Straffet för att bli kristen pastor - att bli hängd

Iran är ett land där det är många verkställda dödsdomar, som bland annat används för att slå mot politiskt oliktänkande. Men även religionsförföljelser pågår, och de drabbar bland annat kristna, liksom muslimska riktningar som inte godkänns av de styrande. Utomlands rapporteras det nu om att en pastor i en evangelisk församling dömts till döden, därför att han stått upp för sin kristna tro.

Dödsdomen är inte ny, fallet har pågått många månader men vad jag sett inte kommit över nyhetströskeln i Sverige. De senaste, obekräftade uppgifterna, gör gällande att hängningen kanske skulle ha skett tidigare i den här veckan, men att den sköts upp till senare.

En del om denna förföljelse finns att läsa på den här länken.

Att iranska dödsdomar mot politiskt eller religiöst oliktänkande inte uppmärksammas nämnvärt i svenska medier är mer regel än undantag. Jag har tidigare skrivit i Svenska Dagbladet om ett sådant fall, där en journalist och en miljöaktivist ur den kurdiska minoriteten blev dömda att hängas. Hur det sedan gick i de fallen är oklart, åtminstone såvitt jag vet. Internationell uppmärksamhet verkar ha gjort att minst en av de dödsdomarna omprövades.

Förtryckets Iran - stenade kvinnor och hängda politiska oliktänkande

I stora delar av världen uppmärksammas att en kvinna i Iran kan bli avrättad inom några dagar för att ha haft en olovlig sexuell förbindelse. Hon är dömd att stenas till döds. Detta är dessvärre inte unikt, sådana dödsdomar verkställs gång på gång av den iranska regimen.

De flesta dödsstraff i Iran verkställs däremot genom hängning. Inte så sällan är det politiska rättegångar som följs av att politiskt oliktänkande dödas i galgen. Iran är ett av de länder i världen där dödsstraffet används mest. I antalet genomförda avrättningar per miljon invånare ligger Iran mycket högt.

När kurder som är politiskt oppositionella hotas av avrättning för politiska "brott" är tystnaden i omvärlden oftast stor. Jag skrev 2007 i Svenska Dagbladet om ett sådant fall, där två journalister på en kurdisk oppositionstidning hade dömts till hängning.

När det skrevs pågick den svenska exportkreditgivningen till Iran fortfarande utan nämnvärda hinder. Senare har det skett begränsningar där, men så var det inte då. Vare sig från regeringen, från oppositionen, inom näringslivet eller i pressen hördes det några andra invändningar mot att svenska företag fick svenska exportkreditgarantier för fortsatta affärer med en regim som avrättar politiskt oliktänkande och stenar kvinnor till döds. Ericsson - det stora telefonföretaget - lät i vart fall inte dödsdomarna vara något hinder för att både göra affärer och söka statliga garantier för dem.

Hur det sedan gick med de båda dödsdömda kurdiska journalisterna vet jag inte. Kanske lever de, kanske är de döda. Åtminstone den ena dödsdomen blev efter internationell uppmärksamhet uppskjuten eller omvandlad till fängelsestraff. Nyhetsförmedlingen i sådana här fall är för det mesta ofullständig på grund av både censurförhållandena inom Iran och ointresset för frågan på många redaktioner i Sverige och andra länder.

Här är länken till min artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet