Bortfiltrerat i svensk press - Clarence Clemons jordfäst till tonerna av "O Store Gud"

Begravningen är en kristen gudstjänst, men i tidningsreferatet tvättas det religiösa bort och det som äger rum kallas en "privat ceremoni" eller liknande. Jag har sett detta ett par gånger tidigare när det gäller kända personer som avlidit och jordfästs utomlands.

Men den här gången har jag kunnat jämföra de svenska kvällstidningarnas nyhetstexter med lokaltidningens begravningsreferat. Skillnaden är så stor att man kan undra om det finns redaktioner där det blivit en norm att undvika att nämna kristendom i samband med begravningar.

Den världsberömde saxofonisten Clarence Clemons dog nyligen i Florida, 69 år gammal, och jordfästes i tisdags (21/6) i en kyrka i Palm Beach. Ett par hundra gäster var inbjudna till den två timmar långa jordfästningen, men denna var inte öppen för allmänheten. Förklaringen är enkel. Bruce Springsteen, Jackson Browne and The E Street Band spelade i gudstjänsten, och om alla beundrare av Clemons och Springsteen hade kunnat delta hade det blivit en jätteföreställning där familjen Clemons hade försvunnit i mängden. Så var det med den "privata ceremonin".

De stora rikstäckande medierna var inte heller inbjudna. Reportern från Washington Post fick skriva efter att ha stått utanför kyrkan och talat med några av begravningsgästerna. Men det finns ju lokalpress också, och Palm Beach Daily News hade sin reporter, Shannon Donnelly, på plats inne i kyrkan.

Det visar sig att Clarence Clemons jordfästes till tonerna av den svenska psalmen "O Store Gud", framförd på orgel i en "dånande version". En annan, ännu mer känd psalm, "Amazing Grace" (O, djup av nåd) spelades av ett syskonbarn till Clarence Clemons, på saxofon, det instrument den bortgångne själv blev världsberömd av att spela.

Annan musik framfördes också. Bruce Springsteen spelade solo, en version av "Tenth Avenue Freeze-Out", som påminde honom om början på hans flera årtionden långa samarbete med Clarence Clemons.

Gospeln "Take my Hand, Precious Lord" sjöngs. Jordfästningen förrättades av pastor Robert Norris, teologie doktor, utbildad vid Princeton och tidigare pastor i flera prebyterianska församlingar innan han tillträdde sin tjänst i kyrkan i Palm Beach. Invid altaret satt också en bror till Clarence Clemons, som tidigare tjänstgjorde i USA:s marinkår och därefter blev pastor.

Efter gudstjänsten hölls minnesstund i församlingshemmet. Tal vid begravningen hölls av bland andra Clarence hustru Viktoria samt av Bruce Springsteen.

Allt detta är lätt tillgänglig information, som på några ögonblick kan tas fram på nätet. Aftonbladet återger till och med uppgifter ur Palm Beach Daily News artikel, men inget som visar att det var en kristen begravning i en kyrka kommer med i Aftonbladets egen artikel. Det är oklart om filtret har funnits på någon nyhetsbyrås redaktion eller på svenska tidningsredaktioner. Men det är ganska tydligt att någon eller några tyckt att det varit bäst att tidningsläsarna getts intrycket att det var en privat, icke-religiös begravningsceremoni.

En lärorik liten episod när det gäller vinkling av nyheter.

[Tillägg: Det ovanstående har kommenterats av Birger Thuresson på ledarbloggen hos tidningen Dagen.]

Dawit Isaak i Sveriges Radio

Sveriges Radios mediemagsin Publicerat, tidigare Vår grundade mening, har under en följd av år ihärdigt uppmärksammat den svenske medborgaren Dawit Isaaks fångenskap i Eritrea.

Dawit Isaak som tidigare var bosatt i Göteborgstrakten är författare och kulturjournalist, och blev under den tid pressfrihet utvecklades i Eritrea en av redaktörerna på dagstidningen Setit. När pressfriheten krossades 2001, och de planerade fria riksdagsvalen stoppades, spärrades han in tillsammans med samtliga andra nyckelpersoner på de oberoende medierna, som utan undantag stängdes. Ingen av dessa fängslade redaktörer har släppts, flera av dem har dött av umbäranden underfångenskapen.

Pulicerat har på sin hemsida hos Sveriges Radio en särskild sida med material om Dawit Isaak. Där har de härom dagen uppmärksammat min artikel på Newsmill om Aftonbladet och Eritrea.

"Aftonbladet får kritik för Dawit-bevakningen"
"Frilansskribenten Åke Wredén, som var den som i mars 2003 gjorde att vi fick upp ögonen förfallet Dawit Isaak, kritiserar nu Aftonbladet för Donald Boströms senaste artiklar från Eritrea. Wredéns kritik finns i en artikel på debattsajten Newsmill, i vilken han undrar om Aftonbladet blivit den eritreanska regeringens språkrör.
Fast å andra sidan - en journalist som inte anses någorlunda "välvillig" skulle aldrig släppas nära Eritreas president. Något som också Åke Wredén är inne på."

Se även tidigare text här på min blogg.

Ska vi börja se Aftonbladet som ett språkrör för Eritreas regim?

I dag skriver jag på debatt-sajten Newsmill om Aftonbladets nya sätt att rapportera om förtrycket i Eritrea och den svenske medborgaren Dawit Isaaks fångenskap. Aftonbladet har skickat en frilansare, som i Asmara verkar ses som välvilligt inställd, för att intervjua landets president.

Resultatet ger inte så god eftersmak. Ännu en gång förmedlas den eritreanska regimens arrogans till omvärlden. Det är inte ointressant läsning, men det väcker frågor om hur Aftonbladet ser på utlandsbevakningen.

En möjlig förklaring kan vara att den utsände även haft något annat uppdrag, som har att göra med försöken att få Dawit Isaak fri, något som i så fall verkar ha misslyckats.

Hela texten till min artikel på Newsmill finns på den här länken.