänar, inte i Sverige så mycket, men i Finland i alla fall.
Men de som hjälpte honom att genomföra tryckfrihet och offentlighetsprincip är noga utplånade ur svensk historieskrivning. Det är på liknande sätt med dem som återställde tryckfriheten 1809, och med de flesta av dem som lyckades få igenom allmän och lika rösträtt och parlamentarism i början av 1900-talet. Utöver Hjalmar Branting, och kanske Nils Edén eller Karl Staaff, behandlas de flesta av demokratins främsta upphovsmän som historiska icke-personer.
Vad fyller då den populära historieskrivningen? Kungar, kungar, kungar, och några drottningar. En från Erik Gustaf Geijer nedärvd ensidig rojalism i synen på historien förfalskar vårt lands traditioner. Nästan alla som bidrog till demokratin försvinner som skuggor i det förflutna, medan sådana som motarbetade demokratin lyfts fram som symboler för Sverige.
När vi gör mer allvar av vår nationaldag bör vi rätta till det här. Vi skall ha en nationaldag för demokrati, inte för demokratiförakt. "
onsdag 1 juni 2011
FIFA:s affärer - ett starkt skäl att inte öda tid och pengar på att ansöka om att få ordna fotbolls-VM
Det skandalomsusade internationella fotbollsförbundet FIFA möts nu för att bland annat välja ordförande, och ende kvarvarande kandidat är Sepp Blatter. Apropå FIFA och släkten Blatter så skrev jag en krönika om organisationens affärsmodell i Eskilstuna-Kuriren den 14 juli 2010.
Bakgrunden var då det som hade kommit fram om de villkor FIFA ställde upp för att låta förra VM spelas i Sydafrika. Dessa villkor ville FIFA i viktiga delar hemlighålla, men FIFA:s kravlista blev ändå offentlig. Den omfattades nämligen av offentlighetsregler i Holland, som också var med om att söka VM men inte lyckades med det. När det gäller FIFA:s ledning är också organisationens förhållande till bolagen HBO och Infront av intresse, och om det skrev jag i E-K:
" ... [T]ill FIFA:s egna affärsintressen gavs [i Sydafrika] stora frälseförmåner. Alla organisationens viktiga partners för sponsoravtal, tv-rättigheter och annat omfattades. Kring alla arenor och många andra platser där VM-arrangemang ägde rum upprättades skattefria zoner. Från dem motades andra företag bort.
FIFA:s sponsorer och andra bidragsgivare fick sälja varor momsfritt och utan vanlig företags- och inkomstskatt. Till de gynnade hörde inte minst de schweiziska bolag som har nyckelroller för FIFA:s miljardintäkter från tv-rättigheter och sponsring.
Skattefrälset omfattade tv-producenten HBS, som fått ensamrätt på att förmedla de tv-signaler övriga tv-bolag måste använda för att kunna visa matcherna för oss.
HBS är dotterbolag till Infront, ett bolag i Schweiz som ägs av ett par finansfamiljer. Det är ledande i många sporter på att mot provision förmedla sponsoravtal och tv-rättigheter. Bland annat har de kontor i Stockholm. Som VD har de – ett av livets små sammanträffanden – anställt Philippe Blatter.
Låter namnet bekant? Jodå, det är brorsonen till Sepp Blatter, styrelseordföranden i FIFA, som har huvudkontoret i – just det, Schweiz.
Schweiz vann mycket mer i Sydafrika än den där matchen mot Spanien. FIFA:s intäkter uppges ha ökat med omkring hälften sedan förra VM-perioden. Enligt BBC drog FIFA då in cirka 20 miljarder kronor brutto på sponsring, tv-rättigheter och andra VM-intäkter.
Denna kommersiella penningmaskin behandlas i Schweiz som ideell, nästan helt obeskattad välgörenhet."
Av detta och annat kan man bland annat dra slutsatsen att Sverige och de andra nordiska länderna bör avstå från att lämna in en ansökan om att få arrangera fotbolls-VM i Norden. Den senaste omgången i FIFA, där två kommande VM-turneringar efter diverse mygel tilldelades Ryssland och Qatar, tyder också på att svenska skattepengar inte bör riskeras på att understödja någon eventuell nordisk VM-ansökan.
Hela krönikan i Eskilstuna-Kuriren - "Utan skattefrälse inget fotbolls-VM" - finns att läsa på den här adressen.
Bakgrunden var då det som hade kommit fram om de villkor FIFA ställde upp för att låta förra VM spelas i Sydafrika. Dessa villkor ville FIFA i viktiga delar hemlighålla, men FIFA:s kravlista blev ändå offentlig. Den omfattades nämligen av offentlighetsregler i Holland, som också var med om att söka VM men inte lyckades med det. När det gäller FIFA:s ledning är också organisationens förhållande till bolagen HBO och Infront av intresse, och om det skrev jag i E-K:
" ... [T]ill FIFA:s egna affärsintressen gavs [i Sydafrika] stora frälseförmåner. Alla organisationens viktiga partners för sponsoravtal, tv-rättigheter och annat omfattades. Kring alla arenor och många andra platser där VM-arrangemang ägde rum upprättades skattefria zoner. Från dem motades andra företag bort.
FIFA:s sponsorer och andra bidragsgivare fick sälja varor momsfritt och utan vanlig företags- och inkomstskatt. Till de gynnade hörde inte minst de schweiziska bolag som har nyckelroller för FIFA:s miljardintäkter från tv-rättigheter och sponsring.
Skattefrälset omfattade tv-producenten HBS, som fått ensamrätt på att förmedla de tv-signaler övriga tv-bolag måste använda för att kunna visa matcherna för oss.
HBS är dotterbolag till Infront, ett bolag i Schweiz som ägs av ett par finansfamiljer. Det är ledande i många sporter på att mot provision förmedla sponsoravtal och tv-rättigheter. Bland annat har de kontor i Stockholm. Som VD har de – ett av livets små sammanträffanden – anställt Philippe Blatter.
Låter namnet bekant? Jodå, det är brorsonen till Sepp Blatter, styrelseordföranden i FIFA, som har huvudkontoret i – just det, Schweiz.
Schweiz vann mycket mer i Sydafrika än den där matchen mot Spanien. FIFA:s intäkter uppges ha ökat med omkring hälften sedan förra VM-perioden. Enligt BBC drog FIFA då in cirka 20 miljarder kronor brutto på sponsring, tv-rättigheter och andra VM-intäkter.
Denna kommersiella penningmaskin behandlas i Schweiz som ideell, nästan helt obeskattad välgörenhet."
Av detta och annat kan man bland annat dra slutsatsen att Sverige och de andra nordiska länderna bör avstå från att lämna in en ansökan om att få arrangera fotbolls-VM i Norden. Den senaste omgången i FIFA, där två kommande VM-turneringar efter diverse mygel tilldelades Ryssland och Qatar, tyder också på att svenska skattepengar inte bör riskeras på att understödja någon eventuell nordisk VM-ansökan.
Hela krönikan i Eskilstuna-Kuriren - "Utan skattefrälse inget fotbolls-VM" - finns att läsa på den här adressen.
torsdag 10 februari 2011
Assanges juridiska ombud angriper svensk offentlighetsprincip och meddelarfrihet
Den här veckan har det skrivits en hel del om domstolsförhandlingar i London, där advokater för Julian Assange försöker hindra en utlämning till Sverige genom angrepp på det svenska rättsväsendet. Även offentligheten och yttrandefriheten i Sverige, där information om brottsutredningen blivit tillgänglig för press och allmänhet, har angripts och setts som skäl att vägra verkställa den svenska arresteringsordern. Detta är ganska pikant med tanke på att Julian Assange annars brukar framhålla sig själv som en stor förkämpe för offentlighet och insyn.
Jag skrev om detta i Eskilstuna-Kuriren (lib) i mitten på januari, utifrån den inlaga som Assange juridiska ombud lämnat till domstolen inför förhandlingarna nu i februari.
Jag skrev bland annat detta:
" Om Assange är skyldig vet jag inte. Dömd är han i vart fall inte. Lättare är att ha en uppfattning om hans engelske advokat. Denne har i måndags sagt sin mening om Sverige som rättsstat, i en inlaga till en domstol i London.
Han vill få domstolen att förkasta arresteringsordern från åklagaren Marianne Ny i Göteborg. Han lägger framför allt en grund för överklaganden i flera instanser där våldtäktsmålet ska omvandlas till en process mot Sverige som ett land som förtrampar mänskliga rättigheter. ...
Sveriges meddelarfrihet till pressen, som Assange annars sagts tycka så bra om, angrips också av advokaten. Den påstås ha kränkt Assanges mänskliga rättigheter när material ur förundersökningen läckt till The Guardian (medan svenska myndigheter ju enligt grundlag inte får efterforska hur det gått till).
Motpartens yttrandefrihet har Assanges advokat mindre omsorg om. Att målsägarbiträdet Clas Borgström kunnat använda sin yttrandefrihet, dessutom arvoderad med statlig rättshjälp, har enligt advokaten varit ett övergrepp mot Assange. ...
... Så varför detta vildsinta angrepp på Sverige? I advokatyren syns spår av påverkan från svensk antifeminism av det mest rabiata slaget. I övrigt är det inte lätt att veta om Assange är mest rädd för våldtäktsmålet eller för utlämning till USA.
Så mycket tydligare är att advokaten inte är så bra för klientens anseende. "
Hela artikeln finns på E-K:s hemsida, på den här adressen. Som framgår av texten gör jag inte någon bedömning av skuldfrågan när det gäller de misstänkta sexualbrott som föranlett att Assange häktats av Svea Hovrätt och begärts utlämnad.
Jag skrev om detta i Eskilstuna-Kuriren (lib) i mitten på januari, utifrån den inlaga som Assange juridiska ombud lämnat till domstolen inför förhandlingarna nu i februari.
Jag skrev bland annat detta:
" Om Assange är skyldig vet jag inte. Dömd är han i vart fall inte. Lättare är att ha en uppfattning om hans engelske advokat. Denne har i måndags sagt sin mening om Sverige som rättsstat, i en inlaga till en domstol i London.
Han vill få domstolen att förkasta arresteringsordern från åklagaren Marianne Ny i Göteborg. Han lägger framför allt en grund för överklaganden i flera instanser där våldtäktsmålet ska omvandlas till en process mot Sverige som ett land som förtrampar mänskliga rättigheter. ...
Sveriges meddelarfrihet till pressen, som Assange annars sagts tycka så bra om, angrips också av advokaten. Den påstås ha kränkt Assanges mänskliga rättigheter när material ur förundersökningen läckt till The Guardian (medan svenska myndigheter ju enligt grundlag inte får efterforska hur det gått till).
Motpartens yttrandefrihet har Assanges advokat mindre omsorg om. Att målsägarbiträdet Clas Borgström kunnat använda sin yttrandefrihet, dessutom arvoderad med statlig rättshjälp, har enligt advokaten varit ett övergrepp mot Assange. ...
... Så varför detta vildsinta angrepp på Sverige? I advokatyren syns spår av påverkan från svensk antifeminism av det mest rabiata slaget. I övrigt är det inte lätt att veta om Assange är mest rädd för våldtäktsmålet eller för utlämning till USA.
Så mycket tydligare är att advokaten inte är så bra för klientens anseende. "
Hela artikeln finns på E-K:s hemsida, på den här adressen. Som framgår av texten gör jag inte någon bedömning av skuldfrågan när det gäller de misstänkta sexualbrott som föranlett att Assange häktats av Svea Hovrätt och begärts utlämnad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
